Förslag till ändringar i konkursförfarandet. Konkurslagskommittén (ordf. hovrättsrådet Bengt Rydin) har lagt fram ett delbetänkande (SOU 1974: 6) "Förenklad konkurs m. m.". Betänkandet innehåller bl. a. förslag om ett nytt summariskt förfarande för små och enkla konkurser. Förfarandet, kallat förenklad konkurs, avses skola träda i stället för de nuvarande fattigkonkurserna och vissa av de konkurser som enligt gällande lag skall handläggas i ordinär form.
    Förslaget skall ses mot bakgrund av förekommande brister i gällande ordning. En god man vid fattigkonkurs har endast begränsade befogenheter och skyldigheter. Bl. a. kan talan om återvinning inte föras. Inte heller skall undersökas, om gäldenärsbrott kan antas föreligga. Gode mannen riskerar också att bli utan ersättning för sitt arbete. Vidare synes gränsdragningen mellan summariskt och ordinärt konkursförfarande inte ändamålsenlig. Vilken handläggningsform som skall användas är i princip beroende endast av om boet räcker till någon utdelning eller ej. Boets beskaffenhet i övrigt saknar sålunda betydelse. Detta medför att många konkurser, där tillgångarna är begränsade och utredningen enkel, måste handläggas i onödigt tids- och kostnadskrävande former.
    Den föreslagna reformen innebär dels att fattigkonkurserna ersätts av ett effektivare och mer användbart förfarande, dels att de enklare ordinära konkurserna enligt nuvarande ordning ersätts av ett förfarande som typiskt sett är smidigare, snabbare och billigare. Reformen får stor praktisk betydelse. Antalet fattigkonkurser uppgår numera till ungefär två tredjedelar av alla konkurser. Hela denna grupp av konkurser skall omfattas av det nya förfarandet. Därtill kommer de berörda ordinära konkurserna. Kommittén räknar med att omkring en tredjedel av sådana konkurser som under rådande förhållanden årligen handläggs i ordinär form i stället skall kunna handläggas i förenklad ordning.
    Enligt förslaget skall en konkurs handläggas som förenklad konkurs, när det finns anledning att anta att gäldenärens bo inte räcker till betalning av kostnaderna för en ordinär konkurs (jfr de nuvarande fattigkonkurserna). Förenklad handläggning skall äga rum även i andra fall, om boet med hänsyn till dess omfattning och övriga förhållanden kan antas vara av enkel beskaffenhet. Enligt kommitténs mening bör förenklat förfarande normalt inte tillgripas, om tillgångarnas värde kan antas överstiga summan av sju basbelopp (d. v. s. f. n. 56 700 kr.).
    Förvaltare skall regelmässigt utses i förenklade konkurser. Han skall i stort sett ha samma befogenheter och skyldigheter som en förvaltare i ordinär konkurs. Han skall bl. a. uppge, om egendom kan återvinnas till boet och om gäldenären kan antas ha gjort sig skyldig till brott mot borgenärerna. Både förvaltaren och borgenär skall kunna föra talan om återvinning. När det finns egendom i boet skall förvaltaren sälja den. Sedan all boets egendom förvandlats i pengar skall, i den mån medlen inte behövs för betalning av konkurskostnaderna eller massafordringar, utdelning till borgenärerna äga rum.
    Borgenär behöver inte bevaka sin fordran för att få rätt till utdelning i förenklad konkurs. I allmänhet räcker boet inte till betalning av fordringar utan förmånsrätt. Det har med hänsyn härtill ansetts vara vilseledande och föranleda onödigt arbete att låta borgenärerna över lag bevaka. Vilka utdelnings-

berättigade fordringar som finns skall i princip utredas av förvaltaren.
    Förslag till utdelning skall upprättas av förvaltaren och tillställas konkursdomaren. Efter ett kungörelseförfarande skall konkursdomaren pröva utdelningsförslaget. Förvaltaren skall självmant tillställa borgenärerna deras utdelning i konkursen.
    Uppdraget som förvaltare i förenklad konkurs skall anförtros åt någon som uppfyller samma kvalifikationskrav som enligt förslaget skall gälla för förvaltare i ordinär konkurs. I regel torde advokater eller andra juridiskt utbildade personer komma i fråga. Såväl enskilda som allmänna advokatbyråer skall kunna anlitas. Förvaltare utses av konkursdomaren.
    En av kommitténs ledamöter har i avgiven reservation föreslagit att kronofogdemyndigheterna skall göras till förvaltningsorgan i de förenklade konkurserna. Kommitténs majoritet har prövat denna tanke men ställt sig avvisande till den.
    Någon rättens ombudsman skall inte förekomma i förenklade konkurser. Enligt kommitténs mening kan skäl anföras för att rättens ombudsman i ordinära konkurser skall ersättas med ett annat allmänt tillsynsorgan. Kommitténs direktiv nämner möjligheten att i stället anförtro kontrollfunktionerna åt kronofogdemyndigheterna eller ett blivande domstolsverk. Kontrollfrågan tas upp i nästa etapp av utredningsarbetet.
    Enligt uttrycklig bestämmelse i förslaget skall förvaltaren i viktigare frågor höra sådana borgenärer som särskilt berörs av förvaltningen. Genom att borgenär eller företrädare för borgenär — såsom kronofogdemyndighet eller arbetstagarorganisation — på detta sätt får insyn i förvaltningen kan han bättre tillvarata sin rätt. Den yttersta kontrollen över förvaltningen utövas av konkursdomaren.
    Enligt förslaget skall kostnaderna för en konkurs — ordinär eller förenklad— i första hand utgå ur konkursboets egendom. Om konkurs uppstått på ansökan av borgenär, skall han i vissa förenklade konkurser svara i andra hand för kostnaderna intill ett maximerat belopp. Kostnader som inte kan tas ut urkonkursboet eller av ansvarig borgenär skall utgå av allmänna medel. Konkurskostnaderna skall betalas ur boet framför massafordringar.
    I betänkandet läggs även fram förslag i fråga om konkursförvaltares kvalifikationer och om utseende av förvaltare i ordinär konkurs. Kommittén har söktfå till stånd en ordning enligt vilken förvaltningen i ordinära konkurser alltid anförtros åt personer med tillräckliga kvalifikationer för uppdraget. Som grundprincip anger kommittén att endast de som är särskilt inriktade på affärsjuridik och har praktiska erfarenheter av det ekonomiska livet skall komma i fråga som konkursförvaltare. I denna kategori bör den som specialiserat sig på och har erfarenhet av konkursförvaltning företrädesvis utses. Ett grundläggande krav är vidare att vederbörande har resurser att sköta bokföring och redovisning på ett effektivt och tillförlitligt sätt. De krav som bör ställas på en förvaltare har inte i detalj kommit till uttryck i den föreslagna lagtexten utan det har ansetts räcka med kompletterande motivuttalanden.
    Enligt gällande lag skall borgenärerna vid ordinär konkurs som regel själva utse slutlig förvaltare genom val vid första borgenärssammanträdet. Kommittén föreslår att slutlig förvaltare skall utses av konkursdomaren, dock först sedan borgenärerna fått tillfälle att yttra sig vid nämnda sammanträde. Denna ordning har ansetts öka förutsättningarna för att endast väl kvalificerade och opartiska förvaltare utses.
                                                                                                                                              M. Å.