Utredning om stiftelser
Regeringen beslöt den 20 februari 1975 att tillsätta en utredning för översyn av lagstiftningen om stiftelser. Direktiven för utredningen framgår av statsrådet Lidboms anförande till protokollet vid regeringssammanträdet.

 

    Statsrådet Lidbom erinrar till en början om att svensk rätt saknar en sådan detaljerad civilrättslig lagstiftning i fråga om stiftelser som finns beträffande aktiebolag och ekonomiska föreningar. Detta förhållande har bl. a. uppmärksammats av riksdagen som 1973 hemställde om en allmän översyn av lagstiftningen om stiftelser. Statsrådet Lidbom säger sig dela riksdagens uppfattning att tiden nu är mogen för en sådan översyn. Han framhåller att det är en uppgift för samhället att se till att de medel som har upplåtits för att i form av stiftelse främja vissa ändamål förvaltas under betryggande former. Det sägs vidare att en förutsättning för att samhällets kontroll av stiftelserna skall bli effektiv är att vederbörande myndigheter får kännedom om vilka stiftelser som finns. Enligt det nuvarande systemet är emellertid endast en del av stiftelserna skyldiga att anmäla sin existens hos offentlig myndighet. Detta anges vara en allvarlig brist.
    Enligt direktiven skall en första uppgift för utredningen vara att söka kartlägga hur många stiftelser som finns och av vilket slag stiftelserna är. En fullständig kartläggning anses dock inte kunna ske utan mycket omfattande arbetsinsatser, och utredningen får därför nöja sig med stickprovsundersökningar och överslagsberäkningar.
    Statsrådet Lidbom framhåller vidare att utgångspunkten för en ny lagstiftning bör vara att alla stiftelser skall anmälas för registrering. Undantag kan dock behöva göras exempelvis för stiftelser med små tillgångar. Däremot skall det vara utan betydelse för registreringsplikten vilken inställning stiftaren har till frågan om registrering. Registrering bör enligt direktiven vara en förutsättning för att stiftelsen skall få rättskapacitet.
    Vad angår stiftelseändamålen anges i direktiven att starka skäl talar för att stiftelseinstitutet skall förbehållas ändamål som främjar ett allmänt intresse. Hit bör hänföras inte bara s. k. allmännyttiga ändamål utan även ändamål som utan att vara allmännyttiga främjar en vidare krets av personer, såsom är fallet med många pensions- och personalstiftelser. Däremot bör det enligt direktiven inte längre vara tillåtet att bilda stiftelser för att främja endast en snävt begränsad personkrets, t. ex. familjestiftelser.
    I direktiven framhålls vidare att stiftelseformen ibland används i privat näringsverksamhet i stället för de gängse företagsformerna såsom aktiebolag, handelsbolag, ekonomisk förening och enkla bolag. Utredningen skall närmare överväga i vilken utsträckning stiftelse lämpligen bör tillåtas driva näring. Det uttalas att mycket talar för att denna möjlighet bör begränsas för andra än statliga eller delvis statliga samt kommunala stiftelser.
    Statsrådet Lidbom framhåller att det enligt hans mening är nödvändigt att samhället tar på sig ansvaret för att förvaltningen av en stiftelse verkligen tillvaratar stiftelsens ändamål. Detta kan ske genom granskning av räkenskaper och andra handlingar, men för att kontrollen skall bli effektiv bör enligt direktiven krävas att företrädare för det allmänna har möjlighet att löpande följa hur stiftelsen sköts. Den lösning som härvidlag nämns i direktiven går ut på att samhället tillerkänns rätt att genom en av statlig myndighet utsedd representant delta i en stiftelses förvaltning, när det är fråga om självständiga stiftelser med mera betydande tillgångar.
    Utredningen har också fått i uppdrag att överväga begränsningar i de nuvarande möjligheterna att anordna en stiftelses förvaltning så att förvaltarna själva utser sina efterträdare.
    Vad angår registreringen av stiftelser skall utredningen överväga om regi-

 

streringen bör ske hos en för ändamålet tillskapad registreringsmyndighet eller hos redan befintlig myndighet, t. ex. länsstyrelse. Utredningen skall också ta ställning till om stiftelse bör åläggas lämna bidrag till bestridande av kostnaden för registreringsmyndighetens verksamhet. I utredningens uppdrag ingår också att överväga frågor om bokföringsplikt och revision såvitt gäller stiftelser samt om likvidation och fusion av stiftelser.
H. D-s