Nordiskt och internationellt 73Internationell sakkunnigkongress i Wien
I Österrike finns liksom i en del andra centraleuropeiska länder en särskild ordning för anlitande av teknisk, medicinsk och annan sakkunskap i domstolars och andra myndigheters verksamhet. Till skillnad från Sverige, där frågan om att tillföra myndigheterna expertis i huvudsak löses genom att erforderliga experter ingår i myndigheten eller genom att myndigheten i det särskilda fallet efter eget val anlitar behövlig sakkunskap, har i Österrike sedan länge existerat ett system varigenom experter på olika områden, t. ex. byggnadsverksamhet, skogsbruk och maskinteknik, efter att ha avlagt ed och ha upptagits i ett hos domstol fört, offentligt register åtar sig att gå myndigheter —liksom också näringslivet — till handa med sakkunnigutlåtanden. Dessa sakkunniga kallas "ständig beeidete gerichtliche Sachverständige". För att bli införd i det offentliga registret krävs att yrkesutövaren uppfyller vissa kvalifikationer, framför allt att han har lång yrkeserfarenhet inom branschen (15 år). Prövningen av dem som ansöker om att bli upptagna i registret handhas av domstol. Sakkunnigregistret används på det sättet att exempelvis domstol vid behov av expertis i viss fråga i första hand begär utlåtande från någonav dem, som är upptagna i registret. Parterna i målet kan anmärka på domstolens val av registrerad expert och härigenom förmå domstolen att välja annan sådan. Det är också domstolen obetaget att när någon registrerad expert inte finns vända sig till annan person.
    De problem som hänger samman med de offentligt registrerade sakkunnigas ställning har d. 18—20 okt. 1973 behandlats på en kongress i Wien. Kongressen anordnades av den österrikiska fackorganisationen på området, Hauptverband der ständig beeideten gerichtlichen Sachverständigen und Schätzmeister Österreichs, i samarbete med det FN-anknutna organet CIDADEC (Confédération Internationale des Associations d'Experts et de Conseils). I konferensen deltog drygt 500 representanter för berörda yrkeskategorier i Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Marocko, Senegal, Storbritannien,Västtyskland och Österrike. Från svensk sida deltog som observatörer departementsrådet Trygve Hellners och fastighetsrådet Sven Holmström.
    På kongressen, vilken öppnades av Österrikes justitieminister Christian Broda, behandlades bl. a. sakkunnigbevisets betydelse i rättegång, de beedigade sakkunnigas verksamhet på försäkringsområdet, kausalitetsproblem och aktuella frågor rörande de beedigade sakkunnigas ställning i allmänhet. På programmet stod också en estraddiskussion rörande ämnet "Der beeidete Sachverständige, Gehilfe des Richters oder sachverständiger Richter?"
    Avslutningsvis kan nämnas att det österrikiska justitiedepartementet förbereder ny lagstiftning om de beedigade sakkunnigas ställning. Bl. a. beräknas reviderade taxebestämmelser ("Gebührenordnung") träda i kraft i början av år 1974.
                                                                                                                                               T. H.

 

 

Nordnordiskt juristmöte i Narvik. Det nordnordiska juristmötet, som anordnas vart tredje år med deltagare från de norra delarna av Norge, Sverige och Finland (om närmast föregående möten se SvJT 1970 s. 793, 1967 s. 574 och 1964 s. 562), hölls denna gång i Narvik 29.6—1.7. 1973. I mötet, som leddes av advokaten Skjoldulf Malm, Narvik, deltog ca 65 domare, åklagare och advokater, många med damer. Narviks kommun gav första dagen en mottag-

74 Nordiskt och internationelltning för deltagarna i rådhuset. En trivsam supé var på kvällen 30.6 anordnad för deltagarna med damer. Under mötet hölls föredrag av höyesterettsadvokaten Trond Buttingsrud om nya regler i norsk expropriationsrätt, av hovrättsassessorn Ulf Arrfelt om utformningen av den svenska rättshjälpen samt av lagstiftningschefen Henry Ådahl om aktuella rättegångsreformer i Finland. Diskussioner följde på föredragen. Det beslöts att nästa nordnordiska juristmöte skall hållas i Haparanda sommaren 1976. Lagmannen Erik Öhlén, Skellefteå, vilken fungerat som svensk representant i den kommitté som svarar för planeringen av mötena, avsade sig detta uppdrag, och i hans ställe utsågs till svensk representant lagmannen Irvis Scheynius. Haparanda. Till dennes ersättare utsågs länsåklagaren Ingemar Bäärnhielm, Luleå.
                                                                                                                                               E. O.