BERTIL BENGTSSON. Särskilda avtalstyper I (Institutet för rättsvetenskaplig forskning LIX). Sthlm 1971. Norstedts. 188 s. Kr. 35,00.
Avtalstyperna spelade i den romerska och i den västerländska civilrätten långt in på 1800-talet rollen av strängt avgränsade juridiska former i ett i princip slutet system. Det gällde att inpassa ett avtal under någon av de erkända kategorierna för att det skulle kunna räknas som juridiskt giltigt och för att dess rättsverkningar skulle kunna fastställas. Systemet blev med ändrade samhällsförhållanden och framväxten av avtal utan tidigare motsvarigheter en tvångströja. Man konstaterade att avtal i många fall måste räknas som fristående från dessa gamla avtalstyper, som avtal av sitt eget slag (sui generis), och att även dessa pockade på erkännande.
Med det moderna synsättet har indelningen i avtalstyper en rent praktisk funktion. Man har frångått metoden att låta möjligheten av subsumtion under viss avtalstyp och resultatet av denna subsumtion bli avgörande för avtalets rättsverkningar och erkänner bl. a. möjligheten av kombinerad tillämpning av regler hämtade från olika avtalstyper. Samtidigt erkänner man behovet och nyttan av att fortfarande räkna med avtalstyper, ehuru det självfallet inte finns någon given indelning. De romersk-rättsliga kategorierna har visat sin livskraft genom att länge, och i viss mån fortfarande, sätta sin prägel på indelningen.1
Professor Bertil Bengtsson, som på senare tid blivit en av våra produktivaste författare av juridisk lärobokslitteratur, har nu givit ut en länge efterlängtad lärobok även på detta område, Särskilda avtalstyper I, föregången av ett stencilerat kompendium (Speciell kontraktsrätt I). Den ersätter närmast vissa delar av Ekeberg—Benckerts gamla kompendium Speciell obligationsrätt men är modernare i sin uppläggning. Först och främst fullföljes långt om länge den gamla tanken, som började genomföras med den nya civilrättsindelningen vid de juridiska fakulteterna omkring 1940, att sammanföra obligations- och sakrättsliga frågor vid behandlingen av olika avtalstyper. Vidare har i enlighet med rekommendationerna i senare årtiondens rättslitteratur det gamla begreppet arbetsbeting utmönstrats och avtalstyperna därmed grupperats på ett mera ändamålsenligt sätt.
Hellners Köprätt var den första läroboken om särskilda avtalstyper upp-
lagd efter den nya principen. Bengtsson fortsätter här med gåva, hyra av lös sak (saklega), lån, förvaring (deposition), entreprenad, avtal om arbete på lös sak (reparation o. d., och här tas upp även avtal om medicinsk behandling, dvs. reparation av den mänskliga kroppen) samt slutligen sysslomansavtal och andra immateriella uppdrag. Efter ett inledande kapitel om bl. a. förf:s metod behandlas dessa avtalstyper var för sig, varefter följer en avslutande återblick.
Boken är väl disponerad. Behandlingen av varje avtalstyp följer ett visst mönster med av stoffet föranledda avvikelser. Detta gör framställningen i hög grad överskådlig. Efter inledande anmärkningar om avtalstypens karakteristiska drag och relation till andra avtalstyper, om dess praktiska betydelse och dess särskilda problem tar förf. upp avtalsrättsliga frågor, såsom avtalets ingående, tolkning m. m. Därefter behandlas parternas inbördes förpliktelser och andra obligationsrättsliga frågor och slutligen de sakrättsliga frågor som kan aktualiseras vid avtalstypen, främst i vad mån vardera parten har sakrättsligt skydd mot motpartens borgenärer eller förvärvare av den med avtalet avsedda egendomen och i vad mån kreditsäkring genom retentionsrätt o. d. kan erhållas.
För förf. har det gällt att på detta område, som utmärkes av nästan total brist på modern lagstiftning, av i allmänhet ganska mager rättspraxis och inte minst av brist på monografiska framställningar i rättslitteraturen, söka fastställa vad som skall räknas som gällande rätt. Vid behandlingen av de obligationsrättsliga frågorna har metoden, som inledningsvis framhålles, till stor del inneburit en prövning av om regler främst i köplagen och vid några avtalstyper nyttjanderättsregler rörande fast egendom lämpar sig för analog rättstillämpning, med en av naturliga skäl summarisk diskussion om vilka särskilda hänsyn som gör sig gällande vid varje avtalstyp. Eftersom avtalstyp är en praktisk samlingsbeteckning på ganska olikartade rättsförhållanden blir det i många fall fråga om ytterligare distinktioner, såsom mellan benefika och onerösa avtal där bådadera hänförs under samma typ. Som egen karakteristik av sin metod anger Bengtsson att han kanske i högre grad än många andra författare ger företräde åt lämplighetsöverväganden framför rättssystematiska hänsyn (s. 19). De sakrättsliga frågorna är, som han framhåller, mindre öppna för diskussion av olika lösningar.
Vissa av dessa avtalstyper har stor ekonomisk betydelse och har därför också blivit föremål för reglering genom standardavtal. Det gäller främst entreprenad samt hyra i den form som vanligen kallas leasing. Vid behandlingen av entreprenad har förf. fäst tillbörligt avseende vid Svenska Teknologföreningens allmänna bestämmelser (AB 65), annars skulle framställningen ha varit ganska orealistisk. Möjligen borde vid hyra större avseende än som skett ha fästs vid de standardavtal som leasingföretagen tillämpar. Det har väl för förf. synts angelägnare att utreda vad som gäller utan särskilt avtal rörande villkoren än att skildra innehållet i dessa standardavtal, vilka såvitt angår finansföretagens leasing förefaller vara ganska enhetliga men givetvis i de fall, då fabrikanter själva hyr ut sina produkter, visar större variation.
Någon närmare presentation av innehållet skall inte här lämnas. Boken är välskriven och uppgiften, som inte hört till de lättare och mera attraktiva, har genomförts skickligt på förvånansvärt kort tid. Verket representerar inte endast ett gott tillskott till läroboksbeståndet utan berikar över hu-
vud vår på detta område magra litteratur. Otvivelaktigt är boken, bl. a. genom sina utförliga litteraturhänvisningar, en god tillgång även för dem som i sin praktiska verksamhet sysslar med juridik.2
Axel Adlercreutz