Styrelserepresentation för de anställda

 

Av jur. kand. LEIF HOLMSTRÖM

 

 

1. Inledning

 

1.1 Aktuell lagstiftning
I december 1972 antog riksdagen en proposition med förslag till lag om försöksverksamhet med arbetstagarrepresentation i företagens styrelser.Lagen (1972: 829) om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar (LSA) trädde i kraft den 1 april 1973 och gäller till och med utgången av juni 1976. LSA är tillämplig på företag som sysselsatt i genomsnitt minst 100 anställda under det senaste räkenskapsåret. Den ger de anställda rätt att utse två ledamöter (jämte suppleanter) i företagets styrelse (s. k. arbetstagarledamöter) (1 § LSA).
    I 2 § LSA undantas uttryckligen bl. a. bank- och försäkringsaktiebolag (1 p.), ömsesidiga försäkringsbolag (2 p.) och centralkassor för jordbrukskredit (3 p.). I dessa företag och i sparbanker kan en motsvarande försöksverksamhet bedrivas enligt lagen (1973: 1093) om styrelserepresentation för de anställda i bankinstitut och försäkringsbolag.2 Denna lag är utformad i nära anslutning till LSA och ger de anställda rätt att utse två arbetstagarledamöter (jämte suppleanter) i styrelsen för företag som sysselsatt i genomsnitt minst 50 anställda under det senaste räkenskapsåret.
    Inom offentlig förvaltning har styrelserepresentationen för de anställda anpassats efter de särskilda förhållanden som råder inom detta område. Inom den statliga sektorn gäller sedan den 1 juni 1974 att regeringen kan förordna att KK (1974: 224) om personalföreträdare i statlig myndighetsstyrelse m. m.3 skall tillämpas i myndighet som har minst 100 anställda och i annan myndighet om det finns särskilda skäl (1 §). Regeringen utser då på förslag av arbetstagarorganisation två eller, om särskilda skäl föreligger, tre personalföreträdare (10—11 §§). Personalföreträdarnas behörighet varierar med myndigheternas organisation (se 3—9 §§ i kungörelsen).
    Inom den kommunala sektorn skapades genom lagen (1972:271) om närvarorätt vid sammanträde med kommunal eller landstingskommunal nämnd4 möjlighet för regeringen att på begäran av kommun eller landsting medge företrädare för de anställda att närvara vid nämndsammanträden och delta i överläggningarna men inte i besluten (se 1 § i lagen).
    Syftet med lagen var att skapa bättre förutsättningar för försöksverksamhet med styrelse- och nämndrepresentation än vad som är möjligt enligt allmänna kommunalrättsliga regler.5 Lagen skall ses som ett provisorium i

 

1 Prop. 1972: 116 (cit. prop.), NU 1972: 62 och rskr 1972: 340.

2 Prop. 1973: 186, InU 1973: 38 och rskr 1973: 373.

3 Prop. 1974: 1 (bil. 2 p. 7), InU 1974: 4 och rskr 1974: 95. Till kungörelsen ansluter ett avtal av den 25.9.1974 slutet mellan huvudorganisationerna inom det statliga avtalsområdet. Avtalet reglerar hur personalföreträdarna skall nomineras, utbildas och arvoderas.

4 Prop. 1972: 97, KU 1972: 31 och rskr 1972: 241.

5 För en redogörelse för de kommunalrättsliga regler som begränsar förutsättningarna för försöksverksamhet av detta slag hänvisas till översikten i prop. 1972: 97 s. 3 f. 

22 Leif Holmströmavvaktan på det utredningsarbete inom bl. a. det företagsdemokratiska området som bedrivs av utredningen (C 1970: 29) om den kommunala demokratin.6
    I nära samband med arbetstagarrepresentationen står lagstiftningen om offentlig styrelserepresentation. Redan år 1971 infördes genom lagen (1970: 666) om ändring i lagen (1955: 183) om bankrörelse7 rätt för regeringen att utse högst fem ledamöter (offentliga styrelseledamöter) i ett bankaktiebolags styrelse (71 § BankL). Dessa styrelseledamöters uppgift är att verka för att samhällets intressen beaktas i bankens verksamhet.
    Samtidigt med att LSA trädde i kraft inleddes en motsvarande försöksverksamhet med offentlig styrelserepresentation enligt lagen (1972: 827) om offentliga styrelseledamöter i vissa aktiebolag och stiftelser (LOS).8Enligt denna lag kan regeringen förordna en offentlig styrelseledamot (jämte suppleant) i styrelsen för aktiebolag vars verksamhet huvudsakligen är inriktad på att äga eller förvalta fast eller lös egendom samt för allmännyttig stiftelse som har tillgångar som överstiger fem milj. kronor (1 § LOS). Den offentlige styrelseledamoten skall särskilt verka för att samhällets intressen beaktas i bolagets eller stiftelsens verksamhet (2 § LOS).
    Genom att den offentliga styrelserepresentationen (med undantag för bankerna) riktar sig till företag som vanligen har ett mycket begränsat antal anställda kompletterar den delvis arbetstagarrepresentationen särskilt inom koncerner där moderbolaget utgörs av ett förvaltningsbolag med ett fåtal anställda.

 

1.2 Nordisk lagstiftning
Även i Norge och Danmark har de anställda tillförsäkrats arbetstagarrepresentation genom lagstiftning. I Norge infördes genom lov av 12. mai 1972 om endringer i lov av 6. juli 1957 om aksjeselskaper (NAL)9 rätt till styrelserepresentation för de anställda. Lagen trädde i kraft den 1 januari 1973.
    I aktiebolag som under de senaste tre åren haft mer än 200 anställda skall det inrättas en "bedriftsforsamling" på minst 12 medlemmar som till 2/3 väljs av bolagsstämman och till 1/3 av de anställda (NAL § 66A). Bedriftsforsamlingen väljer bolagets styrelse och VD (om han skall ha säte i styrelsen) (NAL § 50). Om 1/3 av bedriftsforsamlingens ledamöter begärdet skall valet ske enligt regler om proportionella val.10 Bedriftsforsamlingen skall vidare utöva beslutanderätten i frågor om betydande investeringar och om större omläggningar och rationaliseringar av driften (NAL § 66A). Bedriftsforsamlingen kan dock alltid ge direktiv till styrelsen. I övrigt gäller motsvarande bestämmelser som för representantskapet (se NAL §§ 63—66).

 

6 Se prop. 1972: 97 s. 3 och 1972 års tilläggsdirektiv till utredningen i Riksdagsberättelsen 1973 C 10, särskilt s. 479 f.

7 Prop. 1970: 141, BaU 1970: 64 och rskr 1970: 395.

8 Prop. 1972: 116, NU 1972: 62 och rskr 1972: 340.

9 Till lagen ansluter Foreskrifter av 24. nov. 1972 til aksjelovens bestemmelser om de ansattes rett til representasjon i aksjeselskapers styre og bedriftsforsamling m. v. Cit. Foreskrifterne.

10 Härigenom är de anställda alltid garanterade minst två ledamöter i styrelsen eftersom den enligt NAL § 44 skall bestå av minst fem ledamöter om bolaget har bedriftsforsamling. 

Styrelserepresentation för de anställda 23    I de företag som inte har bedriftsforsamling men som under de senaste tre räkenskapsåren haft i genomsnitt mer än 50 anställda kan en majoritet av de anställda kräva att få tillsätta upp till en tredjedel av styrelsens ledamöter, dock alltid minst två (NAL § 50).
    I Danmark har man valt en utformning av arbetstagarrepresentationen som mer överensstämmer med den svenska modellen. Genom lov nr 370 af 13. juni 1973 om aktieselskaber (DAL) och lov nr 371 af 13. juni 1973 om anpartsselskaber (ApSL) har de anställda i företag som under de senaste tre åren haft minst 50 anställda rätt att utse två styrelseledamöter (DAL § 49 resp. ApSL § 32).11 Lagarna trädde i kraft den 1 januari 1974.

