Opartiskhet och saklighet. En sammanställning av Radionämndens beslut under tiden den 1 juli 1967—den 31 december 1970 utförd på nämndens uppdrag av Staffan Vängby. Sthlm 1971. Sveriges Radios förlag. 215 s.

 

Radionämndens ställning är tämligen egenartad. Den är inte någon dömande instans och inte heller något disciplinorgan. Finnes skäl för kritik mot ett program, prickar nämnden inte den eller de enskilda radiomännen utan ställer sitt kritiska uttalande till Sveriges Radio. Det kan diskuteras om den granskning av radio- och televisionsprogram som nämnden gör är av juridisk natur. Nämnden får inte gå in på bedömningar som har med yttrandefrihetsbrott eller

Litteraturnotiser 327andra ansvarsfrågor enligt radioansvarighetslagen att göra. Den juridiken ligger utanför nämndens kompetens. Detsamma gäller t. ex. upphovs- och arbetsrättsliga frågor. Nämndens bedömningar har dock såtillvida juridisk och rättskipningsliknande karaktär som nämnden prövar om det i 6 § radiolagen uppställda kravet att programverksamheten skall utövas opartiskt och sakligt följts och gör det i enskilda fall som hänför sig till förfluten tid. Att göra uttalanden om den framtida programpolitiken är en främmande uppgift för nämnden, vars beslut dock alldeles som en dom kan få prejudicerande verkan framåt i tiden. Prövningen skall också omfatta frågan om övriga i avtalet mellan svenska staten och Sveriges Radio AB angående rundradions programverksamhet uppställda krav iakttagits. Där står t. ex. att de grundläggande demokratiska värdena skall hävdas i programverksamheten och att den enskildes privatliv skall respekteras om inte ett oavvisligt allmänt intresse kräver annat. Prövning enligt sådana rekvisit kan ses som en väsentligen juridisk prövning, även om inslaget av värderingar enligt sakens natur mången gång blir mycket påtagligt. Men detta är ju inte något för juridisk prövning främmande som lekmän ofta tror. Högsta domstolens och regeringsrättens domar kan på samma sätt bygga på värderingar av skilda slag. Med den uppläggning radionämndens rättskipning har avgörs ärendena normalt med endera av två klämmar: "Radionämnden finner att programmet (inslaget) inte kan anses strida mot radiolagen eller Sveriges Radios avtal med staten" respektive "Radionämnden anser att Sveriges Radio genom att sända programmet (inslaget) åsidosatt kraven på opartiskhet och saklighet (ev. annat krav) i radiolagen och Sveriges Radios avtal med staten".
    Några sanktioner kan inte knytas till radionämndens uttalanden. De förutsätts verka med egen inneboende kraft. Som yttersta remedium mot en urspårande programverksamhet står dock på sätt närmare beskrivs i 19 § avtalet en möjlighet till buds för Kungl. Maj:t att säga upp avtalet. Enligt 4 § instruktionen för radionämnden har nämnden att hos Kungl. Maj:t föreslå sådan åtgärd om den finnes påkallad.
    På senare tid har en livlig diskussion blossat upp om vad som bör förstås med objektivitet i nyhetsförmedlingen och över huvud taget med ett krav på objektivitet. Inte minst med tanke härpå kan det vara intressant att i Vängbys bok ta del av hur radionämnden uppfattat radiolagens krav på opartiskhet och saklighet i levande livet. Vad radionämnden uttalat i dessa stycken är ju uttryck för vad tränade jurister och livserfarna lekmän kommit fram till. Vängbys bok har emellertid mycket annat att ge också. Genomgången av radionämndens beslut under angiven period ger en mycket fängslande inblick i den systematisering som skett med utgångspunkt i de normer som finns i radiolagen och avtalet. I radionämndens praxis har kriterierna utvecklats och fördjupats och en imponerande anständighetskodex växt fram. Genom att framställningen är föredömligt väldisponerad och genom att radionämndens beslut utmärks av en förnämlig språkbehandling och logisk reda, blir boken mycket njutbar samtidigt som den förmedlar ett stycke kulturhistoria från vår egen tid och ett stycke juridisk bedömningsteknik av modernt snitt.
    Till den beskrivande framställningen har fogats ett antal bilagor. Bland dessa saknar man dock Sveriges Radios avtal med staten som hade bort finnas med så ofta som det åberopas i boken. För den intresserade kan nämnas att det finns tryckt i publikationen "Lagar och avtal", Sveriges Radio informerar nr 4, 1972.
 

B. W.