Kommunal rösträtt för invandrare
Under hela efterkrigstiden har det i Europa förekommit betydande befolkningsrörelser över riksgränserna. De i utvecklingshänseende mest gynnade industriländerna har tagit emot stora grupper av invandrare som mer eller mindre permanent bosatt sig i dessa länder. Man beräknar att det i centraleuropa finns upp emot 10 milj. invandrare som utan medborgarskapsbyte kan sägas vara varaktigt bosatta i invandrarlandet.
    Även Sverige har under praktiskt taget hela efterkrigstiden varit ett invandrarland. Under perioden 1931—1965 invandrade närmare 700 000 personer till Sverige. Invandringen har till stor del skett från de övriga nordiska länderna, främst Finland, som f. n. svarar för ungefär hälften av hela antalet utlänningar här.
    Sammanlagt bor det nu ca 400 000 utlänningar i Sverige. Av dessa kommer 183 000 från Finland, 40 000 från Jugoslavien, 32 000 från Danmark och 27 000 från Norge. Av de 400 000 utlänningarna är ca 26 000 i vuxen ålder, d. v. s. 18 år och däröver. Mer än hälften av dessa vuxna utlänningar (ca 150 000) har bott så länge i Sverige att de uppfyller gällande krav på viss tidsvistelse för förvärv av svenskt medborgarskap (3 år för nordbo, 7 år för icke nordbo).
    Utlänningarna i Sverige har f. n. inte något direkt politiskt inflytande i landet. Rösträtt och valbarhet i allmänna val i Sverige tillkommer uteslutande svenska medborgare. Det överensstämmer med internationell standard, från vilken dock finns några undantag. Till undantagen hör många av länderna inom brittiska samväldet. När exempelvis en medborgare i samväldesland invandrar till Storbritannien får han på samma villkor som landets egna medborgare rösträtt och valbarhet vid såväl kommunala val som parlamentsval.
    Frågan om att ge invandrarna någon form av direkt politiskt inflytande i invandrarlandet är sedan många år uppe till återkommande diskussion i både nationella och internationella sammanhang. Europarådet har sålunda rekommenderat sina medlemsländer att ge invandrarna rösträtt och valbarhet i kommunala val efter fem års bosättning i invandrarlandet. Frågan är också uppe i Nordiska rådet såvitt avser till nordiskt land invandrade nordbor. I Sveriges riksdag har det sedan slutet på 60-talet så gott som årligen förekommit motioner i ämnet från olika politiska partier.
    Rösträttsutredningen föreslår nu i sitt betänkande (SOU 1975: 15) Kommunal rösträtt för invandrare, att i Sverige bosatta utlänningar skall få rösträtt i Sverige vid val av kommunfullmäktige, landsting och kyrkofullmäktige. Som särskild förutsättning för utlännings rösträtt i borgerligt kommunala val bör enligt förslaget gälla att vederbörande är mantalsskriven i Sverige för valåret och varit mantalsskriven här för de två närmast föregående åren.
    Någon särskild kvalifikationstid anses inte påkallad för utlännings rösträtt i kyrkligt kommunala val.
    Med den sålunda föreslagna rösträtten bör enligt förslaget också följa valbarhet till kommunala förtroendeuppdrag.
    Den föreslagna reformen avses vara i tillämpning första gången vid 1976 års kommunalval.

 

    Utredningen menar att ett direkt kommunalpolitiskt inflytande för invandrarna skulle vara ägnat att stimulera det lokala samhällets ansträngningar för att motverka invandrarnas svårigheter på olika områden. Ett direkt kommunalpolitiskt inflytande skulle också enligt utredningens mening svara väl mot att den genomsnittligt största delen av invandrarnas ekonomiska prestationer till det allmänna går till kommunen i form av skatt och kommunala avgifter. De gynnsamma effekterna av ett kommunalpolitiskt inflytande för invandrarna kan inte fullt ut bevisas. Utredningen hänvisar till att det folkliga politiska inflytandet allmänt betraktas som det demokratiska samhällets yttersta garant för ett rättvist och riktigt förhållande mellan samhället och de enskilda. Den föreslagna reformen säges också ligga väl i linje med utvecklingen av främlingsrätten i Sverige. Den har nämligen inneburit att bosättningen alltmera skjutits i förgrunden som huvudrekvisit för rättighetsutövning i Sverige. Det påpekas också att reformen passar ganska bra in i den nuvarande kommunalrättsliga regleringen av förhållandet mellan kommunen och dess invånare. Som målgrupp för den kommunala verksamheten utpekar kommunallagen i första hand kommunmedlemmarna, d. v. s. ett skattekollektiv bestående av de personer som utan avseende på medborgarskap är skattskyldiga till kommunen. Kommunmedlemmarna är oavsett medborgarskap likställda i fråga om rättigheter och skyldigheter till kommunen om inte annat är särskilt föreskrivet. Denna likställighetsprincip har upprätthållits inte bara i själva kommunallagen utan också i de många specialförfattningar som finns för särskilda kommunala verksamhetsområden såsom bostadsförsörjning, skolväsende, barnavård, nykterhetsvård etc. Utredningen påpekar också att tillämpningen av de förhållandevis fåtaliga svenska författningar som särbehandlar utländska medborgare inte ankommer på kommunen utan på statliga myndigheter.
    Utredningen föreslår omfattande informationsåtgärder för att främja invandrarnas integrering i det svenska partipolitiska livet.
    Om förslaget förverkligas kommer den svenska väljarkåren att utökas med ungefär 220 000 invandrarväljare vid 1976 års kommunalval. Utredningen ger sig inte in på någon bedömning av hur de nya väljarna kommer att påverka den politiska situationen i kommunerna. Troligen kommer ett 50-tal kommuner att ha mer än 5 % utlänningar bland sina röstberättigade invånare. Endast ett 10-tal kommuner kommer att ha mer än 10 % utländska väljare.
    Samtidigt med det svenska betänkandet överlämnades till Nordiska ministerrådet ett nordiskt ämbetsmannabetänkande om nordisk kommunal rösträtt och valbarhet. I det betänkandet, som kommer att tryckas i Nordiska rådets egen utredningsserie, görs en inventering av argumenten för och mot en nordisk kommunal rösträtt liksom en lagteknisk granskning av förutsättningarna för att genomföra en sådan reform. Utredningen förklarar att det inte finns några större lagtekniska eller administrativa svårigheter. Den förordar en kvalifikationstid av tre år för rösträtt och valbarhet men tillägger att det kan finnas utrymme för olika uppfattningar i den frågan. Utredningen refererar här till det särskilda samband som i många hänseenden föreligger mellan de nordiska länderna och de nordiska folken.
U. L.