 

1.3 Undersökningens uppläggning
Syftet med denna undersökning är att genomföra en kritisk granskning av den formella ramen för arbetstagarrepresentationen utifrån de politiska mål som uppställts för försöksverksamheten.
    Framställningen har lagts upp på det sättet att undersökningen genomföres i tre skilda steg. I ett första avsnitt redovisas bakgrunden till lagstiftningen och de syften som man vill uppnå med försöksverksamheten. I ett andra avsnitt analyseras lagens uppbyggnad och ett tredje omfattar slutligen en diskussion om hur lagstiftningens utformning förhåller sig till den anvisade politiska målsättningen med lagen. Avsikten är att fastställa lagens förmåga att realisera angivna politiska mål.
    Av praktiska skäl har jag funnit det nödvändigt att begränsa området förundersökningen till den privata sektorn. Men även inom detta område har det visat sig vara lämpligt att göra begränsningar. Jag har valt att endast studera styrelserepresentation i aktiebolag enligt LSA varför motsvarandef örsöksverksamhet i ekonomiska föreningar och enligt lagen (1973: 1093) om styrelserepresentation för de anställda i bankinstitut och försäkringsbolag faller utanför. Aktiebolaget är den klart dominerande företagsformen i Sverige för företag med minst 100 anställda. Och det är knappast troligt att undersökningens resultat på något avgörande sätt förlorar i allmängiltighet på grund av denna avgränsning.
    Det har av utrymmesskäl visat sig omöjligt att förena undersökningen med långtgående komparativa ambitioner. Det komparativa materialet har därför begränsats till norsk och dansk rätt. De rättsliga lösningar som valts i Norge och Danmark redovisas för att belysa de frågeställningar som aktualiserats genom den svenska lagstiftningen.
    Något bör också sägas om de begränsningar som alltid är förenade medundersökningar av detta slag. Föremålet för undersökningen är den legala ramen för försöksverksamheten. Av detta följer att analysen blir av övervägande teoretisk natur. För att kunna genomföra en allsidig utvärdering av försöksverksamheten krävs omfattande empiriska undersökningar av hur styrelserepresentationen faktiskt uppfattas och bedöms av de parter som är inblandade i verksamheten (t. ex. aktieägare, företagsledning, arbetstagar-

 

 

11 Till lagarna ansluter Handelsministeriets bekendtgørelse nr. 598 af 21. nov. 1973 om arbejdstageres valg af medlemmer til bestyrelsen i aktieselskaber og anpartsselskaber m. v. Cit. Bekendtgørelsen. Bestämmelserna i detta hänseende är identiska i DAL och ApSL. I fortsättningen görs därför endast hänvisning till DAL. 

24 Leif Holmströmledamöter, fackliga organisationer).12 Det förefaller ändå vara en väsentlig uppgift att (trots bristande empiriskt underlag) kritiskt granska en lagstiftningsprodukt även om de svagheter som ev. kan påvisas i praktiken kan neutraliseras (t. ex. genom avtal) av arbetsmarknadens parter.

 

 

2. Lagstiftningens bakgrund och syfte

 

2.1 Bakgrund
Året 1969 kom att bli betydelsefullt för utvecklingen av den fackliga strategin inom det företagsdemokratiska området. TCO-styrelsen tillsatte detta år en kommitté för samarbetsfrågor på arbetsplatsen med uppgift att bl. a. utarbeta ett förslag till handlingslinje för tjänstemannarörelsen för demokratiseringen av arbetslivet att föreläggas 1970 års TCO-kongress. LO:s landssekretariat tillsatte samma år en kommitté med uppgift att utarbeta ett förslag till fackligt handlingsprogram för företagsdemokratins vidareutveckling att föreläggas 1971 års LO-kongress.
    År 1970 avgav TCO-kommittén en delrapport13 vari kommittén bl. a. förordade försöksverksamhet med styrelserepresentation för de anställda.14 Det var första gången som ett organ inom TCO frångick den tidigare negativa inställningen till styrelserepresentation för de anställda. Kommittén betonade emellertid att styrelserepresentationen endast kan ses som en del i ett system där de olika delarna tillsammans formar helheten och att försök bör kunna närmare klargöra vilka resultat som man kan uppnå på denna väg. En enhällig TCO-kongress antog kommitténs förslag till handlingslinje.
    År 1971 avgav LO-kommittén sin rapport med förslag till företagsdemokratiskt handlingsprogram.15 Även i LO-kommitténs digra rapport återfinns krav på arbetstagarrepresentation i företagens styrelser.16 I likhet med vad som var fallet inom TCO var det första gången som ett LO-organ avvek från den traditionellt negativa inställningen till styrelserepresentation.17 Även LO-kommittén betonade vikten av att se styrelserepresentationen som ett led i ett större företagsdemokratiskt program.18 LO-kongressen antog kommitténs förslag till handlingsprogram.
    Båda rapporterna innehöll förslag till teknisk utformning av styrelserepresentationen.19 De anställda skulle ha rätt att utse en minoritet i aktiebolagens styrelser. Denna rätt skulle utövas av de fackliga organisationerna

 

12 En sådan utvärdering skall enligt beslut den 22.3.1974 av chefen för industridepartementet genomföras av Statens Industriverk. Resultatet skall redovisas före utgången av september 1975. Se vidare i Departementsnytt 1974: 14 s. 7.

13 Demokratisering av arbetslivet. Delrapport 1970. TCO:s kommitté för samarbetsfrågor (SAMKO) (1970). Cit. TCO-rapporten.

14 A. a. s. 32 f och 43 f.

15 Demokrati i företagen. Rapport till LO-kongressen 1971 (1971). Cit. LOrapporten.

16 A. a. s. 66, 118 ff och 128 ff.

17 För en historisk redogörelse för LO:s inställning till företagsdemokratin hänvisas till den utförliga analysen i Bernt Schiller, LO, paragraf 32 och företagsdemokratin i Tvärsnitt — Sju forskningsrapporter utgivna till LO:s 75-årsjubileum 1973 (1973), s. 283—398.

18 LO-rapporten, s. 128.

19 A. a. s. 31, TCO-rapporten, s. 32 f.

 

Styrelserepresentation för de anställda 25vid företaget och dessa skulle ha rätt att utse de personer som de fann vara lämpligast för uppdraget. Arbetstagarledamöterna skulle ha sammaställning och ansvar som övriga ledamöter.
    Efter LO-kongressen inleddes förhandlingar mellan LO och SAF och senare också mellan TCO och SAF i syfte att avtalsvägen tillförsäkra de anställda representation i aktiebolagens styrelser.20 Dessa förhandlingar avbröts emellertid vintern 1972 av SAF som förklarade sig inte vara behörig att sluta avtal som binder bolagsstämmorna. I skrivelser till chefen för industridepartementet begärde LO och TCO därefter att de anställdas rätt till styrelserepresentation skulle tryggas lagstiftningsvägen.21 En arbetsgrupp tillsattes med representanter för industri-, justitie- och dåvarande inrikesdepartementet. Gruppen utarbetade ett förslag till lag om styrelserepresentation för de anställda i vissa aktiebolag.22 Arbetsgruppens lagförslag kom att ligga till grund för regeringens proposition i denna del.23

 

2.2 Syfte
I förarbetena till lagen angav departementschefen att syftet med LSA var att genomföra en reform som skulle ge de anställda inflytande över företagets ledning.24 Med tillfredsställelse konstaterade han att ingen remissinstans ställt sig avvisande till reformens syfte vilket han tolkade som ett uttryck för en allmän mening att demokratin inte kan ges ett annat och mera begränsat innehåll i arbetslivet än inom andra samhällsområden. Departementschefen framhöll vidare att det inte i längden kunde försvaras att de anställda var utestängda från de organ där beslut fattas som på ett genomgripande sätt kan förändra de anställdas egen situation.
    I LO:s företagsdemokratiska handlingsprogram utvecklades syftet med arbetstagarrepresentationen närmare.25 Genom representationen kunde vidgade möjligheter till insyn i företaget öppnas. I rapporten gjordes dock det förbehållet att värdet av styrelsen som informationskanal kunde variera avsevärt beroende på styrelsens arbetsformer. En arbetstagarledamot hade dock möjlighet att påverka styrelsens arbete bl. a. genom att framställa frågor om företagets problem och planering. De kunde härigenom bidra till att styrelsens diskussioner vitaliserades. Styrelserepresentationen skulle också ge de anställda kontakt med de större ägargrupperna i företaget och en uppfattning om hur man inom dessa grupper ser på företagetsframtid.
    I rapporten betonades också betydelsen av att styrelserepresentationen skapar bättre samrådsmöjligheter mellan företagsledningen och de anställda i bl. a. företagsnämnden. Arbetstagarledamöterna kunde genom sin tillgång till information om företagets långtidsplanering initiera diskussioner i företagets samrådsorgan vid en tidpunkt då de anställda fortfarande

 

20 Prop. s. 9 och 120 f.

21 I TCO-rapporten, s. 35 f, angavs att avtalsvägen var att föredra men att lagstiftning i vissa sakfrågor kunde visa sig vara nödvändig. LO-rapporten, s.132, utgick däremot från att de anställdas styrelserepresentation kunde tryggas endast genom lagstiftning.

22 Ds I 1972: 3. Cit. prom.

23 Prop. 1972: 116.

24 A. a. s. 121.

25 LO-rapporten, s. 128 ff. Jfr också TCO-rapporten Demokratisering av arbetslivet. SAMKO-debatt våren 1971 (1971), s. 18 f. 

26 Leif Holmströmkunde påverka planering och beslut. De kunde också omvänt medverka till att styrelsen blev ordentligt informerad om de anställdas syn på företagetsutveckling och planering.
    Till dessa synpunkter kom en rättviseaspekt. Det framhölls att det i längden var orimligt att de anställda som kunde vara långt mer beroende av företaget än ägargrupperna inte hade något inflytande över förändringar av företagets verksamhet. Genom styrelserepresentationen markerades att de anställda var en del av företaget med rätt att påverka dess verksamhet.
    Ytterst angavs syftet med styrelserepresentation vara att tillsammans med andra medel åstadkomma jämlikhet mellan de anställda och kapitalägarna i fråga om inflytande över företagets förvaltning.26 Härigenom påtog sig de fackliga organisationerna en helt ny uppgift och ett helt nytt ansvar som kunde komma i konflikt med deras uppgift att bevaka de anställdas intressen i företaget, på arbetsmarknaden och i samhället. I rapporten betonades det därför att en medverkan måste utvecklas i sådana former att de fackliga organisationerna kunde behålla och stärka sin fria och oberoende ställning.

