Yearbook of the European Convention on Human Rights/Annuaire de la Convention européenne des Droits de l'Homme. 1969. Vol. 12. Haag 1971. Martinus Nijhoff. 609 s. Hfl. 115,00.
Under år 1969 — det år som omfattas av den tolfte årgången av förevarande årsbok — anhängiggjordes 439 mål vid den europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna. Kommissionen meddelade beslut i 345 mål. Nästan alla besluten innebar att klagomålen avvisades. Endast i ett fall beslöt kommissionen att ta upp en ansökan till grundlig sakprövning. Frågan i detta mål (Scheichelbauer mot Österrike) var om det var förenligt med artikel 6 i konventionen om de mänskliga rättigheterna (rätten till opartisk rättegång) att som bevismedel inför domstol använda en ljudupptagning som avsåg ett samtal med den tilltalade och som gjorts utan dennes vetskap.
Domstolen för de mänskliga rättigheterna meddelade under året två domar i mål om långa häktningstider. Båda fallen gällde Österrike. I det ena målet (fallet Stögmüller) fann domstolen att häktningstiden varit oskäligt lång och i strid med konventionen. I det andra målet (fallet Matznetter) kom domstolen till motsatt slutsats.
Mot slutet av år 1969 inträffade en händelse som innebar ett allvarligt bakslag för de mänskliga rättigheterna i Europarådskretsen. Grekland sade då upp konventionen om de mänskliga rättigheterna och anmälde samtidigt sitt utträde ur Europarådet. Detta skedde sedan det mål som Danmark, Norge, Sverige och Nederländerna ett par år tidigare anhängiggjort mot Grekland slutbehandlats av kommissionen och denna i sin rapport konstaterat att Grekland allvarligt åsidosatt sina förpliktelser enligt konventionen.
H. D-s
SHABTAI ROSENNE. The Law of Treaties. A Guide to the Legislative History of the Vienna Convention. Leiden-Dobbs Ferry, N.Y. 1970. A. W. Sijthoff-Oceana Publications. 443 s.
Vid en diplomatisk konferens i Wien 1968 och 1969 utarbetades en konvention om traktaträtten. Denna konvention, som grundar sig på ett omfattande arbete inom International Law Commission, är till stor del en kodifikation av internationell traktaträttslig praxis. Utan tvivel kommer konventionen att få stor auktoritet som uttryck för allmänna folkrättsliga grundsatser.
Ambassadör Shabtai Rosenne har som medlem av International Law Commission och israelisk delegat vid Wienkonferensen förvärvat stor erfarenhet av de traktaträttsliga frågorna. Hans bok inleds med en instruktiv redogörelse för konventionens förhistoria och för arbetet vid konferensen. Härefter följer konventionstexten i fyra parallellversioner (International Law Commission's förslag samt den slutliga konventionstexten på engelska, franska och spanska).
Boken innehåller egentligen inte några kommentarer till konventionstexten, men däremot finns i anslutning till varje artikel utförliga hänvisningar till de omfattande förarbetena. Dessa hänvisningar är mycket nyttiga och i hög grad ägnade att underlätta orienteringen i de dokumenthögar som utgör konventionens förarbeten.
H. D-s