GERHARD SIMSON. Einer gegen alle. 9. stark veränderte und erweiterte Auflage. München 1972. C. H. Beck. 464 s.

 

Hör juridiken till kulturlivet? Det är en fråga utan färdigt svar, lika gäckande som kulturbegreppet är ogripbart. Det är icke desto mindre en väsentlig fråga av låt oss säga rättssociologisk art. Ty detta, att ett visst samhälleligt fenomen uppfattas som "kultur", ger detta fenomen så många fördelar, så många positiva förtecken, en sådan förankring utanför det egna trånga fältet, att det aldrig kan behandlas på samma hårdhänta sätt av pedagoger och makthavare som om det blott är ett stycke "teknik" e. d. Hur får man då veta om något uppfattas som "kultur"? Det finns inte många säkra metoder, men låt oss helt hypotetiskt antaga, att man skulle anställa en gallupundersökning inom en representativ svensk grupp för att få reda på om de enskilda skulle vilja rangera "kunskap om rättsreglerna" vid sidan av litterär, konsthistorisk, allmänhistorisk, statsvetenskaplig kunskap som en del av allmänbildningen, kulturen eller vilket begrepp man idag skulle våga använda. Det kan inte råda någon tvekan om att rättsreglerna snarare skulle hamna i sällskap med medicinsk, naturvetenskaplig eller teknisk kunskap utanför det allmänt accepterade kulturbegreppet. Hur många Stiernhööksgator, Schlytervägar, Afzeliusalléer, Lind-

330 Litteraturnotiserhagenparker eller Ekebergstorg har vi i Sverige? Finns det en enda motsvarighet till Hotel Savigny i Frankfurt am Main?
    Mot denna bakgrund är man så mycket tacksammare mot den som med lärdom, stilistisk elegans och vad jag skulle vilja kalla ett i bästa mening schillerskt vältaligt humanitärt patos kan förmedla kunskap om rättsliga frågor och rättsliga principer i en bredare publik än de juridiska "teknikernas". Med den uppgiften har kanslirådet dr. jur. Gerhard Simson i sällsynt hög grad lyckats med sin bok "Einer gegen alle", som innehåller biografier över Christian Thomasius, Georges Picquart, Cesare Lombroso, Henri Dunant och Fridtjof Nansen och som nu upplevt sin tredje utvidgade tyska upplaga. I förhållande till tidigare upplagor (se SvJT 1952 s. 236, 1958 s. 239 och 1961 s. 301) innebär den nya utgåvan framför allt en utvidgning och ett berikande med nya resultat. Det är med stor glädje man noterar att ett så framstående verk alltjämt finner avsättning i Tyskland. Kanske tillhör där juridiken kulturlivet.
 

S.S.