Inger Ridderstrand-Linderoth 109M o t i v  A B  7 2. Författad av Alf G. Lindahl, Alf-Erik Norén och Östen Malmberg och utgiven av Svenska Teknologföreningens Kontraktskommitté. Norrköping 1973. Bokförlaget Norén & Co KB. 563 s. Kr. 130,00.

 

I Sverige saknas lagstiftning som är direkt tillämplig på entreprenadförhållanden. Detta får anses anmärkningsvärt, särskilt mot bakgrund av att mångmiljonbelopp varje år omsätts vid entreprenader samt att dessa ger upphov till ett mycket stort antal arbetstillfällen åt många kategorier arbetstagare. Ansträngningar för att motverka de olägenheter som skapats genom bristen på lagstiftning har emellertid, särskilt för byggnadsverksamhetens del, gjorts av Svenska Teknologföreningen, som vid upprepade tillfällen tillsatt kontraktskommittéer med uppgift att tillskapa och vidareutveckla ett regelsystem för bl. a. byggnadsentreprenader. Sålunda tillsattes år 1949 en kontraktskommitté som utarbetade Allmänna bestämmelser för entreprenader inom husbyggnads- samt väg- och vattenbyggnadsfacken (AB 54). I kommittén ingick representanter för byggherrar, konsulter och entreprenörer. År 1960 uppdrog Svenska Teknologföreningen åt samma kontraktskommitté — då något utvidgad — att verkställa en översyn och revidering av AB 54. I kommittén ingick då representanter för Svenska Teknologföreningen, Byggnadsstyrelsen, Statens Vägverk, HSB, Svenska Kommunförbundet, Järnvägsstyrelsen, Vattenfallsstyrelsen, Stockholms stad, Svenska Arkitekters Riksförbund, Svenska Byggnadsentreprenörföreningen (SBEF), Sveriges Industriförbund m. fl. Kommitténs arbete resulterade i Allmänna Bestämmelser för byggnads-, anläggnings- och installationsentreprenader (AB 65). Åt kommitténs arbetsutskott uppdrogs sedermera att överarbeta AB 65 och efter ett vidlyftigt remissförfarande och förhandlingar med representanter för de statliga byggande ämbetsverken, Kommunförbundet, Byggherreföreningen, Byggnadsentreprenörföreningen och installationsbranschen utkom år 1972 Allmänna bestämmelser för byggnads-, anläggnings- och installationsentreprenader (AB 72).
    Det av kontraktskommittén konstruerade regelsystemet består i ett kontraktsformulär och den regelsamling, som Allmänna bestämmelser, kallade AB 72, utgör. Kontraktsformuläret är avsett att ifyllas av kontraktsparterna med de speciella data som gäller för den aktuella entreprenaden. I kontraktsformuläret anges att för entreprenaden skall gälla, förutom kontraktsformuläret, de allmänna bestämmelserna jämte de övriga handlingar som särskilt anges i kontraktet. Det innebär att normalt blir AB 72 gällande förvarje entreprenad där parterna tillämpar kontraktsformuläret. AB 72 får för dessa entreprenader en vikt och betydelse som svarar mot den som köplagen har för köp av lös egendom. Bestämmelserna är avsedda att uttömmande reglera parternas förhållanden. Ur innehållet kan nämnas stadganden rörande hur motstridiga uppgifter i kontraktet skall tolkas, hur vissa förutsättningar för entreprenaden fastställes och hur utförandet skall ske, särskilt då fråga uppstår om tilläggs- och ändringsarbeten. Av särskild vikt är givetvis bestämmelserna om parternas obligatoriska och utomobligatoriska ansvar samt om hur entreprenadsumman skall bestämmas vid de betydande förändringar av utförandet som ofta avtalas under entreprenadtiden. Slutligen gives regler om besiktning, där man särskilt bör bemärka farans övergång, samt om hävande och tvist.
    Regelsystemet blir av grundläggande betydelse när det gäller att reg-

 

