Den nya franska bördslagstiftningen

 

Den franska familjerätten, som kodifierades av Napoleon 1804, har sedan dess varit föremål för relativt få ändringar. Code Civils föråldrade bestämmelser, som föga överensstämmer med våra dagars rättsbegrepp, har emellertid i åtskilliga fall genom rättspraxis moderniserats i avvaktan på önskvärda lagändringar.
    Sedan ett tiotal år har i franska justitieministeriet utarbetats en serie lagförslag i syfte att modernisera familjerätten. Detta lagstiftningsarbete har resulterat i följande sex lagar:
— lagen den 14 december 1964 om förmynderskap,
— lagen den 13 juli 1965 om förmögenhetsrättsliga äktenskapsregimer,
— lagen den 11 juli 1966 om adoption,
— lagen den 3 januari 1968 om omyndigförklarade,
— lagen den 4 juni 1970 om föräldrars målsmanskap,
— lagen den 3 januari 1972 om börd (publicerad i Journal Officiel den 5 januari 1972)
    Av dessa lagar är den nya bördslagen den mest genomgripande i den franska familjerätten.

Gustav Forssius 81    Nämnas må att trenne lagar tidigare partiellt modifierat Code Civils bördslag, nämligen lagen den 12 november 1912 medgivande fastställande av faderskap till vissa utom äktenskap födda barn, lagen den 5 juli 1956 angående legitimation av utomäktenskapligt barn genom föräldrarnas giftermål samt lagen den 15 juli 1955 om rätt för utomäktenskapliga barn att i vissa fall föra talan om underhållsbidrag mot fader som är gift med annan än barnets moder.
    Den nya bördslagen omfattar 20 artiklar, varav den första artikeln ersätter hela den gamla bördslagen. Den nya lagens artikel 1 motsvarar sålunda artiklarna 312—342 i Code Civil. Övriga artiklar innehåller av nya bördslagen föranledda ändringar i andra delar av Code Civil, varibland lagarna om civilståndsregister, om äktenskap samt om arvsrätt och gåvorätt. Smärre ändringar har jämväl införts i brottsbalken (Code Pénal). Den ram för civilrätten och särskilt för familjerätten som Code Civil på sin tid skapade har följaktligen bibehållits.
    Den nya lagen har trätt i kraft den 1 augusti 1972. Övergångsbestämmelserna är relativt komplicerade och väntas föranleda en del svårigheter vid tillämpningen.
    Huvudsyftet med den nya bördslagstiftningen är att skapa rättslig likställdhet för samtliga barn, vare sig de är födda inom eller utom äktenskap.
    Hittills gällande lagstiftning utgick från att samhället var baserat på äktenskapet, vars bestånd och moraliska värde i första hand måste skyddas även om det skedde på bekostnad av de utomäktenskapliga barnens rättsliga ställning i samhället. De senaste årtiondenas rättsutveckling har tenderat till ett större hänsynstagande till de utomäktenskapliga barnen med rättslig likställdhet mellan dessa och inom äktenskap födda barn som målsättning. Denna tendens inom rättsutvecklingen har de senaste åren konkretiserats genom ny lagstiftning i flera västeuropeiska stater, varibland Storbritannien, Västtyskland och Nederländerna, vilka alla tre reformerade sin lagstiftning på området 1969.
    Den hittills gällande franska bördslagstiftningen företedde många exempel på diskriminering till nackdel för utomäktenskapliga barn. Sålunda stipulerade artikel 335 i Code Civil att gift fader till utomäktenskapligt barn icke kunde erkänna faderskapet, och artikel 342 förklarade att rättsligt fastställande av faderskap ej var möjligt i sådana fall då erkännande av faderskapet var uteslutet jämlikt artikel 335. Enär denna lagbestämmelse var av tvingande karaktär ("ordre public") har exempelvis svensk moder till barn vars franske fader varit gift vid barnets avlelse ej kunnat utverka vare sig faderskapserkännande eller rättsligt fastställande av faderskapet. I detta sammanhang bör dock erinras om att jämlikt lagen den 15 juli 1955 barnets moder i vissa fall kunde utverka att fransk domstol utdömde underhållsbidrag utan att faderskapet genom erkännande eller dom fastställts.
    Den nya bördslagen möjliggör att faderskapet hädanefter fastställes även i sådana fall då barnets fader är i äktenskap förenad med annan kvinna än barnets moder. Den nya bördslagen, som alltså tillåter fastställande av faderskapet för praktiskt taget alla utomäktenskapliga barn, innehåller dock en inskränkning — Code Civil, nya artikeln 334-10, stipulerar sålunda förbud för fastställande av såväl faderskap som moderskap för barn till föräldrar som jämlikt artiklarna 161 och 162 i Code Civil icke äger ingå äktenskap med varandra på grund av indispensabla äktenskapshinder (mellan

