Slutbetänkande av domstolskommittén. — Domstolskommittén har avgivit sitt slutbetänkande Domstolsväsendet IV Skiljedomstol (SOU 1972: 22). I betänkandet behandlar kommittén frågan om att inom den allmänna domstolsorganisationen inrätta ett alternativ till förfarandet enligt lagen om skiljemän. I en särskild lag om skiljedomstol föreslår kommittén att tvist om avtals giltighet, tolkning eller tillämpning skall, om saken är sådan att förlikning därom är tillåten, få hänskjutas till avgörande av skiljedomstol. Sådan överenskommelse (skiljedomsavtal) skall kunna avse även framtida tvist och kan således tas in som en klausul i ett huvudavtal. Ett åberopat skiljedomstolsavtal föreslås i likhet med nu gängse skiljeavtal vara hinder för vanlig rättegång. Talan skall inte få föras mot skiljedomstols dom eller beslut.
    Såsom skiljedomstol skall tjänstgöra tingsrätt i särskild sammansättning. I domstolen skall, om parterna inte överenskommit annat, ingå två bisittare,

 

som inte behöver vara lagfarna. Bisittarna föreslås skola väljas av parterna på i huvudsak samma sätt som i skiljeförfarandet och de har benämnts skiljemän. Tingsrätt såsom skiljedomstol skall förutom av de båda skiljemännen bestå av tre lagfarna domare, av vilka en skall vara ordförande. För vissa fall föreslås att domstolen skall vara domför utan skiljemännen. Ensamdomarkompetensen är reglerad på enahanda sätt som i rättegångsbalken. Det föreskrivs dock att skiljemännen skall delta jämte den lagfarne domaren om så finnes erforderligt eller lämpligt. Skiljedomstol skall inte få pröva tvist, förvars handläggning är föreskriven annan särskild sammansättning av rätten. Frånsett denna kompetensinskränkning gäller i fråga om skiljedomstols behörighet samma forumregler som för vanlig tingsrätt. Detta betyder bl. a. att parterna med användande av den s. k. prorogationsrätten kan träffa avtal om att föreliggande eller uppkommande tvister skall hänskjutas till avgörande av viss skiljedomstol.
    Kungl. Maj:t eller den myndighet, som Kungl. Maj:t bestämmer, föreslås skola utse ordförande och i Stockholms, Göteborgs och Malmö tingsrätter även övriga lagfarna domare i skiljedomstolen. Av skiljemännen skall vardera parten utse en.
    Den, som part vill utse till skiljeman, skall ha fyllt 25 år och får inte vara omyndig eller i konkurstillstånd. I princip fordras också att han skall vara svensk medborgare. Annan än svensk medborgare får dock vara skiljeman, om rätten med hänsyn till målets beskaffenhet och övriga omständigheter finner det lämpligt. Som ett allmänt krav uppställs att skiljeman skall vara känd för redbarhet. Mot skiljeman kan åberopas samma jäv som gäller mot domare. Kommittén förordar att domstolen skall kunna entlediga skiljeman från uppdraget, om han inte är behörig eller inte fullgör sitt uppdrag. Skiljeman skall inta samma ställning i skiljedomstolen som lagfaren domare. Han skall därför avlägga domared och kommittén förordar också att skiljeman vid utförandet av sitt uppdrag skall vara underkastad ämbetsansvar.
    Kommittén föreslår att skiljeman för arbete och omkostnader skall ha rätt till skälig ersättning av allmänna medel och att ersättningen till skiljemännen skall stanna på statsverket. I särskilt yttrande har en ledamot av kommitténs rådgivande nämnd förklarat sig anse att ersättning till skiljeman skall utgå enligt grunder som bestäms av Kungl. Maj:t. Skiljeman föreslås inte få motta eller betinga sig annan ersättning än den domstolen tillerkänner honom. Statsverkets kostnader för den föreslagna ordningen har kommittén uppskattat till högst någon miljon kronor om året.
    I fråga om skiljedomstol och rättegången vid skiljedomstol förordar kommittén att i princip skall gälla vad som är föreskrivet om allmän domstol. Vissa modifikationer föreslås dock av rättegångsbalkens bestämmelser om formen för väckande av talan, personlig inställelseskyldighet, vitesföreläggande vid inkallandet av part eller ställföreträdare för part, sättet för upptagande av skriftlig utredning som processmaterial samt uppskjuten huvudförhandling. Den enda större avvikelsen från rättegångsbalken rör offentlighetsprincipen. Kommittén föreslår härvidlag att förhandling vid skiljedomstol skall hållas inom stängda dörrar, om parterna inte begär offentlig förhandling. Har förhandlingen inte varit offentlig, skall vidare dom eller beslut i målet avkunnas inom stängda dörrar, om parterna inte begär att domen skall göras offentlig. Slutligen föreslås i ett tillägg till sekretesslagen att dom eller beslut och vad i övrigt hör till akten i mål vid skiljedomstol inte får utan dess tillstånd

 

lämnas ut innan två år förflutit från det domstolen skilt målet från sig, om inte förhandling i målet varit offentlig eller domen eller beslutet avkunnats offentligt.
    För att ostridiga penningfordringar skall kunna summariskt prövas av allmän domstol, lägger kommittén fram ett förslag till lag om lagsökning och betalningsföreläggande för fordringsanspråk, som omfattas av skiljedomstolsavtal.

B. M.