Något om publicering av rättsfall från hovrätterna
1. Genom den nyreglering av fullföljdsrätten till Högsta Domstolen som trädde i kraft 1.7.1971 har den högsta instansen i princip fått ställning av prejudikatsdomstol. Dess betydelse för "enhetlighet och konsekvens" i rättstillämpningen har kraftigt skjutits i förgrunden.1 Detta bör rimligen leda till att antalet avgöranden på fullsutten avdelning i HD minskar. Samtidigt får nyregleringen som följd att, generellt sett, hovrättsavgörandena får ökad betydelse inte minst ur vägledande synpunkt för underdomstolarna.
Hovrätternas avgöranden kommer således att bli vägledande i större utsträckning än hittills. Förutom de slag av mål där hovrätt är sista instans, kommer hovrätternas avgöranden i övrigt att få ökad betydelse i avseendepå likformighet i rättstillämpningen. Avgörandenas värde såväl ur prejudikatssynpunkt som då det gäller att belysa gällande rätt ökas. Betydelsefulla områden inom civil- och straffrätten där hovrätternas avgöranden bör få stor betydelse för enhetlighet i rättstillämpningen är exempelvis skadeståndsrätten och påföljdsläran.
I sin tur aktualiserar detta frågan om hovrättsavgörandenas publicering, en fråga som i tiden före här aktuell lagändring knappast kan sägas ha erhållit en tillfredsställande lösning. Det är min avsikt att, efter en redogörelse för rättsfallens publicering i Sverige, därvid tyngdpunkten ligger på referat av hovrättsavgöranden, söka ge ett bidrag till lösning av problemet.
2. Vid en beskrivning av systemet för publicering av svenska domstolars avgöranden knyter sig intresset huvudsakligen till NJA och SvJT, referatsavdelningen. Dessa rättsfallssamlingar är så väl kända för den svenske juristen att de inte tarvar någon närmare presentation. Jag vill emellertid här särskilt peka på den olikhet mellan samlingarna som ligger däri att den senare till skillnad från den förra saknar notisavdelning. Problematiken referat—notisfall bör i detta sammanhang uppmärksammas emedan den aktualiserar den principiellt viktiga frågan om utväljande av avgörande till referat. Även såtillvida synes problematiken bliva aktuell som man självfallet skulle kunna tänka sig en publicering av hovrättsavgöranden efter i princip samma linjer som för HDs avgöranden.
a. I NJA redovisas varje HDs avgörande antingen som A-, B- eller C-notis. Av dessa notisfall refereras endast ett fåtal — under 1969 t. ex. 109 fall av allt som allt 1 577 avgöranden. Kriterierna för utväljande av referatsfallen liksom formerna för beslutsfattandet härvidlag har mig veterligen inte blivit föremål för någon klargörande diskussion i litteraturen.2 Vad i detta hänseende kan utläsas direkt vid studium av NJA är inte mycket.
Så mycket torde dock vara klart att det snarast understryker den känsla av osäkerhet som man lätt hyser inför problematiken rörande utväljande till referat.3 Doktrinens inställning till värdet av notisfallen är också varierande4 ehuru en trend mot en mer positiv värdering av dessa fall klart kan märkas. Anledningen härtill kan vara att söka på flera håll. Inom vissa rättsområden, särskilt inom civilrätten, råder en avsevärd "prejudikatstorka". Det har beträffande dylika områden fallit sig naturligt att utnyttja jämväl NJAs notisavdelning. Åter i andra fall, där "prejudikatstorka" ej kan sägas vara för handen, kan med hänsyn till ämnets art de refererade fallen sammantagna vara otillräckliga för en meningsfull analys av praxis. Mer sällan torde det förhålla sig så att, trots förekomsten av refererade fall, svensk rätts ståndpunkt i aktuellt hänseende riktigast framgår av ett notisfall.5
I svensk rätt finner man ansträngningar — mer eller mindre medvetna —att göra sig fri från den styrning av informationsflödet som uppdelningen i referats- och notisfall innebär. Så har redan nämnts doktrinens framplockande av notisfall i offentlighetens ljus. Inom vissa rättsområden — bl. a. sjörätt — publiceras alla HDs avgöranden oavsett om avgörandet kommer att inflyta i referatsavdelningen eller ej.6 Åtskilliga notisfall refereras i FFR. Riksåklagarens cirkulärskrivelser ger information om avgöranden utan hänsyn till om fallen sedermera kommer att inflyta i referatsavdelningen. Ytterligare för straffrättens del kan anmärkas att BrB-kommentaren i tämligen stor utsträckning hänvisar till notisfall.
