Brottsförebyggande rådet

 

Av byråchefen ARNE WIKSTRÖM

 

 

 

Inledningsskedet
Tanken på ett centralt samordnande organ på det kriminalpolitiska området har under de senaste åren förts fram i olika utredningar och i den allmänna debatten.
    I januari 1973 fick dåvarande expeditionschefen i justitiedepartementet Ingvar Gullnäs i uppgift att utreda förutsättningarna för ett centralt, samordnande råd på det kriminalpolitiska området. När det gällde den kriminologiska forskningen samordnade han sitt arbete med kommittén för kriminologisk behandlingsforskning (SOU 1973: 35).
    Utredningens betänkande Det brottsförebyggande rådet (Ds Ju 1973: 6) var färdigt redan i april samma år, och den 29 juni kallade justitieministern 16 ledamöter att ingå i styrelsen för ett sådant råd.
    Brottsförebyggande rådet började sin verksamhet den 1 juli 1973. I avvaktan på riksdagens beslut om rådets framtida ställning och organisation bedrev rådet arbetet i kommittéform under det första verksamhetsåret. Fr. o. m. den 1 juli 1974 är brottsförebyggande rådet (BRÅ) en statlig myndighet under justitiedepartementet.

 

Rådets uppgifter
Enligt sin instruktion (SFS 1974: 400) skall rådet främja brottsförebyggande insatser inom olika områden av samhällsverksamheten och verka för att samhällets och enskildas insatser mot brott samordnas. Därvid skall rådet bl. a.

— följa och analysera brottsutvecklingen samt göra prognoser om denna,

— följa, stödja och ta initiativ till forsknings- och utvecklingsarbete om kriminalitetens orsaker och hur den skall förebyggas samt utvärdera och sprida resultaten av sådant arbete,

— verka för att forsknings- och utvecklingsarbetet på det kriminalpolitiskaområdet samordnas, samt

— medverka i det kriminalpolitiska arbetet genom utredningar och initiativ.
    I det följande skall jag försöka ge en kortfattad beskrivning av hur instruktionen har omsatts i det praktiska arbetet.

 

Organisation
Rådet leds av en styrelse på 16 personer. De utses av regeringen och representerar viktiga samhällsfunktioner. Förutom politiker från samtliga riksdagspartier ingår i styrelsen statssekreterarna i justitie-, social- och utbildningsdepartementen samt företrädare för arbetsmarknadsorganisationerna, landstings- och kommunförbunden, försäkringsbolagen och den kriminologiska forskningen.1

 

1 Styrelsen utgörs av följande personer: generaldirektör Ove Rainer, ordfö-

 

454 Arne Wikström    Styrelsen bestämmer rådets inriktning i stora och principiella frågor. Den sammanträder minst tre gånger om året. Ett verkställande utskott och rådets kansli har det löpande ansvaret för verksamheten.2 Utskottet sammanträder minst en gång i månaden.
    Rådet biträds av en expertgrupp och, när det gäller vetenskapliga frågor, av en vetenskaplig grupp.3
    Rådets kansli förestås av en kanslichef. I kansliet finns en utredningsenhet och en utvecklingsenhet. Ett antal arbetsgrupper inom den förra enheten svarar för en stor del av rådets utredande arbete. Företrädare för myndigheter och organisationer som berörs av rådets verksamhet ingår som ledamöter i arbetsgrupperna. Antalet ledamöter är f. n. ca 100. Vid kansliet finns också ett informations- och ett kanslisekretariat.
   Till organisationen hör en vid krets av kontaktmän. Den utökas kontinuerligt.

 

Ordförande, riksdagsman Arne Nygren (s), 
vice ordförande, statssekreterare Sven Andersson (justitiedepartementet), 

TCOs ordförande Lennart Bodström,
S
tatssekreterare Göte Fridh (socialdepartementet), 

verkställande direktör Curt-Steffan Giesecke (SAF),
landstingsrådet Rune Hedlund, 
borgarrådet Inge Hörlén, 
LOs ordförande Gunnar Nilsson, 

riksdagsman Sune Olsson (vpk),
riksdagsman Hans Petersson (fp),
riksdagsman Åke Polstam (c),
t. f. 
statssekreterare Leif Andersson (utbildningsdepartementet),
verkställande di
rektör Richard Schönmeyr (Svenska Försäkringsbolags Riksförbund),
professor 
Knut Sveri och riksdagsman Håkan Winberg (m).2

