JACQUELINE DE ROMILLY. La loi dans la pensée grecque des origines à Aristote. Paris 1971. Soc. d'édition "Les belles lettres". 269 s.

 

Den grekiska rättshistorien torde inte tillhöra de ämnen som hindrar svenska jurister att sova om nätterna. Även i internationell sikt är den ett ämne som alltid fört en undanskymd tillvaro. Medan den romerska rätten gynnats —även sedan den upphört att ha omedelbar praktisk betydelse — av det förhållandet att alla jurister, långt in i vår egen tid, behärskade latinet och därför inte behövde några filologiska medhjälpare och förmedlare av kunskap, har grekisk rättshistoria för det allra mesta varit ett ämne antingen för teamwork — vilket är något ytterligt sällsynt — eller också för studier av filologer utan ingående juridisk kunskap eller för jurister som haft bristfällig förtrogenhet med grundmaterialet. Det är inte utan att förhållandet är beklagligt. När det gäller rättstekniska lösningar tål den grekiska rätten inte jämförelse med den romerska, men på det rättspolitiska och idéhistoriska områdetär den snarast mer givande, och de element som nått oss genom romerska källor har ofta förlorat i både rikedom och skärpa på vägen.
    Jacqueline de Romillys arbete om lagen i grekiskt rättstänkande från arkaisk tid till Aristoteles förenar juridisk, historisk och filologisk kunskap på ett lysande sätt; boken är dessutom stilistiskt högtstående och överskådligt disponerad. Lagbegreppets utveckling från mytiskt töcken, över de stora kodifikationernas tid, genom den filosofiska analysens eklut på 400-talet f. Kr., den sokratiska reflexionen och 300-talets försök att legitimera en rättsordning på demokratins eller förnuftets principer — detta är en utveckling som företer så stora likheter, eller åtminstone så betydande frändskap i fråga om problemställningar, med moderna tendenser och fenomen att endast den i hopplös kronologisk provinsialism och egocentricitet försjunkne iakttagaren kan underlåta att finna lärdom och intressanta paralleller i denna historia om begynnelse, storhet, förfall och räddningsförsök. Avståndet mellan Athen omkring år 415 och Sverige år 1973 ter sig förvånande litet. För jurister med en smula kvardröjande tilltro till en kärna av värde i den egna hanteringen och det egna ärvda arbetsmaterialet är boken inte blott allmänbildande läsning utan också en källa till rationella argument.
                                                                                                                                                S. S.