 

3. Lagstiftningens utformning

 

3.1 Tillämpningsområde
Genom LSA garanteras de anställda en rätt att utse styrelseledamöter (jämte suppleanter)27 under en treårig försöksperiod fram till den 1 juli 1976. Utformningen är vald så att den skall kunna erbjuda garantier för att man når fram till en ordning som vilar på ett fast erfarenhetsunderlag och som tar hänsyn till olika företags organisation och struktur.28 Med hänsyn till de begränsade erfarenheterna av arbetstagarrepresentation har verksamheten fått försökskaraktär. Avsikten är att den efter hand skall byggas ut och ges en permanent utformning med beaktande av de erfarenheter som görs av försöksverksamheten.

 

    I Norge infördes däremot styrelserepresentation för de anställda i aksjeselskaper utan någon föregående allmän försöksverksamhet genom ändringar i NAL och i Danmark likaså för de anställda i aktieselskaber och anpartsselskaber genom de nya lagarna DAL och ApSL.

 

    I det följande skall de olika kriterierna för LSA:s tillämpning närmarebelysas.

 

a) Företagsform
LSA tillämpas endast på aktiebolag och ekonomiska föreningar, 1 §. Dessa företagsformer är utan tvekan de viktigaste bland företag med ett större antal anställda. Genom begränsningen till dessa företagsformer faller bl. a. stiftelser och ideella föreningar, handelsbolag och enkla bolag samt statliga och kommunala förvaltningar utanför lagens tillämpningsområde.
    Lagen tillämpas på aktiebolag oberoende av ägarstruktur. Statlig och kommunal verksamhet faller alltså under lagens tillämpning om den bedrivs i aktiebolagsform.

 

26 A. a. s. 59 f och 118.

27 Från styrelsesuppleanter bortses i den fortsatta framställningen.

28 Prop. s. 122.

 

Styrelserepresentation för de anställda 27    Även om i princip alla aktiebolag och ekonomiska föreningar omfattas av lagen görs dock vissa undantag.29 I 2 § LSA undantas bank- och försäkringsbolag samt sambruksföreningar och vissa ekonomiska föreningar. Dessa inskränkningar i LSA:s tillämpningsområde saknar praktisk betydelse utom vad gäller banker, jordbruks- och centralkassor samt försäkringsbolag.30 För sådana företag (utom jordbrukskassor) har dock som nämnts styrelserepresentation föreskrivits i lagen (1973: 1093) om styrelserepresentation för de anställda i bankinstitut och försäkringsbolag (se 1 § i lagen).
    Ytterligare ett undantag från lagens tillämpning görs i promulgationsbestämmelserna. Lagen gäller inte för aktiebolag med en styrelse som endast består av en eller två ledamöter. Enligt 77 § ABL måste styrelsen bestå avminst tre ledamöter om aktiekapitalet eller maximikapitalet överstiger 500 000 kronor. Styrelsen skall då också utse en verkställande direktör (VD) (78 § ABL). I övriga fall kan styrelsen bestå av en eller två ledamöter, men då kan den inte utse VD.
    Syftet med undantaget anges i motiven vara att styrelsen i sådana bolag måste utökas till minst tre ledamöter om arbetstagarrepresentationen skall stanna vid en minoritetsrepresentation. Detta för i sin tur med sig att VD måste utses, vilket enligt departementschefen borde föranleda att dessa företag undantogs från lagens tillämpning.31

 

b) Företagsstorlek
Antalet aktiebolag är mycket stort (ca 133 000 okt. 1974), men knappt hälften av aktiebolagen driver rörelse med anställda.32 För att kunna överblicka verksamheten och utvärdera försöksresultaten ansågs det nödvändigt att begränsa antalet företag som skulle omfattas av försöksverksamheten.33 Begränsningen utformades så att den anknöts till företagets sysselsättning. Efter statistiska undersökningar fann man att en nedre storleksgräns om 100 anställda var väl avvägd. Reformen beräknades då omfatta ca 2 000 aktiebolag och 140 ekonomiska föreningar.34
    Lagtekniskt har begränsningen fått den utformningen att lagen tillämpas på företag som under det senaste räkenskapsåret sysselsatt i genomsnitt minst 100 arbetstagare (1 § LSA).

 

    I Norge är motsvarande begränsning satt så att aksjeselskapet skall ha haft i genomsnitt mer än 50 anställda vid utgången av de tre föregående räkenskapsåren för att de anställda skall ha rätt till styrelserepresentation (NAL § 50 och Foreskrifterne § 1 c) resp. 200 anställda för inrättande av bedriftsforsamling (NAL § 66 A).
    I Danmark gäller att aktieselskabet skall ha haft genomsnittligt minst 50 anställda under de senaste tre åren (DAL § 49).

 

    Av 1 § LSA torde följa att lagen inte kan tillämpas på nybildade företag förrän andra räkenskapsåret. Det gäller sannolikt också då nya bolag bildas i samband med förändringar av organisationen inom koncerner.
    Av lagen framgår emellertid inte vad som menas med termen arbetsta-

 

29 I Norge tillämpas reglerna om arbetstagarrepresentation endast på aksjeselskaper med gruv- eller industriverksamhet, se Foreskrifterne § 3.

30 Prop. s. 126.

31 A. a. s. 155 f.

32 Enligt uppgift från PRV. Jfr prop. 1973: 168 s. 7.

33 Prop. s. 127.

34 A. a. s. 125 och 127. Enligt uppgift från LO beräknas antalet företag med arbetstagarrepresentation f. n. uppgå till ca 1 700. 

28 Leif Holmströmgare — antalet anställda personer eller antalet årsanställda.35 Lagens förarbeten ger inget uttryckligt besked i den frågan. I motiven till 1 § LSA hänvisar departementschefen till uppgiften om antalet anställda i förvaltningsberättelsen (se 103 § 1 mom. 2 st. ABL).36 Inte heller detta lagrum ger emellertid något stöd för hur termen skall tolkas. I praxis anges dock vanligen antalet anställda i betydelsen årsanställda. Denna tolkning står i samklang med syftet med uppgiftsskyldigheten, nämligen att utgöra ett underlag för en bedömning av förhållandet mellan löner och arvoden för olika grupper av anställda.37 Hänvisningen till förvaltningsberättelsen tyder således på att departementschefen avsett antalet årsanställda.38 För denna tolkning talar också att företagen då behandlas lika oberoende av personalstrukturen (uppdelning på hel- och deltidsanställda o. s. v.).
    Å andra sidan tyder andra motivuttalanden på att departementschefen avsett antalet personer.39 Samma term förekommer också i 7 och 9 §§ LSA och där råder det ingen tvekan om att antalet personer avses.40 En sådan tolkning av termen tycks också bäst överensstämma med syftet med avgränsningen, nämligen att anknyta lagens tillämpning till sysselsättningen i företaget. Rättsläget är dock osäkert på denna punkt.
    Från den stipulerade gränsen görs ett undantag. Om arbetstagarledamöter har utsetts består rätten till styrelserepresentation även om antalet anställda senare underskrider 100 (1 § 2 st. LSA). Motivet till detta undantag är att trygga kontinuiteten under försöksperioden.41

 

c) Dispenser
Även om ett företag faller inom lagens tillämpningsområde finns det vissa möjligheter att erhålla dispens. Om arbetstagarrepresentation i ett företagsstyrelse skulle medföra väsentliga olägenheter på grund av att styrelsen har en politisk sammansättning, att det råder en särskild maktbalans mellan ägargrupperna eller att styrelsens beslut skall fattas med särskild röstpluralitet kan företaget erhålla dispens (14 § LSA). Ett beslut om dispens skall förenas med villkor om åtgärder som på annat sätt tillgodoser de anställdas krav på insyn och inflytande i företagets verksamhet (14 § 3 st. LSA).
    Dispensärenden behandlas av en särskilt inrättad nämnd (dispensnämnden för arbetstagarrepresentation) som är sammansatt av representanter för arbetsmarknadens organisationer och med en opartisk jurist som ordförande (se närmare i 15 § LSA). Vid behandling av ärenden enligt lagen deltar förutom nämndens ordförande två representanter för vardera arbetsgivar- och arbetstagarsidan (16 § LSA).
    Vid halvårsskiftet 1974 hade dispensnämnden fått in 10 ansökningar om dispens enligt 14 § LSA. Av dessa har 5 återkallats. De återstående 5 an-

 

35 I Norge definieras termen "ansatt" i Foreskrifterne § 1 och i Danmark anges i Bekendtgørelsen § 1 hur antalet "arbejdstagere" skall fastställas.

36 A. a. s. 149.

37 Jfr Stenbeck—Wijnbladh—Nial, Aktiebolagslagen jämte dithörande författningar med förklaringar (6 uppl. 1970), s. 288 f. Cit. Stenbeck.

