Massmedieutredningen (ordf. just.rådet Sven Romanus) har nyligen avlämnat sitt delbetänkande Tryckfriheten och reklamen (SOU 1972: 49) till justitieministern. I detta föreslås vissa ändringar i tryckfrihetsförordningen (TF).
    Utredningen har till huvudsaklig uppgift att utreda frågan om enhetlig reglering i grundlag av yttrandefriheten i massmedier m. m. I direktiven sägs emellertid att i utredningens uppdrag också ingår att närmare ta ställning till reklamen och söka utforma sådana grundlagsregler att man får möjlighet att ingripa mot reklam och annan marknadsföring av varor, som är skadliga eller på annat sätt olämpliga och vilkas spridning därför bör motverkas. Vidare skulle utredningen söka ge en mera klarläggande reglering än nu av möjligheterna att ingripa mot reklam och andra marknadsföringsmetoder, som är att anse som otillbörliga från konsumentsynpunkt. Utredningen har behandlat reklamen i tryckt skrift särskilt och har därför framlagt delbetänkande med förslag till vissa ändringar i TF.
    I korthet går utredningens förslag ut på att statsmakterna i lag skall kunna bestämma om och i vilken mån reklam för alkoholhaltiga drycker och

 

tobaksvaror skall få ske. Vidare föreslås att i TF direkt utsägs att genom lag kan föreskrivas förbud mot samt påföljd och ersättningsskyldighet för kommersiell annons som "genom att åsidosätta hänsynen till konsumenter och näringsidkare eller genom att eljest strida mot god affärssed är otillbörlig". Utredningen har dessutom för att man skall få ett klarare tryckfrihetsbegrepp och låta TF värna framförallt om opinionsbildande alster föreslagit att från begreppet tryckt skrift förs bort affischer, broschyrer och andra sådana alster. Detta har skett genom en föreslagen utvidgning av begreppet bild- eller tillfällighetstryck. Beträffande sådana alster kommer det alltså att stå statsmakterna fritt att ge bestämmelser om förhandsgranskning eller andra åtgärder om så finnes lämpligt.
    Utredningen har övervägt vilka varor som kan anses så skadliga eller olämpliga att grundlagsskyddet för dem inte alls bör finnas. Det har ansetts att alkohol och tobak från samhällets synpunkt är så olämpliga att reklamen för dem helt kan undantas från grundlagsskyddet. Utredningen föreslår därför som nämnts att TF ändras så att statsmakterna får möjlighet att lagstifta om förbud mot eller begränsning i reklamen för dessa varor. Hur denna reklamreglering lämpligen bör ske har inte utredningen tagit ställning till.
    Ingripanden enligt marknadsföringslagen mot reklam eller andra marknadsföringsåtgärder i tryckt skrift har inte ansetts stå i strid med TF. Enligt utredningens mening är det dock inte bra att vara tvungen att tolka syftet med TF för att få veta om ett förfarande faller under TF eller inte. Utredningen föreslår därför att i TF direkt anges när ingripande vid sidan av TF kan ske. Utredningen har valt att föreslå en bestämmelse som är något mera omfattande än nuvarande lydelse i marknadsföringslagen. En viktig fråga har varit att bestämma vilka former av reklam i tryckt skrift som skall kunna bedömas utanför TF eftersom ordet reklam har så vidsträckt innebörd. Undantaget från TF:s exklusivitet bör enligt utredningen endast gälla "kommersiell annons". Med detta uttryck avser utredningen sådan annons eller därmed jämställt meddelande som syftar till att främja avsättning av vara eller tjänst och som avser näringsidkares affärsverksamhet eller där tillhandahållen vara eller tjänst. Med uttrycket "syftar till att främja avsättning av vara eller tjänst" avser utredningen vad som enligt marknadsföringslagen utgör marknadsföring av vara eller tjänst. För att ingripande vid sidan av TF skall kunna ske fordras vidare att meddelandet har karaktär av annons eller annat därmed jämställt meddelande. Vanlig redaktionell text skall inte kunna angripas. Den måste nämligen anses tillhöra TF:s allmänna område av åsiktsbildning och nyhetsinformation. Utredningen anser det vara mycket viktigt att denna gränsdragning upprätthålles.
    Reklam förekommer ofta i form av annonser i pressen. Lika ofta förekommer den emellertid i form av affischer, broschyrer och andra sådana alster. Dessa är som regel till sin typ sådana att tryckfrihetsmissbruk inte förekommer i dem. Utredningen finner det lämpligt att helt undanta sådana alster från TF. De skrifter som undantas har utredningen kallat affärs- eller tillfällighetstryck. Det innebär en utvidgning av vad som nu hänförs till bild- eller tillfällighetstryck. Det nya begreppet omfattar inte endast reklamtryck och sådant utan också kataloger, kalendrar och andra skrifter där man i princip kan utesluta tryckfrihetsbrott.
    Utredningen påpekar att förslagen i delbetänkandet inte innefattar ett slutligt ställningstagande till förhållandet mellan tryckfriheten och reklamen.

 

Det fortsatta utredningsarbetet kan komma att medföra förslag till ytterligare ändringar i de regler som gäller.

P. S.