 

6—733005. Svensk Juristtidning 1973

82 Gustav Forssiusföräldrar och barn samt mellan syskon), om faderskapet respektive moderskapet redan är fastställt för den ena av föräldrarna.
    Den nya bördslagen har tyvärr bibehållit de s. k. anonyma barnens status, vilket innebär att ett barn alltjämt kan födas i Frankrike av okända föräldrar, alltså även av okänd moder. Emellertid gör bestämmelserna i den nya lagen (Code Civil, artikel 341) det möjligt för ett "anonymt" barn att under vissa förutsättningar föra talan om fastställande av moderskapet.

 

    Efter denna generella introduktion följer en redogörelse för den nya bördslagens materiella bestämmelser.
    Lagens kapitel 1 omfattar de för såväl äktenskaplig som utomäktenskaplig börd gemensamma bestämmelserna. Barn presumeras vara avlat vid en tidpunkt som ligger mellan 300 dagar och 180 dagar före födelsen motsvarande den längsta tiden för havandeskap och den kortaste tiden för att barnet skall födas levande (Code Civil, nya artikeln 311).
    I regel styrker individen sin börd med utdrag ur civilståndsregistret. Kan dylikt utdrag ej företes, bereder lagen möjlighet att av vid domstolen i sökandens hemvist tjänstgörande förmynderskapsdomare utfå en s. k. "acte de notoriété" konstaterande sökandens börd. Denne skall för utfående av intyget styrka att han ständigt burit samma familjenamn som de uppgivna föräldrarna, att dessa som sitt barn betraktat sökanden och att denne betraktat dessa som sina föräldrar, att dessa sörjt för sökandens uppfostran, uppehälle och utbildning samt att såväl familjen som samhället och myndigheterna betraktat sökanden som född av de av honom uppgivna föräldrarna (Code Civil, nya artikeln 311-1).
    Varje individ äger rätt att få sin börd prövad av domstol. Denna rätt kunde tidigare ej preskriberas. Den nya bördslagen fastställer vissa preskriptionstider. Sålunda gäller 30 års preskription för talan i alla bördsmål, såvida lagen ej fastställt kortare preskription för talan i vissa mål (Code Civil, nya artikeln 311-7).
    Sista delen i nya bördslagens första kapitel innehåller för såväl äktenskaplig som utomäktenskaplig börd tillämpliga internationellprivaträttsliga regler. Frågor rörande barnets börd bestämmes sålunda av moderns personalstatut vid tidpunkten för barnets födelse. Om modern är okänd tillämpas barnets personalstatut (Code Civil, nya artiklar 311-14—311-18). Såväl faderskaps- som moderskapserkännande kan med laga verkan göras jämlikt antingen deklarantens eller barnets personalstatut. Talan om underhållsbidrag kan efter barnets gottfinnande föras antingen jämlikt barnets lex domicilii eller i överensstämmelse med den lag som är gällande i gäldenärens hemvist.
    Den nya bördslagens andra kapitel reglerar äktenskaplig börd. Barn som avlats i äktenskap presumeras ha äktenskaplig börd jämlikt den i de flesta lagstiftningar vedertagna principen "pater is est quem nuptiae demonstrant". Mannen kan bestrida det presumerade faderskapet genom att väcka talan mot barnet, som i rättegången företrädes av en av rätten (förmynderskapsdomaren) utsedd god man, i närvaro av barnets moder. Det åligger mannen styrka att han ej kan vara fader till barnet. Talan skall väckas inom sex månader från barnets födelse om mannen är tillstädes. Skulle mannen vara stadd på resa vid barnets födelse, skall talan väckas inom sex månader från återkomsten.