Ett betydelsefullt hinder mot utnyttjande av notisfallen är att intet register finnes beträffande dessa. Även för det fall ett register skulle finnas är själva notisen så kortfattad och i allmänhet så litet upplysande att forskaren tvingas till en ofta tidsödande genomgång av HDs koncepter. Notisens utnyttjande skulle väsentligt underlättas om den för avgörandet relevanta rättsfrågan kort sammanfattades i notisen och register upprättades. Att därigenom praktiker och teoretiker skulle erhålla ett betydelsefullt hjälpmedel torde inte kunna ifrågasättas. Med nuvarande system är risken uppenbar att väsentligt material döljs i notisavdelningen. Från straffrättens område kan ur en årgång av NJA anföras två betydelsefulla fall som blivit "undanstoppade" bland notiserna. Jag tänker på det s. k. Brobyfallet, NJA 1956 B 6, och det för rekvisitet "hot som innebär trängande fara" i BrB 8: 5 betydelsefulla fallet NJA 1956 C 187.7
b. Vad gäller hovrättspraxis kan först nämnas att flertalet hovrätter har egna för internt bruk avsedda rättsfallsregister. Enda undantaget synes vara Göta hovrätt. Dessa register är avsedda som komplement till NJA och SvJT. Man undviker därför regelmässigt att i registren intaga material som redovisats i dessa publikationer. Det förefaller som om genomgående endast en mycket ringa del av hovrätternas avgöranden registreras på detta sätt. I endel fall förekommer emellertid att hovrätt som obligatorium uppställer krav
på att vissa slags mål skall anmälas till registret. För närvarande torde på så vis åtskilliga hyresmål och narkotikamål inflyta i registren. Insamlandet av rättsfallen har inte enbart prejudikatssynpunkten som riktmärke. Det visar sig nämligen att registren ifråga mest utnyttjas av yngre jurister i hovrätten och därvid ofta för att erhålla förebilder beträffande domsformulering, hjälp vid valet av fullföljdshänvisning, etc. En viktig uppgift för registren förefaller vara att underlätta likformighet i påföljdshänseende.
Enligt Statistisk årsbok för 1970 inkom till rikets samtliga hovrätter sammanlagt 9 247 mål under 1969. Av dessa var 1 772 tvistemål, 4 478 brottmål och 2 995 besvärsmål. Antalet slutligt avgjorda mål utgjorde under samma tid 9 608 varav 1 220 avskrevs från vidare handläggning. Dessa siffror skall jämföras med antalet i SvJT refererade hovrättsavgöranden som 1969 uppgick till 50 stycken. Visserligen är en mycket stor del av de i hovrätterna avgjorda målen ej av allmänt intresse. Ett sådant intresse torde emellertid kunna tillmätas en avsevärt större del av rättsfallen än de 50 som refererats.
Antalet refererade fall i SvJT växlade under åren 1966—1970 mellan 49 och 60 stycken per år. Det rör sig således om en publicering av hovrättsavgöranden i mycket blygsam skala. Nedanstående tabell visar antalet refererade domar och beslut uppdelade på respektive hovrätter. Räknar man med att Svea hovrätt under den aktuella femårsperioden, bortsett från vattenöverdomstolen, arbetat på i genomsnitt tolv avdelningar fördelar sig antalet referat per avdelning som anges nederst i tabellen. Även om siffrorna synes utvisa markanta olikheter hovrätterna emellan är den inbördes jämförelsen knappast av det största intresset. Det mest slående är att av det erfarenhetsmässigt rikt varierade och intressanta material som en hovrättsavdelning (icke specialavdelning) varje år tillförs har genomsnittligt mindre än två mål per avdelning refererats, i vissa hovrätter obetydligt mer än ett mål per avdelning.
