Mönsterskyddslagen i tillämpning

 

Av docent CLAES SANDGREN

 

 

 

1. Under de knappt två decennier, som förlupit sedan auktorrättskommittén framlade sitt betänkande,1 har som bekant en immaterialrättslig och marknadsrättslig lagstiftningsflod vällt in över ossdär firmalagen för två år sedan var den senaste vågen. Därmed är dock inte lagbygget på de här rättsområdena ens för stunden färdigt. Översyn av såväl upphovsrätten som varumärkesrätten står redan på programmet vad immaterialrätten beträffar. I följd av det omfattande lagstiftningsarbetet är emellertid redan nu de nämnda rättsområdena täckta av moderna och på det hela taget ändamålsenliga lagar.
    När mönsterskyddslagen (MöL) trädde i kraft 1970 — och så gott som likalydande lagar gjorde det i övriga Norden — var huvudsyftet att inrätta en skyddsform för nyskapande formgivning.2Avsikten var att bereda kvalificerad, icke banal,3 formgivning ett utseendeskydd.4 Anmärkningsvärt var därvid att skyddet skulle omfatta även formgivning vars utseende var funktionellt betingat och vars syfte var uteslutande tekniskt. Detta gav den nordiska mönsterlagstiftningen ett särdrag i internationellt perspektiv och den synes alltjämt vara unik i detta hänseende. Samtidigt betonades upprepade gånger i förarbetena att skyddet inte fick gälla annat än varans utseende.5
    Vid tiden för MöL:s ikraftträdande för fem år sedan var lakunerna i systemet främst de följande:

1) omodern firmalag;

2) ingen generalklausul på konkurrensrättens område efter kontinentalt mönster;

3) ingen mönsterlag (bortsett från lagen om prydnadsmönster inom metallindustrin);

4) inget skydd mot slavisk efterbildning;

5) inget 'Gebrauchsmuster'-skydd som komplement till patentlagen;

 

1 SOU 1956: 25.

2 Om behovet av en MöL se SOU 1965: 61 (bet.) s. 60 ff och prop. 1969: 168 (prop.) s. 41 ff.

3 Jfr t. ex. prop. s. 74.

4 MöL 1 § 1 st.; prop. s. 58.

5 T. ex. bet. s. 61.

 

6) blott en provisorisk lösning i upphovsrättslagen av frågan om skydd för alster av konstindustri och konsthantverk (brukskonst).

Mönsterskyddslagen i tillämpning 343    Såvitt gällde de bägge förstnämnda — firmalagen och generalklausulen avseende illojal konkurrens — låg i öppen dag att MöL:s tillkomst inte kunde nämnvärt förändra rättsläget. Men för de fyra övriga frågornas vidkommande stod klart att MöL:s ikraftträdande skulle eller kunde få avgörande verkan. MöL hade dessutom beröringspunkter med såväl varumärkeslagen som marknadsföringslagen vilken just då höll på att utarbetas. Härtill kom att det i MöL var inbyggd en konflikt med konkurrensbegränsningslagen på grund av den ensamrätt, som MöL skapar, varför en kontaktpunkt även med den lagen var ofrånkomlig.
    Mönsterrätten ligger således i brytningspunkten mellan de olika immaterialrättsliga ensamrätterna och har klara beröringspunkter med marknadsrätten. Det ligger då nära till hands att som den teoretiska utgångspunkten för en undersökning av MöL:s tillämpning välja lagens samspel med de övriga nyssnämnda lagarna. I det följande granskas därför hur lagen i rättstillämpningen kommit att konkurrera med och komplettera de lagarna.

 

2. MöL:s förhållande till upphovsrättslagen (UHL) synes vara reglerat på ett både praktiskt och elegant sätt, så att tillämpningssvårigheter inte skall behöva uppstå. Regeln i UHL om dubbelt skydd,som f. ö. fanns även före den nya MöL:s tillkomst, skapar det legislativa fundamentet för ett friktionsfritt samspel mellan lagarna. Dessa är komplementära såtillvida som den mest kvalificerade brukskonsten7 dels skyddas enligt UHL8 och dels kan registreras enligt MöL, medan den mindre kvalificerade brukskonsten blott kan åtnjuta skydd enligt den senare lagen. Skillnaden mellan lagarnas tillämpningsområden dikteras av att UHL uppställer ett krav på "originalitet", "personlig särprägel"9 — även betecknat såsom verkshöjd 10— som särskilt i doktrinen uppfattats såsom ett krav på att verket uppvisar sådan egenart att risken är minimal för att ännu ett verk av samma eller liknande innehåll skall självständigt kunna framställas av annan person.11 För MöL däremot är sådan egenart ingen

 

6 10 § 1 st.: "Har ett verk registrerats såsom mönster enligt vad därom är stadgat, må utan hinder därav upphovsrätt till verket göras gällande."

7 Om termen brukskonst se bet. s. 173 f.

8 För ett exempel se rättsfallet i NIR 1971 s. 213 (mattor).

9 Jfr SOU 1956: 25 s. 66 ff och Ljungman i Nordisk Gjenklang, 1969, s. 179 ff.

10 Så Ljungman i a. a.

11 Lögdberg, Auktorrätt och film, 1957, s. 71 f; bet. s. 208; senast Ljungman i GRUR Int 1973 s. 401 ff. 

344 Claes Sandgrenskyddsförutsättning och registrerbarheten bedöms inte med en konstnärlig måttstock.12 Ett mönster kan registreras fastän varje god formgivare hade kunnat skapa det. I själva verket är den nedre registrerbarhetsnivån — "mönsterhöjden"13 — påtagligt låg.14 En andra skillnad är att UHL fordrar blott subjektiv nyhet, MöL objektiv sådan.15 Den olikheten synes dock ha begränsad vikt för rättstillämpningen. Dels är det granskningsmaterial som mönstermyndigheten har att beakta starkt begränsat till sin omfattning, varför kravet på absolut nyhet inte "slår igenom".16 Dels medför ovannämnda "dubbelskapandetest" att ett objektivt nyhetskrav smyger sig in bakvägen i UHL, ty så snart dubbelprestation föreligger, är ju upphovsrättsskydd i princip uteslutet.
    De bägge ifrågavarande lagarnas komplementaritet har medfört flera fördelar. En enhetlig standard kan upprätthållas för den upphovsrättsliga bedömningen av alla verk; tidigare fick man särbehandla brukskonsten.17 Bedömningen av denna enligt UHL har nu efter MöL:s tillkomst kunnat skärpas.18 MöL har tjänat som skyddsnät så att en formgivare, som varit osäker om det eventuella upphovsrättsliga skyddet för en produkt, kunnat genom registrering få en bekräftelse på att den ansetts i vart fall mönsterskyddsvärd. Säkerligen har sådan registrering underlättat för mönsterskaparen att avtalsvägen förfoga över sitt alster.

