FOLKE BERG. Hyresregleringslagen med 1971 års ändringar m. m. Sthlm 1971. Sveriges Fastighetsägareförbund. 61s. Kr. 10,00.
GÖSTA JÄRTELIUS. Hyra och bostad. Sthlm 1971. Hyresgästernas Riksförbund. 357 s. Kr. 80,00.

 

I anmälan i SvJT 1970 s. 759 av ny hyresrättslig litteratur kunde konstateras att både Bergs bok "Hyra och besittningsskydd" och andra upplagan av Järtelius' bok "Hyreslagstiftningen" var goda resultat av att framstående praktiker vid sidan av sitt betungande arbete i var sin hyresmarknadsorganisations tjänst påtagit sig att kommentera aktuell lagstiftning. Berg har nu, med anledning av övergången till ett nytt system med kollektiva avtal om hyressättning i det alltjämt hyresreglerade bostadsbeståndet, kompletterat sin tidigare bok med en kommentar till hyresregleringslagen i dess nya lydelse. Det nya arbetet har samma förtjänster som det tidigare. Berg har en klarhet och koncentration i framställningen som de flesta kommentatorer kan avundas honom. Järtelius har, under ovanstående titel, givit ut en tredje upplaga av sin bok och därvid beaktat de ändringar i hyreslagstiftningen som skett, bl. a. de som Bergs bok främst handlar om, liksom den under 1970 tillkomna tvångsförvaltningslagen och den nya bostadsrättslag, vilken träder i kraft 1 juli 1972. Även institutet bostadsarrende enligt 10 kap. JB beaktas såsom nära besläktat med hyra. Synnerligen värdefullt är att Järtelius tar med rikligt med rättsfall bl. a.från hyresnämnderna. Den omfattande formulärsamlingen bör kunna hjälpa jurister och andra, som inte är så väl förtrogna med hyresfrågorna. Bergs och Järtelius' nya arbeten kan livligt rekommenderas alla som praktiskt sysslar med hyresfrågor.

M. v. K.

 

JOSEF ESSER. Vorverständnis und Methodenwahl in der Rechtsfindung. Studien und Texte zur Theorie und Methodologie des Rechts, Bd 7. Frankfurt am Main 1970. Athenäum Verlag. 218 s.

 

Moderna tyska bidrag till rättstillämpningens metodlära bär för det mesta prägeln av stark bundenhet vid ett rättssystem, där de väsentligaste rättskällornas abstrakta och strängt hierarkiskt systematiserade utformning utgör en ofrånkomlig och för all metoddiskussion bestämmande bas. Efter 20-talets och

 

det tidiga 30-talets förhållandevis radikala ansatser, med intressejurisprudensen som kanske mest självständig och intresseväckande strömning, tycks utvecklingen på metodlärans område länge ha löpt i mer konventionella fåror. De mest anmärkningsvärda avvikelserna representeras av den under 60-talet på sina håll intensiva diskussionen kring en "ny topik", ett av aristotelisk och äldre europeisk analytisk metod på de icke-exakta vetenskapernas fält influerat, mindre systembundet och mer "problemorienterat" tänkande. Några principiella metodologiska resultat kan topiken inte anses ha bidragit med; dess inflytande synes snarare ligga i en generellt friare hållring till rättskällorna.
    Det är mot denna bakgrund man bör läsa Essers bok Vorverständnis und Methodenwahl in der Rechtsfindung för att kunna rittvist bedöma arbetet. Klarhet och omsättande av iakttagelser i handfasta metodologiska riktpunkter är inte författarens största styrka. Framställningen kan på åtskilliga punkter beskrivas som trevande. I gengäld synes Essers analys av de utomrättsliga sociala värderingarnas roll för "rättsfinnandet" — som. källa till intuitiva förhandsbedömningar och som yttersta medel för resultatkontroll — förtjäna lovord både för sin realism, sitt djup och sin originalitet. Boken framstår som ett resultat av verkligt djuplodande försök att finna det rättsliga beslutfattandets egenart under beaktande inte endast av samhällelig ändamålsenlighet och värderingskonformitet i det enskilda fallet utan även av det komplicerade samspelet mellan sådana överväganden och kravet på koherens och "systemtrohet" inom det givna rättssystemets ram. Esser presenterar inga lättköpta patentlösningar på de ständiga avvägningsproblem som korsande hänsyn av nu nämnda slag ställer den rättstillämpande juristen inför. I gengäld lämnar han en rikedom av träffande och ofta pregnant formulerade problemanalyser. Hans arbete tillhör inte dem som "bildar skola" eller ger upphov till nya skarpt profilerade åsiktsriktningar. Därtill är den för lågmäld, komplex och nyansrik. Av samma skäl är läsningen av boken — som inte är utan viss möda — givande och rik på stimulans och uppslag.

S. S.