Mer om svarandens utevaro i indispositiva tvistemål
Vid Stockholms tingsrätts fyra familjerättsavdelningar tjänstgör ett 10-tal ordinarie domare. Överläggningar avdelningarna emellan hålls regelbundet för skapande av en enhetlig rättstillämpning. Rådmannen Sven Siganderhar i SvJT 1973 s. 249 ff tagit upp bl. a. frågan hur RB 44: 6 bör tolkas och tillämpas i indispositiva tvistemål. Det framstår som angeläget att här redovisa den avvikande uppfattning om lagrummets innebörd, som föreligger hos familjerättsdomarna vid Stockholms tingsrätt, samt kortfattat redogöra för hur lagrummet tillämpas vid denna domstol.
    I processlagberedningens förslag till rättegångsbalk (s. 464) uttalar beredningen, att rätten i indispositiva tvistemål bör kunna avstå från parts personliga hörande och företa målet i befintligt skick "om parten trots flera förelägganden ej infinner sig och hämtning av rättsliga eller faktiska grunder ej kan ske". Efter rättegångsbalkens ikraftträdande och under större delen av 1950-talet tillämpades därför vid Stockholms rådhusrätt bestämmelsen i RB 44: 6 så, att rätten vid svarandens utevaro regelmässigt förordnade om hämtning till en fortsatt förberedelse, då förhöjt vite ej ansågs tillräckligt. Endast då hämtning av faktiska eller rättsliga orsaker inte kunde ske (exempelvis ifråga om en svarande med okänt hemvist eller hemvist utom riket) avslutades förberedelsen och utsattes målet till huvudförhandling med nya kallelser på parterna. — En uppmjukning har därefter skett. Föreligger en tillfredsställande utredning i huvudsaken, så att svarandens hörande under förberedelsen ej anses direkt påkallad från officialprövningssynpunkt, anser sig tingsrätten numera kunna avsluta förberedelsen utan att kalla svaranden till ny förberedelse eller tillgripa hämtning. Detta förutsätter, att anledning saknas antaga att han önskar inställa sig, exempelvis för att bestrida de framställda yrkandena. I praktiken kommer därigenom — vid sidan av de fall där hämtning av faktiska eller rättsliga orsaker inte kan ske — förberedelsen att avslutas i svarandens utevaro främst i det av Sigander omnämnda fallet, att han förklarar "att han struntar i alltsammans" eller då han skriftligen medgett yrkandena. Finnes förberedelsen inte kunna avslutas, utsättes målet till fortsatt förberedelse och inte till huvudförhandling. Om rätten därvid skall förordna om hämtning eller endast meddela förhöjt vite får bero av omständigheterna i det särskilda fallet.
    Sedan rätten beslutat slutföra förberedelsen, uppkommer frågan om rätten vid samma rättegångstillfälle kan avgöra målet och meddela dom. Denna fråga skall avgöras med ledning av RB 42: 20 st. 2. Endast i de fall att "saken är uppenbar" och övriga förutsättningar enligt lagrummet är uppfyllda, kan alltså målet avgöras i svarandens utevaro i samband med ett förberedelsesammanträde. I enlighet härmed meddelar Stockholms tingsrätt i angivna situation dom endast i helt klara fall av exempelvis

 

34—733005. Svensk Juristtidning 1973

530 Svarandens utevaro i indispositiva tvistemåläktenskapsskillnad enligt GB 11: 3. Vad här sagts gäller alla mål av indispositiv natur. I t. ex. mål angående fastställande av faderskap till barn utom äktenskap torde det dock vara uteslutet att meddela dom i anslutning till förberedelse på den grund att "saken är uppenbar". Målet måste då sättas ut till huvudförhandling. — Att därvid direkt förordna om svarandens hämtning, vilket enligt Siganders framställning förekommer, torde strida mot rättegångsbalkens regler (jfr 42: 21 samt 44: 4 st. 1 och 44: 5). Ej heller föreligger möjlighet att kalla svaranden vid påföljd att målet kan komma att avgöras i hans utevaro (jfr 42: 10 st. 3 och 21 samt 43: 11 st. 3; p. 2 andra ledet gäller endast dispositiva mål). Kommer svaranden inte till huvudförhandlingen blir RB 44: 6 ånyo tillämplig. Målet kan då företas utan hinder av att han uteblivit. En förutsättning härför är dock, att rätten anser sig kunna avstå från hans personliga hörande och hämtning till rätten, där sådan kan ske.

 

En komplikation kan uppstå om de omständigheter på vilka yrkandena i en indispositiv del grundas är uppenbara men utredning saknas i annan, dispositiv del av målet. Jag hade nyligen uppe till prövning ett fall om äktenskapsskillnad enligt GB 11: 4, där hustrun redan vid första rättegångstillfället önskade att målet skulle avgöras omedelbart. Hon var svensk medborgare och hade 1960 ingått äktenskap i USA med en amerikansk man men 1964 lämnat denne och återvänt till Sverige tillsammans med makarnas barn, födda 1961 och 1963. Efter att ha blivit delgiven stämning i USA meddelade mannen skriftligen rätten att han saknade möjlighet inställa sig till förberedelsen vid Stockholms tingsrätt men att han var införstådd med att det skulle dömas till skillnad i äktenskapet. Han vitsordade vidare, att barnen sedan 1964 vistats hos hustrun och att han sedan dess inte haft personlig kontakt med dem. I denna del bedömde jag därför saken som uppenbar. Däremot yttrade mannen sig inte i underhållsdelen. Hustrun saknade kännedom om mannens nuvarande ekonomiska förhållanden men uppgav, att han under äktenskapet haft oregelbundna inkomster, om alls några. Hustrun hade yrkat 250 kr. i månaden i bidrag till vartdera barnet. Det måste ifrågasättas om mannen alls hade förmåga att utge underhållsbidrag. Underhållsdelen kunde således inte anses uppenbar. Till följd härav hölls omedelbar huvudförhandling endast i skillnads- och vårdnadsfrågan, som avgjordes genom deldom. I underhållsfrågan utsattes målet till fortsatt förberedelse med föreläggande för mannen att inställa sig personligen eller genom ombud vid påföljd av tredskodom. Ett sakligt skäl att göra en sådan uppdelning är ju att mannen, om målet i dess helhet avgjorts i samband med förberedelsen, berövats varje praktisk möjlighet att söka ändring i underhållsdelen.

 

    Slutligen kan anmärkas att enligt GB 15: 11 st. 3 samt FB 20: 10 och 12 hinder inte möter att, såsom Sigander ifrågasätter, redan vid första inställelsen meddela interimistiskt beslut i vårdnads- och underhållsfrågor m. m., även om svaranden uteblivit. En förutsättning är dock, att yrkande härom framställts i stämningsansökningen eller annan handling, av vilken svaranden erhållit del i god tid före förhandlingen.
 

Gunnel Widegren-Agvald