Finlands hovrätter. Vid presidentföredragning den 10 december 1971 beviljades presidenten för Helsingfors hovrätt, jur. dr Yrjö Juho Hakulinen avsked med pension från och med den 1 januari 1972. Han utnämndes till president för Helsingfors hovrätt vid dess grundande den 1 oktober 1952, efter att därförinnan ha tjänstgjort som ledamot av högsta domstolen från år 1937. Då Y. J. Hakulinen nu drar sig tillbaka från den ansvarsfulla posten som president för landets största hovrätt för att njuta sitt otium, kan han med välgrundad tillfredsställelse blicka tillbaka på en insats av ovanliga mått inom juridiken och det offentliga livet i Finland. Han har varit en central gestalt inom lagberedningsverksamheten och det internationella lagsamarbetet. Vid sidan av sina krävande offentliga uppdrag har han upprätthållit ett skriftställarskap, omspännande både den juridiska teorin och praktiken, som är nästan överväldigande till sitt omfång. För nordiska jurister torde, förutom hans talrika tidskriftsartiklar, verken Obligationsrätt I (1962) och Familjerätt (1964) vara de mest kända.
Till Y. J. Hakulinens efterträdare utnämnde Republikens President den 31 december 1971 justitierådet (Vieno) Voitto Saario. Hovrättspresident Saario är född 1912, avlade högre rättsexamen 1936 och blev vicehäradshövding 1939 och jurislicentiat 1944. Efter att ha tjänstgjort i olika befattningar vid Åbo hovrätt utnämndes han till advokatfiskal vid Helsingfors hovrätt vid dess grundande den 1 oktober 1952 samt till hovrättsassessor 1955 och hovrättsråd 1957. Till ledamot av högsta domstolen utnämndes han 1965. Hovrättspresident Saario har beklätt ett oräkneligt antal offentliga uppdrag, särskilt inom området för den internationella juridiken och folk-