RAYMOND LINDON. La création prétorienne en matière de droits de la personnalité et son incidence sur la notion de famille. Manuel Dalloz de droit usuel. Paris 1974. Dalloz. 372 s.

 

Alltifrån 1960-talets början har de franska domarna — liksom sina kolleger i flertalet västliga länder — haft att på grundval av ett magert legislativt material möta de problem som i det moderna urbaniserade samhället ställts av kraven på ökat skydd för den personliga integriteten. År 1970 ingrep den franske lagstiftaren med vissa straffrättsliga regler framför allt om skydd för privatlivet, men i huvudsak har domstolarna fått klara av de ofta delikata avvägningsproblemen på egen hand. Man vågar formulera

 

300 Anm. av Raymond Lindon: La création. prétorienneomdömet att de lyckats väl med dessa "créations prétoriennes" — detta "pretoriska nyskapande", som praxisbildningen enligt fransk tradition brukar kallas i anslutning till föreställningen om praetorernas rättsskapande verksamhet i den romerska rätten. Många avgöranden har kunnat bygga på, och i sak följt, de rättsutredningar som det jämlikt fransk processrätt åligger åklagarna att framlägga, även i civilmål; åtskilliga viktiga principavgöranden i högsta instans har inspirerats av förste generaladvokaten vid kassationsdomstolen Raymond Lindon, som också författat ett stort antal av de omfattande rättsfallskommentarer vilka är ett så viktigt inslag i fransk juridisk litteratur.
    Lindon har nu givit en omfattande framställning av det område som i fransk rätt betecknas såsom "Droits de la personnalité". Det är, som förf. själv understryker, ett arbete av och för praktiker, och rättsfallsmaterialet spelar också en dominerande roll i analysen. Den teoretiska eller kanske snarare framställningstekniska frågan vad som egentligen betecknas som "personlighetsrätt" tar inte stor plats; förf:s beläsenhet och överblick gör det möjligt för honom att sammanträngt redogöra för de flesta klassifikationsförslag som överhuvudtaget förtjänar att tas på allvar. De rättsregler han själv väljer att behandla under rubriken är de som avser privatlivets skydd och rätten till egen bild; egennamns skydd mot olika former av usurpation; valet av och rätten till begravningsplats; rätten till familjeminnen och brev; skyddet mot att framställas på negativt sätt i litterära och andra verk; slutligen upphovsmäns ideella rätt.
    På vissa av dessa områden kan fransk praxis anses sedan ganska länge —i några fall från mitten av 1800-talet — ha intagit en ledande och vägledande plats i den europeiska rättsutvecklingen. Lindons bok, som förenar nyansrikedom och överväganden de lege ferenda med knapphet, klarhet och en ovanlig stilistisk elegans, har skapat möjlighet att i lättillgänglig form och vid en eminent sakkunnig vägvisares hand stifta bekantskap med de franska lösningarna på ett fält som tidigare till stor del kunde studeras endast i rättsfallssamlingar och tidskrifter.
Stig Strömholm