Förenta Nationernas kommission för internationell handelsrätt
På ett ursprungligen ungerskt förslag beslöt Förenta Nationernas generalförsamling år 1966 att upprätta en särskild kommission för internationell handelsrätt (United Nations Commission for International Trade Law; UNCITRAL). Särskilt från öststats- och u-landshåll hävdades att de existerande internationella organisationer som sysslade med privaträttsliga frågor, framför allt Haagkonferensen för internationell privaträtt och Institutet för privaträttens förenhetligande (Unidroit, även kallat Rominstitutet), i alltför hög grad dominerades av västeuropeiska stater och inte kunde anses på ett tillfredsställande sätt representera alla världens länder. Vidare ansågs det föreligga ett behov av att koordinera den verksamhet som pågår på privaträttens område i olika mellanstatliga organisationer, och ett särskilt FN-organ bedömdes bäst lämpat härför. Slutligen hoppades man att inom ramen för ett sådant organ kunna verka för att internationella konventioner som utarbetades inom kommissionen eller andra internationella organisationer skulle få en bredare anslutning.
    UNCITRAL består av 29 länder som medlemmar, vilka väljs av FNs generalförsamling för en period av sex år i sänder.¹ Av de nordiska länderna är bara Norge medlem av kommissionen. Man har sökt verka för att den plats som Norge nu innehar skall anses som en nordisk plats och att Norge, när dess mandatperiod löper ut, skall ersättas av ett annat nordiskt land. Liksom när det gäller arbetet i andra internationella organisationer blir de olika frågor som kommer upp i UNCITRAL föremål för nordiska överläggningar i syfte att utarbeta en gemensam nordisk linje. Det inträffar också att representanter för de övriga nordiska länderna ingår i den norska delegationen vid UNCITRALs möten.
    UNCITRAL sammanträder en gång om året och hittills har fem sessio-

 

¹ För närvarande är följande länder medlemmar av UNCITRAL: Argentina, Australien, Belgien, Brasilien, Chile, Egypten, Frankrike, Ghana, Guyana, Indien, Iran, Japan, Kenya, Mexico, Nigeria, Norge, Polen, Rumänien, Singapore, Sovjetunionen, Spanien, Storbritannien, Syrien, Tanzania, Tunisien, Ungern, USA, Zaire och Österrike.

ner hållits. Frågorna förbereds i olika arbetsgrupper, som möts mellan sessionerna. För närvarande finns tre sådana arbetsgrupper vilka sysslar med internationella köp, internationella betalningar respektive internationell sjöfartslagstiftning. På kommissionens arbetsprogram står också internationell skiljedom men denna fråga befinner sig ännu på ett mycket preliminärt stadium.

 