 

3. MöL och varumärkeslagen (VmL) ligger om lott som en följd bl. a. därav att ett mönster kan ha karaktär av varuutstyrsel — vare sig det gäller själva varans utformning eller utformningen av en varas förpackning — och i vissa fall även av figurvarumärke. Granskar man regeringsrättens praxis med avseende på registreringen som varumärke av varuutstyrslar finner man att den är mycket sträng19got som gäller i påtagligt hög grad när utstyrseln består av formen på själva varan.20 Denna särskilda stränghet vid bedömningen av

 

 

12 Bet. s. 126.

13 Moore i NIR 1973 s. 42.

14 Se nedan under 8.

15 För en diskussion härom se bet. s. 110 ff.

16 Jfr Moore i NIR 1973 s. 42.

17 Så i NJA 1958 s. 68 (länstol); NJA 1962 s. 750 (Stringhyllan); NJA 1964 s. 532 (Luxusspegeln).

18 Som exempel kan tas Stockholms tingsrätts dom den 5.2.1973, DB 1/1973 (Observer 17). Som exempel från rättspraxis på brukskonst som uppfyller även de skärpta kraven kan hänvisas till det nyssnämnda rättsfallet NIR 1971 s. 213 (mattor).

19 T. ex. RÅ 1966: 35 = NIR 1966 s. 165 (Philishave).

20 Så särskilt i regeringsrättens dom den 12.3.1974 i NIR 1974 s. 321 (Rigello-flaskan). 

Mönsterskyddslagen i tillämpning 345utstyrsels särskiljningsförmåga överensstämmer med uttalanden i förarbetena till VmL.21
    Registrerbarheten av utstyrsel enligt MöL skiljer sig från registrerbarheten enligt VmL däri att den förra inte uppställer ett motsvarande krav på särprägel utan blott fordrar nyhet, varvid f. ö. även material i varumärkesregistret kan utgöra nyhetshinder mot en mönsterregistrering. Vidare föreligger den skillnaden att mönsterrätten i olikhet mot varumärkesrätten22 även innefattar en funktionellt betingad del.
    Huruvida tillgången till mönsterskydd kommit att skärpa kraven på särprägel vid myndigheternas bedömning av utstyrsels registrerbarhet enligt VmL låter sig inte avläsa i avslagsmotiveringen till det nyss citerade regeringsrättsutslaget (Rigelloflaskan), som meddelades efter MöL:s ikraftträdande. I det förstnämnda avgörandet (Philishave) däremot hänvisade besvärsavdelningen uttryckligen till möjligheten att söka mönsterskydd. Det betonades bl. a. att varumärkesregistrering av produkter av industriell formgivning skulle ge ett längre gående skydd än det som erbjudes inom mönsterrätten.23 Argumentationssättet inbjuder till gensaga. Ty det måste vara ovidkommande för registrerbarhetsbedömningen enligt VmL huruvida det föremål, som är anmält till registrering, kan tänkas erhålla skydd enligt någon annan form. Uteslutande VmL:s egna skyddsförutsättningar skall ha relevans; frågan om utstyrseln har den erforderliga särprägeln kan inte påverkas av att mönsterskydd eventuellt kan erhållas. Argumenteringen återkommer inte i Rigello-fallet, men den stränghet i bedömningen, som möter där, antyder att tillgången till mönsterskydd kommit att påverka bedömningen enligt VmL. Följden har blivit att det inges mönsteransökningar avseende vad som måste betecknas såsom tämligen särpräglade varuutstyrslar,24 och där särprägeln inte nödvändigtvis är otillräcklig för erhållande av varumärkesskydd.
    Tillgången till mönsterskydd även för varuutstyrslar har den väsentliga fördelen att utstyrslar, vilkas utformning helt eller till någon del är funktionellt betingad och som därför vägras varumärkesskydd, likväl inte undandras skydd av rättsordningen. MöL:s skydd är visserligen tidsbegränsat men detta torde normalt vara av mindre viktjust i de fall där utformningen är funktionellt betingad. En sådan utstyrsels livstid är erfarenhetsmässigt kortare än livstiden för den

 

21 SOU 1958: 10 s. 218 och prop. 1960: 167 s. 49.

22 Jfr VmL 5 §.

23 NIR 1966 s. 168.

24 T. ex. mönsteransökningarna om variantregistrering nr 1269/74, M 121/75;116/75, M 121/75; 117 /75, M 122/75; och 118/75, M 122/75 (förpackning). 

346 Claes Sandgrenutstyrsel som är utformad för att vara ett tjänligt kännetecken.25MöL fyller sålunda väl sin komplementära uppgift i detta sammanhang.

 

4. MöL och marknadsföringslagen (MFL) har den beröringspunkten att inskridanden kan ske med stöd av MFL mot den som genom en efterbildning vilseleder om varans kommersiella ursprung genom att förväxling framkallas med annan näringsidkares vara eller verksamhet.26 Detta gäller bl. a. för de fall då den efterbildade varan ärmönsterskyddad. Ingripandet enligt MFL sker emellertid då mot det vilseledande utnyttjandet av efterbildningen i fråga i marknadsföringen. Däremot kan inte förbud utfärdas enligt MFL mot efterbildning av den mönsterskyddade varan i sig eller varje — d. v. s. också icke vilseledande — marknadsföring av den.27 Ett sådant förbud kan uppnås endast med stöd av MöL. Blott den senare lagen ger ett objektskydd och privaträttsligt skydd mot intrång. MFL:s skyddssyfte är att bistå allmänheten med ett kollektivskydd. Den skall skyddas mot att förväxla olika näringsidkares varor.
    Det nu berörda samspelet mellan MöL och MFL torde inte vålla några problem i rättstillämpningen. Det är väl f. ö. vanligare att detär genom efterbildning av en konkurrents kännetecken som vilseledandet sker. Men eftersom en varuutstyrsel som nämnts inte sällan kan skyddas enligt såväl VmL som MöL finner man här en skärningspunkt mellan de tre lagarna. Marknadsdomstolen har i två utslag berört frågan om vilseledande genom förväxlingsbar produktutformning.28 Det förra av dem, Tedderjackan, får dock sägas närmast vara ett fall av vilseledande om det kommersiella ursprunget genom efterbildning av kännetecken. Domstolen framhöll visserligen uttryckligen att jackorna, såvitt avsåg den yttre utformningen,var praktiskt taget identiska. I övrigt — så ock i förbudsformuleringen — uppehöll sig domstolen uteslutande vid den efterbildade jackans varumärke. Det rättsfallet är här av intresse då det bekräftar att blott den marknadsföring av en efterbildad vara som skapar förväxlingsrisk kan angripas med MFL.29 Det senare utslaget, Blominmålet, synes i gengäld ha klart mönsterrättslig relevans.
    Målet gällde efterbildningen av en förpackning för växtnäring.

