NILS NYGAARD. Aktløysevurderinga i norsk rettspraksis. Bergen, Oslo, Tromsø 1974. Universitetsforlaget. 343 s.
Föremålet för undersökningen anger förf. vara vårdslöshetsbedömningen i norsk høyesterettspraxis från och med 1945 angående skadeståndsfrågor utanför avtalsförhållanden. Hela skadeståndsregeln angående vårdslöshetsansvar är emellertid berörd på grund av mängden av moment som förf. inbegriper i vårdslöshetsbedömningen. Förf:s syfte är att få fram det generella argumentations- och värderingsmönster som följs i praxis, att diskutera hur det mönstret bör vara och att "systematisera mönstret". Framställningen avser enligt förf. frågor som kan hänföras såväl till en objektiv som till en subjektiv sida av vårdslöshetsbedömningen.
Förf. markerar att han inte försöker ange en gemensam norm för vårdslöshetsbedömningen i skilda fall. Närmare än till avvikelse från ett krav på försvarligt handlande anser han inte att man kan komma i det avseendet. Å andra sidan markerar han att han inte avser att klarlägga vilket slags handling eller handlande som kan betecknas som vårdslöshet i skilda situa-
tioner, vare sig med utgångspunkt i på skilda sätt formulerade typfall eller eljest. Fråga är i stället enligt förf. om en analys av "fremgangsmåten og argumentasjonen" under det tankearbete som vårdslöshetsbedömningen utgör. Förf. anger emellertid också att hans syfte är att behandla vad som kan kallas omständigheter, moment eller faktorer (i förf:s version "reglar","retningsliner" eller "regelfragment") till vilka domstolen tar hänsyn eller som domstolen beaktar vid sin bedömning. Förf. anger uppräkningsvis och utan avsedd fullständighet som sådana omständigheter: preventionsmoment, reparationsmoment, anknytning mellan skadevållare och skadehändelse, värdering av risk, moraliska och etiska krav, föreskrifter och reglementen, skick och bruk, sakkunnigas uttalanden, krav på skadelidanden, svårigheten att handla skadefritt, relevant orsak.
Dispositionen i stort har enligt förf. fått bestämmas av tre huvudpunkter i undersökningsresultaten. Dessa anges vara (1) att möjligheten för skadevållaren att handla annorledes än han gjort spelar en viktig roll i vårdslöshetsbedömningen, (2) att beaktade omständigheter kan hänföras dels till generella krav och dels till individuella krav samt (3) att vårdslöshetsbedömningen i praxis görs ur två perspektiv, nämligen skuldperspektivet från skadehandlingen och framåt i händelseförloppet samt orsaksperspektivet från förlusten, skadan, bakåt i händelseförloppet. I avhandlingen avspeglas dessa synpunkter på det sättet att en huvudavdelning ägnas "generelle domspolitiske omsyn" och en annan åt "omsyn til det individuelt rimelege resultat". Perspektivfrågan berörs i skilda sammanhang.
Förf:s indelning följer inte tankegångar om en möjlig indelning i objektiva och subjektiva moment i vårdslöshetsbedömningen. Med "generelle domspolitiske omsyn" synes han vidare vilja markera främst det "generella"och inte sätta under debatt en rättspolitisk verksamhet hos domstolarna i och för sig. Till den angivna gruppen för han omständigheter som har betydelse för nivån på skadelidandes skydd i skilda skadesituationer. Det förefaller som om han vill göra gällande att domstolarna mera klart tar ställning i frågan om sådan nivå såsom en målsättning.
I huvudavsnittet rörande generella krav har förf. underavdelningar om skadevållarens anknytning till skadehändelsen (handling, underlåtenhet, innehav av eller äganderätt till egendom, föräldraskap, avtal, tjänsteförhållande m. m.), om skadevållarens relation till skadan (skaderisk beträffande få eller många personer, i förhållande till anställda, passagerare m. fl., syftet med särskilda handlingsregler, tredjemansskador m. m.), om typtillfällen (skadetyper, typ av skadevållare, moraliskt eller etiskt klander, handlingsnormer m. m.), om krav på skadelidanden (delvis faktorer av samma art som ovanstående) samt om orsaksfrågor.
Huvudavsnittet rörande hänsyn till det individuellt rimliga resultatet avser dels frågan om betydelsen av möjlighet till alternativ handling och dels frågor om bedömningen av skadevållarens "fel" såsom ansvarsgrundande orsaksfaktor. I sistnämnda fall avses ansvarsbegränsningar av den typ som är aktuell vid tal om "adekvansbedömningar".
Avsnittet rörande den alternativa handlingen tillhör de mera intressanta i avhandlingen. Förf. behandlar problemet med utgångspunkt från fyra frågor, nämligen vad skadevållaren borde ha gjort; om den alternativa handlingen skulle ha hjälpt, d. v. s. lett till att skadan undgåtts; om skadevål-
laren hade "oppfordring" till den alternativa handlingen, varmed närmast menas om det fanns incitament e. d. för skadevållaren i form av insikter om skaderisk m. m.; samt om det fanns "råd for uråd", varmed närmast avses möjligheter att på något sätt övervinna hinder för den alternativa handlingen.
Förf. kan sägas ha behandlat så gott som samtliga faktorer som kan utgöra utgångspunkt för diskussion av en skadeståndsregel av den allmänna vårdslöshetsregelns typ. Ett av förf. särskilt angivet undantag utgör frågor om s. k. faktiskt orsakssamband. Förf. har systematiserat sitt material på sätt som delvis avviker från vad tidigare förekommit.
Förf. går i de skilda avsnitten ofta tillväga på det sättet att ställda frågor besvaras på ett allmänt plan utan att svaren klart redovisas som resultat av rättsfallsgranskningen. Rättsfall anges emellertid i mån av tillgång som exempel på presenterade lösningar. Tillvägagångssättet kan vara ett resultat av förf:s målsättning att finna "argumentasjons- og vurderingsmønster" samt svårigheterna att läsa ut något härom i domsmaterialet.
En undersökning av vårdslöshetsbedömningen eller tillämpningen av vårdslöshetsregeln i ett material av varierande typer av skadeståndsfall borde enligt min mening kunna redovisas som ett direkt påvisande av vad fällda avgöranden innebär med avseende på faktorer av skilda slag. Beträffande exempelvis den alternativa handlingen skulle kunna redovisas bl. a. om alternativ handling överhuvudtaget stått till buds i undersökningsfallen och vilken handling som i så fall varit ifråga. Förf. anger att det inte alltid säges något uttryckligen i domsmaterialet om den alternativa handlingen men säger likväl att avsaknaden av möjlighet till sådan handling"er ein fundamental unnskyldingsgrunn".
Förf. har presenterat ett rikt material och visat stor uppslagsrikedom. Han har med skicklighet formulerat frågor som kan vara aktuella vid tilllämpning av en allmän vårdslöshetsregel av den behandlade typen. Han har sammanfattat ståndpunkter i litteraturen och de redovisade rättsfallen på ett lättillgängligt sätt. Avhandlingen kan ge många uppslag för den som är intresserad av problem rörande skadeståndsrättsliga vårdslöshetsregler.
Olle Ekstedt