38 Jfr även motiven till lagen (1973: 1093) om styrelserepresentation för de anställda i bankinstitut och försäkringsbolag, prop. 1973: 186 s. 33.

39 Se särskilt prop. s. 149.

40 A. a. s. 130 och 151.

41 A. a. s. 149.

 

Styrelserepresentation för de anställda 29sökningarna har alla lett till beslut om dispens. Samtliga dessa ansökningar gällde undantag på grund av politiskt sammansatta styrelser. I 4 av dessa ärenden42 förenades besluten om dispens med villkoret att de anställda skulle ha rätt att utse två adjungerade ledamöter i styrelserna med närvaro-, yttrande- och förslagsrätt.43 I ett av ärendena44 blev villkoret strängare. Förutom två adjungerade ledamöter i styrelsen fick de anställda rätt att utse två adjungerade ledamöter i vartdera av tre permanenta utskott med beredande funktioner.
    I samtliga avgöranden har dispensnämnden följt de anställdas yrkanden varför det är svårt att bedöma hur långt nämnden är beredd att gå i villkorsutformningen om de anställda framställer yrkanden om mer vittgående former för kompensation.

 

d) Avtal
Även om ett aktiebolag har färre än 100 arbetstagare kan LSA komma att tillämpas till följd av avtal. För att underlätta sådana frivilliga överenskommelser mellan företagen och de anställda har i lagen intagits en bestämmelse som ger bolagsstämman möjlighet att besluta att LSA skall tillämpas i företaget utan föregående ändring i bolagsordningen (4 § LSA).
    Styrelsen i ett aktiebolag väljs på bolagsstämman men en eller flera ledamöter (dock inte alla) kan enligt bestämmelse i bolagsordningen tillsättas i annan ordning (77 § 2 st. ABL). En sådan bestämmelse måste grundas på särskild lag eller annan författning eller tillstånd av Kommerskollegium.45 Ett beslut om att andra organ än bolagsstämman (t. ex. de fackliga organisationerna) skall tillsätta ledamöter i styrelsen förutsätter således (förutom tillstånd) att bolagsordningen ändras, vilket vanligen kräver samstämmiga beslut av två bolagsstämmor (se 133 § 5 mom. ABL). Genom 4 § LSA skapas möjlighet för företaget att inrätta arbetstagarrepresentation genom ett enkelt majoritetsbeslut av bolagsstämman.46

 

3.2 Inrättande av arbetstagarrepresentation
a) Beslut
Rätten att bestämma om arbetstagarrepresentation skall inrättas tillkommer de lokala fackliga organisationerna. Med denna term avses i första hand en direkt till företaget knuten facklig organisation (t. ex. verkstadsklubb, företagsklubb) och i andra hand lokalavdelningar av ett fackförbund.47

 

42 Nr 1/1973 (AB Stångåstaden), nr 2/1973 (Tekniska verken i LinköpingAB), nr 3/1973 (Linköpings Trafikaktiebolag) och nr 11/1973 (Föreningen Malmö Stadsteater u. p. a.).

43 Jfr lagen (1972: 271) om närvarorätt vid sammanträde med kommunal eller landstingskommunal nämnd. Den ger de anställdas representanter närvaro och yttranderätt men inte förslagsrätt. Det senare följer av kommunalrättsliga regler, jfr RÅ 1935 ref. 38 och RÅ 1954 not E 71. Dispensnämnden godtog inte företagens yrkanden om att samma begränsningar borde gälla för kommunala företag.

44 Nr 9/1973 (AB Svenska Bostäder).

45 Se KK (1969: 228) om prövning av vissa ärenden rörande aktiebolag och ekonomiska föreningar.

46 Samma resultat kan naturligtvis uppnås genom att bolagsstämman utser representanter för de anställda till styrelseledamöter.

47 Prop. s. 152. I vissa fackförbund används denna term alltid för förbundsavdelning även om verkstadsklubb e. d. finns. Enligt LSA tillkommer beslutanderätten dock förbundsavdelning endast om ingen mer lokal enhet finns. 

30 Leif Holmström    I motiven48 anförde departementschefen att arbetstagarrepresentationen skulle ses som ett komplement till den verksamhet som bedrivs inom företagsnämnder och andra samarbetsorgan inom företaget. Eftersom företagsnämnderna tillkommit genom avtal mellan arbetsmarknadens parter borde även styrelserepresentationen knytas an till de fackliga organisationerna.49 Det fanns annars en risk för att arbetstagarrepresentationen kunde komma att utvecklas till en konkurrerande form för de anställdas inflytande i företagen. Till detta fogade departementschefen också den praktiska synpunkten att det skulle vara mer eller mindre omöjligt att genomföra ett val av styrelserepresentanter i åtminstone de större företagen utan att ha tillgång till de fackliga organisationernas resurser och aktiva medverkan.

 

I Norge har man valt en annan väg. Beslut om inrättande av arbetstagarrepresentation fattas enligt NAL § 50 av en majoritet av de anställda. I Danmark träffas beslut om arbetstagarrepresentation likaså av majoriteten av de anställda (DAL § 177). Utrymmet medger inte en närmare analys av utformningen av dessa system.

 

 

    För att en lokal facklig organisation skall vara behörig att fatta beslut om inrättande av arbetstagarrepresentation uppställs dock vissa krav. Den måste ensam eller tillsammans med andra fackliga organisationer organisera minst hälften av företagets anställda (7 § LSA). En konsekvens av denna regel är att arbetstagarrepresentation inte kan inrättas om en majoritet av de anställda är oorganiserade. Resultatet blir detsamma om ingen organisation organiserar mer än hälften av de anställda och organisationerna inte kan enas om ett beslut. Eftersom arbetstagarrepresentationen administreras genom de fackliga organisationerna har det ansetts nödvändigt att de har en majoritet av de anställda bakom sig.50
    Det uppställs emellertid ytterligare ett krav på den fackliga organisationen. Den skall vara bunden av kollektivavtal i förhållande till företaget. Härigenom utesluts de fackliga organisationer som av en eller annan anledning inte har något kollektivavtal med företaget. Anställda som är medlemmar i sådana organisationer har i detta sammanhang samma ställning som oorganiserade arbetstagare. Något motiv till denna begränsning anges inte i lagens förarbeten.51
    LSA innehåller inga regler om hur beslut om arbetstagarrepresentation skall fattas. Stadgarna för den lokala fackliga organisationen blir avgörande. Beslut fattas på ett medlems- eller representantskapsmöte. Om den fackliga organisationen utgörs av en verkstadsklubb medför detta inga problem. Men om organisationen i stället är en förbundsavdelning är medlemmarna vanligen anställda i olika företag. Som svar på kritik från Industriförbundetoch SAF anförde departementschefen att han för egen del ansåg att opinionen bland de organiserade anställda i företaget borde vara utslagsgivan-

 

48 A. a. s. 129.

49 Detta var också ett krav från fackligt håll, se TCO-rapporten, s. 33, och LO-rapporten, s. 131.

50 Prop. s. 130. Därmed är inte sagt att en majoritet av de anställda verkligen står bakom beslutet, se vidare nedan vid not 52.

51 Se prop. s. 129. Jfr dock ett senare motivuttalande av föredragande statsråd om lagen (1974: 358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen, prop. 1974: 88 s. 156 ff. 

Styrelserepresentation för de anställda 31de men att han inte var beredd att förorda några särskilda bestämmelser i ämnet.52 Härav följer att en facklig organisation kan besluta att inrätta (eller avstå från) arbetstagarrepresentation även om de organiserade anställda i företaget har intagit motsatt ståndpunkt.

 

b) Val
Sedan beslut fattats om att inrätta arbetstagarrepresentation har de anställda rätt att utse två ledamöter i styrelsen (arbetstagarledamöter) (1 § LSA). Enligt beslut av bolagsstämman kan de anställda ha rätt att utse fler än två ledamöter (4 § LSA). För ett sådant beslut krävs inte någon ändring av bolagsordningen.53

 

    I Norge har de anställda rätt att tillsätta upp till en tredjedel av styrelsens ledamöter, dock minst två (NAL § 50). Enligt bestämmelse i bolagsordningen kan de anställda härutöver ha rätt att tillsätta mindre än hälften av styrelsens ledamöter (NAL § 50). Om styrelsen skall tillsättas av bedriftsforsamlingen i företaget (d. v. s. då företaget har mer än 200 anställda), är de anställda genom reglerna om proportionella val tillförsäkrade minst två ledamöter i styrelsen (se närmare NAL §§ 44 och 50).
    I Danmark har de anställda rätt att välja två styrelseledamöter. Genom bestämmelse i bolagsordningen kan de ha rätt att tillsätta fler än två ledamöter men aldrig mer än en minoritet av styrelsen (DAL § 49).

 

    Arbetstagarledamöterna utses i den ordning som de lokala fackliga organisationerna bestämmer (8 § LSA). Även här har endast de organisationer som har kollektivavtal med företaget beslutanderätt. Alla organisationer har rätt att delta i valet av arbetstagarledamöter oberoende av om de deltagit i beslutet att inrätta arbetstagarrepresentation eller ej.

