Betalningsförelägganden — behövs de?
Det är sannolikt att den förenklade betalningsprocessen i form av lagsökning och betalningsföreläggande kommer att överföras från domstolarna till kronofogdemyndigheterna. Det vore en förnuftig åtgärd. Domstolarna bör inte belastas med ärenden av detta i stort sett rent expeditionella slag utan mera renodlat ägna sig åt dömande verksamhet i detta ords egentliga och djupare mening.
Överföringen av handläggningen av ärenden rörande betalningsförelägganden till kronofogdemyndigheterna skulle göra en redan tidigare önskvärd rationalisering ytterligare angelägen. Svaret på den i rubriken ställda frågan är nämligen nej. Och ett slopande av proceduren med betalningsföreläggande framstår som närmast följdriktig sedan bestyret därmed lagts på kronofogdemyndigheterna.
Förfarandet vid kronofogdemyndigheten bör bli detta:
En specerihandlare har förgäves sökt få betalt för levererade varor. Han skickar in räkningen till kronofogdemyndigheten och anhåller om — inte ett betalningsföreläggande utan verkställighet. Eftersom det förra endast skall fungera som en förutsättning för det senare kan tillkomsten av det förnuftsmässigt motiveras endast om det därutöver kan tillskrivas någon självständig betydelse, varvid givetvis i synnerhet rättssäkerhetsaspekten förtjänar särskilt beaktande. Sålunda: istället för att utfärda ett betalningsföreläggande att läggas till grund för en anhållan om exekutiv verkställighet tillställer kronofogden gäldenären ett krav på det uppgivna beloppet. Bestrider gäldenären hänskjutes målet eller vad som då snarare bör kallas ärendet till rättegång efter samma system som det nuvarande. Godkännes kravet vidtar den exekutiva proceduren i vanlig ordning.
Fördelarna med ett system som det ovan skisserade är uppenbara. Tidsvinsten hör till de mindre väsentliga. Förenklingen vore betydande till gagn både för sökanden och för myndigheterna och därvid i någon mån i sista hand för skattebetalarna. Den ekonomiska påbackning på skuldbördan som betalningsföreläggandet tillhandahåller skulle elimineras, något som från fall till fall skulle gynna både borgenär och gäldenär. Lidande skulle bli endast de inkassofirmor som har en fet födkrok i systemet med betalningsföreläggande, ett lidande som rättssamhället har all anledning att fördra med jämnmod.
Sten Sjöholm