Betänkande om ADB och integritet. Offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén (OSK) överlämnade den 30 juni 1972 till chefen för justitiedepartementet delbetänkandet Data och integritet (SOU 1972:47).
    I OSK:s direktiv ägnades särskild uppmärksamhet åt hur offentlighetsprincipen skulle tillämpas på information, som tagits upp i annan form än som text eller bild. I första hand avsågs härvid upptagningar för automatisk databehandling (ADB). I tilläggsdirektiven vidgades perspektivet på ADB till att avse även de effekter på enskildas integritet, som den nya tekniken kunde medföra. I konsekvens härmed kom OSK:s uppdrag i denna del att avse användningen av ADB-teknik både på den offentliga och på den privata sektorn. I delbetänkandet behandlas de frågor, som har samband med kommitténs uppdrag i nu angiven del.
    ADB, d. v. s. informationsbehandling med användande av datamaskin, har under de senaste åren kommit att spela en allt större roll både för tekniskt betonade beräkningsarbeten och kalkyler och för olika administrativa tilllämpningar. Med ADB-teknik kan man i princip utföra alla tänkbara åtgärder

 

för hantering av uppgifter, alla tänkbara moment av bearbetning av data. Man kan med datamaskinens hjälp införa uppgifter i olika s. k. minnen (primärminnen som ingår i själva datamaskinen eller sekundärminnen som hör till kringutrustningen och kan användas även för andra datamaskiner) och bevara dem där, vilket dock inte sker i visuellt läsbar form utan i s. k. maskinläsbar form. För att människan skall kunna ta del av uppgifterna måste de tas fram och återföras till visuellt läsbar form (eller ljud), vilket också sker med hjälp av datamaskinen och dess kringutrustning. Ett flertal av de uppgifter som matas in kan vara "uppslagsord", s. k. söknycklar eller integrationsnycklar som används för att återfinna och sammanställa informationen. Bearbetning kan med hjälp av datamaskinen ske genom sortering, sammanställning av olika uppgifter, jämförelse av en uppgift med andra, urval av uppgifter med gemensamma bestämningar, ändring av införda uppgifter, uträkningar och kalkyler, statistikproduktion etc. Långa kedjor av åtgärder kan genomföras, där maskinen anpassar en åtgärd efter resultatet av en föregående. Vid lämpligt val av utrustning kan åtgärderna vidtas med mycket stor snabbhet.
    En nödvändig förutsättning för att datamaskinen skall kunna användas är att den försetts med noggranna instruktioner, s. k. program, som anger vilka åtgärder som skall vidtas. Alla alternativ som åtgärderna kan leda till måste förutses, och programmen måste för dem alla föreskriva vilka fortsatta åtgärder som skall vidtas, om bearbetningen skall fortsättas. För datamaskinen utmärkande är, att programmet kan modifieras under bearbetningens gång med hänsyn till uppnådda resultat.
    Den äldsta metoden att mata in uppgifter i en datamaskin är stansning av hålkort och hålremsor. Magnetband blev därefter det dominerande mediet. Magnetbandens begränsning att de måste successivt genomsökas (därav benämningen sekvensminnen) gör dem mindre användbara för tillämpningar där det är av vikt att kunna ta fram enstaka uppgifter i vilken ordning som helst. Nyare datamaskiner bygger i allt större utsträckning på s. k. direktminnen, uppbyggda så att varje del av den bevarade informationen kan uppsökas på mycket kort tid. Exempel på sådana minnen är magnetblad och skivminnen.
    Den tekniska utvecklingen kan väntas gå mot en utsuddning av den tidigare skarpa gränsen mellan maskinläsbara upptagningar och för människor uppfattbara handlingar. Redan i dag är det möjligt för datamaskiner att i viss utsträckning "läsa" text, och utvecklingen av sådan s. k. optisk läsning kan väntas bli snabb. Även i framtiden torde dock, såvitt nu kan överblickas, ADB komma att kräva upptagningar i en eller annan form.
    Användningsområdet för ADB har snabbt utvidgats, och det antas allmänt, att denna utveckling kommer att fortsätta. För att belysa nuläget och ge möjligheter för en bedömning av aktuella åtgärder har OSK genom två enkäter skaffat upplysningar om teknikens användning ifråga om personuppgifter dels på den offentliga, dels på den privata sektorn.
    En tänkbar utveckling, som i betydande utsträckning observerats i debatten, är att ADB kommer att utnyttjas för samhällsplanering i vidsträckt bemärkelse. Övergripande informationssystem, som bygger på tillgång till s. k. databanker, kan byggas upp med hjälp av denna teknik. Om dessa möjligheter utnyttjas kan de väsentligt ändra olika gruppers förmåga att styra och påverka samhällsutvecklngen, överblicka konsekvenserna av planerings- och reglerings-

 

