Är programmering av datorer patenterbar?
Två amerikanska telefoningenjörer, Benson och Tabbott, ansökte för några år sedan om patentskydd på ett sätt att programmera datorer i syfte att åstadkomma kontroll över automatiska telefonväxelanläggningar. Patentverket (Patent Office) avslog framställningen med motiveringen att uppfinningen huvudsakligen utgjordes av "en serie matematiska kalkyler eller tankeetapper" och därför inte var ett patenterbart förfarande eller alster.
Benson och Tabbott anförde besvär över beslutet. Bakom dem ställde sig några av Förenta Staternas största företag. Det har länge rått meningsmotsättningar mellan datortillverkare, å ena sidan, och köpare av datorer, å den andra. De senare (däribland American Telephone & Telegraph Co. och Mobil Oil Corp.) understödde besvären genom inlagor till rätten. Företag som utnyttjar datorer beräknas lägga ned omkring 15 miljarder dollar årligen i programmeringskostnader. De har sökt skydda sina program genom patent. Den "copyright" som kan tillkomma upphovsmakarna anses inte tillräcklig; den hindrar att programmen plagieras men inte att de utnyttjas av andra, om det sker utan direkt kopiering.
Datortillverkarna (främst IBM och Honeywell Inc. men även RCA, General Electric Co. och Xerox Corp.) däremot understödde patentverkets uppfattning att programmering inte skall patenteras. De hävdade att sådana patent skulle hindra utvecklingen av nya program. Det förmodas dock att tillverkarnas aktion främst dikterats av fruktan för nedgång i avsättningen av datorer, om programmeringspatent meddelades.
År 1971 förklarade U.S. Court of Customs and Patent Appeals Bensons och Tabbotts förfarande patenterbart.
Patentverket besvärade sig då hos Högsta Domstolen som år 1972 med ändring av appellationsdomstolens beslut fastställde att patent icke kan meddelas på programmeringsförfarandet.
I motiveringen understryker Högsta Domstolen (Justice William O. Douglas var föredragande), att målet gällde frågan huruvida programmeringen är ett sådant förfarande som kan skyddas enligt patentlagen. Tidigare hade domstolen avslagit en lång rad framställningar om patent på "naturliga fenomen, tankeprocesser och abstrakta intellektuella idéer", eftersom dessa är själva verktygen i vetenskapligt och teknologiskt arbete. Om en uppfinning av sådan art skulle kunna patenteras, måste det ske på grundval av dess användning för ett nytt och nyttigt syfte.
När domstolen tidigare hade bifallit patentansökningar för metoder som saknade samband med en viss apparatur hade dessa gällt förvandling av ett alster eller varit tillräckligt väl definierade för att avgränsa patentmonopolet till ett väl bestämt område. Det ifrågavarande förfarandet var emellertid inte begränsat till programmering av vissa särskilda datorer och hade inget särskilt slutmål utan avsåg enbart en sorts programmeringsprocess, varigenom matematiska problem löstes och en typ av sifferkombinationer förvandlades till andra. Förfarandet var abstrakt och så svepande att det täckte både kända och okända metoder. Därest uppfinningen patenterades, skulle åtskilliga problem uppstå, vilka bara kongressen hade resurser nog att utreda.