Internationella köp. En av kommissionens nuvarande huvuduppgifter är att företa en revision av den konvention rörande enhetlig lag om internationella köp av lösa saker som utarbetats inom Unidroit och antogs vid en diplomatkonferens i Haag år 1964.² Arbetsgruppen för internationella köp har hittills hållit tre möten och därvid behandlat lagens kapitel 1 (tillämpningsområdet) och kapitel 2 (allmänna bestämmelser) samt börjat att diskutera kapitel 3 (säljarens skyldigheter). Arbetet sker på grundval av studier, som utarbetas av sekretariatet eller enskilda ledamöter av arbetsgruppen. Det får antas att arbetet kommer att pågå ytterligare några år.
    När arbetsgruppen tillsattes år 1969 hade konventionen ännu inte trätt i kraft. Vid denna tidpunkt var det också en öppen fråga om UNCITRAL- arbetet skulle komma att resultera i en helt ny konvention eller begränsas till en revision av vissa artiklar i 1964 års konvention. De länder som var inställda på att ratificera konventionen, något som främst gällde EEC- länderna, var helt naturligt oroade av vad arbetet skulle leda till och önskade att detta begränsades så mycket som möjligt. Det finns anledning anta att denna inställning har förstärkts sedan konventionen i augusti 1972 trädde i kraft mellan Belgien, Israel, Italien, Nederländerna, San Marino och Storbritannien. Av detta och möjligen också av andra skäl synes arbetsgruppen numera inställd på att arbetet skall resultera i en reviderad version av 1964 års konvention.
    De nordiska länderna har från början haft en positiv inställning till en revision av konventionen. Vid remissbehandlingen riktades det i synnerhet från näringslivets sida stark kritik mot åtskilliga bestämmelser i konventionen. Vissa av arbetsgruppens förslag innebär också från nordiska synpunkter förbättringar. Detta gäller bl. a. reglerna om konventionens tilllämpningsområde. Å andra sidan är det självfallet ännu för tidigt att bedöma om det slutliga resultatet kan förväntas bli bättre än den nuvarande konventionstexten. Inte minst 1964 års diplomatkonferens i Haag sägs utgöra ett varnande exempel på att ett i och för sig godtagbart konventionsförslag kan försämras under de sista hektiska dagarna av en konferens.
    Under kommissionens välvilliga men måhända något oengagerade ledning pågår inom sekretariatet undersökningar som syftar till utarbetandet av allmänna standardvillkor för internationella köp. Enligt de riktlinjer som angivits av kommissionen skall dessa standardvillkor utformas så att de kan förstås av företagare från länder med skilda kommersiella och juridiska system och med beaktande av att villkoren skall vara rättvisa för bägge parter och överensstämma med god affärssed. De standardvillkor som utarbetats inom FNs Europakommission ligger till grund för arbetet.
    Endast på ett område har arbetet inom UNCITRAL hittills lett till konkreta resultat och detta gäller arbetet på en konvention om fordringspreskription vid internationella köp av lösa saker. En särskild arbetsgrupp un-

 

² Jfr SvJT 1965 s. 248.

der ledning av ekspedisjonssjefen i det norska justisdepartementet, Stein Rognlien, har utarbetat ett konventionsutkast i ämnet. Efter vissa ändringar antogs utkastet av kommissionen vid den senaste sessionen. Från nordiska utgångspunkter måste de vidtagna ändringarna i utkastet tyvärr karakteriseras som två steg bakåt i oordnad trupp. Utkastet med tillhörande kommentar kommer inom kort att remitteras till regeringarna för yttrande. Enligt kommissionens förslag skall konventionsutkastet därefter behandlas vid en diplomatkonferens, vilken kan äga rum tidigast år 1974.

 

Internationella betalningar. 1930 och 1931 års internationella konventioner om växel och check har inte tillträtts av common law-länderna. De skillnader i den rättsliga regleringen som råder mellan konventionsstaterna och common law-länderna anses ha föranlett vissa praktiska svårigheter. Kommissionen har därför beslutat utarbeta en konvention som skall innehålla regler om ett nytt internationellt betalningsinstrument. Konventionens tillämpning föreslås bli beroende av att instrumentet upptar en rubrik som anger att det är underkastat reglerna i konventionen. Sekretariatet har i samarbete med vissa internationella organisationer utarbetat ett konventionsutkast som nu skall granskas av kommissionens arbetsgrupp för internationella betalningar.
    Kommissionen har vidare inlett ett samarbete med Internationella handelskammaren (ICC) i frågor som gäller kommersiella krediter och bankgarantier.

 

