ERIC ESSÉN & GUNNAR STERNER. Mönster och brukskonst. Mönsterskyddslagen, lagen om ändring i upphovsrättslagen, lagen om skydd för vapen m. m. samt mönsterskyddskungörelsen och övriga följdförfattningar. Sthlm 1971. Norstedts. 326 s. Kr. 85,00.
Kort efter ikraftträdandet den 1 oktober 1970 av den nya mönsterskyddslagstiftningen har rådmännen Eric Essén och Gunnar Sterner kommit ut med

en kommentar till de nya författningarna. Författarna är båda betydande auktoriteter på området, Sterner var sålunda sekreterare i och sedermera även ledamot av mönsterskyddsutredningen och Essén svarade i justitiedepartementet för propositionsskrivningen och lagrådsföredragningen. Boken är mycket innehållsrik och omfattar förutom sedvanliga kommentarer till mönsterskyddslagens paragrafer även ett viktigt avsnitt som belyser innebörden i de ändrade reglerna om det upphovsrättsliga skyddet för alster av konsthantverk och konstindustri, som numera med en gemensam term kallas brukskonst. Dessutom har i boken såsom bilagor medtagits Pariskonventionen den 20 mars 1883 för industriellt rättsskydd i dess i Stockholm 1967 reviderade lydelse. Såväl den franska originaltexten som den svenska översättningen återges i parallella texter. Vidare finns en förteckning över Parisunionens medlemsländer den 1 januari 1971. I en annan bilaga återges Locarnoöverenskommelsen vari fastställes den internationella klassificeringen av mönster. Denna återges dock endast på engelska. Själva klassificeringen, som också finns med på både svenska och engelska, har emellertid redan ersatts av en i åtskilliga stycken reviderad text, se SFS 1972: 155. I ytterligare bilagor redovisas patentverkets föreskrifter rörande frister och anstånd i mönsterärenden och vissa fastställda ansöknings- och andra blanketter. Ett värdefullt sakregister bidrar till kommentarens användbarhet. Såvitt anmälaren kunnat finna har författarna lyckats att på ett koncentrerat och korrekt sätt återge de olika förarbetenas anvisningar rörande tolkningen av den nya lagstiftningen. Boken måste därför anses utgöra ett betydelsefullt hjälpmedel för dem som på olika poster, inte minst i domstolarna, får kontakt med den nya mönsterskyddslagstiftningen. Den försvarar därmed väl sin plats i den förträffliga serie som Norstedts gula bibliotek utgör.
    Anmälaren har inte funnit några onöjaktigheter att kritisera i boken. En viktig aspekt av mönsterskyddet kan det emellertid ändå vara skäl att här diskutera. Den nya mönsterskyddslagen är, särskilt vid en internationell jämförelse, en mycket ambitiös produkt. Så t. ex. är systemet med förprövning av nyhet och övriga skyddsförutsättningar internationellt sett något ovanligt. I de flesta länder har man ett rent anmälnings- eller deponeringssystem. Vidare räknar lagens förarbeten med ett stort krav på skillnad gentemot tidigare kända mönster för att registreringsskyddet skall få beviljas. Det är enligt anmälarens uppfattning tvivelaktigt om ambitionerna härutinnan verkligen kommer att kunna realiseras. Redan finns det vissa tecken som antyder en reträtt. I kommittébetänkandet uttalades att skillnadskravet borde "ges ett anspråksfullt innehåll" och uppfattas såsom "ett krav på utseendemässig distans eller olikhet av inte ringa betydelse". I departementschefens yttrande modifierades detta till "en viss utseendemässig distans eller olikhet av inte helt ringa betydelse" och denna formulering återges även i kommentaren (s. 39). I de fall som hittills prövats av patentverkets besvärsavdelning och regeringsrätten har denna anvisning icke ansetts behöva medföra en strängare praxis än den som kan anses internationellt gängse och man kan verkligen känna tvekan huruvida ordet "anspråksfull" härvidlag är särskilt träffande. Enligt anmälarens åsikt är denna tendens till utveckling lämplig och realistisk, speciellt vid beaktande av den finurliga, ehuru litet kuriösa, koppling som enligt lagens intentioner skall göras mellan nyhet och skillnadskrav å ena sidan och skyddsomfång mot intrång å den andra. Om skillnadskravet alltså tillåts bli alltför

anspråksfullt följer därav att den materiella ensamrätten till mönster kan bli så vidsträckt att en rimlig rörelsefrihet på formgivningens område sätts i fara.
    Av kommentaren (s. 40) framgår att skillnadskravet kan vara olika stort i olika branscher. Det torde också vara avsett, ehuru detta ej lika tydligt kommit till uttryck, att variationer kan förekomma inom en och samma bransch beroende av det ifrågavarande mönstrets större eller mindre originalitet eller särart. Uppenbarligen har nämligen ett starkt personligt präglat, originellt eller säreget mönster ett väl motiverat krav på ett större skyddsomfång än en mera genomsnittlig eller vardaglig formgivningsprodukt.
 

Claës Uggla