110 Inger Ridderstrand-Linderothlera rättsförhållanden i anledning av entreprenader. Naturligen får då även förarbetena och motiveringarna till bestämmelserna stor betydelse för tolkningen av reglerna. Deras betydelse torde kunna jämställas med betydelsen av lagförarbeten och lagkommentarer. Det är därför tacknämligt att de tre författarna som ingått i kontraktskommittén har samlat förarbetena och motiveringarna till AB 72 och nu utgivit och kommenterat dem. Härmed har skapats en motsvarighet till Motiv AB 65 som utgavs av arbetsutskottet i anledning av tillkomsten av AB 65.
    Boken innehåller förutom motiv, förarbeten och kommentarer till regelsystemet (259 s.) även kontraktsformulär och anbudsformulär samt ett flertal bestämmelser som är av betydelse för entreprenadförhållanden. Sålunda har bl. a. intagits 1973 års upphandlingskungörelse, allmänna bestämmelser för konsultuppdrag inom arkitekt- och ingenjörsverksamhet (ABK 1966) med kommentar, SBEF:s reservationer 1/70 och 2/71 samt formulär till AB 54, AB 65, SBEF:s formulär 15/73 om ersättningsgrunder vid utförande av arbeten på löpande räkning även som formulär till entreprenörborgen och beställarborgen samt besiktningsutlåtande. Genom att dessa handlingar samlats i en gemensam utgåva får denna också betydelse som handbok och uppslagsverk.
    Vad angår själva kommentarerna till reglerna synes de väl avvägda. För jurister kan det måhända synas överflödigt med de redogörelser för miljöskyddslagen och den nya skadeståndslagen som författarna lämnat men man måste då ihågkomma att boken även är avsedd att användas av icke jurister. Det kan för dem vara av betydelse att få del av dessa korta men ändock fylliga översikter över de nya regelsystemen i nämnda lagar. En negativ omständighet är emellertid enligt mitt förmenande att boken innehåller få rättsfall. Häremot kan invändas att de avgöranden som skett i övervägande antalet fall är sådana som avgjorts av skiljenämnd och som därför inte är offentliga. Vi som i egenskap av skiljemän eller ombud sysslar med entreprenadfrågor brukar emellertid få kännedom om hur principfrågor "knäckts" i olika skiljetvister. Det borde då ha varit möjligt för författarna som alla är erfarna jurister och väl förtrogna med dessa frågor att här ange principerna för hur man i skiljetvist avgjort vissa principiella frågeställningar. En sådan redogörelse kan ju lämnas utan att parterna nämns vid namn eller tvisteföremålen specificeras. Särskilt som skiljenämndsavgörandena inte är tillgängliga för allmänheten hade sådana upplysningar varit av stort värde.1

 

    Vad angår kommentaren till AB 72 i övrigt vill jag här blott nämna att jag inte är ense med författarna rörande tolkningen av 1 kap. 10 §. Enligt denna paragraf får handling som ställs till förfogande av den som infordrar eller den som avger anbud icke användas annat än i förhållandet dem emellan. I kommentaren till detta stadgande anges att AB 72 primärt är "avsedda att reglera rättsförhållandet mellan parterna, sedan kontrakt tecknats. I de fall AB 72 redan i förfrågningsunderlaget åberopas såsom gällande — vilket är normalfallet — blir emellertid dessa regler gällande redan vid anbudsgivning i den mån icke förbehåll däremot gjorts. Bestäm-

 

1 Det bör här noteras att vad gäller domstolsavgöranden finnes en utförlig rättsfallssamling för tiden t. o. m. 1964 i "Byggnadsjuridik I och II" av Carin och Sten Källenius, utgivna 1958 resp. 1965 på Norstedts förlag. 

Anm. av Motiv AB 72 111melsen har därför kunnat ges en tillbakaverkande utformning i första meningen." Enligt min mening är det tveksamt om en sådan regel skall kunna bli gällande mellan två parter utan att avtal därom träffats eller att den part som får förfrågningsunderlaget med angiven notering klart accepterar att AB 72 skall gälla i denna del innan avtal träffats. Regelmässigt torde också flera entreprenörer få förfrågningsunderlaget ehuru avtal endast kan träffas med en av dem. Därest man vill uppnå samma resultat som här åsyftas torde man för att vara på den säkra sidan böra söka åstadkomma en överenskommelse med anbudsgivarna att iaktta angivna regel innan handlingarna lämnas.
    I flera bestämmelser åläggs part att utan dröjsmål underrätta motparten om vissa förhållanden. Det synes otillfredsställande att dessa regler inte förknippats med någon påföljd vid utebliven underrättelse. I kommentaren sägs att en utebliven underrättelse skall tolkas som kontraktsbrott och sålunda medföra att den felande blir skadeståndsskyldig. Vidare sägs att omfattningen av skadeståndsskyldigheten blir beroende av dels underlåtelsens art och de omständigheter som föranlett densamma, dels den skada underlåtelsen åstadkommit (s. 72). Ofta torde det emellertid vara svårt att bevisa skadan, enär den torde bestå i att motparten på grund av den försenade underrättelsen ej fått tillfälle att vidta sådana åtgärder som skulle ha motiverats av underrättelsens innehåll. Skadan kan följaktligen bli hypotetisk. Det torde därför ha varit bättre att skapa en annan påföljd för försenad eller utebliven underrättelse. Vad här sagts kan visserligen icke anses höra till kommentaren till AB 72 utan utgör en kritik av bestämmelserna. Emellertid kunde en notis i kommentaren om det tveksamma värdet av skadeståndsrätten möjligen påverka utformningen av de allmänna bestämmelser som skall utges härnäst.
    Sammanfattningsvis kan anföras, att den sparsamma entreprenadlitteraturen fått ett värdefullt tillskott i Motiv AB 72. För alla som är verksamma inom detta rättsområde torde den komma att bli en oumbärlig uppslagsbok.
Inger Ridderstrand-Linderoth