A. RIGO SUREDA. The evolution of the right of self-determination. Leiden 1973. Sijthoff. 397 s. Hfl. 48,00.

 

Dogmen om folkens självbestämmanderätt kan härledas tillbaka till franskar evolutionens naturrättsliga ideologi. I modern tid var det president Wilson som gav ett uppsving åt denna princip. Denna blev i viss mån vägledande, när Europas karta nydanades efter första världskrigets slut. Efter andra världskriget har kolonialismen bekämpats med stöd av samma princip. Denna återspeglas i en lång rad FN-resolutioner och har blivit högtidligt proklamerad i den inledande artikeln i båda de konventioner om de mänskliga rättigheterna som FN:s generalförsamling antog år 1966.
    I allmänhet har självbestämmanderätten använts som ett politiskt slagträ utan att man bekymrat sig alltför mycket om dess juridiska substans. Förf. till förevarande arbete har emellertid gjort en god insats genom att sammanfatta det väldiga materialet från NF och FN och analysera detta från folkrättsliga utgångspunkter.
H. D-s

 

 

 

Quellen und Schrifttum des Strafrechts. Herausgegeben von Hans-Heinrich Jescheck und Klaus H. A. Löffler. Band I. Europa. München 1972. Verlag C. H. Beck. XVI + 287 s. DM 58,00.

 

Denna bibliografi är ett värdefullt hjälpmedel för de rättsvetenskapsmän som bedriver jämförande studier inom straffrätten. Men även den jurist som mera tillfälligtvis vill veta vilka straffrättsliga regler som gäller i något europeiskt land kan i denna bok få upplysningar om vilka lagsamlingar och standardverk han i första hand bör konsultera. Bibliografin omfattar alla länder i såväl Västeuropa som Östeuropa, inklusive ministater som Andorra, Liechtenstein och San Marino. Den täcker inte bara straffrätten i inskränkt mening utan också straffprocessrätten och straffverkställighetsrätten. Avsikten är att bibliografin senare skall kompletteras med en andra del omfattande länder utanför Europa.
H. D-s