Mönsterskyddslagens skillnadskrav
I SvJT 1973 s 140 ff har patenträttsrådet Claes Uggla recenserat Essén-Sterners bok Mönster och brukskonst. Uggla framhåller där att han anser det tvivelaktigt om de ambitiösa uttalanden som gjorts i mönsterskyddslagens förarbeten, att skillnadskravet bör "ges ett anspråksfullt innehåll", verkligen kommer att kunna realiseras. Han anser att det redan finns vissa tecken på reträtt dels i departementschefens yttrande och dels i de avgöranden som träffats av patentverkets besvärsavdelning och regeringsrätten.
I en artikel i tidskriften NIR, Nordiskt Immateriellt Rättsskydd 1973 s. 40 ff, har jag mera ingående analyserat mönsterskyddslagens skillnadskrav. Jag framhåller där bl. a. att de ansökningar om registrering av mönster som inkommer till patentverket prövas av dess mönstersektion. Den grund-
läggande frågan därvidlag är om det mönster som utgör ansökningsföremålet fyller mönsterskyddslagens krav i 2 § på väsentlig skillnad gentemot andra mönster eller inte. Detta skillnadskrav korresponderar direkt med det skillnadskrav som gäller för mönsterrättens omfattning enligt 5 § samma lag, försåvitt gäller varor för vilka mönstret registrerats och därmed likartade varor. Detta senare skillnadskrav åter prövas av de allmänna domstolarna i samband med processer angående intrång i mönsterrätt. Det är därför av stor vikt att samma synsätt anläggs vid både den administrativa och den judiciella prövningen. Min uppfattning om hur departementschefen ansett att mönsterskyddslagens skillnadskrav bör tydas och om innebörden i de administrativa avgöranden som träffats överensstämmer emellertid inte helt med Ugglas. Jag anser nämligen att departementschefens uttalande om skillnadskravet på s. 74 i prop. 1969: 168, att det "bör, som flera remissinstanser har uttalat, tillämpas strängt", måste tolkas som en skärpning av mönsterskyddsutredningens förslag. Uttalandet avser uppenbarligen att tillmötesgå en rad remissinstansers önskemål härvidlag. På mönstersektionen har vi funnit oss böra följa detta direktiv. Möjligheterna till en adekvat bedömning torde därvid öka allteftersom granskningsmaterialet ökar.
Det fåtal administrativa avgöranden i överinstans som hittills träffats utgör inte heller någon grund för ändring av denna praxis, särskilt som det övervägande antalet inneburit faktiska fastställanden av mönstersektionens beslut.
Den som önskar en fylligare redogörelse för mönsterskyddslagens skillnadskrav och dess praktiska tillämpning samt för problemställningarna i samband härmed hänvisas till artikeln i NIR jämte de debattinlägg som eventuellt kommer att följa.
Gunnar Moore
När avdelningsdirektören Moore klandrar min recension av Esséns och Sterners kommentar till mönsterskyddslagen synes han ha uppfattat den som en plaidoyer för att i praxis avvika från förarbetenas direktiv beträffande skillnadskravet. Detta var emellertid ingalunda dess avsikt. Vad jag ville säga var egentligen endast att — de delvis mångtydiga — förarbetena i dittillsvarande praxis erhållit en rimlig och realistisk tolkning. Detta gäller inte bara överinstanserna utan även mönstersektionens egen praxis.
Claës Uggla