 

    I Norge väljs arbetstagarledamöterna antingen genom direkta val av de anställda i form av majoritetsval eller proportionella val (se närmare i kap. II i Foreskrifterne) eller genom indirekta val av de anställda enligt reglerna om bedriftsforsamlingen (se kap. III och IV i Foreskrifterne). I Danmark väljsarbetstagarledamöterna direkt av de anställda genom majoritetsval (se närmare i kap. 3 i Bekendtgørelsen).

 

    Om organisationerna inte kan komma överens om hur arbetstagarledamöterna skall utses träder den dispositiva regeln i 9 § LSA in. Om mer än 80 % av de kollektivavtalsbundna arbetstagarna tillhör samma organisation får den utse båda ledamöterna. I övriga fall får de två största organisationerna utse vardera en ledamot. I detta sammanhang anses lokala organisationer som tillhör samma fackliga centralorganisation (LO, TCO o. s. v.) som en organisation.
    När det endast är en lokal facklig organisation som skall utse en eller flera arbetstagarledamöter bereder valproceduren inga svårigheter. Valet sker enligt stadgar och praxis i organisationen. Om det i stället är så att den lokala organisationen (enligt 9 § LSA) består av flera organisationer måste valet samordnas. Organisationerna har full frihet att anordna valet på det sätt som bäst lämpar sig efter de lokala förhållandena. Ofta är en indirekt valmetod den mest ändamålsenliga då det gäller att åstadkomma en förutsättningslös diskussion över organisationsgränserna.

 

52 A. a. s. 132.

53 Jfr ovan vid not 46.

 

32 Leif Holmströmc) Valbarhet
Den som utses till arbetstagarledamot bör vara anställd i företaget men han måste inte vara det (10 § LSA).54 Enligt departementschefen måste det finnas möjlighet att utse andra än anställda i företaget och det är då rimligt att de fackliga organisationerna får avgöra när det är befogat att avvika från huvudregeln.55 Det anges inte närmare vilka skäl som kan anses motivera ett val utanför de anställdas krets. Man kan tänka sig fall då styrelsearbetet på grund av företagets särskilda karaktär kräver speciell ekonomisk eller teknisk sakkunskap, då överläggningarna vid styrelsesammanträdena förs på ett utländskt språk eller då de fackliga organisationernainte kan enas kring en "intern" kandidat.

 

    I Norge skall en arbetstagarledamot ha varit "ansatt i hovedstilling" i minst ett år före valdagen (se Foreskrifterne §§ 1 och 10). I Danmark skall arbetstagarledamot ha varit anställd i företaget de senaste 12 månaderna före valet (Bekendtgørelsen § 16).

 

    Till arbetstagarledamot får inte utses någon som redan är det i ett annat företag om inte tillstånd lämnats av dispensnämnden för arbetstagarrepresentation (10 och 15 §§ LSA). Motivet för denna begränsning anges vara att det skulle strida mot huvudregeln att utse någon som redan är arbetstagarledamot i ett annat företag och att det skulle kunna ge upphov till konkurrensproblem.56 Man kan dock fråga sig varför just arbetstagarledamöter skulle ge upphov till sådana problem. Enligt ABL gäller ingen sådan begränsning för styrelseledamöter i övrigt.57 Tankegången bakom regeln är troligen att man inte kan förutsätta att arbetstagarledamöterna delar det normsystem som näringslivet företräder när det gäller konkurrensfrågor.
    Vid halvårsskiftet 1974 hade dispensnämnden fått 1 ansökan enligt 10 § 2 st. LSA.58 Nämnden godtog att de två arbetstagarledamöterna i moderbolaget även skulle få utses till ledamöter i två dotterbolag.
    I övrigt uppställs samma krav på valbarhet som för andra styrelseledamöter (5 § LSA). Arbetstagarledamöterna skall vara myndiga och här i riket bosatta svenska medborgare (79 § ABL). Från det sista kravet kan dispens erhållas från regeringen om mer än en tredjedel av styrelsen bestårav ej "här i riket bosatta svenska medborgare" och i övriga fall av Kommerskollegium.59

 

 

 

54 Jfr 11 § i lagen (1973: 1093) om styrelserepresentation för de anställda i bankinstitut och försäkringsbolag, enligt vilken arbetstagarledamot skall vara anställd i företaget, se vidare prop. 1973: 186 s. 30 och 38.

55 Prop. s. 133.

56 Prom. s. 38 och prop. s. 134.

57 I förslaget till lag om arbetstagarkonsult i vissa företag (Ds I 1973: 6) finns en regel om att den som är arbetstagarkonsult, styrelseledamot eller har anställning eller uppdrag i ett annat företag inte får utses till arbetstagarkonsultom det med hänsyn till konkurrensförhållandena innebär en väsentlig olägenhet (4 § 3 st.). Bedömningen av om en sådan konkurrenssituation föreligger skall ske restriktivt. Det påpekas också att det inte är ovanligt i näringslivet att samma person har flera styrelseuppdrag utan att det medför olägenheter (s. 49). Jfr koncentrationsutredningen (Fi 1962: 37) i SOU 1968: 7 s. 167 ff.

58 Nr 8/1973 (AB Iggesunds Bruk).

59 KK (1969: 228) om prövning av vissa ärenden rörande aktiebolag och ekonomiska föreningar. 

Styrelserepresentation för de anställda 333.3 Arbetstagarledamotens ställning och ansvar
Arbetstagarledamoten har i princip samma ställning och ansvar som varje annan styrelseledamot. Enligt 5 § LSA skall ABL:s regler om styrelseledamot äga motsvarande tillämpning på arbetstagarledamot om inget annat stadgas i LSA. Från huvudregeln görs undantag i tre hänseenden.

 

a) Tillsättande
Tillsättandet av arbetstagarledamöter sker enligt LSA och inte enligt ABL. Rätten att utse arbetstagarledamöter består oberoende av vad bolagsordningen stadgar om t. ex. antalet ledamöter i styrelsen. Enligt 8 § ABL skall bolagsordningen bl. a. innehålla uppgift om antalet styrelseledamöter. I 6 § LSA har därför intagits en bestämmelse att 8 § 1 st. 6 p. ABL inte skall tilllämpas på arbetstagarledamot.

 

b) Mandattid
För styrelseledamöter som väljs av bolagsstämman gäller att mandattiden skall utgöra minst tiden fram till nästa ordinarie bolagsstämma som förrättar val och högst tre år (77 § 3 st. ABL). För styrelseledamöter som tillsätts
i annan ordning gäller ingen sådan tidsbegränsning. I 11 § LSA har uttryckligen fastslagits att mandattiden fastställs av dem som utser arbetstagarledamoten, d. v. s. de fackliga organisationerna. Departementschefen rekommenderade att mandattiden skulle anpassas till bolagets praxis.60

 

    I Norge och Danmark gäller en mandattid om två år (Foreskrifterne § 15 resp. DAL § 49).

 

    Enligt huvudregeln tillträder arbetstagarledamoten vid den tidpunkt som bestäms av de fackliga organisationerna, dock tidigast tre månader efter det att styrelsen underrättats om beslutet (11 § 2 st. och 7 § LSA).

 

c) Jäv
De allmänna reglerna om jäv för styrelseledamot i 86 § ABL tillämpas även på arbetstagarledamot. Härutöver har en särskild jävsregel upptagits i 12 § LSA. Arbetstagarledamot får inte delta i styrelsens behandling av frågor som rör stridsåtgärd, förhandling om slutande av kollektivavtal eller uppsägning av kollektivavtal. Däremot utgör regeln inte något hinder för arbetstagarledamoten att delta i styrelsens behandling av frågor som rör tolkningen eller tillämpningen av kollektivavtal.61 Bakgrunden till den särskilda jävsregeln är det uttalade önskemålet att hålla isär frågor om företagets ledning och avtalsfrågor som framhävts av arbetsmarknadens parter. En sådan åtskillnad kan inte upprätthållas med stöd av 86 § ABL, eftersom arbetstagarledamoten inte anses ha ett sådant personligt intresse i sådana avtalsfrågor att det grundar jäv.62

 

    I Norge saknas motsvarighet till denna jävsregel. Enligt NAL § 61 må en styrelseledamot "ikke delta i behandlingen eller avgjørelsen av noe spørsmålsom han har en fremtredende personlig eller økonomisk særintresse i". I förarbetena uttalades det tvärtom att det vid intressekonflikter av detta slag är särskilt värdefullt att de anställda är representerade i styrelsen.63

 

60 Prop. s. 154.

61 A. st.

62 A. a. s. 135 f. Jfr Stenbeck, s. 214 f.

63 Se vidare i Ot prp nr 7 (1971—72) s. 42 ff.

 

3—753005. Svensk Juristtidning 1975

 

34 Leif Holmström    I Danmark saknas likaså motsvarande jävsregel. För arbetstagarledamot tilllämpas de allmänna jävsreglerna i DAL § 58.64 Enligt ett motivuttalande anses emellertid de intressekonflikter som anges i 12 § LSA inrymmas i DAL § 58 varför samma resultat uppnås.65

