BERTIL BENGTSSON. Försäkringsrätt. Några huvudlinjer. Sthlm 1971. Norstedts. 94 s.

 

Föreliggande arbete är främst avsett som en kortfattad lärobok för jurisstuderande och blivande civilekonomer men kan också rekommenderas till andra som av olika skäl önskar en kort orientering på området. Liksom andra läroböcker och kompendier av samme förf. är boken lättläst och har stora pedagogiska förtjänster. Rättsreglernas innebörd klargöres genom-

gående med hjälp av praktiska exempel. Till konkretiseringen av stoffet bidrar också korta rättsfallsreferat, t. ex. vid behandlingen av försäkringstagarens upplysningsplikt och vid diskussionen av rekvisitet "grov vårdslöshet" i 18 § FAL. Stort utrymme ägnas de ändamålssynpunkter, som givit försäkringsrätten dess särprägel. I ett av de inledande avsnitten blir de föremål för en samlad diskussion, men även i de följande avsnitten lägger förf. ner stor omsorg på att visa hur ändamålssynpunkterna påverkat de olika reglernas utformning. Framställningen ansluter också nära till de faktiska förhållandena i försäkringsavtalspraxis. Så t. ex. uppmärksammar förf. sådana företeelser som fullvärdes- och nyvärdesförsäkring.
    Beträffande arbetets uppläggning framhåller förf., att försäkringsrätten är en så pass perifer del av civilrätten att man hos studenter i allmänhet inte rimligen kan kräva mera ingående kunskaper. Å andra sidan har reglerna så stor praktisk betydelse att en överblick av dem är önskvärd. Delade meningar kan naturligtvis råda om vad som med denna målsättning bör tas med och vad som bör utelämnas. Trots bokens titel behandlas endast försäkringsavtalsrätten. Tillsynsrätten lämnas sålunda utanför, vilket är förklarligt med hänsyn till bokens begränsade syfte. Detta borde dock inte ha uteslutit ett omnämnande av de grundläggande soliditets- och skälighetsprinciperna. En annan begränsning, som förf. ålagt sig, är att problem som bara berör speciella försäkringsbranscher i stort sett lämnats åsido. Detta har emellertid enligt anmälarens mening lett till en alltför styvmoderligbehandling av livförsäkringen. Begrepp som återköp, fribrev och återbäring torde vara viktiga att känna till för en blivande jurist liksom också möjligheterna att belåna en livförsäkring hos försäkringsgivaren. Den roll som livförsäkringsbolagens "grunder" spelar som moment i avtalsinnehållet kunde ha berörts. I avsnittet om försummad premiebetalning borde förf. ha omnämnt den vid livförsäkring sedan länge tillämpade regeln om respitmånad och kanske också den s. k. avtrappningsregeln, vilken innebär att försäkringsbeloppet successivt nedsättes till fribrevsbeloppet under ett år från den uteblivna premiens förfallodag, det s. k. respitåret. Sistnämnda regel torde för övrigt vara relativt okänd, då den först för några år sedan infördes i de allmänna försäkringsvillkoren efter att dessförinnan ha fört en tämligen undanskymd tillvaro i bolagens grunder, till vilka de allmänna villkoren hänvisade.
    I ett avsnitt om tredjemansskyddet vid livförsäkring behandlar förf. reglerna om förmånstagareförordnandet. Detta avsnitt är ganska knapphändigt, vilket förf. motiverar med att bestämmelserna om förmånstagare väsentligen tillhör familjerätten, en uppfattning som anm. helt delar. Det är bara att hoppas, att läroboksförfattarna på familjerättens område tillräckligt uppmärksammar detta förhållande. Frågan om förordnandets betydelseför utmätningsskyddet hör dock naturligen hemma i försäkringsrätten, vilket förf. också beaktar. På denna punkt lider emellertid framställningen av en viss otydlighet. Läsaren får inte fullt klart för sig att belopp, som efter försäkringstagarens död utfaller på en utmätningsfri försäkring som saknar förmånstagareförordnande, får tas i anspråk av försäkringstagarens borgenärer, medan beloppet däremot är helt skyddat mot borgenärerna om förmånstagare är insatt, vare sig förordnandet under försäkringstagarens livstid var återkalleligt eller ej. I detta sammanhang må påpekas att författarens försök att förklara förekomsten av ett sparmoment och därmed den s. k.

premiereserven vid den vanliga livförsäkringen synes mindre lyckat. Förklaringen är ju den att premierna under hela premiebetalningstiden är lika stora medan risken däremot är lägre i början av försäkringstiden och sedan successivt ökar med stigande ålder. Något sparmoment förekommer därför inte vid försäkring med s. k. naturliga premier.
    Även på några punkter som rör skadeförsäkring kunde man ha önskat en viss komplettering. I avsnittet om tredjemansskyddet vid trafikförsäkring, där förf. bl. a. gör en jämförelse med ansvarsförsäkringen, borde förf. ha framhållit att den skadelidande vid ansvarsförsäkring inte kan kräva försäkringsgivaren direkt men att lagen på annat sätt sörjt för att försäkringsersättningen kommer den skadelidande till godo. I avsnittet om försäkring av tredje mans intresse saknar man den viktiga legitimationsregeln i 57 § 2 st.FAL.
    Boken avslutas med en intressant och välskriven redogörelse för aktuella reformfrågor.

                                                                                                                          Göran Almgren