I verkställande utskottet ingår Rainer, Nygren, Polstam, Sveri och kanslichefen Carl-Johan Cosmo.3
Experter är generaldirektörerna Bo Martinsson, Jonas Orring och Bror 
Rexed, rikspolischefen Carl Persson och riksåklagaren Holger Romander. I vetenskapliga gruppen ingår Sveri, professorerna Gösta Carlsson, Carl-Gunnar Janson, David Magnusson och Hans Thornstedt samt byråchefen Norman Bishop och överläkaren Karl-Erik Törnqvist. 

Brottsförebyggande rådet 455Utredningsavdelningen
Det löpande utredningsarbetet utförs i kansliet och i de olika arbetsgrupperna.
    Grupperna har betydande möjligheter att arbeta självständigt inom ramen för de direktiv som styrelsen har fastställt. De behandlar olika frågor av särskild betydelse för rådets verksamhet. De rapporter som grupperna lägger fram behandlas i rådets kansli. Därefter beslutar styrelsen eller verkställande utskottet på kanslichefens förslag vilka åtgärder som rådet skall vidta med anledning av rapporten.
    Tjänstemännen vid utredningsenheten är sekreterare i några av arbetsgrupperna. I flera av grupperna kommer sekreteraren från andra myndigheter som arbetar inom rådets verksamhetsområde.
    De olika arbetsgrupperna och deras verksamhet presenteras mycket kortfattat i det följande. Av praktiska skäl anges inte arbetsgruppernas namn utan i stället deras arbetsområden.

 

Brottsskydd
Gruppen skall verka för att samhället och företagen vidtar åtgärder för att begränsa eller förhindra möjligheterna att begå brott. Det gäller brott både mot enskilda och mot det allmänna, t. ex. trafik-, miljö-, valuta- och skattebrott. Mindre projektgrupper arbetar f. n. med skatte- och valutabrott, konst- och antikförfalskningar, miljöbrott och tillgrepp i affärslokaler (t. ex. butikssnatteri).

 

Brottsutveckling
Gruppen skall analysera brottsutvecklingen och göra prognoser över den. Den utreder f. n. olika prognosmetoder som kan ge en djupare förståelse av hur brottsligheten utvecklas. Brottsligheten sätts därvid i samband med utvecklingen på andra områden i samhället.
    Gruppen lade förra året fram en rapport med prognoser över brottsutvecklingen 1974—1979.

 

Information
Informationsverksamheten handläggs inom rådets kansli. När det gäller den externa informationen biträds rådet av en referensgrupp med företrädare för informationsfunktioner vid vissa myndigheter som berörs av rådets verksamhet.
    Utöver löpande information planerar och genomför rådet särskilda informationsprojekt. Här märks bl. a. sådana som gäller fakta- och studiematerial om brottslighetens omfattning och utveckling. Gruppen är f. n. engagerad i ett projekt med arbetsnamnet "Frigiven". Avsikten med detta är att öka förståelsen för de straffades problem. Ett s. k. mötespaket i ämnet har sänts till politiska, fackliga och ideella organisationer. Stillfilmen "Frigiven" har gått ut i ca 1 000 exemplar tillsammans med en diskussionsfolder i 80 000 exemplar.

 

Narkotika
Gruppen följer utvecklingen inom och utom landet på narkotikaområdet, bl. a. genom lägesrapporter från de olika medlemmarna i gruppen och ge-

 

456 Arne Wikströmnom de frekvensstudier som olika myndigheter gör över narkotikamissbrukets utbredning i skilda befolkningsgrupper.
    Gruppen är svenskt samordningsorgan när det gäller det internationella samarbetet på narkotikaområdet. Ordföranden är kontaktman för Sverige i det nordiska samarbetet på området.