Den nya franska bördslagstiftningen 83    Har mannen ej varaktigt sammanbott med barnet och detta vistats hos modern som ej sammanlevt med sin make, samt barnet av modern deklarerats till civilståndsregistret i moderns namn utan angivande av fadern, kullkastas faderskapspresumtionen. Denna bestämmelse, som är ny i den franska bördslagstiftningen, anses vara av stor praktisk betydelse. Om sålunda en gift kvinna under kanske en lång följd av år ej sammanlevt med sin make och kanske även förlorat all kontakt med honom, skulle annars det av hustrun födda barnet felaktigt tillerkännas äktenskaplig börd, utan att den presumerade fadern på grund av sexmånaderspreskriptionen skulle ha möjlighet att bestrida faderskapet (Code Civil, nya artiklarna 313 och 313-1).
    Före äktenskapet avlat barn, som är fött mindre än 180 dagar före äktenskapets ingående, presumeras ha äktenskaplig börd (Code Civil, nya artikeln 314). Mannen kan emellertid bestrida faderskapet men måste i så fall styrka att han ej kan vara fader till barnet. Barn födda senare än 300 dagar efter äktenskapets upplösning eller efter mannens försvinnande betraktas som födda utom äktenskapet (Code Civil, nya artikeln 315).
    Nya bördslagen innehåller en intressant bestämmelse om att faderskapet till ett inom äktenskap fött barn kan bestridas jämväl av modern. Förutsättning härför är att modern är frånskild, att hon ingått nytt äktenskap med barnets fader, att hon och hennes nye make gemensamt hos rätten ansöker om att barnet skall förklaras vara legitimerat genom äktenskapet samt att dylik ansökan göres inom sex månader från det nya äktenskapets ingående och innan barnet uppnått 7 års ålder (Code Civil, nya artiklarna 318, 318-1, 318-2).
    Utom äktenskap födda barn kan genom legitimation tillerkännas äktenskaplig börd. Dylik legitimation sker vanligtvis genom att föräldrarna ingår äktenskap. Barnet får därigenom samma rättsliga status som ett inom äktenskap fött barn.
    I vissa fall kan barnets föräldrar ej ingå äktenskap med varandra, exempelvis om ett indispensabelt äktenskapshinder föreligger, om den ena av föräldrarna är gift eller har avlidit. I sistnämnda fall kan visserligen genom posthumt äktenskap jämlikt artikel 171 Code Civil förutsättning skapas för legitimation. Men formaliteterna för posthumt äktenskap är tidsödande och förutsätter att tillstånd till dylikt äktenskap lämnas av statschefen (Président de la République). Posthumt äktenskap betraktas som ingånget dagen före ena kontrahentens frånfälle och kan följaktligen vara avgörande för ett barns arvsrätt. Legitimation genom beslut av domstol får däremot rättsverkan först den dag då lagakraftägande rättsligt beslut föreligger, alltså utan någon retroaktiv verkan. Av denna anledning har den nya bördslagen icke medfört någon ändring av bestämmelserna om posthumt äktenskap.
    Legitimation genom beslut av domstol kan utverkas såväl gentemot den ena av barnets föräldrar som gentemot båda föräldrarna. Den av föräldrarna som ansöker om dylik legitimation har att styrka att barnet är utomäktenskapligt barn till sökanden och att barnets börd är grundad på erkännande eller rättens beslut. Ansökan inges till domstolen i den ort där sökanden har sitt hemvist. Om sökanden var gift vid tidpunkten för barnets avlelse, skall av maken lämnat medgivande företes. Om båda föräldrarna, utan att vara i äktenskap förenade, önskar gemensamt legitimera utomäk-