| | Svea | göta | skåne och blekinge | västra sverige | nedre norrland | övre norrland | summa |
|---|
| 1966 | 31 | 9 | 2 | 14 | 3 | 1 | 60 |
|---|
| 1967 | 24 | 3 | 5 | 5 | 9 | 4 | 50 |
|---|
| 1968 | 31 | 3 | 7 | 9 | 3 | 3 | 56 |
|---|
| 1969 | 21 | 5 | 5 | 9 | 9 | 1 | 50 |
|---|
| 1970 | 31 | | 4 | 10 | 1 | 2 | 48+ett vattenmål |
|---|
| | 138 | 20 | 23 | 47 | 25 | 11 | 264 |
|---|
| refererade fall per avd. och år | 2,3 | 1,3 | 1,5 | 2,3 | 2,5 | 1,1 | |
|---|
Svea Göta Skåne och Blekinge Västra Sverige Nedre Norrland Övre Norrland Summa1966 31 9 2 14 3 1 601967 24 3 5 5 9 4 501968 31 3 7 9 3 3 561969 21 5 5 9 9 1 501970 31 4 10 1 2 48 +ett vattenmål138 20 23 47 25 11 264Refereradefall peravd. och år 2,3 1,3 1,5 2,3 2,5 1,1
Rättsfallsavdelningen i SvJT redigeras för närvarande av justitierådet Digman. I varje hovrätt är dessutom en ledamot ombud för SvJT med uppgift att samla in referat och vidarebefordra dem till redaktören. På varje avdelning skall dessutom finnas ett underombud. Referatet författas som regel av ledamot på den avdelning som avgjort målet. Innan referatet insänds till SvJT granskas det av ombudet. Av vad jag erfarit är denna granskning huvudsakligen av formell art. Någon bedömning huruvida fallet
ifråga är värt att refereras görs som regel inte. Ombudets bedömning inskränker sig oftast till en refereringsteknisk granskning. Det förefaller vara sällsynt att ett referat stoppas av ombudet. Som regel svarar ombudet för utformningen av rubriken. Efter samråd med referenten i målet beslutar han dessutom om vilken litteratur och vilka rättsfall som skall citeras under rubriken.
I likhet med vad som synes vara förhanden beträffande utväljande av avgöranden till referat i NJA finnes beträffande SvJT inga direktiv, varken skriftliga eller muntliga. Det förefaller även som om någon fast praxis härvid lag inte utbildats. Vid kontakter som jag haft med ombuden för våra två största hovrätter har emellertid framkommit bl. a. följande synpunkter i detta hänseende.
Rättsfallet bör ha ett allmänt intresse. Det får ej vara för speciellt. Man tar gärna in fall som rör typer av mål för vilka hovrätt är sista instans (handräckningsmål, bötesförvandlingsmål, lagsökningsmål etc.) ävensom mål vilka erfarenhetsmässigt ej överklagas i HD. Detsamma gäller fall som rör ny lagstiftning ävensom där doktrinen påpekat att praxis ej tagit ställning till problemet ifråga. I något fall har det hänt att referat intagits emedan lagrådet och departementschefen givit uttryck åt skilda uppfattningar i förmålet relevant hänseende. I vissa fall har anledningen till referat varit mer tillfällig. Det händer att advokater och andra praktiskt verksamma jurister gör ombuden uppmärksamma på önskvärdheten av att visst avgörande refereras. Vid något tillfälle har referat av en hovrättsdom tillkommit efter tillskyndan av RÅ. Regelmässigt synes ett överklagande till HD diskvalificera avgörandet som referat i SvJT. Det förefaller därvid ej vara av betydelse att målet exempelvis endast blir offentliggjort som en C-notis. Mål som refereras i andra publikationer, t. ex. sjörättsmål och jaktmål, medtages ej. En viss avhållande faktor synes vara de aktuella domarnas längd.
Vid genomgång av referaten för de sista årens SvJT får man lätt ett intryck av att dessa i stor utsträckning rör processuella och andra frågor av mer juridiskt-teknisk art. De frågor som har ett mer allmänt intresse synes icke vara dominerande. I nedanstående tabell över de rättsfall som fr. o. m. 1968 hittills införts i SvJTs referatsavdelning har en tämligen grov indelning företagits.
| | 1968 | 1969 | 1970 | 1971 t.o.m. hft 8 | summa |
|---|
| Processrätt | 24 | 23 | 10 | 18 | 75 |
|---|
| Specialstraffrätt | 13 | 9 | 12 | 12 | 46 |
|---|
| Brottsbalken | 9 | 8 | 10 | 3 | 30 |
|---|
| Skadeståndsrätt | 2 | | | 1 | 3 |
|---|
| Familjerätt | 1 | 5 | 4 | 2 | 12 |
|---|
| Förmögenhetsrätt | 3 | 1 | | 4 | 8 |
|---|
| Internationell Privaträtt | 1 | 1 | 2 | 1 | 5 |
|---|
| Skatter och stämpelavg. | 1 | 1 | 3 | 1 | 6 |
|---|
| Hyersmål | | | 4 | 2 | 6 |
|---|
| Övrigt | 2 | 2 | 4* | 1 | 9 |
|---|
| | 56 | 50 | 49 | 45 | |
|---|
*varav 2 expropriationsmål.