 

25 Jfr härtill Westlund, Undersökning avseende livslängd för nyttokonst, bet. s. 377 ff.

26 Se prop. 1970: 57 s. 76.

27 Marknadsdomstolens avgörande 1972: 10, PKF 1972: 9 s. 90, NIR 1972 s. 463 (Tedderjackan). Se härom Bernitz i NIR 1975 s. 196.

28 Det nyssnämnda utslaget om Tedderjackan samt utslaget 1974: 5, PKF 1974: 5-6 s. 83, NIR 1974 s. 330 (Blomin).

29 Jfr prop. 1970: 57 s. 76.

 

Mönsterskyddslagen i tillämpning 347Förpackningen var genom sin form, sin färg och övriga komponenter i hög grad särpräglad enligt domstolens uppfattning. I domskälen är genomgående tal om "förpackningen", "utstyrseln" och liknande och i förbudsformuleringen används begreppet "förpackningsutstyrseln". Inget tyder på att fallet uteslutande vilar på känneteckensrättslig grund. Det ligger i den nyssnämnda skärningspunkten och ger belägg för möjligheten att med stöd av MFL meddela förbud mot vilseledande genom en förväxlingsbar produktutformning.
    Den slutsats som kan dras av framställningen i förevarande avsnitt är att MFL kan erbjuda ett begränsat skydd som komplement till det objektskydd som kan erhållas enligt VmL och MöL för varu- och förpackningsutstyrsel. Det marknadsrättsliga skyddet tycks, av Blominutslaget att döma, förutsätta att den efterbildade varan har viss särprägel och att efterbildningen är så lik att förväxlingsrisken är uppenbar.

 

 

5. Såsom nämndes inledningsvis saknade svensk rätt vid MöL:s tillkomst skydd mot slavisk efterbildning, d. v. s. nära efterbildning av konkurrenters icke immaterialrättsligt skyddade varor. Det var särskilt mot systematisk plagiering inom vissa branscher, i första handtextil- och konfektionsindustrin, som skydd ansetts vara påkallat.
    Mönsterskyddsutredningen avvisade emellertid tanken på att införa skydd mot slavisk efterbildning i svensk rätt,30 och samma inställning kom till uttryck i propositionen angående otillbörlig marknadsföring m. m.31 Huvudargumentet var att de olika speciallagarna skulle uttömmande avgränsa det skyddsvärda området; skydd härutöver skulle få konkurrensbegränsande verkningar som inte ansågs önskvärda. — Har MöL i rättstillämpningen likväl kommit att bjuda ett skydd mot slavisk efterbildning?
    De förhållanden som möjligen kunde antas bana vägen för ett mönsterrättsligt skydd mot slavisk efterbildning är att den nedre registrerbarhetsnivå som tillämpats för registrering av mönster är påtagligt låg, 32 att även det föga mer än identitetsskydd, som erhålls i den nedre delen av det registrerbara området,33 kan försvåra slavisk efterbildning och därför är av intresse, att mönstermyndighetens nyhetsgranskningsmaterial är begränsat till sin omfattning samt att lagen medger att mönster hemlighålls sex månader från ansökningsdagen alternativt prioritetsdagen.34

 

30 Bet. s. 171.

31 Prop. 1970: 57 s. 74.

32 Se nedan under 8.

33 Jfr Moore i NIR 1973 s. 48 och Holmqvist i NIR 1974 s. 88.

34 19 §. Se Moore, Formgivningens rättsskydd, 1973, s. 59 ff.

 

348 Claes Sandgren    En genomgång av mönsterregistreringarna ger dock vid handen att MöL inte i någon nämnvärd grad tillämpats såsom substitut för ett konkurrensrättsligt skydd mot slavisk efterbildning. Avgörande skäl torde vara tidsfaktorn. Produkterna i de branscher det här främst är fråga om — textil, konfektion, läder, skor — utbyts minst ett par gånger om året.35 MöL:s registreringsförfarande, som f. n. tar omkring 6—12 månader, är därför för långsamt. I takt med att granskningsmaterialet växer, lägger också nyhetskravet hinder i vägen, eftersom de formgivningar det här gäller vanligen inte är nya; den insats man vill skydda är i stället sammanställningen av en viss kollektion och dess exploatering i större skala.36
    Ytterst är MöL otjänlig som skydd mot slavisk efterbildning, emedan dess objektskydd är för trubbigt och fordrar en alltför tidsödande registreringsprocedur. Slavisk efterbildning beivras lämpligast med ett handlingsskydd, som är smidigt utformat, så att det kan begränsas till att omfatta systematisk plagiering av konkurrentsprodukter och plagiering som är ägnad att leda till förväxling med originalprodukten. Sådant skydd uppnås lämpligast, såsom skett i vissa länder, med ett relationsinriktat skydd såsom det konkurrensrättsliga.37

 

6. MöL och patentlagen (PL) har till en del gemensamt tillämpningsområde som en följd av att man låtit MöL vara tillämplig också på sådana mönster vilkas utformning är tekniskt och funktionellt betingad.38 MöL:s tillämpningsområde är så vidsträckt att lagen i teorin är tillämplig på så gott som varje teknisk konstruktion. Detta har resulterat i att mönsterskydd sökes för oräkneliga konstruktioner vilkas yttre utformning är sådan att mönsterskydd måste vara av litet värde.39 Skälet till att man likväl sökt mönsterskydd kan väl vara att patentskydd inte stått att erhålla och att mönsterskydd uppfattats såsom bättre än ingenting. Det kan även bero på en missuppfattning om mönsterrättens innehåll.
    Den principiella skiljelinjen mellan MöL:s och PL:s skyddsobjekt har på ett flertal ställen fastslagits i mönsterskyddsbetänkan-

 

 

 

35 Svensson i NIR 1971 s. 302.

36 Bet. s. 171.

37 Se Koktvedgaard, Immaterialretspositioner, 1965, s. 323 ff; Bernitz, Marknadsrätt, 1969, s. 448 ff, och Svensson i NIR 1971 s. 306 ff.