84 Gustav Forssiustenskapliga barn, göres ansökan gemensamt. Barnet får därvid faderns familjenamn, och rätten beslutar vårdnaden av barnet, i likhet med vad som sker vid ett äktenskaps upplösning genom hem- eller äktenskapsskillnad. Barnet får genom dylik legitimation äktenskaplig börd i förhållande till båda föräldrarna utan att dessa är i äktenskap förenade.
    Det är intressant att konstatera att genom den nya lagen den 11 juli 1966 om adoption ett utomäktenskapligt barn kan genom adoption tillerkännas samma rättsliga ställning som barn i äktenskapet. Intill nya bördslagens ikraftträdande kunde följaktligen modern till utomäktenskapligt barn genom adoption av sitt eget barn tillförsäkra detta samma rättsliga status som barn i äktenskap.
    Den nya bördslagens mest genomgripande bestämmelser återfinnes i de paragrafer som reglerar de utomäktenskapliga barnens rättsliga ställning i samhället (Code Civil, nya artiklarna 334—343-8).
    Äldre fransk rätt skilde på tvenne kategorier utomäktenskapliga barn, dels barn födda av föräldrar, vilka båda var ogifta ("enfants naturels simples"), och dels barn till föräldrar som icke var gifta med varandra men av vilka den ena eller båda var förenade i äktenskap med annan ("enfants naturels adultérins et incestueux"). Den nya bördslagen gör ingen åtskillnad mellan dessa tvenne kategorier, och i fransk rätt existerar hädanefter endast barn födda inom eller utom äktenskap, vilka båda i princip är rättsligt likställda.
    Ett utomäktenskapligt barn betraktas hädanefter som familjemedlem i sina föräldrars familjer, och släktskapen är utsträckt till far- och morföräldrar, fastrar och mostrar samt kusiner. Om barnets fader eller moder vid tidpunkten för barnets avlelse var i äktenskap förenad med annan person, får de rättigheter som tillerkännes barnet i princip ej inkräkta på de förpliktelser som barnets fader respektive moder har ådragit sig genom äktenskapet. Barnet får familjenamnet från den av föräldrarna, vars faderskap respektive moderskap först fastställts genom erkännande eller rättsligt beslut. Om fastställandet sker samtidigt får barnet faderns familjenamn. Utomäktenskapligt barn till gift fader eller moder kan uppfostras i hemmet endast efter medgivande av andra maken.
    Utomäktenskapligt barns börd fastställes antingen genom erkännande av faderskap respektive moderskap eller genom domstols beslut.
    Erkännandet kan avges antingen vid inregistreringen av födelsen i civilståndsregistret eller genom särskild förklaring avgiven senare antingen inför notarius publicus eller inför civilståndsregisterförare ("Officier de l'état civil"). Erkännandet kan bestridas genom talan inför vederbörande domstol. Talan kan föras av varje part som har intresse av att erkännandet undanröjes. Om barnet sedan 10 år sammanbott med och uppfostrats av den som erkänt barnet, är emellertid talan preskriberad.
    Barn, vars börd ej fastställts genom erkännande, kan utverka domstols beslut härom. Detta gäller såväl faderskap som moderskap. Faderskap kan genom dom fastställas i följande fall:
1. bortförande eller våldtäkt vid en tidpunkt som sammanfaller med avlelsen;
2. förfarande genom brottsligt handlande, missbruk av överordnad ställning, löfte om äktenskap eller trolovning;
3. förekomsten av brev eller annan skriftlig handling från den utpekade

