Utredning om konsumentskydd på serviceområdet. Statsrådet Lidbom har bemyndigats att tillkalla en sakkunnig med uppdrag att verkställa utredning angående lagstiftning om konsumentskydd vid privat serviceverksamhet (se nedan s. 719).
    I direktiven erinras om att köplagsutredningen nyligen har lagt fram förslag till en särskild konsumentköplag (SOU 1972: 28, jfr SvJT 1972 s. 498). De skäl som talar för att en sådan lag behövs anses giltiga också när det gäller avtal om olika slag av service, exempelvis reparations- och underhållsarbeten. Den sakkunniges uppgift blir att utarbeta förslag till civilrättslig lagstiftning till konsumenternas skydd på serviceområdet. På detta område finns inte f. n. någon allmän lagstiftning, och det bör inte heller nu komma i fråga att här skapa någon motsvarighet till den allmänna köplagen, utan arbetet bör direkt inriktas på sådana regler som i första hand behövs för att tillgodose konsumenternas behov av rättsskydd.
    Lagregleringen förutsätts bli tillämplig på avtal mellan näringsidkare och konsument. Ett problem blir emellertid att närmare bestämma vilka typer av avtal som skall omfattas. En central plats får avtal om arbete på lös sak, exempelvis underhålls-, reparations- eller ändringsarbeten samt sådan tillverkning på vilken köprättsliga regler inte är tillämpliga. Vad gäller avtal om arbete på fast egendom anses goda skäl tala för att reglerna skall gälla underhålls- och reparationsarbeten på hus, medan det bedöms som tveksamt om de också bör omfatta nybyggnads- och ombyggnadsarbeten. Denna fråga får övervägas närmare av den sakkunnige. Detsamma gäller avtal som rör behandling av person samt tjänster av "immateriell" art som undervisning, juridisk rådgivning etc.
    Vid utformningen av lagreglerna är det enligt direktiven naturligt att nära anknyta till vad som kan komma att gälla beträffande konsumentköp, bl. a. av det skälet att vissa avtal kan innefatta en kombination av köp och tjänst. Det framhålls emellertid att regler som är avpassade för köp ofta inte utan vidare kan tillämpas på tjänster. Detta gäller exempelvis hävningsreglerna.

 

Vid avtal om servicearbeten uppstår vidare särskilda problem som inte har någon direkt motsvarighet vid köp eller åtminstone inte har samma aktualitet där. Detta beror bl. a. på att konsumenten inte i förväg kan undersöka det han förvärvar. Här aktualiseras också särskilda skadeståndsproblem, exempelvis när ett felaktigt utfört arbete på en sak har försatt denna i sämre skick än tidigare. Vidare uppkommer erfarenhetsmässigt ofta i efterhand tvister rörande det lämnade uppdragets omfattning. Den sakkunnige bör överväga dessa olika problem.
    Den sakkunnige bör enligt direktiven inte ha ambitionen att åstadkomma regler som kan tillämpas på alla slag av tjänster utan hellre inrikta sig på vissa praktiskt betydelsefulla och något så när överblickbara områden. En särskild typ av avtal nämns dock som eventuellt föremål för särreglering, nämligen avtal om sällskapsresor och liknande arrangemang. Vid utformningen av civilrättsliga regler på detta område får den sakkunnige anledning att ta hänsyn till vad som på andra vägar redan har åstadkommits eller kan komma att åstadkommas till skydd för konsumenterna. I detta sammanhang erinras om den särskilda resegarantilagen och om den som resultat av överläggningar mellan konsumentombudsmannen och researrangörernas organisationer genomförda revisionen av de allmänna avtalsvillkoren inom branschen.
    Utredningsarbetet skall inte omfatta sådan service som lämnas från det allmännas sida och inte heller sådana avtalsområden som är föremål för speciallagstiftning, såsom försäkringsrätten och vissa delar av transporträtten. Arbetet skall bedrivas i samråd med representanter för övriga nordiska länder.

A. K.