Det 26:e nordiska juristmötet ägde rum i Helsingfors den 24—26 augusti 1972. Mötet sammanföll med juristmötenas 100-årsjubileum — det första mötet hölls i Köpenhamn den 22—24 augusti 1872. Med anledning av 100-årsjubileet har genom den danska lokalstyrelsens försorg utgivits en av højesteretsdommer Henrik Tamm författad jubileumsskrift, De nordiske juristmøder 1872—1972. Denna har utdelats till samtliga medlemmar i juristmötena, både dem som deltog i Helsingforsmötet och dem som inte gjorde detta.
    Vid juristmötet deltog enligt den tryckta deltagarförteckningen följande antal personer.

 

		Deltagare	Därav med make	Summa
Danmark		172	112	284
Finland		175	118	293
Island		26	23	49
Norge		100	63	163
sverige		329	234	563
	Summa	802	550	1352

 

 

    Dessutom deltog som observatörer två tyska och en japansk jurist.
    Mötesförhandlingarna ägde rum i Helsingfors nya konsert- och kongresshus, Finlandiahuset. Mötet öppnades med ett högtidligt plenum, som inleddes med att Helsingfors Garnisonsmusikkår framförde Sibelius' Finlandia. Den finska lokalstyrelsens ordförande, justitierådet Sakari Sohlberg, höll ett hälsningsanförande som besvarades av ordföranden i den norska lokalstyrelsen, professor Carl Jacob Arnholm. Justitierådet Sohlberg valdes till ordförande för mötet, och till vice ordförande utsågs ordförandena i övriga lokalstyrelser,

 

højesteretssagfører Bernt Hjejle (D), professor Theodór B. Líndal (I), professor Arnholm (N) och presidenten Sture Petrén (S). Mötesprogrammet upptog härefter ett föredrag av professor Bo Palmgren (F) över ämnet Den nordiska rättsenhetens problem i dag. Tyvärr hade professor Palmgren insjuknat kort tid före mötet. Som föredragshållare ersattes han av justitierådet Curt Olsson (F). Föredraget följdes på eftermiddagen av en debatt som inleddes av professor W. E. von Eyben (D) i egenskap av korreferent.
    Debatten hölls i en av de tre sektioner på vilka mötet var uppdelat under eftermiddagen den 24 augusti och hela dagen den 25. På sektionsmötena behandlades i övrigt följande ämnen. 1. Behövs legal kontroll av anförtrodda medel på andra områden än dem där sådan kontroll redan förekommer? referent høyesterettsadvokat Helge Haavind (N), korreferent landsretssagfører Kristian Mogensen (D). 2. Arbetsfreden som rättsligt problem, referent professor Folke Schmidt (S), korreferent professor Sigurður Líndal (I). 3. Juristutbildningen, referent professor Peter Lødrup (N), korreferent professor Edward Andersson (F). 4. Reglerandet av mindre förmögenhetsrättsliga tvister, referent hovrättsrådet Nils Mangård (S), paneldebatt med deltagande av en företrädare för varje land. 5. Effektivitets- och rättssäkerhetshänsyn i förvaltningen, referent professor Bent Christensen (D), korreferent professor Olavi Rytkölä (F). 6. Rättshjälpens principer och former, referent landsretssagfører Niels Th. Kjølbye (D), korreferent professor Per Olof Ekelöf (S). 7. Tillverkares och säljares ansvar för skadebringande egenskaper hos sålda varor, referent advokat Jørgen Hansen (D), korreferent hæstaréttardómari Magnús Þ. Torfason (I). 8. Sanktionssystemet vid mindre lagöverträdelser, referent professor Inkeri Anttila (F), korreferent underdirektør Georg Fr. Rieber-Mohn (N).
    Den sista dagen ägnades ett plenarmöte med behandling av ämnet Individ, minoritet och statsmakt i den nordiska politiska demokratin. Referent var regeringsrådet Gustaf Petrén (S) och korreferent professor Carl August Fleischer (N). Mötet avslutades med att professor Theodór Lindal framförde mötesdeltagarnas tack till de finska arrangörerna och inbjöd till nästa nordiska juristmöte i Reykjavik år 1975.
    Fullständiga referat av förhandlingarna kommer att ges ut genom den finska lokalstyrelsens försorg. De distribueras till alla medlemmar i de nordiska juristmötena, även dem som inte deltog i Helsingforsmötet. Svenska jurister kan vinna medlemskap genom att betala in medlemsavgiften, 35 kr., till Den svenska lokalstyrelsen för de nordiska juristmötena, Justitiedepartementet, Fack, 103 10 Stockholm 2, postgiro 50 40 20-9.
    I samband med juristmötet valde de svenska deltagarna ny lokalstyrelse för tiden t. o. m. nästa juristmöte. Följande personer valdes: häradshövdingen Erik Alexanderson, professor Per Olof Ekelöf, jur. kand. Sten Heckscher, professor Jan Hellner, f. d. justitierådet Bengt Hult, departementsrådet Anders Knutsson, advokaten Magnus Lindahl, f. d. presidenten Sture Petrén, presidenten Sten Rudholm och advokaten Bengt Westerling. Styrelsens ordförande är presidenten Petrén och sekreterare departementsrådet Knutsson.
    Kvällarna under mötet ägnades på sedvanligt sätt åt sällskapligheter. Den första dagen anordnade Helsingfors stad mottagning i Helsingfors stadshus. Följande dag var anslagen åt middagar i privata hem. De som inte omhändertogs på detta sätt bjöds på en föreställning av Jorden runt på 80 dagar på Lilla teatern, åtföljd av supé. Festprogrammet avslutades med bankett på

 

restaurang Fiskartorpet den sista kvällen. Vid banketten framfördes gästernas tack av presidenten Petrén i följande ord.