Internationell sjöfartslagstiftning. Arbetsgruppen för internationell sjöfartslagstiftning är för närvarande sysselsatt med en revision av 1924 års konossementskonvention (de s. k. Haagreglerna) och 1968 års tilläggsprotokoll till denna konvention (de s. k. Haag-Visbyreglerna). Frågan om en revision av konventionen restes först i UNCTADs arbetsgrupp för internationell sjöfartslagstiftning. Kompetensfördelningen mellan UNCTAD och UNCITRAL på det sjörättsliga området är inte helt klar men innebär allmänt sett, att UNCTAD skall utarbeta riktlinjer för konventionsarbetet på grundval av ekonomiska och sjöfartspolitiska överväganden samt att UNCITRAL därefter skall svara för de juridiska övervägandena och utarbetandet av konventionstext. I förvånansvärt många länder lever man i föreställningen att det går vattentäta skott mellan juridik och ekonomi och på denna bräckliga konstruktion har kompetensfördelningen mellan de båda FN-organen således byggts upp. Det påminner i någon grad om diskussionen huruvida idrott och politik "hör ihop" eller inte. Liksom idrotten tvingas finna sig i att dess verksamhet påverkas av politiska strömningar lär emellertid också juristerna så småningom finna att man inte kan bortse från ekonomiska realiteter vid utformningen av lagregler, i synnerhet inte när det gäller kommersiella rättsförhållanden. I de nordiska och anglo-sachsiska länderna är detta en självklarhet men i vissa andra delar av världen bär man alltjämt, med beundransvärd elegans, dessa skygglappar.
    Efter denna parentetiska utvikning kan det emellertid vara skäl att framhålla en grundläggande skillnad mellan UNCTAD och UNCITRAL. Diskussionerna i UNCTAD präglas i hög grad av u-ländernas allmän-politiska målinriktning och är tämligen generella till sin natur (vilket kan

uppfattas som "osaklig" debatt). De riktlinjer som utarbetas är inte heller utformade i detalj utan syftar bara till att sätta kursen. Som exempel kan nämnas att den resolution, vari UNCITRAL anmodades att revidera konossementskonventionen, nämner att arbetet skall syfta till att undanröja oklarheter i texten och att åstadkomma en balanserad riskfördelning mellan lastägare och bortfraktare, däri inbegripet lämpliga bevisbörderegler. I övrigt innehåller resolutionen bara en uppräkning av olika frågor som skall undersökas, t. ex. ansvarighet för godset under hela den tid bortfraktaren har det i sin vård, ansvarssystemet i övrigt, jurisdiktion, ansvar för däckslast o. s. v. Diskussionerna i UNCITRAL är däremot i stort sett befriade från politiska övertoner och skiljer sig egentligen inte från vad man är van vid från rättsligt samarbete i andra internationella organisationer.
    UNCITRALs arbetsgrupp har hittills hållit två möten. Vid dessa har man behandlat vissa frågor som rör konventionens tillämpningsområde (ansvarsperiodens längd samt ansvaret för däckslast och levande djur), ansvarssystemets utformning samt jurisdiktions- och skiljedomsfrågor. Revisionen av konossementskonventionen har i UNCITRAL givits högsta prioritet, och man torde därför kunna räkna med att ett konventionsutkast föreligger inom två eller tre år.

 

Internationell skiljedom. En av kommissionens medlemmar, professor Ion Nestor från Rumänien, har avgivit en rapport till kommissionen, som bl. a. innehåller förslag om att UNCITRAL studerar frågor om utarbetande av standardskiljeavtal och en uniform skiljedomslag avseende internationella handelstvister. Vidare föreslås att UNCITRAL bör verka för att en internationell organisation av icke mellanstatlig karaktär upprättas för att fullgöra vissa samarbets- och informationsfunktioner. Rapporten har för yttrande remitterats till regeringarna i kommissionens medlemsländer.
    Kommissionen utger en årsbok som innehåller rapporter från kommissionens och arbetsgruppernas möten och viktigare undersökningar som legat till grund för kommissionens arbete. Hittills har två årsböcker utkommit som täcker åren 1968—1970 respektive 1971.³ Enligt beslut som fattades vid den senaste sessionen skall årsboken i fortsättningen utges årligen.
    UNCITRALs sekretariat leds av professor John Honnold. Han var tidigare professor vid Pennsylvania University och har handelsrätt som specialitet. Det är mycket tack vare hans energiska insatser som UNCITRAL får anses ha fått en god start.
 

Birgitta Blom

 

3 United Nations Publications, Sales Nos. E. 71. V. 1. och E. 72. V. 4