åtgärder och förutse behovet av kompletteringar. De allmänna konsekvenser för samhällsarbetet som detta medför liksom innebörden av den fortsatta tekniska utvecklingen ligger väsentligen inom datasamordningskommitténs (DASK) uppdrag. OSK har i fråga om offentlighetsprincipen haft att diskutera all ADB hos myndigheter men inskränker sig i övrigt till frågorna om information, som rör enskilda personer.
    Den i tryckfrihetsförordningen (TF) fastslagna offentlighetsprincipen — rätten för envar att taga del av allmänna handlingar — har i hittills gällande rättspraxis utsträckts till med ADB bevarad information genom en vidsträckt tolkning av begreppet handlingar. I rättsfallet RÅ 1971 ref. 15 fastslogs, att upptagningar för ADB — eller åtminstone den hittills vanligaste formen härav, magnetband — är att anse som handlingar i TF:s mening.
    ADB ger som nämnts starkt ökade möjligheter att insamla, sammanställa, registrera och bearbeta information av olika slag om enskilda personer. Dessa möjligheter har uppmärksammats i den internationella debatten och betecknats som ett hot mot vad man med en i amerikansk juridisk doktrin utbildad term betecknat som "privacy". I den svenska debatten har man vanligen använt uttrycket "den enskildes integritet". Vad som avses härmed torde i korthet kunna sammanfattas så, att den enskilde bör tillförsäkras en fredad sektor, inom vilken han kan avvisa obehöriga intrång bl. a. i form av eftersökande och sammanställning av information. Någon exakt gränsdragning omkring det område som bör vara skyddat har inte angivits och torde enligt OSK:s uppfattning inte med anspråk på någon varaktighet kunna angivas. Det måste nämligen här bli fråga om en serie avvägningar mellan å ena sidan de skiftande intressen, som med ofta betydande styrka talar för att information skall vara tillgänglig för alla eller åtminstone för vissa samhällsorgan och andra, som med hänsyn till sina uppgifter behöver den, och å andra sidan enskildas anspråk på att bli lämnade i fred.
    När det gäller handlingar i traditionell mening erbjuder gällande rätt ett system av skyddsregler för den personliga integriteten, som enligt OSK:s mening i stort sett får anses tillfredsställande. Reglerna om offentlighet och sekretess innefattar sålunda en avvägning mellan informationsintresset och — jämte annat — enskildas anspråk på skydd mot att uppgifter om deras personliga förhållanden sprids så att skada eller olägenhet vållas.
    Myndigheternas rätt att blanda sig i enskildas förhållanden och göra intrång i privatliv, hemförhållanden och korrespondens begränsas av olika offentligrättsliga författningar med rättegångsbalken som det centrala lagverket. Ett generellt skydd bildar straffbestämmelserna i brottsbalken och annorstädes mot olika former av intrång. De nya möjligheter som ADB öppnat bemöts emellertid knappast effektivt av det sålunda uppbyggda regelsystemet och enligt OSK:s uppfattning erfordras väsentliga ändringar för att ett tillfredsställande skydd skall kunna åstadkommas.
    Ifråga om offentlighetsprincipen måste den principiella utgångspunkten för utformningen av reglerna om upptagningar för ADB visserligen vara, att allmänhetens tillgång till information hos myndigheterna inte får försämras genom övergången till ADB. De för handlingar utformade reglerna lämpar sig emellertid i flera avseenden mindre väl för att tillämpas på upptagningarna och lämnar åtskilliga viktiga problem olösta. OSK föreslår därför, att i 2 kap. TF vid sidan av reglerna om handlingar införs särskilda regler om allmänna upptagningar för ADB. Som kriterium på när en upptagning är allmän före-

 

slås att myndighet förfogar över den, d. v. s. har befogenhet och möjlighet att överföra den till läsbar form. Rätten att ta del av upptagning föreslås innebära en rätt att ta. del av den bevarade informationen i läsbar form, d. v. s. i utskrift eller visad på bildskärm. De sekretessbestämmelser som gäller för handlingar kan enligt OSK:s mening göras tillämpliga också på upptagningarna, men därutöver erfordras möjlighet att genom lagstiftning motverka missbruk av ADB-teknikens möjligheter.
    OSK föreslår en särskild datalag, i vilken all användning av ADB-teknik på uppgifter om identifierbara enskilda personer i princip underkastas tillståndstvång. Beträffande förteckningar av typ kundregister, medlemsförteckningar, register över anställda och liknande, som uppfyller vissa angivna kriterier, anser OSK dock att tillståndsförfarandet kan ersättas med anmälan i enklare former. För prövning av tillstånd och mottagande av anmälningar föreslås en ny myndighet med stark parlamentarisk anknytning, benämnd datainspektionen. I samband med tillståndsbeslut skall denna genom närmare föreskrifter reglera vilka uppgifter som får ingå i register, hur de får inhämtas, användas och utlämnas samt vilken samverkan med andra register som får förekomma m. m. Datainspektionen får befogenhet och skyldighet att kontrollera alla ADB-system — även sådana som inte anmäls och t. o. m. sådana som inte skall registrera personuppgifter. Om inspektionen i anledning av klagomål, iakttagelse vid inspektion eller eljest finner fara för otillbörligt integritetsintrång föreligga skall kompletterande föreskrifter utfärdas. Om faran ej kan förebyggas på annat sätt får register förbjudas oavsett om tillstånd förut meddelats eller anmälan skett.
    Såväl tillståndstvånget och anmälningsskyldigheten som inspektionens föreskrifter straffsanktioneras enligt förslaget. I vissa fall får datainspektionen i stället befogenhet att förelägga vite. Regler meddelas också om straffsanktionerad tystnadsplikt och om skadestånd vid integritetsintrång genom att felaktiga uppgifter registrerats. I brottsbalken föreslås en ny bestämmelse, som straffbelägger åtgärder för att tillägna sig, förvanska eller utplåna information, som finns på upptagningar för ADB.

K.-O. L., J. F.