Siffrorna ger vid handen att, inte oväntat, processuella frågor dominerar. I frekvenshänseende kommer därnäst specialstraffrättsliga fall. Här dominerar trafikområdet. Bland dessa fall finner vi emellertid även flera som rör skattestrafflagen. Intressant är att lägga märke till att domar i skadeståndsmål sällan refereras. Detta understryker iakttagelsen att referaten i stor utsträckning rör praktiska och tekniska problem av särskilt för domarens verksamhet angeläget slag.8
3. Av vad som anförts under 2. framgår att disproportionen mellan antalet av hovrätterna avgjorda mål och refererade fall är mycket stor. Den kan icke rimligen ha sin förklaring däri att endast de refererade målen har allmänt intresse eller är av annan väsentlig betydelse för rättstillämpningen. Det finns tvärtom anledning att på goda grunder antaga att värdefullt material förblir dolt i hovrätternas arkiv eller i allt fall inte kommer till nytta annat än internt inom respektive hovrätt.
Denna disproportion måste ses mot bakgrund av det redan nu föreliggande behovet av publicering av rättsfall i väsentligt större omfattning än som för närvarande sker. I och med genomförandet av den nyreglering som omnämndes under 1. gör sig detta behov än starkare gällande.
Den synpunkt som tränger sig på med särskild styrka är kravet på enhetlighet och konsekvens i rättstillämpningen. Referat av hovrättsavgöranden har i detta hänseende ej endast betydelse för hovrättspraxis och för underdomstolarnas verksamhet utan synes nu få ökad betydelse även för HDs dömande verksamhet.
För delar av särskilt civilrätten råder som tidigare nämnts redan nu en avsevärd "prejudikatstorka". Beträffande vissa rättsområden där det knappast kan sägas råda torka i detta hänseende är det emellertid angeläget att det publicerade materialet är så omfångsrikt och varierat som möjligt. Jag tänker här för civilrättens del i första hand på skadeståndsrätten och vad gäller straffrätten på en publicering av praxis som är ägnad att skapa möjligheter till enhetlighet i påföljdsfrågor.9
Som tidigare anmärkts finns inga regler för utväljande av avgöranden till referat i SvJT. Ej heller synes någon fastare praxis härvidlag ha utbildats. Genomgången av referaten från de sista årgångarna av SvJT gersom vi sett vid handen att det publicerade materialet präglas av en viss exklusivitet. En avsevärd breddning är i hög grad motiverad.
En kritik som synes väga tungt i förevarande sammanhang är att nuvarande former för publiceringen ger ett alltför stort utrymme åt tillfälligheternas spel. Det förhållandet att SvJT hämtar sina referat från sex olika domstolar sammanställt med det faktum att ett helt obetydligt antal av dessa domstolars avgöranden publiceras gör sannolikheten stor för att ett fall som refereras kan erhålla en oproportionerligt stor betydelse som vägledande avgörande — en betydelse som måhända kan vara svår att motivera. Tillfälligheter kan med hänsyn till den ringa frekvensen av referat av hovrättsavgöranden även på annat sätt medverka till att visst hovrättsav-
görande får en oproportionerlig och i värsta fall i sak oriktig betydelse. Ett intressant exempel härvidlag har anmärkts av Madeleine Löfmarck.10 Två avdelningar i Svea hovrätt hade här inom loppet av ett par månader beträffande samma rättsfråga angående förfalskning kommit till skilda resultat. Intet av avgörandena refererades. Beträffande det sista avgörandet, som gått åklagaren emot, underställdes RÅ frågan om målet skulle fullföljas till HD. Med anledning härav uttalade RÅ, att han delade hovrättens uppfattning i den då aktuella rättsfrågan. Uttalandet återgavs i en cirkulärskrivelse till rikets allmänna åklagare. Man får sålunda förmoda att hovrättens sista avgörande blev vägledande, emedan anledning ju finns att antaga att åklagarna i fortsättningen ej väckte åtal i situationer av förhandenvarande slag.
4. Det ovan anförda aktualiserar framför allt de i svensk doktrin mycket litet diskuterade spörsmålen rörande principerna för utväljande av domstolsavgöranden till referat. Praktiska spörsmål om publiceringen av hovrättsavgöranden såsom om SvJT:s referatsavdelning skall utvidgas, publiceringen skall ske genom utgivande av ett andra band av NJA I eller i en från dessa publikationer helt fristående rättsfallssamling i statlig eller privat regi har enligt min mening endast andrahandsintresse.11 Dessa frågor bör rimligen kunna lösas tillfredsställande med hjälp bl. a. av de möjligheter datatekniken erbjuder.