38 Se det inledande avsnittet.

39 T. ex. M ans 1386/73, M 112/74 (bärram); M ans 654/74, M 34/75 (städmaskin); M ans 1213/74, M 116/75 (rökgasspjäll). 

Mönsterskyddslagen i tillämpning 349det40 och propositionen41 på praktiskt taget likalydande sätt. Det heter i den sistnämnda:

 

"Ett mönsterskydd som omfattar också nyttomönster lämnar visst utrymme för att enklare konstruktioner och små uppfinningar kan beredas skydd som mönster, när lösningen av det tekniska problemet just ligger i en viss utformning av en vara. Mönsterskyddet erbjuder dock i dessa fall endast ett intresseskydd för den speciella utföringsform som mönstret representerar. Genom mönsterskyddet kan alltså inte som inom patenträtten uppnås något skydd för den tekniska idén som sådan."42

 

 

    Nu är att märka att den djärva konstruktion som nyttomönstret utgör vilar på antagandet att en varas form aldrig är en förutsättning för utnyttjandet av den bakomliggande idén.43 Man tänker sig att konkurrenter till mönsterhavaren alltid har möjlighet att nyttiggöraden aktuella idén med en annan utformning av varan i fråga.

 

    Den nyss citerade satsen ". . . när lösningen av det tekniska problemet just ligger i en viss utformning av en vara" synes därför inte vara formulerad invändningsfritt. Avsikten är ju att lösningen av problemet, d. v. s. den tekniska idén, inte skall ligga just i en viss utformning av varan utan skall kunna realiseras i ett otal utföringsformer.

 

    Det förhållandet att en mönsterrätt inte skyddar den bakomliggande idén representerar således skiljelinjen mot patenträtten, vars syfte är just att skapa ett idéskydd. Detta innebär att det i sig oförargliga språkbruk enligt vilket mönsterrätten betecknas såsom ett "Kleinpatent"44 bör undvikas, eftersom ordet patent för över tanken till just det idéskydd som mönsterrättens utseendeskydd inte skall medföra.
    Nyttomönsterskyddet vilar således på antagandet att formen aldrig är förutsättningen för den tekniska idéns tillgodogörande. Vikten av att detta antagande är korrekt följer av övervägandena bakom patenträttens utformning. Man har här sagt sig att den starka ensamrätt som en patenträtt skapar och de band på den fria konkurrensen som följer härav kan godtas enbart under förutsättning att den tekniska prestation som patenthavaren frambragt är absolut ny samt motsvarar högt ställda krav på uppfinningshöjd. I förarbetena till de nya nordiska patentlagarna förespråkades en skärpning av den erforderliga uppfinningshöjden.45 Därmed avvisas varje idéskydd för

 

40 Bl. a. s. 61 och 69.

41 S. 51, 58 och 110.

42 S. 58.

43 Bet. s. 61, 69 f och 161; prop. s. 58 f.

44 Jfr t. ex. Moore i NIR 1973 s. 48.

45 NU 1963: 6 s. 89 och 128; prop. 1966: 40 s. 84; 1 LU 1967: 53.

 

350 Claes Sandgrentekniska prestationer som inte uppfyller kravet på uppfinningshöjd. Dessa prestationer skall vara fritt tillgängliga för envar.46 Ett skydd för dem på annan väg, t. ex. med stöd av MöL, skulle rubba den jämvikt som man ansett sig ha uppnått i form av PL. — Ett idéskydd enligt MöL skulle f. ö. vara betänkligt även av det skälet att mönsteransökan inte behöver inbegripa någon teknisk beskrivning, något som vållar svårigheter för dem som önskar utöva den tekniska idén.
    Här inställer sig nu spörsmålet om avståndstagandet från idéskydd genom MöL — och från varje form av "Gebrauchsmuster"-skydd47— kunnat kringgås i rättstillämpningen. En genomgång av Registreringstidning för mönster visar att försök i den riktningen görs. Det sker i tre olika former. En är det fallet att den mönsterskyddade varans utseende är betingat av ett annat föremål vars utseende är förutbestämt.48 Endast en vara tillverkad med mönstret som förebild kan därför användas för ändamålet i fråga. Detta typfall synes inte särskilt allvarligt från rent mönsterrättslig synpunkt, och registrering bör inte vägras i detta fall. Det inger snarare konkurrensbegränsningsrättsliga farhågor, eftersom det kan vara ett sätt att i konkurrensbegränsande syfte utnyttja mönsterrätten.49 Detta utnyttjande snarare än mönsterrätten som sådan bör då angripas.
    Det andra typfallet är att den bakomliggande tekniska idén är såenkel att den i praktiken kan realiseras bara i en utföringsform.50 Även en begränsad ändring av utformningen av en sådan enkel idé, t. ex. en ändring av proportionerna, kan medföra att den alls inte fungerar eller inte gör det ändamålsenligt, att dess hållfasthet blir otillräcklig eller liknande. Det här typfallet torde normalt inte heller inge allvarligare mönsterrättsliga betänkligheter, eftersom den tekniska idén i fråga i normalfallet är så enkel att ett stort antal konkurrenskraftiga lösningar finns att tillgå. Visserligen skall inte förglömmas att de genialaste idéerna inte sällan är de enkla. Men det är nog svårt att finna en konkret mönsterregistrering som illustration härpå. För skydd av de idéerna torde upphovsmännen självmant anlita pa-

 

46 Jfr bet. s. 69.

47 Bet. s. 74 ff; prop. s. 62; så också NU 1963: 6 s. 91 och prop. 1966: 40 s. 52.

48 För exempel se sannolikt M ans 896/73, M 4/74 (sittplatta); M ans 1375/73, M 111/74 (avgasanordning); M ans 1290/74, M 150/75 (överdrag); M ans 1929—1931/74, M 200/75 (handske); M ans 593/75, M 486/75 (fästring).

49 Ytterligare härom se nedan under 7.

50 För exempel se sannolikt M ans 896/73, M 4/74 (sittplatta); M ans 1420/73, M 154/74 (kombinerad tvättklämma, flasköppnare och klämma för upphängning och fasthållning); M ans 188/74, M 476/74 (sliprondell). 