 

Samarbete socialvård, skola och polis
Gruppen har fått överta arbetsuppgifter bl. a. från det tidigare samarbetsorganet för åtgärder mot ungdomsbrottsligheten. Den skall verka för att det lokala samarbetet mellan myndigheter och andra organ, som har brottsförebyggande uppgifter i sin verksamhet, fullföljs och utvecklas. Den skall också medverka till att de statliga och kommunala organens planering på olika nivåer samordnas. Syftet är att ta till vara de tillgängliga resurserna bättre i det allmänt brottsförebyggande arbetet. Gruppen skall vidare medverka vid planering och utvärdering av lokal försöksverksamhet för sådant samarbete. Dessutom skall den överväga om det finns behov av nya centrala anvisningar på området.
    Gruppen har i slutet av förra året besökt ett antal kommuner och tagit del av de lokala samarbetsorganens verksamhet. Den följer vidare utvecklingen av samhällets sociala beredskap, t. ex. jourverksamheten. Detta sker bl. a. mot bakgrunden av lagen om tillfälligt omhändertagande (LTO). Gruppen har haft överläggningar med företrädare för polisen och socialmyndigheterna i Stockholm och även med arbetsutskottet inom TCOs centrala yrkesråd. Överläggningarna har bl. a. lett till en utvärdering av tillämpningen av LTO. Resultatet härav beräknas föreligga hösten 1975.

 

Barn- och ungdomsfrågor
Gruppen skall överväga behovet av ytterligare insatser från samhället för barn och ungdomar. Detta skall särskilt gälla dem som till följd av brister i uppväxtmiljön eller av andra skäl lever i en otillfredsställande social situation. I dessa arbetsuppgifter ingår bl. a. ett studium av samhällets möjligheter att bedriva förebyggande verksamhet bland barn och ungdomar, som lever under ogynnsamma uppväxtförhållanden, och att studera och ge synpunkter på samhällets behandling av unga lagöverträdare.
    När det gäller behandlingen av unga lagöverträdare har gruppen gjort en förstudie i ett antal kommuner. Den följs upp under innevarande år, bl. a. genom enkäter till olika åklagarmyndigheter och sociala centralnämnder. In alles omfattar enkäten bortåt 1 000-talet prövningar enligt 1964 års lag med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare. Gruppen kompletterar enkäten med särskilda granskningar av akterna i ett stort antal ärenden rörande unga lagöverträdare.

 

Anpassningsstöd åt straffade
Gruppen behandlar samhällets möjligheter att underlätta anpassningen för dem som skall friges från kriminalvårdsanstalt eller som är föremål för kriminalvård i frihet. Organisationernas och de enskildas medverkan är härvid ett mycket viktigt inslag. Gruppen har hittills lämnat två rapporter. I den första, "Anpassningen i arbetslivet" (1974: 4), behandlas arbetsmarknadsfrågorna. Den andra rapporten, "Stödåtgärder för straffade utlän-

 

Brottsförebyggande rådet 457ningar" (1974: 5), tar upp straffade utlänningars problem.
    Gruppen kommer i fortsättningen att behandla och redovisa synpunkter på de straffades familjesociala och ekonomiska problem, bostadssituationen, tillsynsfrågan, sociala kontakter, medicinska och socialkurativa frivårdsinsatser m. m.
    Vid genomförandet av kriminalvårdsreformen kommer behovet av samordning att öka. Arbetsgruppen skall i höst lämna förslag om hur samarbetet mellan kriminalvården och andra samhällsorgan bör utformas.

 

Lag och rätt
Gruppen behandlar undervisningen om lag och rätt i skolan. Dess huvuduppgift är att följa och främja skolundervisningen i detta ämne i grundskolan. Bland mycket annat skall gruppen föreslå modeller för undervisningen även i förskolan, överväga utformningen av motsvarande undervisning i gymnasiet, föreslå åtgärder för medverkan av polisen, socialvården, fritidsorganen, kriminalvården, domstolsväsendet och åklagarmyndigheten i skolans undervisning om lag och rätt liksom i den lärarutbildning som är av direkt betydelse för denna undervisning. Gruppen skall också ta initiativ till forsknings- och utvecklingsarbete på området. I detta ligger också att främja produktionen av lämpliga läromedel.
    Till grund för gruppens nuvarande arbete ligger bl. a. ett betänkande som avgavs 1973 (SOU 1973: 26). Gruppen har skaffat sig en bild av polisens medverkan i undervisningen och förbereder en försöksverksamhet i vilken socialvården skall medverka i skolans skilda funktioner.

