ULF BERNITZ. Svensk och internationell marknadsrätt. Andra upplagan. Sthlm 1973. Jurist- och Samhällsvetareförbundets Förlag. 254 s.

 

Ulf Bernitz är den som främst lanserat idén om marknadsrätten som ett särskilt rättsområde, omfattande de rättsregler som bildar ramen för näringsidkande och företags handlande på marknaden. En samlad översiktlig framställning av detta rättsområde ger han i "Svensk och internationell marknadsrätt", som utkom år 1971 och nu föreligger i en till stora delar nyskriven andra upplaga. Boken är i första hand avsedd som lärobok men

208 Lars Jonsonär av stort intresse för alla som på ett eller annat sätt sysslar med hithörande frågor.
    I boken ges först en översikt över den internationella marknadsrätten: handelshindren, integrationen, GATT, EG, EFTA etc. EG:s rättssystem och Sveriges frihandelsavtal behandlas i särskilda kapitel. Efter ett kapitel om etableringsrätten följer så tre kapitel som kan sägas vara bokens centrala: konkurrensbegränsningsrätten och prislagstiftningen, konsumentskyddet vid marknadsföring samt konsumentskyddet mot ensidiga avtalsvillkor. I slutkapitlet behandlas immaterialrätten och skyddet mot otillbörlig konkurrens. Kommenterande litteraturanvisningar utgör ett värdefullt komplement till de olika kapitlen.
    Framställningen är väl avvägd, kortfattad men samtidigt innehållsrik, och den fyller, som man kunde vänta, högt ställda anspråk på vederhäftighet.
    Något överraskande är att under rubriken EG:s konkurrensbegränsningsrätt återfinna inte bara beskrivningen av EG-regler utan också en redogörelse för konkurrensbegränsningsreglerna i Sveriges EG-avtal. Risken för att läsaren skulle vilseledas av denna disposition  som tydligen är föranledd av praktiska hänsyn — är dock liten, därför att Bernitz mycket klart redovisar reglernas innebörd.
     Vad man möjligen kan fråga sig vid läsningen av boken är om inte vissa preciseringar av terminologin inom rättsområdet bör eftersträvas. Bernitz ger t. ex. begreppet "konkurrensförvanskning" en framskjuten plats vid beskrivningen av de icke tariffära handelshindren och av EG-rätten, men det är inte särskilt upplysande när begreppet definieras (s. 9) som "sådana åtgärder, som förvanskar betingelserna för företagens konkurrens på marknaden jämfört med det tänkta normalläge, som skulle rått om marknadsmekanismen tillåtits fungera utan det särskilda ingripandet". Denna definition ger ju ingen ledning beträffande innebörden av ordet "förvanska". De frågor man här kommer in på är förvisso svåra, men de har stor praktisk betydelse, t. ex. vid bedömningen av regionalpolitiska och arbetsmarknadspolitiska stödåtgärder av olika slag. Frågan i vilken utsträckning sådana stödåtgärder bör vara tillåtna är omdiskuterad, bl. a. inom EG som Bernitz anger (s. 38) men även inom andra internationella organisationer.
    Ett annat centralt begrepp är "konkurrensbegränsning", som är svårbestämbart på flera sätt. En delfråga är, om begreppet syftar på såväl offentliga som privata åtgärder. På denna punkt synes Bernitz något oklar, när han på s. 76 under rubriken "Olika former av konkurrensbegränsningar" anför att begränsningarna av konkurrensfriheten till stor del har formen av offentliga regleringar men att också "privata regleringar i form av konkurrensbegränsningar" har stor betydelse. Kanske kunde det vara lämpligt att reservera ordet "regleringar" för de offentliga ingreppen och ordet "konkurrensbegränsningar" för näringslivets egna åtgärder (jfr "konkurrensbegränsningsrätt").
    Vidare måste sättas ett frågetecken, när Bernitz (s. 95) betecknar prisövervakning som prispolitik enligt regleringslinjen och som en form för priskontroll. Det torde vara vedertaget att prisreglering innebär att statsmakterna ingriper i prisbildningen med tvångsåtgärder, och priskontroll torde vanligen anses innebära detsamma. Prisövervakningen däremot innefattar inte några tvångsingrepp. Sådan övervakning ingår ju också som ett

Anm. av Ulf Bernitz: Marknadsrätt 209led i den prispolitik enligt "konkurrenslinjen" som normalt förs i Sverige.
    Ett litet påpekande kan göras i fråga om Romfördragets tjänstebegrepp, som Bernitz berör på s. 71 och 72. Det är en ganska vanlig missuppfattning att detta begrepp syftar på fria yrken, konsulterande verksamhet o. d., och Bernitz' formuleringar bidrar inte till att undanröja en sådan missuppfattning. I Romfördraget avser emellertid begreppet tjänster i princip all ekonomisk verksamhet — även av t. ex. industriell art — som någon utövar i en annan medlemsstat än den där han är etablerad.
    Bland bokens många sakuppgifter har jag funnit endast en detaljuppgift som är missvisande. På s. 155 sägs att lotterier får anordnas endast med Kungl. Maj:ts tillstånd. Bernitz har väl här närmast åsyftat reklamlotterier (vilka dock, som han påpekar, inte tillåts i praxis). Beträffande lotterier i övrigt meddelas emellertid flertalet tillstånd av länsstyrelser och polismyndigheter.
    Till sist kan påpekas en liten lucka i redogörelsen för förordningen om tillfällig handel. När Bernitz anger (s. 69) handelsformer som faller utanför förordningen, borde kanske nämnas att en mycket viktig begränsning i förordningens räckvidd består i att tillstånd i regel inte behövs för tillfällig försäljning i lokal som säljaren förfogar över. Vad som i 1864 års näringsfrihetsförordning kallades realisation kan således i stor utsträckning bedrivas fritt. Det är kritik av främst denna försäljningsform som har föranlett den översyn av förordningen som Bernitz nämner.
    Det torde ha framgått, men bör kanske understrykas, att vad jag här anfört inte innefattar några väsentliga invändningar mot Bernitz' bok. Som sammanfattande omdöme om boken kan utan tvekan sägas att den utgör en förnämlig översikt över marknadsrätten.

                                                                                                                                 Lars Jonson