Mönsterskyddslagen i tillämpning 351tentsystemet. Från principiell synpunkt är det emellertid förkastligt om idéskydd erhålls mönsterskyddsvägen för ytterligt enkla idéer.
    Den tredje formen av kringgående är i gengäld praktiskt betydelsefull och teoretiskt allvarlig. Det är metoden att med utnyttjande av registreringsmyndighetens låga krav på mönsterhöjd51 och av dess ytterligt liberala praxis när det gäller att tillåta samregistrering52 söka skydd för varje viktigare komponent i varan i syfte att erhålla ett idéskydd.53 I vilken utsträckning det syftet uppnås är vanskligt att uttala sig om — inte minst för en icketekniker. Men redan den höga frekvensen av sådana registreringar54 är ägnad att väcka oro. Att syftet är att tillskansa sig ett idéskydd som går utöver den aktuella utföringsformen framgår inte sällan därav att skydd sökes för betydligt fler komponenter än vad som vore nödvändigt för skydd av blott den aktuella utföringsformen. Ofta avbildas inte ansökningsföremålet i sin helhet utan blott i uppspaltad form och variantregistrering av en (om man ser till helheten) snarlik utföringsform tycks tämligen ovanlig jämförd med samregistreringsförfarandet.
    Det är svårt att påvisa helt entydiga exempel på det sist beskrivna typfallet där formen är en absolut förutsättning för den bakomliggande idéns utnyttjande. Men som en följd av att formen är en sammanvägning av ett stort antal faktorer — materialåtgång, hållfasthet, användbarhet, tillgänglig tillverkningsteknik, tillverkningskostnader, lönsamhet etc. — reduceras i praktiken det antal utföringsformer som är ändamålsenliga och kommersiellt gångbara såvitt gäller funktionellt betingad formgivning. Samregistreringsmetoden kan därför skapa, om icke ett fullständigt idéskydd, så i vart fall en spärr mot utnyttjandet av de ändamålsenliga utföringsformerna, varigenom mönsterhavaren kommer en god bit på väg mot ett sådant skydd. Också det står helt i strid med lagstiftarens intentioner. Remedier finns emellertid tillgängliga. Såsom framgår nedan ligger det närmast till hands att ställa strängare krav vid bedömningen av banala mönster och att skärpa samregistreringspraxis. I takt med att mönstermyndighetens granskningsmaterial växer förlorar vidare nyhetsgranskningen sin karaktär av ren "infringement search",55 en utveckling som försvårar det här diskuterade förfaringssättet.
    Till sist må anmärkas att de här diskuterade strävandena mot ett idéskydd inom mönsterrättens ram kan komma att underminera mön-

 

51 Se under 8 nedan.

52 Se under 9 nedan.

53 M ans 945/73, 453/73 (universalmaskin för linjearbeten); M ans 417/73, M 66/74 (listsystem); M ans 765/73, M 210/74 (regler- och mätanordningar); M ans 1463/73, M 91/74 (armaturdelar).

54 Se bilaga till Registreringstidning för mönster 29.1.1975 s. 3.

55 Jfr Moore i NIR 1973 s. 42.

 

352 Claes Sandgrensterrättsinstitutet, varför granskningsmyndigheten och mönsterskaparnas ombud har ett stort ansvar. Visserligen kan med största säkerhet sägas att mönsterrättsligt idéskydd inte kan användas för att spärra ett visst tekniskt område — det kan inte uppnås ens med patenträtten annat än i extrema fall av pionjäruppfinningar — ty konkurrerande tekniska idéer finns eller blir tillgängliga. Men även ett rent idéskydd strider mot mönsterrättens konstruktion och måste därför motarbetas.

 

7. I likhet med exploateringen av övriga immaterialrättigheter kan naturligtvis även mönsterrättshavarens utnyttjande av sin mönsterrätt komma i konflikt med konkurrensbegränsningslagen (KBL). Mönsterskyddsutredningen hävdade att mönsterrätten i konkurrensbegränsningshänseende icke bör betraktas annorlunda än patent. "Eftersom en mönsterrätt är avsedd att lämna skydd endast för en varas utseende och variationsmöjligheterna därvidlag måste betecknas såsom mycket stora, kan det för övrigt med fog hävdas" — menade utredningen — "att mönsterrätten såsom sådan i jämförelse med patent endast i ringa utsträckning förmår bidraga till konkurrensbegränsning."56

 

    Bland remissinstanserna ville två ledamöter av näringsfrihetsrådet helt avstyrka förslaget om utvidgat mönsterskydd med hänsyn till riskerna för återverkningar på prisbildningen av ett allmänt utseendeskydd.57 NO var för sin del inte beredd att tillstyrka ett så långtgående mönsterskydd som det utredningen föreslog.58 Han ansåg att situationer där mönsterrätten kan missbrukas genom att användas till understödjande av konkurrensbegränsning som faller utanför mönsterrätten utgör endast en sida av problemet. Skyddet medför nämligen enligt NO konkurrensbegränsande verkningar även i lägen, där det begagnas på ett enligt utredningens bedömningsgrunder lojalt sätt. NO pekade på riskerna för en differentierad prispolitik avseende varaktiga konsumtionsvaror med hjälp av mönsterskyddet samt på riskerna för monopolprissättning när det gäller goda utformningar som i hög grad betingas av varornas funktion. — Övriga remissinstanser tillstyrkte utredningsförslaget i dess huvuddrag.

 

    Departementschefen uttalade i anslutning till NO:s remissyttrande att hänsyn självfallet måste tas till de konkurrensbegränsande verkningar som en utvidgad mönsterskyddslagstiftning medför.59 Men det kan inte heller bortses från att en mönsterskyddslagstiftning även är konkurrensbefrämjande, i det att den uppmuntrar till konkurrens

 

56 Bet. s. 63.

57 PKF 1966: 6 s. 73 ff.

58 PKF 1966: 6 s. 59 ff.

59 Prop. s. 51.

 

Mönsterskyddslagen i tillämpning 353ifråga om högvärdig formgivning. Som stöd för den utvidgade mönsterskyddslagstiftningen trots dess konkurrensbegränsande verkningar anförde departementschefen vidare att det skärpta nyhetskravet medför en gallring och att det uppställda skillnadskravet begränsar skyddsobjekten till alster av kvalificerad formgivning. Han framhöll vidare att mönsterskyddet är tidsbegränsat samt att mönsterrätten inte ger ett idéskydd utan bara ett utseendeskydd, varför risken för skadliga monopol inte är så framträdande på mönsterområdet.
    Möjligheterna att med stöd av KBL ingripa mot skadliga verkningar av en ensamrätt till mönster har inte prövats av de rättstilllämpande myndigheterna. Däremot har ett motsvarande patenträttsligt ärende prövats av marknadsdomstolen.60 Domstolens beslut innebär bl. a. att domstolen kan ingripa mot konkurrensbegränsningar, som är en följd av en patenträttighet, också i de fall då patenthavarens åtgärder har stöd i patenträttigheten, d. v. s. faller inom dess ram.61 Av ingressen till domskälen och domstolens åberopande av vissa av departementschefens uttalanden i mönsterrättspropositionen62 torde följa att domstolens argumentering i däckdubbsmålet är analogt tillämplig på åtgärder som har samband med ensamrätten till ett mönster.63 KBL är sålunda i princip tillämplig på sådana åtgärder med konkurrensbegränsande verkan, fastän åtgärderna har stöd i mönsterrätten.
    NO har nyligen i ett föredrag berört KBL:s förhållande till mönsterrätten.64 Han erinrar därvid om NO:s nyssnämnda remissyttrande över mönsterskyddsutredningen och de betänkligheter man från konkurrensbegränsningsrättslig synpunkt kan hysa om mönsterskyddslagstiftningen. Han uttalar sig dock i försiktiga ordalag. Av hans uttalanden i övrigt i föredraget framgår att det främst är konkurrensbegränsningar på patenträttens område som han kommer att angripa. Han har i det syftet hemställt att SPK utreder förekomsten av konkurrensbegränsningar i licensavtal.
    Såvitt gäller MöL:s tillämpning och förutsättningarna att med stöd av KBL ingripa mot ensamrätter till mönster är två omständigheter att beakta. Den ena är att mönsterrättsinstitutet vilar på en noggrann avvägning av motstående intressen. Mönsterskaparens ensamrätt, som motiveras av vikten att uppmuntra kvalificerad form-