Den nya franska bördslagstiftningen 85fadern, varigenom faderskapet obestridligen styrkes;
4. om den utpekade fadern och barnets moder sammanbott under tid då barnet kan vara avlat och sammanboendet inneburit varaktiga förbindelser utan att verklig sammanlevnad kan anses ha existerat;
5. om den utpekade fadern har svarat för eller deltagit i barnets uppfostran, underhåll och utbildning som om han vore barnets fader.
    Talan om fastställande av faderskap avslås i följande fall:
1. om det kan styrkas att barnets moder under tid barnet kan vara avlat förde ett sedeslöst liv eller hade samlag med en annan man, såvida det ej genom blodprov eller annan tillförlitlig medicinsk metod konstateras att mannen i fråga ej kan vara fader till barnet;
2. om den utpekade fadern på grund av vistelse på avlägsen ort eller till följd av olyckshändelse var fysiskt ur stånd att vara barnafadern;
3. om den utpekade fadern genom blodprov eller annan tillförlitlig medicinsk metod styrker att han ej kan vara barnets fader.
    Talan om faderskapserkännande föres av barnet och, om detta är omyndigt, av barnets moder. Skulle modern vara död eller av annan anledning förhindrad föra talan, föres talan av barnets förmyndare. Barnets talan är preskriberad sedan två år förflutit från barnets myndighetsålder. Om den utpekade fadern avlidit, föres talan mot dennes arvingar och, om dessa avstått från arvsrätten, mot staten.
    Domen, som fastställer faderskapet, avgör jämväl frågan om barnets familjenamn samt bestämmer vem av föräldrarna som skall ha vårdnaden om barnet. På begäran av modern kan rätten jämväl förordna om att fadern har att till henne utbetala visst skadestånd, exempelvis vid våldtäkt, brytande av äktenskapslöfte etc.
    Även om faderskapstalan ej bifalles, kan rätten utdöma underhållsbidrag om det styrkes att svaranden haft samlag med modern vid tidpunkt då barnet kan ha avlats.
    För att förhindra talan i utpressningssyfte stipulerar den nya bördslagen att person som i ond tro fört dylik talan, vilken av rätten avvisats, kan dömas till fängelsestraff från ett till fem år och till böter (Code Pénal, artikel 400).
    Barn kan jämväl föra talan om fastställande av moderskap, om i den till vederbörande civilståndsmyndighet avgivna födelsedeklarationen anges att barnet är fött av okänd moder eller uppgift om moderskapet utelämnats.
    Jämlikt gällande fransk rätt behöver en moder ej uppge sitt namn vid barnafödsel. Följaktligen förekommer att i franskt födelseregister barn antecknats som fött av okända föräldrar. Barn som enligt födelseregistret är fött av okänd moder kan under vissa förutsättningar utverka rättens fastställande av moderskapet. Har den utpekade modern alltsedan barnets födelse omhändertagit barnet och sörjt för dess uppfostran och utbildning eller kan moderskapet styrkas genom vittnen eller skriftliga handlingar härrörande från den utpekade modern eller dennas arvingar om hon är avliden, kan moderskapet genom dom fastställas. Talan föres av barnet om det uppnått myndig ålder och, under barnets minderårighet, av särskild av rätten förordnad god man. Talan preskriberas 30 år efter barnets födelse.
    I de fall då ett barns börd ej kunnat fastställas vare sig genom erkännande eller genom dom öppnade redan lagen den 15 juli 1955 möjlighet för moder till utomäktenskapligt barn att av barnafadern utfå för barnets up-

86 Gustav Forssiuspehälle och utbildning erforderligt underhållsbidrag.
    Den nya bördslagen har utvidgat dessa möjligheter till praktiskt taget alla de fall då en man haft samlag med modern vid en tidpunkt då barnet kan ha avlats. Dylikt underhållsbidrag är följaktligen icke baserat på att barnets börd kunnat fastställas och utgör snarare en form av skadestånd till modern. Underhållsbidraget kan utdömas även om föräldraskapet icke kan rättsligt fastställas exempelvis om föräldrarna är så nära besläktade att de icke kan ingå äktenskap med varandra. Talan om underhållsbidrag föres av barnet om det uppnått myndighetsåldern. Är barnet omyndigt föres talan av modern och, om denna är avliden, av barnets förmyndare. Talan preskriberas i princip två år efter barnets födelse eller, om talan ej förts under barnets minderårighet, två år efter det barnet uppnått myndighetsåldern.
    Talan avvisas av rätten om svaranden kan styrka
1. att barnets moder under den tid barnet kan vara avlat förde ett sedeslöst liv eller hade samlag med annan man, såvida det ej genom blodprov eller annan tillförlitlig medicinsk metod konstateras att mannen i fråga ej kan vara fader till barnet;
2. eller att han själv på grund av vistelse på avlägsen ort eller till följd av olyckshändelse var fysiskt ur stånd att vara barnafadern;
3. genom blodprov eller annan tillförlitlig medicinsk metod att han ej kan vara barnets fader.
    Vid fastställande av underhållsbidraget har rätten att taga hänsyn till dels barnets behov och dels den eller de betalningsskyldigas ekonomiska möjligheter och familjeförhållanden. Underhållsbidraget kan efter beslut av rätten även utgå sedan barnet uppnått myndig ålder om så visar sig nödvändigt för fullföljande av studier.
    Om det styrkes att barnets moder haft samlag med flera män under den tid då barnet kan ha avlats, kan rätten ålägga dessa att pro rata parte svara för underhållsbidraget. Genom denna i fransk rätt nya bestämmelse har exceptio plurium concumbentium definitivt eliminerats som skäl för att tillbakavisa talan om faderskap och underhållsbidrag. Rätten kan i domen förordna om solidariskt betalningsansvar för samtliga underhållsskyldiga.
    Om underhållsskyldig avlider svarar hans dödsbodelägare för det utdömda underhållet.
    Bidragen skall inbetalas till "Aide Sociale å l'Enfance", en motsvarighet till barnavårdsnämnden i Sverige, som under tystnadsplikt förmedlar utbetalningarna till barnets lagliga ställföreträdare, i regel förmyndaren.
    Uraktlåtenhet att erlägga utdömt underhållsbidrag medför straffrättslig påföljd jämlikt Code Pénal, artikel 357-2, om dröjsmålet överstiger två månader. Påföljden är fängelsestraff från 3 månader till ett år samt böter.
    Den som i ond tro för talan om underhållsbidrag kan, sedan talan av rätten avvisats, dömas till långvarigt fängelsestraff jämlikt Code Pénal, artikel 400 första stycket.
    Nya bördslagen har medfört genomgripande ändringar i franska arvslagstiftningen (Code Civil, nya artiklarna 356—367).
    Den i Code Civil, artikel 334, fastslagna rättsliga likställdheten mellan inom och utom äktenskap födda barn har i stort sett respekterats även på arvsrättens område, dock med vissa begränsningar.
    Utomäktenskapligt barn är sålunda i princip likställt med i äktenskap

