ERIK HAGBERGH. Sjölagen med 1973 års regler om gods- och passagerarbefordran, sjöpanträtt och skeppshypotek m. m. jämte sjömanslagen och sjöarbetstidslagen. Sthlm 1974. Norstedts. 156 s. Kr. 40,00.
Under den senaste tioårsperioden har en omfattande revidering av 1891 års sjölag ägt rum. Grundvalen för lagändringarna har utgjorts av de sammanlagt sju betänkanden som sjölagskommitttén under ledning av justitierådet Erik Hagbergh har avgett efter utredningsarbete i samråd med motsvarande kommittéer i övriga nordiska länder.
De senaste två etapperna av sjölagsrevisionen slutfördes genom riksdagsbeslut hösten 1973, och när de då antagna lagändringarna har trätt i kraft kommer inte längre någonting av 1891 års lagtext att stå kvar. Ännu har emellertid 1973 års lagändringar inte trätt i kraft till alla delar. Det ena regelkomplexet, som behandlar befordran av gods samt av passagerare och resgods, gäller sedan den 1 juli 1974, men det andra, som bl. a. innefattar ett helt nytt system för registrering av fartyg, kräver ett omfattande administrativt förberedelsearbete som inte kan slutföras förrän i början av år 1975.
De genomförda sjölagsändringarna har varit ingripande inte bara i sakligt utan också i redaktionellt hänseende. Bl. a. har de inneburit att paragrafer och komplex av paragrafer flyttats och fått nya beteckningar, något som har skapat ett starkt behov av nytryck av hela lagen. Detta gäller inte minst de ändringar som antogs år 1973. Det har inte varit lätt att med ledning av en äldre utgåva av sjölagen och ett antal häften av Svensk författningssamling bilda sig en uppfattning om hur sjölagen egentligen ser ut efter dessa ändringar. Justitierådet Hagbergh har emellertid undanröjt svårigheterna genom att med beundransvärd snabbhet ombesörja en ny utgåva av hela lagen. Sedermera har visserligen sjölagen i sin helhet också tryckts om i Svensk författningssamling (SFS 1974: 621), men detta gör ingalunda Hagberghs arbete överflödigt. Detta upptar nämligen också kortfattade men nyttiga kommentarer till de nya lagreglerna och innehåller dessutom en del annan författningstext, bl. a. den nya sjömanslagen och sjöarbetstidslagen.
Boken är inte någon fullständig kommentar till sjölagen utan får snarare betraktas som ett supplement till den av Hagbergh år 1969 utgivna senaste upplagan av den standardkommentar till lagen som grundades av Ivar Afze-