 

60 Marknadsdomstolens beslut 1972: 7, PKF 1972: 5 s. 106 ff, NIR 1972 s. 443 ff (däckdubbsmålet).

61 NIR 1972 s. 453 ff, särskilt s. 454.

62 Prop. s. 52.

63 Jfr Bernitz i NIR 1973 s. 21 och Löwbeer i PKF 1974: 10 s. 67.

64 PKF 1974: 10 s. 62 f.

 

23—Svensk Juristtidning 1976

 

354 Claes Sandgrengivning, har kunnat godtas trots sina konkurrensbegränsande effekter enbart emedan MöL getts en i vissa hänseenden snäv utformning: a) nyhetskravet har skärpts i syfte att gallra bort icke nya mönster; b) kravet på väsentlig skillnad skall begränsa skyddsobjekten till alster av kvalificerad formgivning, varigenom banala mönster lämnasutan skydd; c) mönsterrätten skall inte ge ett idéskydd, blott ett rent utseendeskydd. Såsom framgår annorstädes i denna framställningkan det emellertid ifrågasättas om MöL:s tillämpning uppfyller något av de tre nu nämnda kraven. Det skärpta nyhetskravet kan knappast sägas "slå igenom", eftersom nyhetsgranskningen är begränsad till en "infringement search"65 och antalet invändningar som framställs är tämligen lågt.66 Ett stort antal mönster godkänns av registreringsmyndigheten fastän de näppeligen är uttryck för kvalificerad formgivning.67 Och såvitt gäller den tredje punkten är strävandena mot ett idéskydd, som sträcker sig utöver den aktuella utföringsformen, mycket klara. Mönsterskaparna utnyttjar här den låga registrerbarhetsnivån och en högst liberal samregistreringspraxis.68 Med hjälp härav söker man — och lyckas sannolikt i hög grad — bl. a. uppnå vad mönsterskyddsutredningen bestämt avvisade: "I fråga om delar av ett mönster, vilkas utformning uteslutande åsyftar en teknisk verkan, är det angeläget att framhålla, att mönsterrätten överhuvudtaget icke är avsedd att lämna skydd också för varje del av ett registrerat (sammansatt) mönster för sig."69 Den andra omständigheten av vikt för KBL:s tillämpning i ett mönsterrättsligt sammanhang är det nyssnämnda förhållandet att inskridande kan ske också mot åtgärder som är oantastliga från rent mönsterrättslig synpunkt.
    Det vill sålunda synas som om dessa båda omständigheter innebär att grund skapats för ingripanden från de konkurrensvårdande myndigheternas sida och som om legala möjligheter finns att inskrida så snart en åtgärd, som har samband med en mönsterrätt, uppfyller KBL:s krav på skadlig verkan. Syftet med ett sådant ingripande skulle då närmast vara att förmå mönsterskaparna och registreringsmyndigheten att ändra sin praxis i riktning mot de hållpunkter som angetts i lagmotiven. Detta kunde ske om förhandling upptogs i något eller några konkreta fall och något ärende möjligen fördes inför marknadsdomstolen. Viss effekt kunde det även få om de konkurrensvårdande myndigheterna framställde invändningar mot kungjorda ansökningar avseende icke skyddsvärda mönster.

 

65 Se ovan under 6.

66 Se nedan under 8.

67 Se nedan under 8.

68 Se nedan under 9.

69 Bet. s. 161.

 

Mönsterskyddslagen i tillämpning 3558. Det mönsterrättsliga skyddet för mönster som inte är uttryck förkvalificerad formgivning, s. k. banala mönster, är en omstridd fråga. I förarbetena till den svenska lagen framhålls att sådana mönster i regel inte skall komma i åtnjutande av mönsterskydd. Detta ses som ett utflöde av principen att ett mönster för att kunna registreras skall "väsentligen skilja sig från vad som blivit känt före dagen för registreringsansökningen".70 Mönsterskyddsutredningen uttalar att skillnadskravet bör "ges ett anspråksfullt innehåll men självfallet icke tillämpas för strängt. Med denna rekommendation förutsätter utredningen, att vad man brukar kalla för banala mönster merendels skall komma att lämnas utan skydd."71 Departementschefen förordaren skärpning av skillnadskravet och klarlägger att en viktig följd härav blir att "banala mönster klart kommer att utestängas frånskydd".72
    En undersökning av kungjorda mönsteransökningar ger entydigt vid handen att registreringsmyndigheten satt registrerbarhetsnivån tämligen lågt. Såvitt gäller ett stort antal mönsteransökningar som godtagits av mönstermyndigheten kan det starkt ifrågasättas om de uppfyller kravet på icke-banalitet.73 Inte minst vid samregistreringarna tycks kravet sättas lågt avseende de olika komponenterna.74
    Banala mönsters registrerbarhet har gett upphov till en ingående diskussion mellan företrädare för de nordiska registreringsmyndigheterna.75 Oenigheten mellan debattörerna ligger däri att desvenska företrädarna menat att ett mönster skall vara både nytt, d. v. s. väsentligen skilja sig från tidigare registreringar, och icke banalt för att kunna registreras, medan de danska och norska myndigheterna nöjer sig med nyhetsrekvisitet. Finländarna tycks ansluta sig till den svenska linjen.76
    Den animerade debatten i denna fråga, som tycks bli betraktad som ett principspörsmål, kan förvåna. Den hårda kritiken från danskt och norskt håll mot den svenska uppfattningen torde bottna i att banalitetsregeln uppfattas som en materiell regel medan den i Sverige betraktas som en bevisregel. Regeln är således ägnad att för

 

70 MöL 2 §.

71 Bet. s. 124

72 Prop. s. 74. Se även 1 LU 1970: 44 s. 26.

73 T. ex. M 474/1972 (kabelrulle); M 308/1972 (träkonstruktion); M 231 / 1973 (matberedningsmaskin); M 173/1974 (blandare); M 235/1974 (plastmapp); M 354/1974 (tätningsring); M 398/1974 (dunk).