Den nya franska bördslagstiftningen 87fött barn och åtnjuter följaktligen arvsrätt såväl efter föräldrar som efter far- och morföräldrar och efter syskon och syskons avkomlingar, och dessa åtnjuter i sin tur arvsrätt efter det utomäktenskapliga barnet och dess fäderne- och mödernefränder. Om barnets fader eller moder vid tidpunkten för avlelsen var i äktenskap förenad med annan person, får emellertid barnets arvsrätt i princip ej inkräkta på de rättigheter och förpliktelser barnets fader respektive moder genom äktenskapet förvärvat eller ådragit sig, med mindre undantag från denna princip stipuleras i lagen.
    Rent generellt kan konstateras att genom nya bördslagen den på blodsband grundade arvsrätten förstärkts, i viss mån till nackdel för efterlevande make eller maka, och alltså i strid med tendensen att stärka dessas rättsliga ställning.
    Utomäktenskapligt barn, som ej har som medarvingar vare sig inom äktenskapet födda barn eller efterlevande make, har samma arvsrätt som inomäktenskapligt barn, alltså som barn tillhörande arvlåtarens familj, och såväl fäderne- som mödernefränder ärver barnet. I tidigare gällande arvsrätt hade dylikt barn rätt till arv endast efter fader respektive moder och betraktades ej som tillhörande arvlåtarens familj. Utomäktenskapligt barn, som avlats under tid då fadern eller modern var i äktenskap förenad med annan person och som ej har som medarvingar inom äktenskapet födda barn men däremot den avlidnes make eller maka, ärver endast hälften av det arv som skulle ha tillfallit änkemannen respektive änkan, om utomäktenskapligt barn ej existerat. Denna regel gäller även om den avlidne efterlämnat flera utomäktenskapliga barn, mellan vilka i så fall fördelas hälften av ifrågavarande arv.
    Om arvlåtaren antingen på fädernet eller på mödernet efterlämnar någon arvsberättigad anhörig eller om han efterlämnar andra sidoarvingar än bröder och systrar eller deras avkomlingar, skall kvarlåtenskapen med 3/8 tillfalla det eller de utomäktenskapliga barnen och med 5/8 den efterlevande maken eller makan. Om utomäktenskapligt barn till arvlåtaren har som medarvingar inom äktenskapet födda barn, reduceras det utomäktenskapliga barnets arvsrätt till hälften av det arv som detta barn skulle ha tilldelats om samtliga barn varit födda inom äktenskapet. Den därigenom disponibla delen av kvarlåtenskapen fördelas mellan de inom äktenskapet födda barnen.
    Såväl efterlevande make respektive maka som inomäktenskapligt barn till arvlåtaren äger rätt fordra att viss egendom, t. ex. makarnas bostad, tillskiftas dem mot att de utomäktenskapliga barnen tilldelas en mot deras andel i egendomens värde svarande kontant ersättning.
    Gift fader eller moder till utomäktenskapligt barn har möjlighet att genom upprättande av gåvobrev inför "notaire" förordna om förskott å arv till förmån för utomäktenskapligt barn, i syfte att vid kommande boutredning och arvskifte undvika konflikter mellan utomäktenskapligt barn och övriga dödsbodelägare. Dessa förskott å arv i form av gåva kan emellertid av givaren återkallas så länge det icke uttryckligen accepterats av det utomäktenskapliga barnet eller av dess förmyndare (Code Civil, nya artiklarna 908, 908-1 och 908-2). Om vid boutredningen konstaterats att genom ifrågavarande förskott å arv utomäktenskapligt barn erhållit större eller mindre arvsandel än den lott som slutgiltigt tillfaller denne, skall reducering respektive komplettering av förskottet ske.