 

Kriminalpolitik
Arbetsgruppen skall biträda rådet i behandlingen av sådana frågor som är av grundläggande betydelse för rådets medverkan i det kriminalpolitiska utvecklingsarbetet.
    Gruppen har lämnat en rapport (1974: 3) som innehåller principiella synpunkter på rådets verksamhet inom kriminalpolitiken. När det gäller planläggningen av detta arbete anser gruppen att det av praktiska skäl är nödvändigt att rådet i första hand koncentrerar arbetet till sådana områden där det föreligger reformbehov. Gruppen pekar på följande områden:

— förändringar i brottskatalogen (kriminalisering, depenalisering, avkriminalisering),— förändringar i sanktionssystemet,

— prioritering inom rättsvården.
    Gruppen erinrar om att det inte är rådets uppgift att göra några större utredningar, utan detta skall även i fortsättningen läggas på särskilda kommittéer och expertgrupper. Rådets uppgift blir i stället att ta initiativ till sådant utredningsarbete och att föreslå direktiv för detta.
    Även forskningsuppgifterna bör prioriteras, anser gruppen. I första hand bör man kartlägga och värdera vad som finns skrivet om allmänpreventionen och om allmänhetens uppfattning om gällande lagstiftning. Vidare bör forskningsresultat av betydelse på behandlingsideologins område sammanställas. Man bör även ställa samman material om den dolda brottsligheten.
    I enlighet med sina överväganden i den första rapporten har arbetsgruppen i rapporten (1975:3) föreslagit riktlinjer för en översyn av förmögenhetsbrotten. I huvudsak uttalar gruppen följande. Översynen bör inriktas

 

458 Arne Wikströmpå att anpassa dessa brott till det moderna samhällets krav. En viktig uppgift för en utredning bör vara att undersöka om det finns förutsättningar för att sänka straffnivån allmänt för förmögenhetsbrotten så att dessa från straffvärdesynpunkt anpassas bättre till annan brottslighet. Det torde vara angeläget att utrymmet för vad som skall hänföras till grova och kvalificerade brott begränsas kraftigt. I stället bör tillämpningsområdet för medelsvåra brott vidgas. Samtidigt bör man vidga möjligheterna att tillämpa stadgandena om ringa brott. Härigenom kan de nuvarande värdegränserna om 150—200 kr höjas avsevärt i rättstillämpningen.
    Enligt gruppen bör en utredning undersöka förutsättningarna för att generellt sänka även straffsatserna för de grova förmögenhetsbrotten. En sådan sänkning bör föra med sig en motsvarande anpassning av straffsatserna för de medelsvåra centrala och sekundära förmögenhetsbrotten liksom för de ringa brotten. Normalfallet av förmögenhetsbrott bör ta upp såväl böter som fängelse i straffskalan. Straffsatsen för de ringa förmögenhetsbrotten bör vara böter.
    I rapporten diskuterar gruppen frågan om de nuvarande brottsrekvisiten täcker alla former av s. k. ekonomiska brott som växt fram i takt med samhällsutvecklingen. Gruppen gör jämförelser med de förslag om vidgad kriminalisering av ekonomiska brott, som finns framlagda i Danmark och Norge. Den menar dock att man i vårt land bör kunna lösa de problem, som aktualiserats i Danmark och Norge, på annat sätt än genom kriminalisering. Det finns anledning att fortsätta utbyggnaden på civilrättslig och förvaltningsrättslig väg av samhällets kontrollapparat, varigenom otillbörliga affärstransaktioner kan förhindras. Möjligen bör en utredning pröva om det finns förutsättningar att införa ett allmänt straffstadgande om ansvar för efterföljande medverkan. Detta skulle i så fall ta sikte på den situationen att någon gör gällande eller överlåter fordran som tillkommit genom brott, alltså en komplettering till bl. a. nuvarande bestämmelser om häleri.
    I detta sammanhang kan nämnas att frågor av kriminalpolitiskt intresse behandlades vid ett kriminalpolitiskt symposium under 1974. En sammanfattning av symposiet finns i rådets rapport (1974: 1).