74 De i föregående not nämnda M 231/1973 och M 173/1974 avser samregistreringar.

75 Moore i NIR 1972 s. 125 ff; dens. i NIR 1973 s. 40 ff; Röed i NIR 1974 s. 64 ff; Carlsen i NIR 1974 s. 158; Deijenberg i NIR 1974 s. 164 ff. Se även Moore, Formgivningens rättsskydd, 1973; s. 31 f; notis i NIR 1973 s. 437 samt Holmqvist i NIR 1974 s. 87 f.

76 Henn, Korreferat till X Nordiska Patentombudsmötet 1973, s. 11.

 

356 Claes Sandgrende svenska myndigheterna skapa grund för ett avslagsbeslut också i vissa fall där inget nyhetsskadligt material finns att hänvisa till och där avslagsbeslutet beror på granskningsmaterialets ofullständighet. På detta sätt skall alltså allmängods och andra banala mönster, som inte anses utgöra kvalificerad formgivning, kunna vägras registrering. I sakligt hänseende behöver väl inte någon skillnad i registreringspraxis uppstå. Om nämligen banalitetsregeln uppfattas som en bevisregel som medger att registrering vägras för allt banalt, d.v.s. allt som är alldagligt, synes en energisk användning av nyhetsregeln kunna få väsentligen samma resultat, nämligen om granskningen får gå utöver mönsterregistret.77
    Till sist må här — i anslutning till förarbetena till den svenska lagen — understrykas vikten av att banalitetsgränsen inte sätts för lågt. Detta är, såsom framgått ovan, av vikt från konkurrensbegränsningsrättslig synpunkt. Det kan vidare motverka strävandena mot mönsterrättsligt idéskydd och kan dessutom bidra till en striktare samregistreringspraxis.78 Gränsdragningen är dock onekligen svåratt göra. Kravet på mönsterhöjd får inte resultera i något kvalitetskrav som erinrar öm patenträttens krav på uppfinningshöjd79 och får inte heller utmynna i ett krav på särart eller egenart. Till svårigheterna bidrar det förhållandet att tvister om mönsters giltighet inte tycks bli dragna inför allmän domstol.80 De administrativa myndigheterna saknar därför möjlighet att söka vägledning i praxis från de allmänna domstolarna. Erfarenheterna från patenträtten ger skäl att tro att domstolarna skulle tillämpa högre ställda krav på ett mönster för att det skulle anses skyddsvärt än dem som utmärker de administrativa myndigheternas praxis. Det är betecknande att såväl de nordiska patentlagskommittéerna81 som departementschefen82 och lagutskottet83 förespråkade en skärpning av de administrativa myndigheternas praxis avseende den patenträttsliga uppfinningshöjden för att den skulle komma i nivå med domstolarnas.
    Antalet invändningar mot de kungjorda ansökningarna kan inte sägas vara särskilt stort med beaktande av det stora antalet kungjorda mönster vars formgivning svårligen kan betecknas såsom kvalificerad. 1974 framställdes 197 invändningar mot det årets 1876 kungjorda ansökningar. Motsvarande siffror för 1973 var 134 resp.

 

77 Jfr Röed a. a. s. 67 där det antyds att granskningen i Norge skulle få omfatta även handböcker och kartotek.

78 Se nedan under 9.

79 Jfr. bet. s. 123.

80 Se nedan under 10.

81 NU 1963: 6 s. 89 och 128.

82 Prop. 1966: 40 s. 84.

83 1 LU 1967: 53.

 

Mönsterskyddslagen i tillämpning 3571733.84 Med hänsyn till att nyhetsgranskningen är högst begränsad avseende mönsteransökningarna, får invändningsinstitutet en särskild betydelse inom mönsterrätten — inte minst i jämförelse med patenträtten. Det är därför beklagligt att det utnyttjas så förhållandevis litet. Även detta talar för att registreringsmyndigheten självständigt bör upprätthålla en registreringsnivå som innebär att banala mönster inte betraktas som skyddsvärda.

 

9. MöL tillåter i 11 § att mönster som hör samman får samregistreras.85 Tanken är att varor som tillverkas och används gemensamt skall få registreras i en ansökan. Man tänker på t. ex. kostym, bestick, servis, möbelgrupp etc.86 Det är praktiska skäl som talat för samregistrering i fall som dessa. Utan en sådan regel skulle i dessa och liknande fall oklarhet råda om vad som är ett mönster och sålunda skall upptas i separat ansökan.87
    Bestämmelsen tillämpas så att varje enhet som samregistreras skall bedömas och registreras för sig. För varje enhet skapas sålunda en självständig ensamrätt som kan brytas ut ur samregistreringen. Samregistreringsförfarandet är därför i grunden inget annat än ett rabattsystem.
    Tvärtemot det intryck som möjligen framkallas av förarbetena till lagen intar samregistreringsförfarandet en mycket framträdande plats i lagens tillämpning. En stickprovundersökning av registreringsmyndigheten visade att av 628 mönster, som anmälts till registrering, 313 mönster eller omkring 50 % var samregistrerade.88
    Den svenska mönstermyndighetens praxis i fråga om att medge samregistrering bygger på en s. k. reservdelsdoktrin89 av innebörd att delar till ett föremål får samregistreras med huvudföremålet om delarna kan anses som "varor" i lagens bemärkelse. Exempel härpå är stol och stolsben. Som en följd av "reservdelsdoktrinen" samregistreras mönstren för dels en komplex enhet, dels en eller flera mindre, därur utbrutna komplexa enheter, dels en eller flera enskilda, däri ingående delar.90 Man ser genast att denna praxis uppenbarligen går utöver ordalydelsen i förarbetena och skiljer sig från

 

84 Patentverkets mönsterstatistik i bilaga till Registreringstidning för mönster den 29.1.1975 s. 1.

85 11 § 1 p: "En ansökan får omfatta flera mönster, om de varor för vilka mönstren sökes registrerade hör samman med avseende på tillverkning och bruk."