88 Gustav Forssius    För att ytterligare eliminera risken för tvister i samband med boutredning och arvskifte stipulerar den nya bördslagen att förskott å arv till utomäktenskapligt barn förutsätter att i gåvohandlingen utses ett ombud för dylikt barn att tillvarataga dess intressen i boutredning och arvskifte och, i händelse av rättslig tvist, föra barnets talan. Som dylikt ombud med oåterkallelig fullmakt kan endast utses person tillhörande vissa i dekret angivna kategorier jurister. Dekretet har ännu ej utfärdats.
    Fader respektive moder till utomäktenskapligt barn kan icke genom testamentariskt förordnande eller i form av gåva utöka den andel i dödsboet som enligt här ovan angivna regler skall tillfalla barnet. Detta gäller om barnets fader eller moder var i äktenskap förenad med annan person vid tidpunkten för barnets avlelse. Har barnet däremot avlats innan fadern respektive modern ingick äktenskap med annan person, ärver barnet som barn fött i äktenskap.
    Den nya bördslagen har medfört vissa ändringar i arvslagstiftningen vad beträffar laglott (Gode Civil, nya artiklarna 913—915).
    Utomäktenskapligt barn, som är avlat innan fadern respektive modern ingått äktenskap med annan person, åtnjuter samma laglott som inom äktenskap fött barn. Har sålunda arvlåtaren efterlämnat ett barn, är laglotten halva kvarlåtenskapen. Om tvenne barn efterlämnats är laglotten två tredjedelar och om tre eller flera barn efterlämnats tre fjärdedelar. Enligt äldre rätt fick dessa utomäktenskapliga barn nöja sig med hälften av förenämnda laglotter.
    Utomäktenskapligt barn, som avlats efter det arvlåtaren ingått äktenskap med annan person, åtnjuter samma laglott som inom äktenskap fött barn, om arvlåtaren ej efterlämnat vare sig make eller maka eller inom äktenskapet fött barn. Om arvlåtaren däremot efterlämnat äktenskapligt barn, reduceras laglotten för utomäktenskapligt barn till hälften av den laglott barnet skulle ha erhållit om det fötts inom äktenskapet.
    Efterlevande make eller maka är icke laglottsberättigad enligt gällande fransk rätt, och arvlåtaren kan följaktligen genom testamente förordna om hela sin kvarlåtenskap till förmån för annan person, givetvis under förutsättning att inga laglottsberättigade arvingar finns.
    Den nya bördslagen har medfört vissa ändringar till förmån för efterlevande make respektive maka (Code Civil, nya artiklarna 1094, 1094-1, 1094-2, 1094-5, 1097 och 1098).
    Om arvlåtaren avlidit utan att ha upprättat testamente och han efterlämnat barn inom äktenskapet, åtnjuter efterlevande make eller maka avkomsträtten till en fjärdedel av kvarlåtenskapen. Denna avkomsträtt ökas till hälften av kvarlåtenskapen om arvlåtaren efterlämnat syskon, syskons bröstarvingar, föräldrar eller utomäktenskapliga barn som avlats under äktenskapet. Arvlåtaren kan emellertid i testamente förordna om vidsträcktare rätt i kvarlåtenskapen till förmån för efterlevande make eller maka. Om arvlåtaren efterlämnar barn såväl inom som utom äktenskapet, kan han sålunda till den efterlevande maken eller makan antingen med fulläganderätt överlämna vad som återstår av kvarlåtenskapen sedan laglotterna fördelats eller med full äganderätt överlämna en fjärdedel av kvarlåtenskapen och avkomsträtt till återstående tre fjärdedelar eller överlämna avkomsträtten till hela kvarlåtenskapen. Har arvlåtaren efterlämnat endast utom äktenskapet födda barn som avlats under äktenskapet, kan han till

