754 Jörgen BengtssonJuristernas behov av rättsinformation

 

Vid årets Nordiska Juristmöte var ett av överläggningsämnena "Allmänhetens behov av rättsinformation". Under meningsutbytet rörande ett annat ämne, "Straffrättsligt skydd mot ekonomisk kriminalitet", kom emellertid för svenskt vidkommande ett starkt behov av rättsinformation även för jurister till uttryck. För näringslivets del uttalades sålunda att det omfattande flödet av nya bestämmelser gör det svårt att omedelbart handla rättsenligt, och en företrädare för åklagarna påtalade att polis och åklagare ofta ej har möjlighet att jämsides med löpande göromål följa vad som händer på lagstiftningens område.
    Som exempel på att författningsflödet är stridare än nödvändigt anföres följande färska erfarenhet. Det gällde att söka atomenergilagens bestämmelser om skyldighet för leverantör till atomreaktor att förse tillsynsmyndigheten med handlingar samt sekretesslagens föreskrift om rätt att ta del av sådana handlingar. I lagboken ges efter Atomenergilagen 4 § hänvisning till SFS 1957: 460 ändrad genom 1974: 428 och 429. Dessa lyder:

 

Kungl. Maj:t förordnar i fråga om kungörelsen (1957: 460) med förordnande av tillsynsmyndighet enligt atomenergilagen att orden "delegationen för atomenergifrågor" skall bytas ut mot "statens kärnkraftinspektion" respektive
    Kungl. Maj:t förordnar att delegationen för atomenergifrågor skall benämnas statens kärnkraftinspektion och att vad Kungl. Maj:t i författning eller genom särskilt beslut föreskrivit om delegationen för atomenergifrågor istället skall avse statens kärnkraftinspektion.

 

Sekretesslagens 21 § uppges ändrad genom 1974: 657 där i tillämpliga delar läses:

 

"Kungl. Maj:t förordnar med riksdagen i fråga om lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar
    att i — — — 21 § — — — 'Konungen' i olika böjningsformer skall bytas ut mot 'regeringen' i motsvarande form, — — —".

 

En ordning som utsätter den vetgirige för sådana besvikelser är icke tillfredsställande. Ändringar utan materiell innebörd bör utmärkas så att ingen behöver förvissa sig om deras betydelselöshet.
    Det innebär också en olägenhet att flödet förstärkes genom att ändringar av en och samma författning ofta icke sammanföres i ett nummer av SFS. Så ändrades under 1974 lagen om allmän försäkring genom 15 författningar, sekretesslagen genom 13, JB genom 6, kommunalskattelagen genom 17 och RB genom 7 författningar.
    Avsikten med dessa rader är dock icke att ta ställning till omfattningen av ny lagstiftning. Vad som framför allt förtjänar kritisk uppmärksamhet är det svåröverskådliga sätt på vilket lagstiftarens alster presenteras.
    När detta skrives, i början av september 1975, har bortåt 700 författningar utkommit i löpande årgång av SFS. Sakregister eller, som det i SFS kallas, index publiceras 4 gånger för varje årgång, i april, augusti och oktober samt i mars följande år, någon månad efter det samtliga nummer utkommit. Årets index från april omfattar 56 och från augusti 549 nummer. Under ett halvt år har sålunda beträffande nästan 500 nummer blott innehållsförteckningar till utkomna häften funnits att tillgå. Den olägenhet som eftersläpande publicering av index medför förvärras av att lagbokens alfa-

 