En fråga av praktisk art men som även får betydelse för utväljande till referat är om en rättsfallspublikation för hovrättsavgöranden bör i analogi med NJA erhålla såväl en referats- som en notisavdelning. Att i fullständig analogi med NJA registrera samtliga avgöranden som notiser och däribland utvälja ett antal fall till referat förefaller mig helt uteslutet. Arbete och kostnader härför skulle inte stå i rimligt förhållande till nyttan av ett dylikt arrangemang. Huldén har12 härvidlag framlagt ett beaktansvärt förslag. Han föreslår att en tänkt publikation förutom en referatsavdelning omfattande cirka 200 fall per år skulle omfatta ett större antal notiser, där notisen i första hand anger den relevanta rättsfrågan och till sin utformning skulle kunna sägas motsvara en fylligare rubrik. En dylik lösning förefaller tilltalande i många hänseenden. Därmed skulle behovet för svensk rätts del av en publikation av typen amerikansk law report eller digest vara i viss mån täckt. Kvar står emellertid inte endast problem i samband med utväljande av "notisfall" utan även frågan om hur gränsen skall dragas mellan dessa fall och fall värda att refereras. Med den rapporteringsmetod från hovrätterna som Huldén förordar, nämligen att hovrätterna alltefter sin storlek levererar visst antal "notis"- och referatsfall, ökas enligt min mening än mer risken för att det rapporterade materialet inte blir representativt. Själva idén med en dylik "notisavdelning" är emellertid tilltalande och förefaller mig vara värd att närmare utredas. Jag återkommer strax till detta härnedan.
5. Flera olika modeller för publiceringen kan tänkas. Här skall till sist dragas upp konturerna till en av dem.13
Jag föreställer mig att det skulle vara ändamålsenligt att den tänkta publikationen av hovrättsavgöranden redigeras av en redaktionskommitté bestående av förslagsvis tre ledamöter. För att moderera det måhända alltför "domstolsinriktade" inflytandet och för att bredda materialet bör kommittén bestå förutom av en företrädare för domarkåren av företrädare för såväl åklagar- som advokatkårerna.
Väljer man att uppdela materialet i referats- och "notis"fall enligt härovan angivet mönster blir det en uppgift för kommittén att "sortera" in ett vart avgörande i avdelningarna. En väsentlig uppgift för kommittén bör vara att tillse att rimliga krav på representativitet hos det publicerade materialet upprätthålls. För att underlätta genomförandet av detta önskemål bör övervägas om det inte bäst främjas av att rättsfallen publiceras samtidigt för ett år i taget och inte som nu vid flera tillfällen under året.
Det skulle vara angeläget att till ledning för kommitténs arbete principerna för urvalsförfarandet togs upp till diskussion i litteraturen. Följande reflektioner kan måhända vara ett bidrag till en dylik diskussion.
En angelägen uppgift bör vara att så fylligt som möjligt redovisa praxis i typer av mål där det för enhetlighet i rättstillämpningen är av särskild vikt att ett stort och varierat material finns tillgängligt.14 Angeläget är det också att ge offentlighet åt avgöranden som behandlar lagtolkningsfrågor och avgöranden på områden där bristande lagreglering föreligger. Självfallet är det en viktig uppgift att "täcka in" områden där fullföljd till HD ej står till buds även som grupper av fall som erfarenhetsmässigt ej eller i vartfall sällan går upp till HD. Enligt min mening finns ej skäl att som hittills synes vara fallet beträffande SvJT diskvalificera ett mål i publiceringshänseende enbart därför att HD avslagit begäran om prövningstillstånd.
Gränsdragningen mellan referats- och "notis"fall kan komma att bereda svårigheter. Denna torde emellertid inte böra ske med ledning av om ett mål skulle ha något "juridiskt värde" för en mer allmän krets.15 Fall där bevisfrågor dominerar eller där "hatt-motiveringar" förekommer bör överhuvudtaget ej intagas i publikationen. Gränsdragningen torde i stället kunna ske efter andra överväganden av mer praktisk art. Exempelvis bör ett fall som ur straffmätningssynpunkt är av intresse men som är mycket omfångsrikt, med hänsyn härtill vara att hänföra till "notiserna". Samma skulle vara fallet där ett mål visserligen synes vara av principiellt intresse men där tidigare refererade fall nära ansluter till det aktuella fallet.
Gillis Erenius