ADRIENNE SZOKOLóCZY-SYLLABA. EFTA: Restrictive Business Practices. Bern 1973. Verlag Stämpfli & CIE AG. 246 s.

 

Alla försök att skapa en världsomfattande konkurrensbegränsningskonvention har hittills misslyckats. Det finns många anledningar härtill. En kan vara att en internationell konkurrensbegränsningslagstiftning är ett ämnesområde, som ligger i skärningspunkten mellan flera rättsområden: civilrätt, folkrätt, internationell privaträtt, offentlig rätt m. m. Dessutom skiljer sig ofta den nationella lagstiftningen när det gäller synen på konkurrensen: För USA är upprätthållandet av en fri konkurrens ett mål i sig, medan man i Europa ofta ser en effektiv konkurrens som ett medel att uppnå andra målsättningar. I Sverige understryks t. ex. den effektiva konkurrensen som en prissänkande eller i vart fall prisstabiliserande faktor.
    Konflikterna är många och det är inte svårt att förstå, att de som verkat för ett internationellt konventionssamarbete på konkurrensbegränsningsområdet fått ge upp och mer än en gång fått se planerna rinna ut i sanden.
    I stället för att eftersträva en totallösning har man i Europa försökt gå fram etappvis. Konkurrensbegränsningsregler finns i anslutning till de viktigare tull- och frihandelsavtal som tillkommit under perioden efter kriget. I CECA-avtalet har man valt en överstatlig lösning. Romfördraget är en internationell lagstiftning i konkurrens med nationella bestämmelser — men de gemensamma reglerna garanteras företräde vid konflikt. I frihandelsavtalen — vare sig det gäller huvudavtalet i EFTA eller de avtal som ingåtts mellan de skilda EFTA-staterna och EG — har man valt en konsultationslösning. Föreskrifterna är bindande för staterna men inte för de enskilda individerna. I stället för sanktioner riktade mot enskilda ger avtalen möjligheter för de inblandade staterna att tillgripa skyddsåtgärder.
    I EFTA-avtalet har inte någon bestämd institution för att övervaka konkurrensbegränsningspolitikens rätta tillämpning inrättats. Den ordning som istället tillkommit bygger på anmälningar och konsultationer.
    Adrienne Szokolóczy-Syllaba, tidigare tjänsteman vid EFTA-sekretariatet,

 

har gjort en omfattande sammanställning av EFTA-avtalets regler och dessas tillämpning i praktiken.
    Under perioden fram till 1973 förekom blott sex fall av anmälda överträdelser, en anmärkningsvärt låg siffra om den jämförs med resultatet av den betydligt aktivare konkurrensbegränsningspolitik som bedrivs inom den gemensamma marknaden. Parallellt med de direkta anmälningarna har det förekommit att medlemsstaterna autonomt tillämpat EFTA-avtalets konkurrensbegränsningsregler.
    1968 anmälde norska myndigheter tre svenska skeppsvarvs konkurrensbegränsande inköpspolitik. De svenska varven hade bildat ett gemensamt inköpsbolag och för att verkligen kanalisera alla inköp via detta företag föreskrevs, att om varor inköptes från annat håll skulle 10 % av köpeskillingen erläggas till det gemensamma företaget. Enligt norsk uppfattning stred detta förfarande mot EFTA-avtalets konkurrensbegränsningsregler.
    Svenska myndigheter kontaktade varven, som visserligen hävdade att missförstånd förelåg, men som ändå för att undanröja varje tvivelsmål beslöt att upphöra med det påtalade samarbetet. Därmed avbröts också handläggningen av ärendet.
    Betecknande i detta sammanhang är, att alla ärenden som rört ingrepp mot importbegränsande åtgärder kunnat lösas. Svårigheter har däremot uppstått när det gällt möjligheterna att avbryta exportbegränsande åtgärder.
    Samtliga fall som varit aktuella i EFTA har rört företag med säte inom frihandelszonen — aldrig utanför. Ofta har det gällt exklusiva distributionsavtal.
    Szokolóczy-Syllabas bok är en detaljerad genomgång av artikel 15 —EFTA:s konkurrensbegränsningsklausul — ställd mot officiella tolkningsförklaringar, nationell praxis och förhållandena i EG. Den för läsaren fram till slutet av 1972. EFTA stod vid ingången av 1973 inför en helt ny situation: två av medlemsstaterna lämnade organisationen och resterande stater ingick avtal med EG. Dessa nya förhållanden har endast marginellt blivit berörda. Avhandlingen ger en bakgrund till förhållandena i EFTA och försöker att dra konsekvenserna för artikel 15 i framtiden. Förf:s konklusioner är, att EFTA-avtalets konkurrensbegränsningsregler medger en aktivare politik från myndigheternas sida. För att detta perspektiv skall realiseras krävs ett ökat engagemang från de olika medlemsstaterna, harmoniserad lagstiftning och ökade befogenheter för EFTA-sekretariatet.
Hans Henrik Lidgard