Svensk rättspraxis
Straffrätt 1969—19741
Av professor emeritus IVAR STRAHL
BrB 1 kap. I NJA 1969 s. 401 hade en man i ett av blodsockersänkning orsakat tillstånd misshandlat annan. Majoriteten inom HD fann utredningen inte tillförlitligen utvisa, att han var i sådan grad medveten om sitt handlande att uppsåt förelåg i den mening som avses i 1: 2. Två ledamöter dömde honom däremot för misshandel men tog hänsyn till hans tillstånd, den ene genom att finna detta vara jämställt med sinnessjukdom och enligt 33: 2 förklara honom fri från påföljd, den andre genom att döma till skyddstillsyn. Se också SvJT 1970 rf s. 41 under Trafikbrottslagen.
En berusad tog en i en trappuppgång uppställd barnvagn, efter vad han uppgav i tro att det var en honom tillhörig barnvagn som kvarglömts vid familjens flyttning. I NJA 1973 s. 590 dömdes han av TR:n och HovR:n för snatteri, men HD ändrade domen till att gälla egenmäktigt förfarande. Enligt HD borde man inte på grund av stadgandet i 1: 2 andra st. bortse från att stöldbrott förutsätter ett fristående subjektivt moment, nämligen tillägnelseuppsåt. Enligt avfattningen av 8: 1 är tillägnelseuppsåt ett s. k. subjektivt överskott. Från att den berusade till följd av ruset missuppfattat situationen skulle man däremot bortse. I överensstämmelse härmed står, att HovR:n i SvJT 1975 rf s. 33 bortsåg från att den berusade måhända inte uppfattade att den mot vilken han riktade en spark var en polisman och även från att han kanske trodde sig vara anfallen och därför i en nödvärnssituation. Innebörden av 1: 2 andra st. behandlas av förf. i Allmän straffrätt, 7 kap. avsnitt 2 och 9 kap., och har tidigare behandlats av förf. i SvJT 1965 s. 369 ff.
I NJA 1970 s. 240 blev föraren av en lastbil enhälligt frikänd av HD från ansvar för s. k. promillekörning, emedan maskinens egenskap av bil enligt HD inte var täckt av hans uppsåt. Vad som hade upplysts om att vid olyckstillfället på arbetsplatsen rått uppfattningen att maskinen var ett motorredskap gav enligt HD, i förening med dess utseende och utrustning, visst stöd för den tilltalades påstående, att han trodde att fordonet inte var en bil utan ett motorredskap, i vilket fall promilleregeln inte skulle vara tilllämplig. Anledning saknades, fortsatte HD, till antagande, att den tilltalade var medveten om möjligheten av att fordonet var att betrakta som lastbil och skulle ha kört bilen även om han insett att så var fallet. Tidigare i domsmotiveringen hade intagits, att den tilltalade sagt sig grunda sin uppfattning på att fordonet saknade registreringsskyltar och kördes av andra anställda utan att de hade körkort och att han sagt att han själv, som saknade körkort, aldrig skulle ha kört fordonet om han förstått att detta var en
1— Svensk Juristtidning 1976