Den nya franska bördslagstiftningen 89förmån för den efterlevande maken eller makan förordna om antingen tre fjärdedelar av kvarlåtenskapen med full äganderätt eller hälften med full äganderätt och avkomsträtt till återstående hälft eller avkomsträtt till hela kvarlåtenskapen.
    Till frågan om ett barns börd vid artificiell befruktning har nya bördslagen icke tagit ställning.
    Om äktenskap genom dom om återgång ogiltigförklarats får likväl under detta födda barn äktenskaplig börd, även om ingen av föräldrarna varit i god tro (Code Civil, nya artiklarna 201—202).
    Den nya bördslagen innehåller jämväl vissa bestämmelser som endast indirekt berör ett barns börd, exempelvis bestämmelser om fastställande av underhållsbidrag. Dessa bestämmelser möjliggör för förmynderskapsdomaren att modifiera tidigare fastställt underhållsbidrag, och domaren kan även tills vidare helt eller delvis befria den underhållsskyldige från betalningsskyldighet om mottagaren av bidraget uppträtt på sådant sätt att han kan anses ha allvarligt åsidosatt sina skyldigheter mot den underhållsskyldige. Enligt tidigare gällande bestämmelser måste varje ändring av fastställt underhållsbidrag underställas rättens avgörande under det att de nya bestämmelserna hänskjuter kompetensen till en domare (Code Civil, artiklarna 205—208).

 

    Artikelförfattaren gör inga anspråk på att ha lämnat en uttömmande redogörelse för den nya franska bördslagstiftningen men hyser förhoppningen att artikelns läsare skall kunna bilda sig en uppfattning om dess väsentliga innehåll.
    Som den nya lagen trätt i kraft den 1 augusti 1972, har de hitintills i fackpressen publicerade kommentarerna varit fåtaliga, och huvudsakligen baserats på protokollen från diskussionerna i franska parlamentet, vilka onekligen ger en relativt allsidig belysning av den nya lagstiftningen. Att franska regeringen ansett dessa förarbeten i parlamentet vara av stor betydelse för de myndigheter och enskilda som har att tillämpa de nya bestämmelserna framgår av att justitieministeriet föranstaltat om utgivning i bokform av såväl regeringspropositionen den 30 mars 1971 som protokollen från handläggningen av lagförslaget i nationalförsamlingen och senaten. För ett mera ingående studium av den nya lagstiftningen rekommenderas denna utgåva (kan inköpas hos Journal Officiel, 26, rue Desaix, Paris 15), som är den första i sitt slag och som kommer att åtföljas av liknande utgåvor så snart något mer betydande lagförslag blir aktuellt. Att utgåvan beträffande den nya bördslagen blivit särskilt omfångsrik har sin grund i att lagförslaget tre gånger passerat såväl nationalförsamlingen som senaten och föranlett såväl yttranden av lagutskotten som långa diskussioner i de tvenne kamrarna. Särskilt de arvsrättsliga bestämmelserna har föranlett långa diskussioner, som i en del fall resulterat i ändringar av det ursprungliga lagförslaget. Som dessa ändringar ofta utgjort en kompromiss har tyvärr texten icke alltid fått tillräcklig klarhet, varför de parlamentariska förarbetena utgör en god vägledning för dem som vill närmare penetrera den nya bördslagen.
 

Gustav Forssius