ALBERT A. EHRENZWEIG. Psychoanalytic Jurisprudence. On Ethics, Aesthetics, and "Law" — On Crime, Tort and Procedure. Leiden 1971. Sijthoff. 395 s.
När Albert A. Ehrenzweig, känd som specialist på internationell privaträtt och skadeståndsrätt, utger en bok om "psychoanalytic jurisprudence", väntar man att finna ett lärt, originellt och personligt arbete, och man blir inte besviken. Ehrenzweig behärskar i ovanlig grad både kontinentaleuropeisk och anglo-amerikansk rätt. Han hyser en livlig övertygelse om psykoanalysens möjligheter att förmedla insikter i juridiska frågor, dokumenterad redan i en uppsats "A Psychoanalysis of Negligence" 1953. Han är framför allt en självständig och okonventionell juridisk tänkare, vars benägenhet att framlägga åsikter som går stick i stäv mot vedertagen lära har kunnat iakttas särskilt när han opponerat mot "the Restatement on Conflicts".
Boken är indelad i två delar, den första kallad "the battle joined: philosophy", den andra "the battle stilled: psychology". Dessa båda titlar ger i
korthet uttryck åt en av bokens huvudtankar, nämligen att principiella meningsskiljaktigheter om rätten, sådana som kommer till uttryck i den rättsfilosofiska diskussionen, kan biläggas genom ökad psykologisk insikt, därför att de mindre beror på olika uppfattningar i sak än på psykologiska faktorer. Psykoanalysens betydelse består i att den ger den nödvändiga nyckeln till den psykologiska förståelsen.
I själva verket innehåller boken mycket som inte låter sig fångas i detta enkla schema. Ehrenzweig begagnar tillfället att upplysa om sina åsikter i juridiska principfrågor, åsikter som han utbildat under en lång verksamhet i rättsvetenskapens tjänst. Rättsfilosofiskt ansluter han sig närmast till Kelsen. Dennes åtskillnad mellan Sein och Sollen betraktar Ehrenzweig som det viktigaste hjälpmedlet för en förståelse av de juridiska resonemangen, och modifikationer, sådana som exempelvis H. L. A. Hart har gjort, är för Ehrenzweig närmast ägnade att fördunkla sammanhangen. Den snabba översikten över den rättsfilosofiska debatten föranleder Ehrenzweig till några mycket personliga uttalanden. O. W. Holmes' välkända aforismer om rätten räddar honom ej från omdömet att hans egentliga insatser ligger på andra områden än rättsfilosofiens (s. 77). Karl N. Llewellyn får visserligen ett bättre betyg som juridisk tänkare, men Ehrenzweig beklagar att "his time was largely preempted by such prosaic efforts as the drafting of a commercial code" (s. 78).
Ett betydande avsnitt är ägnat åt den jämförande rättsforskningen, och här kan Ehrenzweig, med stöd av sin omfattande kännedom om olika rättssystem, effektfullt och effektivt polemisera mot sådana vedertagna meningar som att den kontinentaleuropeiska rätten skulle i högre grad än common law vara påverkad av romersk rätt och att common law skulle vara i stort sett främmande för lagstiftning som ledande rättskälla.
Den sista delen ägnas till stor del åt straffrätt, skadeståndsrätt och processrätt, och bokens huvudtema får ej alltför mycket hindra författaren från att framlägga vad helst han anser viktigt. Inom straffrätten gör han en skillnad mellan straff för handlingar som är psykologiskt och emotionellt djupt grundade och beträffande vilka han misströstar om rättens och samhällets möjligheter att genomföra en förändring, och handlingar som är mera mottagliga för påverkan genom rättsregler och för vilka straff också kan vara effektivt som preventionsmedel. Inom skadeståndsrätten ser Ehrenzweig den verkliga konflikten mellan å ena sidan det rationella kravet på att införa ett system som ger ersättningar utan hänsyn till vållande och å andra sidan nödvändigheten att tillfredsställa det psykologiskt grundade kravet på upprättelse för den som lidit skada genom annans vållande.
Denna korta översikt över några huvudtankar i Ehrenzweigs bok ger ej rättvisa åt hans ständiga strävan att fördjupa den psykologiska insikten i rätten eller åt hans utblickar över sammanhang mellan rättviseföreställningar och skönhetsupplevelser, vilka han menar också kan förklaras med psykoanalysens hjälp. Man läser gärna Ehrenzweigs bok för att få del av personliga iakttagelser och meningsyttringar i en mångfald frågor, men man dröjer vid den främst för den inblick den ger i en rastlöst verksam, intellektuellt sökande personlighet.
Jan Hellner