KARL OLIVECRONA. Utsökning. Sjunde upplagan. Lund 1972. Gleerups. 244 s.

 

Sedan sjätte upplagan av prof. Olivecronas mycket uppskattade lärobok Utsökning utkom 1970 (jfr SvJT 1971 s. 481) har antagits ny lagstiftning om exekution i fast egendom m. m., vilken trädde i kraft 1 jan. 1972. De

Litteraturnotiser 237exekutiva bestämmelserna har nära samband med den nya jordabalken och förmånsrättslagen, vilka trädde i kraft samtidigt. I den nu utkomna sjunde upplagan har den nya lagstiftningen beaktats. Den avdelning i boken som rör utmätning av fast egendom (inkl. försäljning och fördelning) är sålunda nyskriven. På ca 50 sidor lämnas där en koncentrerad redogörelse för fastighetsexekutionen. Även i övrigt har i jämförelse med föregående upplaga gjorts en del ändringar, främst föranledda av den nya lagstiftningen. Nya rättsfall och ny litteratur har beaktats.
    Avsnittet om fastighetsexekution innehåller på ett par punkter uttalanden som ej synes vara riktiga. Om någon påstår bättre rätt än utmätningsgäldenären till utmätt fastighet, skall enligt 5 § lagen om exekutiv försäljning av fast egendom (FfL) överexekutor (öex) förelägga honom att väcka talan i saken vid domstol, om skäl föreligger därtill. I anslutning till denna bestämmelse uttalar Olivecrona (s. 95 not 46 och s. 150, se även s. 219) att vad en tredje man som överklagar utmätningen närmast kan uppnå är att öex meddelar hänvisning till rättegång och att öex har att meddela sådan hänvisning även om det skulle befinnas fullt klart att klagandens påstående är välgrundat. Denna mening grundas uppenbarligen på ett uttalande i förarbetena av departementschefen (prop. 1971: 20 s. 200). Detta motivuttalande har emellertid blivit missvisande. Framgår det i besvärsmålet att tredje mannen är rätt ägare till fastigheten, skall öex — liksom i andra fall då tredje man överklagar utmätning — upphäva utmätningen. Föreläggande att väcka talan bör endast ges om äganderättsfrågan framstår som tveksam. Det kan tilläggas att öex kan meddela föreläggande utan att tredje mannen överklagat utmätningen. — I fråga om tillbehör till fastighet föreskrivs i 38 § FfL att auktionsförrättaren under vissa förutsättningar skall ange bl. a. vilken egendom som skall följa fastigheten samt att vad sålunda angivits är avgörande för vad försäljningen omfattar i den delen. Härom säger Olivecrona (s. 161), att om viss egendom angetts åtfölja fastigheten, avskärs varje möjlighet till tvist. Även tredje mans anspråk synes åsyftat med detta uttalande. Vad auktionsförrättaren angett i fråga om tillbehör bestämmer emellertid endast vad försäljningen omfattar säljare och köpare emellan och binder inte tredje man vilken påstår att han har bättre rätt till visst föremål som angetts åtfölja fastigheten (se SOU 1966:7 s. 76 ff och prop. 1967: 16 s. 123 f, 221 ff och 232 samt SOU 1968: 64 s. 154 och prop. 1971: 20 s. 234 f). Tredje mannens rätt kan emellertid ha prekluderats enligt de särskilda bestämmelser som gäller därom. Har det ej skett, torde tredje mannen ha samma rätt som om föremålet sålts såsom lös egendom. — I fråga om fordrans upptagande i sakägarförteckningen uttalar Olivecrona (s. 167), att ränta på pantbrevs belopp skall, när försäljningen sker på begäran av konkursförvaltare, räknas från dagen för förvaltarens begäran om försäljning. Enligt 6 kap. 3 § JB skall emellertid ränta i sådant fall räknas från den dag konkursansökan gjordes. — På s. 194 sägs att utmätt andel i fastighet kan säljas under hand men att andel aldrig säljs på exekutiv auktion. Något hinder att sälja andelen på exekutiv auktion föreligger dock inte. Genom att försäljningen alltid skall ske enligt vad som gäller för utmätt rättighet (69 § FfL) undgår man de problem Olivecrona nämner.
 

Torkel Gregow