 

Utvecklingsenheten
Utvecklingsenheten kunde börja sitt egentliga arbete först vid årsskiftet 1974—75. Den skall samordna och ta initiativ till forskning inom rådets verksamhetsområde. Den skall också utvärdera resultaten av denna forskning. En av arbetsuppgifterna blir härvid att omsätta forskningsresultaten i förslag till åtgärder och behandlingsprogram. Enheten skall undersöka verkan av sådana åtgärder och program.
    Enheten medverkar i arbetet på att analysera brottsutvecklingen och förbättra den statistiska informationen om brott. En viktig uppgift är att informera om forskningsresultat av kriminalpolitisk betydelse.
    För att samarbetet med universitetsforskarna skall underlättas finns det vid varje universitet en kontaktman med uppgift att förmedla upplysningar mellan rådet och universitetsforskarna. En gång om året delar rådet ut anslag till enskilda utomstående forskare. Ansökningarna skall ha kommit in till rådet senast den 1 mars. Enligt de prioriteringsregler som antagits sätter rådet f. n. forskning om allmänpreventionen i första rummet.
    Hittills har rådet beviljat anslag till ett 30-tal forskningsprojekt. De hit-

 

Brottsförebyggande rådet 459tills beviljade bidragen uppgår till ungefär 800 000 kr sammanlagt.
    I en promemoria (1975: 1) har enhetschefen, professor Gösta Carlsson, uppehållit sig vid ämnet kriminalitetsnivå och belastningsfördelningar. Utgångspunkten för studien är de uppgifter om lagöverträdare som finns i svensk offentlig statistik. I centrum står frågor om brottslighetens fördelning inom befolkningen, graden av upptäcktsrisk och brottslighetens synlighet. Vidare behandlas tillförlitligheten i studier som baseras på registrerade lagöverträdare.
    Från kommittén för kriminologisk behandlingsforskning har rådet övertagit projektet Frivårdsförstärkning — Sundsvallsprojektet. Försöket innebär att man har förstärkt resurserna väsentligt inom ett frivårdsdistrikt (Sundsvall) och att man följer upp denna satsning genom vetenskapliga undersökningar. Hittills har det kommit ut 16 rapporter från undersökningen. En sammanfattande delrapport (1975: 1) kom ut i maj 1975.
    I juni 1975 anordnade rådet ett internationellt symposium om allmänpreventionen med deltagande av forskare från de nordiska länderna, Tyskland, Holland, England och USA.
    Som ett komplement till den undersökning om straffmyndiga unga lagöverträdare som en av arbetsgrupperna genomför planerar utvecklingsenheten en undersökning om hur samhället handskas med de unga, ännu inte straffmyndiga lagöverträdarna. Undersökningen är föranledd av erfarenheterna från den s. k. klientelundersökningen (Unga lagöverträdare I—V). Till grund för planläggningen ligger också de synpunkter som kom fram på en konferens som rådet anordnade i samarbete med allmänna barnhuset under hösten 1974 (se vidare rådets rapport 1975: 2). Den avsåg frågan om vilka kriminal- och socialpolitiska slutsatser som kan dras av klientelundersökningens resultat. En av de frågor som har ställts är om passivitet från samhället gentemot unga lagöverträdare är en riktig strategi.

 

Slutord
Rådet har ännu inte uppnått sin ettårsdag som myndighet. I beskrivningen ovan har nämnts något om dess verksamhet hittills. Den som är intresserad av att få närmare upplysningar om verksamheten är välkommen att höra av sig till rådet.
    Man bör beakta att arbetet på det brottsförebyggande fältet knappast kan ge snabba resultat. Om man anlägger ett långsiktigt perspektiv är den brottsförebyggande verksamheten en social fråga. Det gäller i stor utsträckning att komma till rätta med bristfälliga miljöer och att förebygga social missanpassning. Som alla inser rör det sig om stora och komplicerade frågor, för vilkas lösning det krävs en omsorgsfull planläggning och en massiv insats av samhällets alla krafter.
    Rådets möjligheter att göra en insats i det brottsförebyggande arbetet och i det kriminalpolitiska arbetet i övrigt är så gott som helt beroende av samarbete med andra myndigheter och organisationer som verkar inom de områden som har anknytning till kriminalpolitiken.
    Även den enskilde kan göra insatser i det brottsförebyggande arbetet. Vågar vi hoppas på att det finns någon eller några i läsekretsen som hör av sig till rådet med synpunkter eller uppslag? Rådet och dess tjänstemän sätter stort värde på sådana initiativ.