 

 

4. Kritiska kommentarer

 

4.1 Arbetstagarrepresentation
Som ett led i strävandena att ge de anställda insyn och inflytande i företagen har lagstiftaren utformat ett system med arbetstagarrepresentation. Man kan då fråga sig om detta är ett effektivt medel att uppnå de företagsdemokratiska målen. Innan man kan ta ställning till den frågan måste man klargöra vilken funktion styrelsen har i ett aktiebolag.
    Enligt ABL är styrelsen ett av aktiebolagets obligatoriska organ. Styrelsen ansvarar för bolagets ledning och förvaltning (81 § ABL). Om VD är utsedd svarar dock han för den löpande förvaltningen. ABL syftar till en funktionsfördelning mellan företagets anställde chefstjänsteman (VD) och de utomstående personer som utgör styrelsen. Styrelsen utövar bolagets högsta ledning. Hur stämmer denna bild med verkligheten?
    Beträffande den formella sidan är frågan lätt att besvara. ABL:s regler i detta hänseende är tvingande och de ger därför en riktig bild av ansvarsfördelningen i bolaget. Men hur är den reella beslutsprocessen utformad?66 Sannolikt varierar den avsevärt i olika företag — från styrelser pro forma i dotterbolag och s. k. skrivbordsbolag till starka styrelser i familjebolag. I de större företagen kan man skönja en tendens till kontinuerlig försvagning av styrelsen och en maktförskjutning från styrelsen till den anställda företagsledningen (VD och direktion). Styrelsens främsta uppgift blir att tillsätta och (ev.) avskeda VD och att tillföra VD erfarenhet, omdöme och kontaktyta.67 VD (och direktionen) utövar de reella beslutsfunktioner som ABL tillägger styrelsen.
    Vilket värde kan då arbetstagarrepresentation ha? Svaret är naturligtvis beroende av vilken reell funktion styrelsen har i varje konkret företag. Om styrelsen har en reell maktställning (som den är tänkt i ABL) ökar naturligtvis arbetstagarledamöternas möjligheter till insyn och inflytande. Om däremot styrelsen i praktiken utträngts från sin maktposition av den anställda företagsledningen minskar arbetstagarrepresentationens värde i motsvarande grad. Oberoende av styrelsens faktiska maktställning kan dock vissa delmål för arbetstagarrepresentationen uppnås. I styrelsen kan arbetstagarledamöterna få kontakt med ägargrupper och företagsledning, få tillgång till information om företagets ställning och planering och möjlighet att delge övriga ledamöter i styrelsen de anställdas syn på företaget och dess problem. Spin-offeffekter på samrådsförfarandet på andra nivåer i

 

 

64 Jfr 58 § i förslaget till ny aktiebolagslag i Sverige (SOU 1971: 15).

65 Forslag til lov om aktieselskaber (1972—73), s. 65.

66 De enda empiriska undersökningar som veterligen utförts i Sverige är Lars Lidén, Makten över företaget, En analys av ansvars- och befogenhetsfördelningen mellan olika bolagsorgan (2 uppl. 1973) (cit. Lidén) och koncentrationsutredningen i Ägande och inflytande i det privata näringslivet (SOU 1968: 7) (cit. konc.utr.).

67 Lidén, s. 152. Jfr konc.utr. s. 25 f och 162 ff.

 

Styrelserepresentation för de anställda 35företaget är också tänkbara. Arbetstagarrepresentationen kan då snarare sägas skapa möjligheter till insyn i företaget än inflytande och medbestämmande i beslutsprocessen.

 

4.2 Lagstiftningens utformning
a) Tillämpningsområde
LSA äger endast tillämpning på två av våra vanligaste företagsformer — aktiebolaget och den ekonomiska föreningen. Utanför står bl. a. stiftelser och ideella föreningar, handelsbolag och enkla bolag (de senare redan av det skälet att de regelmässigt saknar styrelse). Vad gäller stiftelser och ideella föreningar angavs i promemorian68 att arbetstagarrepresentation framstod som mindre angelägen redan med hänsyn till det slags verksamhet som sådana associationer normalt bedriver liksom att antalet anställda i regel är mycket begränsat. Till detta anslöt sig departementschefen.69
    Denna argumentation förefaller inte vara helt övertygande. Stiftelser och ideella föreningar har numera en mångskiftande användning som organisatorisk bas inom de mest skiftande verksamhetsområden. Enligt uppgiftf rån SCB:s företagsregister uppgår antalet stiftelser och ideella föreningar (som är företag i SCB:s mening) till ca 7 600. Även om många av dem har ett mindre antal anställda70 är det väl knappast något argument för att utestänga de anställda i stiftelser och ideella föreningar från rätten till arbetstagarrepresentation då företaget uppnår storleksgränsen. F. ö. är det svårt att inse varför de anställda i stiftelser och ideella föreningar skulle vara mindre betjänta av arbetstagarrepresentation då företagen har ett mer eller mindre ideellt ändamål.
    Vidare har en storleksgräns om 100 anställda uppställts. Motivet till den valda gränsen har varit att begränsa försöksverksamheten. På sikt kan man emellertid ifrågasätta denna gräns. Ett av syftena med arbetstagarrepresentation är att stärka samrådet i företagsnämnden. Det förefaller då vara lämpligt att ge de anställda rätt till arbetstagarrepresentation om företagsnämnd är inrättad i företaget. Enligt 1966 års avtal mellan SAF—LO och SAF—TCO skall företagsnämnd inrättas om någondera parten begär det, under förutsättning att företaget i regel sysselsätter minst 50 arbetare resp. 50 tjänstemän.71 Förslaget till lag om arbetstagarkonsult i vissa företag72 är på motsvarande sätt kopplat till förekomsten av företagsnämnd.73

 

b) Koncerner
LSA innehåller inga regler som tar sikte på de särskilda förhållanden som råder inom koncernbildningar. LSA tillämpas på samma sätt på koncernbo

 

 

 

68 Prom. s. 20.

69 Prop. s. 126.

70 41 st. av dem har 100 anställda eller mera.

71 Se 1 §§ i avtalen. En något besynnerlig detalj i avtalskonstruktionen är att det krävs att antingen 50 arbetare eller 50 tjänstemän är anställda i företaget för att avtalen skall vara tillämpliga. Den minsta företagsstorleken kan därför variera mellan 50 (50 + 0) och 99 (50 + 49) anställda.

72 Ds I 1973: 6.

73 Arbetstagarkonsultens uppgift är att bistå företagsnämndens arbetstagarledamöter och arbetstagarledamöterna i företagets styrelse (se 1 och 10 §§ iförslaget). 

36 Leif Holmströmlag som på andra bolag. De anställda kan alltså begära styrelserepresentation i de koncernbolag som sysselsätter minst 100 anställda. Detta förhållande kan i vissa fall påtagligt försvåra syftet med reformen.
    Inom de stora industrikoncernerna förekommer det att moderbolaget utgörs av ett investment- eller holdingbolag. Om moderbolaget har mindre än 100 anställda, kommer bolagets och koncernens anställda att sakna representation i koncernledningen. En samordning av representationen inom koncernen kan f. ö. enligt LSA ske endast genom de fackliga organisationerna och kräver i vissa fall tillstånd (se 10 § 2 st. LSA).
    Inom koncernbildningar är det inte ovanligt att förvaltningen är organiserad på ett helt annat sätt än det som ABL baseras på. Ansvaret för förvaltningens delområden ligger på olika ledningsorgan oberoende av deras legala status. I en sådan organisationsstruktur är det inte ovanligt att dotterbolagen har styrelser helt pro forma. Självfallet är arbetstagarrepresentation i en sådan styrelse helt meningslös.
    Ett särskilt problem utgör de företag som ingår som enheter i utländska multinationella koncerner. I sådana företag kan det vara mycket svårt att med hjälp av LSA skapa verkligt inflytande för de anställda på grund av att företaget i praktiken styrs från utländska ledningsorgan.74
    Konsekvenserna av lagens tillämpning på koncerner visar med eftertryck vilka risker som är förenade med att bygga reformer på äldre lagstiftning. ABL reflekterar ett administrativt tänkande som sedan decennier upphört att vara normerande för de stora företagens organisation. Om man utformar en reform i anslutning till ABL:s organisationsmönster riskerar man otvivelaktigt att syftet med reformen undergrävs i företag som har en annan organisationsstruktur. Inom koncerner är den risken uppenbar.
    Nu finns det naturligtvis möjligheter att helt eller delvis eliminera sådana risker. Lagstiftningen kan utformas så att den även kan tillämpas på andra organ än de legala. I motiven75 avvisade emellertid departementschefen tanken på särskilda regler för koncernbolag. Han ansåg att frågan i stället borde lösas genom särskilda överenskommelser mellan företagen och de anställda. Svagheten med en sådan lösning är dock att de anställda ställs utan det legala stöd som LSA utgör.

