LENNART GUSTAFSSON. Förhandlingar. En teoretisk analys av gemensamt beslutsfattande. Lund 1971. Prisma. 188 s. Kr. 24,00.

 

På ett område har konfliktforskning bedrivits i långliga tider — juridikens. Men det har varit en forskning inom trångaste ramar, föremålsligt och metodiskt. Intresset har huvudsakligen ägnats domstolarnas verksamhet, och bara vissa lättåtkomliga sidor av deras funktioner har belysts. Numera har det börjat växa fram en konfliktforskning med bredaste inriktning som engagerar en rad olika samhällsvetenskaper. Ännu har dock influenserna på den traditionella rättsvetenskapen varit högst måttliga.
    Metoderna för konfliktbehandling skulle grovt kunna indelas i förfaranden som bygger på ömsesidig frivillighet och sådana som innebär tillgripande av tvång. Den grundläggande frivilligmetoden är förhandlingar i någon form men förhandlingar kan ju ha inslag av tvång eller övergå till utpräglad tvångsanvändning. Man har sökt karakterisera vad som i grunden präglar förhandlande med hjälp av spelteori, konfliktteori, organisationsteori, informationsteori, socialpsykologisk teori m. m. Kanske är intrycket att den teoretiska forskningen nu på det hela taget nått ett sådant stadium att det skulle vara fruktbart, även från ren teoribildningssynpunkt, med en större satsning på empirisk metodutveckling och konkret kartläggning av förhandlingsinstrumentets funktionssätt och användbarhet på skilda samhällsområden.

    Lennart Gustafsson har lämnat ett välkommet bidrag till den sparsamma svenska förhandlingslitteraturen. För tre år sedan lade han fram en licentiatavhandling vid Handelshögskolan i Stockholm som hade titeln "Gemensamt beslutsfattande genom förhandlingar. Vidareutveckling och prövning av beskrivningssätt för förhandlingsförlopp". Till avhandlingen hörde en konfidentiell del med fallbeskrivningar. Undersökningen hade genomförts inom sektionen för personalorganisation och företagsorganisation vid Ekonomiska institutet under handledning av professorn i socialpsykologi Gunnar Westerlund. Följande år gav Gustafsson ut en något kompletterad, i de teoretiska styckena också nedkrympt, och populariserad bokversion av avhandlingen, det inledningsvis angivna arbetet. På de bägge arbetena disputerade han i juni 1973 för nya ekon. doktorsexamen.
    Det kan nämnas att ett par månader tidigare hade Ingolf Ståhl disputerat vid samma lärosäte på en mäktig högteoretisk avhandling, "Bargaining Theory". Opponent var ingen mindre än den ene av spelteorins båda fäder, professor Oskar Morgenstern.
    Gustafssons avhandling kan betecknas som teoretisk med empirisk syftning. Avsikten har varit att söka uppställa en allmän förhandlingsmodell med vilken man kan beskriva vad som försiggår vid förhandlingar av varierande slag, främst arbetsmarknadsförhandlingar. Det grundläggande synsättet är att hithörande förhandlingssituationer präglas av en konflikt- och samarbetsrelation. Förf. har först konstruerat en modell med element från olika förekommande teoribildningar men han har också gjort egna tillsatser. Ett sextiotal nyckelbegrepp eller variabler täcker skilda förhandlingsaspekter. Det andra steget i undersökningen har varit att testa modellen, och det har skett medelst en serie ackordsförhandlingar i byggnadsindustrin, vid vilka förf. själv varit med som direktobservatör. Uppgiften har intevarit att med hjälp av hypoteser beskriva hur man verkligen förhandlat i dessa fall utan enbart att undersöka om det beskrivningssätt som förf. kommit fram till är praktiskt tjänligt. Förf. har förfarit så, att han på basis av modellen gjort upp ett klassifikationsschema med vilket han systematiskt kodat den verbala kommunikationen mellan parterna under förhandlingens gång.
    Resultatet synes kunna sammanfattas så, att det enligt förf:s mening går att formulera en generell, relativt konsistent beskrivningsteori som har betydande empirisk relevans.
    För att ge lite relief åt undersökningsinriktningen kanske här får skjutas in ett par ord om det arbete som jag för egen del lade fram 1967, "Tvisteförhandlingar på arbetsmarknaden. En rättslig studie av två riksavtal i tilllämpning". Meningen var i och för sig inte som i Lennart Gustafssons undersökning att förfärdiga några allmänt användbara beskrivningsinstrument utan helt enkelt att få någon föreställning om hur man verkligen löser tvister vid förhandlingar. Men självfallet behövdes några slags hypotetiska utgångspunkter. I första hand hämtade jag sådana i det sätt varpå domstolarna, närmast arbetsdomstolen, angriper tvister. Men uppenbarligen var detta inte nog för att fånga in förhandlingsverkligheten. Jag sökte en del vägledning i spelteori och annan sådan teori och yxade i övrigt till ett hypotesschema som kunde tänkas ändamålsenligt utifrån de givna betingelserna. Ett par tvisteserier, den ena liksom i Gustafssons undersökning hämtad från byggnadsindustrin, undersöktes med hjälp av efterhandsintervjuer

m. m. Det är möjligt att undersökningen vunnit på en mer utvecklad eller på annat sätt utformad begreppsapparat; det förelåg dock en bundenhet inte minst med hänsyn till de förmodade speciella preferenserna hos det juridiska auditorium som arbetet närmast vände sig till. Givetvis gav undersökningen en insyn av begränsat djup och giltighet, tillräcklig nog dock för att ge stoff till vissa reflektioner om hur förhandlande och dömande förhåller sig till varandra och hur de skulle kunna utvecklas som metoder.
    Lennart Gustafsson har presenterat en teorigenomgång på ett synnerligen krävande område och gjort det med stor självständighet och ackuratess. Den modell han till sist komponerat är genom sin allsidighet intressant och upplysande. Som opponent vid disputationen efterlyste jag emellertid bl. a. en diskussion av efter vilka kriterier möjligheten och lämpligheten av en sådan teori bör övervägas. Naturligtvis kan man som förf. starta med en modell av generellaste slag men en nedmontering eller omformning måste till sist ske med ledning av en analys av strukturen hos det förhandlingsfält som skall kartläggas. Det förefaller närmast självklart att den uppställda modellen måste vara mer eller mindre giltig. Klassifikationsschemat är så allmänt hållet att det rimligen måste stämma in på det mesta av förhandlingar, i synnerhet som det inte utvecklats att gälla i något avseende sammanfattande förhandlingsbeskrivningar utan bara tar sikte på förhandlingsbudskapen som små separata moment.
    Därför får nog sägas att undersökningen i dess empiriska del inte blivit så givande. Men framhållas bör gärna den omsorg som präglar arbetet också i den delen. Bara detta att förf. fått och lyckats behålla förtroendet att själv delta i en serie känsliga förhandlingar har varit en prestation.
    Nämnda och andra invändningar är dock enligt min mening på sätt och  vis inte så betydelsefulla. Det väsentliga är om en undersökning på ett ellerannat sätt kastar ljus över problemen så att det blir lättare att gå vidare. Lennart Gustafssons avhandling är i hög grad av den arten.
                                                                                                                                 Sten Edlund