 

Det är mångahanda reflexioner som inställer sig vid ett tillfälle sådant som detta då man, blickande tillbaka på de nordiska juristmötenas hundraåriga historia, samtidigt har anledning att fråga sig hur möjligheterna att bevara och vidare utveckla det hävdvunna nordiska rättsliga samarbetet kan komma att gestalta sig, om våra länder skulle hamna i skilda fållor, när det gäller förhållandet till den europeiska gemenskap vars tillväxande vi i dag bevittnar.
    Det är icke utan att situationen härvidlag för tankarna till den gamla munkberättelsen om de två klosterbröderna som var anfäktade av vetgirighet angående hur livet efter detta skulle bli beskaffat, jämfört med jordelivet. De tog löfte av varandra att den som först kallades hädan skulle uppenbara sig för den kvarlevande och tala om hur det var på den andra sidan. Det skulle han göra genom att yttra ett enda ord, antingen taliter, dvs. likadant, eller aliter, d. v. s. annorlunda. Efter någon tid slog så den enes timme och en natt kort därefter stod hans skepnad i en månstråles sken på golvet i den andres cell och med ett översinnligt leende spelande på läpparna uttalade han icke ett ord utan två: totaliter aliter, d. v. s. alldeles annorlunda.
    I alla de nordiska länderna har det redan höjts röster av sådana som tror sig kunna lyfta på den förlåt som döljer framtiden och förutsäga hurudana det nordiska samarbetets villkor kommer att gestalta sig, om och när ett eller flera av våra länder, men icke alla, skulle hamna på insidan av den europeiska gemenskapen. Förutsägelserna har varit olika. Taliter, aliter, totaliter aliter, vi har fått höra alla tre lägena ställas i utsikt.
    Här på detta juristmöte har referaten och diskussionen på det första plenarsammanträdet varit högst tankeväckande beträffande hithörande frågor. Vad som nu kommer att ske, återstår likväl att se. För oss deltagare i det tjugusjätte nordiska juristmötet är det emellertid allt skäl att minnas att det första av dessa möten, vars hundraårsminne vi nu begår, tillkom i en tid då på det utrikespolitiska området skandinavismen tillfogats svåra bakslag och att dessa möten var våra föregångares reaktion härpå och uttryck för deras strävan att påverka rättsutvecklingen i en samnordisk anda och riktning. Detta må idag vara oss till ett föredöme, vilka de omedelbara verkningarna av den nu inledda handelspolitiska utvecklingen än kan visa sig bliva. Vid ett nordiskt juristmöte i dag har man emellertid också anledning att fråga sig vilka bidrag vi nordbor skulle kunna lämna till rättsutvecklingen, internationellt sett. En fingervisning härom utgör, får man kanske anse, det förhållandet att av de tre nordiska ord som gjort en internationell karriär ett är juridiskt. Vid sidan av skål och smörgåsbord står ombudsmannen. Denna speciellt nordiska företeelse är ju ett uttryck för en strävan att tillse att individen skall kunna komma till sin rätt gentemot det allmänna och dess organ. Att behovet härav växer i kapp med att staten lägger alltfler livsområden under sin kontroll är väl ovedersägligt och man vill gärna tänka sig att de nordiska länderna med sina gamla rätts- och frihetstraditioner skall kunna bli vägledande, när det gäller att skapa garantier för individens rättssfär, även om här vissa disharmonier förnams på det avslutande plenarsammanträdet.
    Att detta juristmöte ägt rum i Finland ger mig anledning att beröra Nordens betydelse för den internationella rättsutvecklingen i ytterligare ett hänseende, nämligen såvitt gäller miljövården.
    När Madame de Staël år 1812 besökte Finland, fann hon att människorna här bodde för nära björnarna, något som i hennes ögon var en olägenhet. Som den salongsmänniska från 1700-talet hon var uppskattade hon icke särskilt de vilda djuren. Ett djur som i Sverige tillvann sig hennes intresse var däremot en gammal papegoja i Uppsala som hemförts dit från Afrika av en Linnélärjunge och som på sin ålders höst fick uppleva att konverseras av den naturkraft som hette Germaine de Staël.
    För dagens resenärer är emellertid närheten till naturen en av Finlands stora tillgångar. Ren luft, rena vatten, tystnad, de är i dagens värld lyxartiklar som Finland i rikt mått kan bjuda på. I en tid då vården om den mänskliga miljön blivit en allt överskuggande angelägenhet, som kräver insatser också av juristerna, tilldrar sig de stora naturvärdena i länder som våra och deras skyddande uppmärksamheten i särskilt hög grad.

 

    Vi har nu tillbragt några innehållsrika dagar här i Helsingfors. En rad aktuella rättsliga och rättspolitiska frågor har ventilerats och i hägnet av en utomordentlig gästfrihet från våra finska värdars sida har vi också kunnat ägna oss åt en stimulerande personlig samvaro med kolleger från alla de nordiska länderna, en samvaro berikad också genom närvaron av damerna. Dessa dagar har gett oss den upplyftande känslan att tillhöra en större enhet än det egna landet, en enhet som av Carl Jacob Arnholm med rätta beskrivits som en enhet i en mångfald, där vi dock alla står på samma grund, ett i väsentligheterna gemensamt rättsarv.
    Jag höjer mitt glas, vi höjer alla våra glas för våra finska värdar, främst justitierådet Sohlberg och hans medarbetare, tackande dem för allt vad dessa dagars samvaro skänkt oss, nu senast deras festliga höjdpunkt, denna lysande bankett.

 

    För de medföljande makarna anordnades sightseeingturer på eftermiddagen den 24 augusti samt en heldagsutflykt den 25 augusti.

A. K.