 

c) Tillsättande
Enligt LSA ligger initiativ till och beslut om inrättande av arbetstagarrepresentation helt hos de fackliga organisationerna. De oorganiserade anställda står alltså helt utanför varje möjlighet att påverka dessa frågor. I promemorian76 avfärdas de oorganiserades intresse av arbetstagarrepresentation något lättvindigt med att dessa arbetstagare frivilligt avstått från att medverka i fackföreningsrörelsens strävanden att genom olika åtgärder öka de anställdas inflytande i företaget. Så enkelt är det väl knappast. För det första är påståendet direkt felaktigt i de fall då en anställd har uteslutits från fackföreningen eller vägrats inträde t. ex. på politiska grunder. För det andra kan det vara andra grunder än fackföreningsrörelsens företags

 

74 Det fackliga arbetet i multinationella företag utreds f. n. inom utredningen (Ju 1973: 17) om utländska övertaganden av svenska företag. Se direktiven i Riksdagsberättelsen 1974 Ju 59, särskilt s. 113 f.

75 Prop. s. 128.

76 Prom. s. 30.

 

Styrelserepresentation för de anställda 37demokratiska strävanden som avhåller från medlemskap i fackföreningen. Även om det föreligger åsiktsgemenskap inom detta område kan åsikterna inom andra områden divergera så starkt att ett medlemskap ter sig uteslutet för de oorganiserade och/eller fackföreningen. Även villkoret att den fackliga organisationen skall vara kollektivavtalsbunden i förhållande till företaget förefaller vara något dubiöst. Genom denna begränsning utesluts bl. a. de fackliga organisationer som inte slutit kollektivavtal med företaget därför att arbetsgivaren vägrat att erbjuda organisationen något annat än ett s. k. hängavtal.77 I ytterlighetsfall kan arbetstagarrepresentation omintetgöras i företag där en majoritet av de anställda tillhör en facklig organisation som saknar kollektivavtal med företaget.
    I motiven78 pekade departementschefen på vissa praktiska svårigheter med en annan utformning av systemet. Dessa är dock inte mer svåröverstigliga än att man i Norge och Danmark (som har en i huvudsak likartadfacklig struktur som Sverige) kunnat utveckla ett system där samtliga anställda är delaktiga i arbetstagarrepresentationen.79
    Det verkliga skälet bakom LSA:s konstruktion är naturligtvis att man önskat förhindra uppkomsten av en konkurrens mellan arbetstagarrepresentation i styrelse och företagsnämnd.80 Argumentet att arbetstagarrepresentation skall utgöra en integrerande del av övriga samrådsformer inom företaget har naturligtvis vissa skäl för sig men det är väl knappast av sådan styrka att man bör utrusta de fackliga organisationerna med ett monopol på dessa frågor. I såväl Norge som Danmark finns motsvarande avtal om företagsnämnder81 utan att de ansetts utgöra något hinder för en utformning som tillgodoser samtliga anställdas delaktighet i representationen.

 

d) Information
En förutsättning för att syftet med arbetstagarrepresentationen skall kunna uppfyllas är att arbetstagarledamöterna får tillgång till information om företaget. LSA innehåller inga regler som avser att tillgodose detta krav.
    Enligt 82 § ABL åligger det styrelsen att bl. a. tillse att erforderliga upplysningar om bolagets förhållanden lämnas styrelsens ledamöter på ett lämpligt sätt och vid lämpliga tillfällen. Men det saknas regler om hur den enskilde styrelseledamoten skall kunna få denna information. Att ledamoten har rätt att kräva information av VD står helt klart — en regel av motsatt innehåll skulle vara oförenlig med det ansvar som styrelseledamotenhar för bolagets verksamhet (se 208—209 §§ ABL). Endast om uppgiftens utlämnande skulle strida mot bolagets intressen kan VD vägra att utlämnaden, men styrelseledamoten har alltid möjlighet att få frågan prövad av styrelsen i sin helhet. Om styrelsen går emot ledamoten kan han dock reservera sig mot beslutet, vädja till bolagsstämman eller ställa sin plats till förfogande.82 Styrelseledamoten kan säkerligen också vända sig till dom-

 

77 Ett aktuellt exempel är Svenska Hamnarbetareförbundet.

78 Prop. s. 129.

79 Se ovan under 3.2 a) och b).

80 Prop. s. 129.

81 Se 1969 års hovedavtal mellan Landsorganisasjonen i Norge och Norsk Arbeidsgiverforening (kap. III och XIII) och 1970 års aftale om samarbejde ogsamarbejdsudvalg i virksomhederne mellan Dansk Arbejdsgiverforening ochLandsorganisationen i Danmark.

82 Stenbeck, s. 208.

 

38 Leif Holmströmstol för att utfå de uppgifter om företaget som är nödvändiga för styrelsearbetets utförande.83
    Med tanke på informationens betydelse för förverkligandet av reformens syfte är det anmärkningsvärt att denna fråga inte beaktats av lagstiftaren — låt vara att det rör sig om ett måhända svårlöst lagtekniskt problem.

 

e) Sekretess
Ytterligare en betydelsefull fråga som inte regleras i LSA gäller den s. k. vidareinformationen. Från fackligt håll har man betonat vikten av att arbetstagarledamöterna har möjlighet att informera de anställda om styrelsens beslut och företagets förhållanden.84 Arbetstagarledamöterna kan behöva samråda med och informera de förtroendevalda inom sina organisationer (t. ex. ledamöter i företagsnämnden) även i sådana frågor som i princip bör vara sekretessbelagda.85 Mot detta står arbetsgivarsidans önskemål om att samma regler och praxis i sekretessfrågor skall tillämpas på alla styrelseledamöter.86

 

    Även i Norge och Danmark har man undvikit att utforma särskilda sekretessregler för arbetstagarledamöterna. I de norska motiven görs ingen skillnad mellan arbetstagarledamöter och övriga styrelseledamöter.87 I de danska motiven utsägs uttryckligen att arbetstagarledamöterna är underkastade samma sekretessregler som övriga ledamöter.88

 

    I förarbetena89 till LSA undvek departementschefen att ta ställning till denna viktiga fråga. Han betonade vikten av att företagsledningen eftersträvar största möjliga öppenhet gentemot de anställda rörande företagetsförhållanden men ansåg sig inte kunna eller böra ge några riktlinjer för arbetstagarledamöternas handlande då informationen i princip bör hemlighållas. Departementschefen menade att en intresseavvägning måste göras i varje enskilt fall genom diskussion i styrelsen och att en praxis som tillgodoser såväl företagets som de anställdas intressen på detta sätt så småningom kommer att utvecklas.
    Frågan om sekretessen i styrelsearbetet är inte heller direkt reglerad iABL. Som huvudprincip torde dock kunna uppställas att alla uppgifter om företaget och dess förhållanden är sekretesskyddade om deras utlämnande kan skada företaget. Ytterst begränsas styrelseledamots rätt att lämna upplysningar om företaget av regeln om skadeståndsskyldighet i 208 § ABL och av regeln om straff vid trolöshet mot huvudman i BrB 10: 5. Styrelseledamot som vid fullgörandet av sitt uppdrag uppsåtligen eller av vårdslöshet tillfogar bolaget skada blir skadeståndsskyldig gentemot bolaget. Styrelseledamot är genom sin organställning skyldig att vid fullgörandet av sin uppgift iaktta den omsorg som åvilar en syssloman, vilket även innefattar restriktivitet med utlämnandet av information som kan skada företaget. För att skadeståndsskyldighet skall kunna uppkomma krävs dock att en verklig

 

83 Jfr a. a. s. 361.

84 Prop. s. 134.

85 Jfr LO-rapporten, s. 129.

86 Prop. s. 134 f. Frågan om sekretess i styrelsearbetet diskuteras av Rodhe i Tillägg till Rodhe, Aktiebolagsrätt (7 uppl. 1973) (stencil 1973), s. 5 ff.

87 Ot prp nr 7 (1971—72) s. 44.

88 Forslag til lov om aktieselskaber (1972—73), s. 65.

89 Prop. s. 135.

 

Styrelserepresentation för de anställda 39skada har uppkommit för företaget och att denna adekvat har orsakats av styrelseledamotens försumlighet.90
    Även om styrelseledamoten således inom vissa ramar själv kan avgöra vilken information som kan utlämnas, befrämjar det knappast samarbetet inom styrelsen att en ledamot på egen hand avgör om uppgifter kan skada företaget eller ej, då det kan råda delade meningar därom i styrelsen. ABL synes tvärtom utgå ifrån att sekretessfrågor skall bedömas av styrelseni sin helhet (jfr 127 § 4 st. ABL). Om styrelsen går emot ledamotens uppfattning kan han bl. a. reservera sig och aktualisera frågan om avgång med den opinionsbildande effekt det kan ha.91

 

    Vid en bedömning av om utlämnandet av uppgifter kan skada företaget bör man naturligtvis ta hänsyn till vem informationen riktas till. Om arbetstagarledamöterna informerar ledamöterna i företagsnämnden som själva är underkastade tystnadsplikt92 är risken för skada mindre än om medlemmarna i en fackförening informeras på ett allmänt medlemsmöte.

