BURKHART WUNSCH. Die Alkoholfrage in der Kriminalwissenschaft und Sozialpolitik Schwedens. Bonn 1974. Friedrich-Wilhelm-Universität. XXXV+ 215 s.
Denna juridiska doktorsavhandling består av tre huvudavdelningar. Den första är en kortfattad tvärvetenskaplig inledning på 18 sidor med juridik, kriminologi och medicin som bas. Den sista avdelningen är en 10-sidig sammanfattning. Huvudavdelningen med samma namn som avhandlingen har tre huvudavsnitt, nämligen (1) behandlingen av fylleri — inklusive rattfylleri — i svensk straffrätt, (2) behandlingen av alkoholiker i svensk straffrätt och socialrätt samt (3) förebyggande åtgärder mot fylleri och alkoholism.
Avhandlingen behandlar på ett noggrant och förtjänstfullt sätt gällande svensk rätt och reformförslag. Det hade varit av stort intresse att få veta vad förf. ansett om två reformförslag från 1974, som han inte haft tillfälle att kommentera, nämligen socialutredningens principbetänkande och alkoholpolitiska utredningens betänkanden.
Det är av stort värde att svensk rätt blir uppmärksammad och föremål för granskning på detta sätt. Professor Hans Thornstedt har varit förste referent. Man kan bara hoppas att vi skall få se flera exempel på "forskningsutbyte" av detta och liknande slag.
Hans Klette
Yearbook of the European Convention on HumanRights/Annuaire de la Convention européenne desDroits de l'Homme. 1970. Vol. 13. Haag 1972. XIX + 1173 s./1971.Vol. 14. Haag 1973. XVII + 989 s./1972. Vol. 15. Haag 1974. XVII + 792 s. Martinus Nijhoff.
De tre omfångsrika volymer av årsboken om den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, vilka är föremål för denna anmälan, avser åren 1970—72. De gor en god bild av den livskraft som konventionen utvecklat och som framför allt måste tillskrivas existensen av en kommission och en domstol
som ansvariga för dess tillämpning. Antalet klagomål, som enskilda personer anhängiggjort vid kommissionen, var under åren 1970—72 379, 603 resp. 644. Härtill kommer de tre mellanstatliga mål som anhängiggjordes under samma period.
I de tre banden av årsboken återges liksom under tidigare år ett urval av kommissionens beslut samt domstolens domar i väsentliga delar. Några av kommissionens beslut avser klagomål riktade mot Sverige, och det kan måhända vara av intresse att särskilt omnämna dessa beslut.
I årsboken för 1970 återges två beslut om avvisning av klagomål mot Sverige. Det ena målet gällde en statstjänsteman som sade sig ha blivit uppsagd från sin tjänst på grund av att han i en skrivelse till ett departement hade givit uttryck åt vissa radikala åsikter. I målet åberopades bl. a. artiklarna 8 (rätten till respekt för korrespondens), 9 (rätten till tankefrihet) och 10 (rätten till yttrandefrihet) i konventionen. Det andra beslutet är av praktisk betydelse för dem som i framtiden kan vilja inbringa klagomål mot Sverige. I beslutet klargörs nämligen att en hänvändelse till JO åtminstone i det aktuella fallet inte var ett sådant rättsmedel som enligt artikel 26 i konventionen måste uttömmas innan ett klagomål anhängiggörs inför kommissionen. I den följande årgången avseende år 1971 återges beslutet att till saklig prövning ta upp ett klagomål över ett beslut av svenska regeringen att vägra vissa skolbarn befrielse från deltagande i undervisningen i religionskunskap. Klagomålet återkallades emellertid senare, sedan en förlikning mellan parterna kommit till stånd. I samma årgång påträffar man också kommissionens beslut att pröva Svenska lotsförbundets klagomål över Statens avtalsverks vägran attsluta kollektivavtal med förbundet. Klagomålet avvisades emellertid senare på en formell grund, och avvisningsbeslutet återges i den närmast följande volymen av årsboken avseende år 1972. Samma sakfråga har därefter tagits upp igen med anledning av ett klagomål från Svenska lokmannaförbundet. Beslutet att ta upp detta klagomål till sakprövning påträffas i 1972 års årgång liksom motsvarande beslut i ett mål vari det klagades över att medlemmar av strejkande organisationer efter 1971 års konflikt på den statliga arbetsmarknadeninte erhållit vissa retroaktiva löneförmåner som tillkommit övriga statsanställda. Båda de sistnämnda målen har senare blivit föremål för domstolens prövning.
Det är självfallet omöjligt att här ge annat än en mycket fragmentarisk redogörelse för det mångskiftande material som de tre banden av årsboken innehåller. Utöver de nämnda svenska målen kan nämnas några få avgöranden av större betydelse — i årsboken för 1970 domstolens dom i Delcourtmålet (avseende rättegången i brottmål inför den belgiska kassationsdomstolen), i årsboken för 1971 domstolens domar i de belgiska lösdriverimålen (om den belgiska lösdriverilagens överensstämmelse med konventionen) och Ringeisenmålet (om lång häktningstid) samt i årsboken för 1972 kommissionens beslut att till prövning i sak ta upp ett mål om Nordirland som den irländska regeringen anhängiggjort mot den brittiska regeringen. I övrigt kan bara konstateras att årsboken är den viktigaste källan för den som vill studera konventionens tilllämpning på det internationella planet.
H. D-s