Juristernas behov av rättsinformation 755betiska sakregister ej omfattar alla fjolårets författningar. Av drygt 1 100 författningar utfärdade under 1974 utkom omkring 1/3 för sent för att kunna omfattas av detta register. I den mån dessa sent utkomna författningar tryckts före årsskiftet nämns de emellertid i tillägget till lagboken.
    Den som vill finna ordalydelsen av en författning har sålunda att först söka upp dess text eller en hänvisning till den i senast utkomna lagbok och sedan efterforska ändringar på minst tre olika håll, nämligen i lagbokens tillägg beträffande sådana som utkommit från trycket under föregående år, i SFS för fjolåret beträffande sådana som utfärdats under detta men utkommit först under löpande år och i SFS för löpande år beträffande de senast utfärdade.
    Produktionen av juridisk litteratur växer ständigt. Nytillskotten kan dock icke överblickas eftersom den värdefulla bibliografi som sammanställes av Regner utkommer med betydlig försening. På senare tid utges vetenskapliga uppsatser ofta i stencil och förblir okända utom en liten krets.
    Antalet översättningar av lagtext, framför allt till engelska, stiger ständigt. Kännedomen om dem är emellertid föga utbredd. Den inom Institutet för Utländsk Rätt utarbetade förteckning som kom ut 1970 är obekant för många (sannolikt på grund av försummelse att se till att den blev omnämnd i SvJT, vilken författaren till dessa rader kan lägga sig till last).
    De nu nämnda förhållandena uppfattas allmänt som otillfredsställande. Yrkes- och näringslivsorganisationer utarbetar till sina medlemmars tjänstsammanställningar av nya författningar och översikter över de viktigaste bland dem. I juridiska tidskrifter antecknas insänd litteratur, och denna recenseras stundom, förr eller senare. Detta förblir likväl otillräckligt. Som framhölls under Juristmötets behandling av ämnet rättsinformation gör även en enligt konstens alla regler spridd information föga intryck på den som för tillfället har sitt intresse riktat mot andra rättsområden än dem till vilka nyheterna hör.
    Vilka förbättringar bör då eftersträvas?
    När det gäller författningar framstår det som rimligt att inga sådana träder i kraft förrän de återfinnes i ett index till SFS. Detta torde innebära att 6—8 veckor måste förflyta från datum för författnings utfärdande till dess publicering. Om det är opraktiskt att till varje häfte av SFS utarbeta ett nytt kumulativt index kan måhända tänkas att vissa dagar, tre till sex årligen, bestämmes, då nya författningar skall träda i kraft och index omfattande dem föreligga. De författningar som utfärdats så sent att de ej kan beaktas i index får stå över till nästa utgivningstillfälle. Denna metod kan självfallet icke praktiseras utan undantag men sådana bör förekomma endast i fall då övervägande sannolikhet talar för att kännedom om författningen i fråga vunnit allmän spridning. För övrigt synes en eller annan månads metodisk förskjutning av nya bestämmelsers ikraftträdande kunna godtagas lika väl som det förekommer att ometodiska förseningar inträffar. Användbarheten av index förbättras om däri anges vilka lagrum i omnämnda författningar som ändrats. All genomgång som ger vid handen att ingenändring skett skulle inbesparas. En reform av denna innebörd skulle göra lagbokens tillägg obehövligt.
    Vad beträffar den juridiska litteraturen synes det vara ett gemensamt intresse för författare och förläggare att kunskapen om vad deras mödor lett till sprides snabbt och vitt. Detta skulle ske om nya skrifter och

 

756 Juristernas behov av rättsinformationartiklar förses med uppgift om vart de hör enligt den Regnerska systematiken. Med utgångspunkt härifrån kunde en eller två gånger om året provisoriska kumulativa tillägg till Regners senaste förteckning i SvJT publiceras i ett särskilt tryck vilket distribueras som bilaga till våra juridiska tidskrifter.
    Av förslagen här ovan kräver det första att förutsättningar skapas av statsmakterna för att det skall kunna sättas i verket i samarbete mellan utgivarna av SFS och lagboken. Det andra är en angelägenhet för förlag, tidskriftsredaktioner och fakulteter. Det sista förslaget berör översättningar av författningstexter och handböcker till främmande språk, vilket på det hela taget är liktydigt med engelska. Vårt språkområde torde ej erbjuda underlag för översättningar av önskvärd kvalitet till mer än ett språk och valet är då givet. Att översättningar är av största vikt är uppenbart. Internationellt samarbete på det rättsliga området intensifieras ständigt och är möjligt endast om materialet från det egna landet kan framläggas på ett så vitt möjligt lättförståeligt sätt. Förståeligheten kräver ett konsekvent språkbruk, d. v. s. svenska termer och uttryck som i författningstext användes med en definierad innebörd måste återges med ensartade termer och uttryck på det främmande språket. Endast på detta sätt kan den svenska rätten utan svårighet bli tillgänglig för den som ej behärskar vårt språk och därmed erbjuda underlag för komparativa studier till gagn för andra länder så välsom vårt eget. En normalisering av engelskt språkbruk på detta område är icke möjlig utan maktmedel. Ett förslag är att i Justitiedepartementet skapas förutsättningar för vidare utveckling av den grund som exempelvis på straffrättens område lagts genom Sellins översättning av BrB och på processrättens genom Ginsburg & Bruzelius, Civil Procedure in Sweden.
    Under första hälften av 1950-talet utgavs Svensk lagsamling, ett samlingsverk av gällande författningar i aktuell lydelse. Sedan verket fullbordats skrev Hedfeldt i SvJT 1955 en artikel där han bl. a. skildrar den möda det tidigare inneburit att finna aktuell författningstext:

 

"Även om det gäller en författning av måttligt omfång, händer det att den vetgirige får skrivbordet fullt av olika årgångar innan han har texten komplett. Och verkets dimensioner äro avskräckande; det kan diskuteras hur långt tillbaka man i allmänhet behöver gå, men om man rent godtyckligt räknar med äldre årgångar från och med 1920, blir måttet över 3 1/2 hyllmeter, och det växer med ett eller två tjocka band om året."

 

 

Att nu ge ut en ny lagsamling lär inte komma i fråga— den skulle sannolikt långt snabbare än den första bli inaktuell. De systematiska svårigheterna kvarstår emellertid därmed oförändrade — alltjämt måste alla ändringar eller, om författningen i fråga omtryckts i Svensk lagsamling, de efter omtrycket tillkomna granskas.
    Visserligen återfinnes numera i lagboken i många fall uppgifter om ändringsförfattningar. Nyttan därmed förringas dock av att uppgift saknas om ändrade lagrum. Det skulle innebära en förbättring om de centrala ämbetsverken ålades att tillhandahålla kopior av de till deras ansvarsområden hörande författningarna i löpande text och till kostnad som är lägre än den som följer med tillämpning av stämpelskatteförordningen.
Jörgen Bengtsson