 

f) Arbetsformer
ABL utgår från att styrelsen verkligen fullgör de funktioner som enligt lagen ankommer på den. I praktiken brukas ibland (som påpekats vid behandlingen av koncerner) en annan arbetsordning för bolagets (koncernens) förvaltning. Ledningen och ansvaret för förvaltningen delegeras till olika ledningsorgan oberoende av deras legala status (t. ex. divisioner, sektorer och sektioner). Med den utformning som LSA fått kan de anställda kräva representation endast i sådana ledningsorgan som utgör en styrelse i ABL:s mening. Härigenom utestängs de anställda från övriga ledningsorgan. Det är en klar brist i lagstiftningen eftersom det är till ledningsorganen som den reella beslutsmakten är förlagd.
    Vidare utgår ABL från att styrelsen i sin helhet fullgör förvaltningsfunktionen. Även i detta avseende kan verkligheten se annorlunda ut. Inte sällan delegeras en stor del av styrelseärendena (i synnerhet de som är av rutinmässig karaktär) till ett särskilt arbetsutskott (eller motsvarande) bestående av styrelsens ordförande, VD och ev. ytterligare någon ledamot i styrelsen. Till utskottet kan också en eller flera av de ansvariga direktörerna i bolagets direktion adjungeras.93 I de större börsföretagen är det numera inte ovanligt att styrelsens ordförande efter anglo-amerikanskt mönster är heltidsengagerad.94 Det är naturligt att ett arbetsutskott under ledning av en sådan styrelseordförande (vanligen tidigare VD i bolaget) och med en eller flera direktörer ur direktionen som ledamöter erhåller en stark position vid ledning av företaget. Styrelsen kanske då endast sammanträder några få gånger om året.95 Med en sådan arbetsordning finns det risk för att styrelserepresentationen blir rent illusorisk. I motiven96 till lagen (1972: 828) om offentliga styrelseledamöter i vissa aktiebolag och stiftelser uppmärksammade departementschefen motsvarande problem för de

 

90 Stenbeck, s. 489 f.

91 Jfr Lidén, s. 207 f.

92 Se 7 §§ i 1966 års avtal om företagsnämnder.

93 Konc.utr. s. 62 f och Lidén, s. 123 och 153.

94 Lidén, s. 122 ff.

95 Jfr konc.utr. s. 162 och Lidén, s. 126 ff.

96 Prop. s. 117.

 

40 Leif Holmströmoffentliga styrelseledamöterna. Departementschefen utgick från att den offentlige styrelseledamoten skulle ges möjlighet att medverka i ett sådant organ i förekommande fall.
    I 74a § BankL stadgas uttryckligen att en offentlig styrelseledamot äger rätt att delta i beredningen av ärenden i ett särskilt arbetsutskott (eller motsvarande) om ett sådant finns inrättat. Om styrelsen delegerar beslutanderätten i vissa frågor till exempelvis en direktion kan regeringen förordna att en offentlig styrelseledamot skall ingå i direktionen vid behandlingen av dessa frågor (74a § BankL).
    För arbetstagarrepresentationen finns inga motsvarande regler eller uttalanden av departementschefen. Det är möjligt att det ansetts ankomma på företagen och de fackliga organisationerna att förhandlingsvägen komma fram till en tillfredsställande lösning.

 

g) Arvoden
ABL innehåller inga regler om arvoden för styrelseledamöter. Inte heller LSA reglerar denna fråga. Departementschefen menade att det ankom på företagen och de fackliga organisationerna att ta ställning till frågan om arvode skulle utgå till arbetstagarledamöterna och i så fall hur högt detta arvode skulle vara.97 Han utgick dock från att arbetstagarledamoten inte skulle behöva lida någon ekonomisk förlust genom uppdraget.
    Efter förhandlingar har SAF överenskommit med LO och TCO-P om en rekommendation beträffande bl. a. ersättningsfrågorna.98 Arbetstagarledamöterna skall enligt denna rekommendation beredas ledighet utan löneavdrag för deltagande i styrelsesammanträde och för resor i förbindelse därmed. Tid för förberedelse och vidareinformation skall också ersättas enligt särskilda lokala överenskommelser. Dessa regler gäller endast för arbetstagarledamöter som är anställda i företaget eller koncernen.
    Den centrala överenskommelsen följer i stort den princip för ersättning som vanligen gäller för VD då han deltar i styrelsearbetet — ersättning utgår endast för särskilda kostnader.99
    Sedan den 1 juli 1974 omfattas de anställdas styrelserepresentation av lagen (1974: 358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen (FML).1 Enligt denna lag har bl. a. arbetstagarledamöter2 rätt till sådan ledighet som betingas av det fackliga uppdraget (6 § FML). Ledigheten får inte ha större omfattning än som är skäligt med hänsyn till förhållandena på arbetsplatsen. Den fackliga organisationen har dock s. k. tolkningsföreträde vid tvister om ledighetens omfattning och förläggning (se 9 § FML). Under ledigheten har arbetstagarledamoten rätt till bibehållna anställningsförmåner vid facklig verksamhet på arbetsplatsen (7 § FML). Reglerna är emellertid dispositiva — avvikelser från FML i dessa delar kan göras med stöd av kollektivavtal (se 2 § 2 st. FML).
    Det är inte alla arbetstagarledamöter som omfattas av FML. Den gäller endast för sådana styrelseledamöter som är anställda i företaget (1 § 1 st. FML). Andra arbetstagarledamöter (jfr 10 § 1 st. LSA) saknar detta grund

 

97 A. a. s. 137.

98 LO:s landssekretariats berättelse för år 1973 (1974), s. 75.

99 Jfr Lidén, s. 100.

1 Prop. 1974: 88, InU 1974: 15 och rskr 1974: 272.

2 Prop. 1974: 88 s. 154 och 211 f.

 

Styrelserepresentation för de anställda 41skydd och med undantag för anställda inom samma koncern omfattas de inte heller av den centrala överenskommelsen. Troligen arvoderas sådana ledamöter enligt motsvarande normer, d. v. s. de ersättes för förlorad arbetsinkomst.
    I motiven3 till FML anslöt sig föredragande statsrådet till ett uttalande av den s. k. Åmanska utredningen4 om att det av allmänna rättsgrundsatser skulle följa att förtroendemannens rätt till bibehållna anställningsförmåner inte borde gälla under den tid då förtroendemannen omfattas av fackliga stridsåtgärder. Detta uttalande kan rimligen inte avse arbetstagarledamöternas rätt till ersättning. Arbetstagarledamöternas deltagande i styrelsearbetet påverkas ju inte (med ett undantag) av att det pågår en facklig konflikt i företaget. På grund av den särskilda jävsregeln i 12 § LSA är arbetstagarledamöterna förhindrade att delta i styrelsens behandling av stridsåtgärder och förhandlingar om kollektivavtal. Arbetstagarledamöterna bör självfallet ha samma ekonomiska ersättning för sitt styrelsearbete under fackliga konflikter som i vanliga fall.

 

    I motiven till den danska lagstiftningen uttalade departementschefen att arbetstagarledamöterna har rätt till honorar som varje annan styrelseledamot.5

 

    Även i denna fråga gäller en avvikelse i förhållande till vad som gäller enligt LOS. Enligt 6 § i lagen bestäms arvodet av regeringen. Med stöd av detta lagrum bestämdes6 att styrelseledamot skall ha samma arvode som övriga ledamöter eller om inget arvode utgår ett särskilt bestämt belopp.
    Arvodet begränsas dock så att det inte i något fall får överstiga 15 000 kronor och inte heller understiga 5 000 kronor.

 

4.3 Sammanfattning
Om man ser till målet att tillförsäkra de anställda insyn i företaget ger LSA vissa grundläggande garantier. De anställda bereds tillträde till styrelserummen som likvärdiga ledamöter med de möjligheter detta erbjuder. Men LSA ger inga garantier för att de anställda verkligen får insyn i företaget och kan vidareföra den information de erhåller. Avsaknaden av regler om information och sekretess samt om koncerner är anmärkningsvärda svagheter i systemet.
    Om man ser till målet att skapa inflytande i företaget framträder lagens begränsningar mycket tydligt. Den grundläggande svagheten i systemet ligger i att det anknyter till en organisationsmodell som säkerligen inte tilllämpas i många av våra stora och medelstora företag. De anställda har fått representation i ett organ där de reala besluten ofta inte fattas. Det sagda innebär dock inte att arbetstagarrepresentationen helt skulle sakna värde i nuvarande utformning. De anställda har genom reformen fått en plattform för ett vidgat engagemang i företagets ledning som på sikt kan erbjuda goda utvecklingsmöjligheter. Kontakterna och samarbetet med ägare och företagsledning kan komma att intensifieras. Men man kan inte bortse från att LSA ger långt mindre insyn och inflytande än den ger sken av.

 

3 A. a. s. 222.

4 Utredningen (In 1970: 30) rörande ökad anställningstrygghet och vidgad behörighet för arbetsdomstolen i betänkandet Trygghet i anställningen 2 (SOU 1973: 56) s. 143.

5 Forslag til lov om aktieselskaber (1972—73), s. 65.

6 Beslut den 29.6.1973 av chefen för industridepartementet.