86 Bet. s. 263.

87 Bet. a. st.

88 Bilaga till Registreringstidning för mönster 29.1.1975 s. 3.

89 Se Moore i NIR 1972 s. 130.

90 Moore a. st.

 

358 Claes Sandgrendem framför allt därigenom att dessa endast talar om samregistrering av hela varor och inte av delar av föremål. Spärren mot alltför vittgående samregistreringar är nu det nyssnämnda kravet att en registrerbar enhet måste utgöra en vara, d. v. s. kunna säljas för sig. I praxis tycks dock registreringsmyndigheten godta de flesta påståenden att viss enhet utgör en vara, varför komplexa enheter kan brytas ned i ett otal komponenter som registreras och skyddas för sig.91
    Den nu beskrivna utvecklingen synes betänklig av två skäl. Det kan för det första ifrågasättas, om man skall på tjänstemannanivå besluta att frångå så färska och entydiga lagmotiv, som här föreligger. Ett sådant avsteg från motiven borde företas endast om synnerligen starka skäl kan åberopas. Detta har veterligen inte skett. För det andra kan denna liberala samregistreringspraxis kritiseras på den grunden att den gynnat försöken att uppnå ett idéskydd inom mönsterrättens ram. Samregistreringspraxis i form av nedbrytning av komplexa föremål i små delar är knappast förenlig med de överväganden, som motiverade samregistreringsbestämmelsens existens, och medför i förening med den låga banalitetsgränsen att mönsterskaparna söker bruka mönsterrättsinstitutet i ett syfte som går stick i stäv mot lagstiftarens intentioner.
    Ett missbruk av samregistreringsbestämmelsen kan naturligtvis stävjas via avgiftssystemet. Detta är dock principiellt felaktigt. De avgifter, som tas ut, bör inte överstiga handläggningskostnaden. Och vidare bör avgiftssystemet vara neutralt i förhållande till skyddsformerna så att inte ett rättsinstitut — så som sker f. n. — subventionerar ett annat. Härigenom sätter registreringsmyndigheten den gränsdragning ur spel som lagstiftaren sorgfälligt företagit mellan de olika skyddsformerna. En rimligare utväg att få till stånd en skärpt praxis vore möjligen att inrikta sig på bestämmelsens kärna, "varubegreppet". Nu godtas, såsom nämndes, i regel sökandens påstående att viss enhet utgör en vara och det tycks räcka att den kan säljas. En skärpning skulle uppnås om bevisbördan överflyttades på sökanden och han hade att visa att enheten i fråga faktiskt säljes.

 

10. Avslutningsvis skall här diskuteras vikten av den judiciella kontroll av mönsteransökningar som MöL möjliggör. Enligt lagens 31 § kan mönsterregistrering hävas av allmän domstol för det fall att den administrativa myndigheten registrerat mönster i strid mot registreringsvillkoren i 1—4 §§. Tillgången till judiciell prövning av

 

91 Några exempel på liberal samregistreringspraxis: M 674/1972 (slurryfabrik); M 231/1973 (matberedningsmaskin); M 453/1973 (universalmaskin); M 91/1974 (armatur); M 210/1974 (mätanordning); M 808/1974 (uppsamlingssäck); M 44/1975 (äggställ). 

Mönsterskyddslagen i tillämpning 359mönsterregistrering och förfarandet härvidlag överensstämmer med kontrollmöjligheterna på det industriella rättsskyddets område i övrigt. Enligt 44 § i MöL skall bl. a. avskrift av dom om hävande avregistrering insändas till registreringsmyndigheten. Någon sådan dom har dock inte hittills expedierats till myndigheten under den femårsperiod lagen varit i kraft. Med hänsyn till att den officialprövning, som äger rum med avseende på mönsteransökningar, är mindre vittgående än den som företas i fråga om varumärkes- och patentansökningar borde den judiciella kontrollen av mönsterregistreringar få i motsvarande mån ökad vikt. Frånvaron av insända domarom hävande synes därför ägnad att inge oro. En bristande judiciell kontroll skulle innebära att de brister beträffande lagens tillämpning som påvisats i det föregående blir särskilt betänkliga. Om nyssnämnda kontroll fungerade tillfredsställande skulle ju brister i de administrativa myndigheternas praxis i hög grad kunna avhjälpas i efterhand. Frågan är då om frånvaron av insända domar kan tas till intäkt för att kontrollen inte fungerar. Det är knappast möjligt att ge ett säkert svar utan en ingående fältundersökning, förutan vilken vi får nöja oss med antaganden.
    Först bör väl då bilden korrigeras av det triviala faktum att det inte är uteslutet att domar om hävande meddelats men inte insänts till registreringsmyndigheten. Det kan alltså mycket väl ha avkunnats sådana domar. Med största sannolikhet är dock antalet litet.
    Ett skäl till det låga antalet domar kunde vara officialgranskningens tillförlitlighet. Det skälet, som möjligen har giltighet för patenträttens del,92 måste dock uteslutas för mönsterrättens vidkommande på grund av den begränsning som författningsenligt gäller beträffande nyhetsgranskningen av mönsteransökningar.93
    Bättre fog för sig har nog antagandet att mönsterrättsliga tvister inte dras inför allmän domstol utan avgörs genom skiljedom. Erfarenheterna från patenträttsområdet — i och för sig omöjliga att statistiskt belägga — stöder detta antagande. Än betydelsefullare är emellertid att mönsterrättsliga "tvister" förmodligen endast i liten utsträckning leder till process. Skälet härtill är att många mönster på grund av nyhetshinder, som förbigått den summariska officialgranskningen, utan tvivel är ogiltiga, varför en process vore utsiktslös för mönsterhavaren. Vidare spelar processekonomiska skäl in. Parterna bedömer värdet av mönsterregistreringen som alltför ringa i förhållande till de tänkbara processkostnaderna, varför beredvilligheten till förlikning är stor. Också här ligger en parallell till patent-

 

92 Jfr Ljungman i Festskrift till Herlitz, 1955, s. 220.

93 13 § mönsterskyddskungörelsen.

 

360 Claes Sandgrenrätten nära. Enligt en nyligen publicerad undersökning avskrevs bortåt 60 % av det sammanlagda antalet patentmål i Stockholms tingsrätt som var anhängiga där den 1 januari 1968 eller anhängiggjordes åren 1968—1973.94
    Det nu sagda behöver emellertid inte innebära att tillgången till judiciell prövning är helt verkningslös. Den har betydelse såtillvida som den påverkar förutsättningarna för förhandlingarna. Dessa sker med vetskapen om att en process är alternativet till en överenskommelse förlikningsvis. Det är likväl svårt att undgå slutsatsen att det vore av värde om domstolskontrollen fungerade direkt, eftersom det skulle ge de administrativa myndigheterna vägledning för deras tilllämpning av lagen och möjligen komma att innebära en skärpning av samregistreringspraxis och en strängare bedömning av banala mönster.95

 

 

 

 

 

 

 

94 Pehrson i NIR 1975 s. 319.

95 Jfr ovan under 8.