Litteraturnotis 813KARL PETERS. Fehlerquellen im Strafprozess. Eine Untersuchung der Wiederaufnahmeverfahren in der Bundesrepublik Deutschland. I—II. Karlsruhe 1970 och 1972. Verlag C. F. Müller. XVIII + 574 s. resp. XII+371 s. DM 56,00 resp. 65,00.

 

Den framstående processualisten professor Karl Peters och det av honom ledda "Forschungsstelle für Strafprozess und Strafvollzug" vid universitetet i Tübingen fick 1962 i uppdrag av det tyska justitieministeriet att göra en undersökning av resningsförfarandet i brottmål (die Wiederaufnahmeverfahren) i förbundsrepubliken. De nu offentliggjorda forskningsresultaten grundas på en genomgång av drygt 1100 under åren 1951—1964 avgjorda ärenden, avseende mål om brott av såväl grövre som ringare slag där resning beviljats. Både fall av resning till förmån för den tilltalade och fall av resning till hans nackdel ingår i undersökningsmaterialet.
    I det första bandet redovisas samtliga resningsfall som ingår i undersökningen. Varje enskilt fall refereras tämligen utförligt och referatet åtföljs av en kortare kommentar till utgången (målets återupptagande har givetvis inte i alla fall lett till ändring av det ursprungliga avgörandet). Det omfattande materialet har inte — som man kanske hade kunnat vänta — disponerats efter de olika resningsgrunderna (falska bevis, nya omständigheter eller bevis etc.) utan i stället efter de brott som varit föremål för åtal i de mål vari resning beviljas. Alltså behandlas i skilda avdelningar — oavsett resningsgrund — ärenden som angår brott mot liv och hälsa, sedlighetsbrott, förmögenhetsbrott osv. Som skäl för denna indelning anförs att varje brottstyp visat sig ha i resningshänseende speciella karakteristika. Exempelvis är resning till men för den tilltalade betydligt vanligare beträffande vissa brott än när det gäller andra. Vidare uppges samma slags resningsgrund generellt sett ha olika betydelse vid skilda brottstyper.
    Det andra bandet innehåller en systematisk bearbetning av hela materialet med utgångspunkt från de olika felkällor som kan påverka ett domslut. Härvid behandlas sådana bevismedel som vittnes- och sakkunnigutsagor särskilt utförligt. Även det rättsliga förfarandet som sådant — från förundersökningens inledande till domslutet — och de i detta förfarande engagerade organen blir föremål för en ingående analys. Framställningen avslutas med vissa reformförslag.
    Även om resningsförfarandet gestaltas olika i svensk och tysk rätt föreligger långtgående överensstämmelse mellan de bägge rättssystemen i fråga om de materiella reglernas — alltså resningsgrundernas — utformning. De bevisrättsliga problemen är också i stor utsträckning av samma slag i svenska och tyska rättegångar. Det här anmälda arbetet har därför betydande intresse även för svenska brottmålsjurister. Ty även om det, som Peters påpekar, är omöjligt att ens tillnärmelsevis uppskatta antalet felaktiga domar, så förekommer sådana säkerligen också i vårt land i inte ringa omfattning.
    

T. C.