GÖRAN GROSSKOPF. Beskattning av fåmansbolag. En inkomstskatterättslig studie av särbehandlingen av fåmansbolag. Sthlm 1976. Norstedts. 300 s. Kr. 145,00.

 

Förf. behandlar i boken, som är ett disputationsprov till jur. dr.-examen, ett mycket aktuellt ämne. Inte minst har fåmansbolaget under senare tid väckt uppmärksamhet, eftersom det setts som ett medel att företa transaktioner, vilka från statsmakternas sida anses otillbörliga. Under senare år har även skattelagstiftningen inom ämnesområdet varit särskilt intensiv och förf. har liksom så många andra författare av skatterättsliga verk före honom haft att arbeta under trycket att arbetet, innan det hunnit framläggas, skulle kunna bli föråldrat. Det framgår också att förf. i skilda avseenden under arbetets gång fått föra in och behandla nytt material, som genom lagstiftning tillkommit.
    Framställningen inleds med en utförlig undersökning av begreppet fåmansbolag, vilken resulterar i att förf. finner den nuvarande tillämpningen av begreppet från skilda utgångspunkter mindre tillfredsställande. Förf. ger själv förslag till en lämpligare regel.
    Ett centralt avsnitt i boken är frågan i vilken utsträckning dubbelbeskattning av fåmansaktiebolagens vinster reellt förekommer. Förf. utgår då från antagandet att löneutbetalningar från ett rörelsedrivande fåmansbolag med aktieägare i företagsledande position till aktieägaren i allmänhet kan vara obegränsade. I stället försöker han finna i vilka fall denna princip inte kommit att gälla. Han diskuterar även vilka skäl som kan ha motiverat att skattedomstolarna utan lagstöd godtagit en faktisk enkelbeskattning. Han finner här knappast en allmänt övergripande orsak utan visar att skilda faktorer troligen haft betydelse.
    I det sista avsnittet av boken diskuterar förf. olika transaktioner, genom vilka aktieägare i ett fåmansbolag sökt undgå antingen det ena eller båda leden i dubbelbeskattningen. Han behandlar lundintransaktioner, vinstbolagsaffärer och internöverlåtelser av aktier. Förf. redogör för reglernas uppbyggnad, analyserar vilka fall som täcks av bestämmelserna samt diskuterar om reglerna är lämpligt utformade för att omfatta de fall, som lagstiftaren enligt motiven velat träffa.
    Perifert berör förf. vissa frågor rörande kedjebeskattningen och antyder olika problem som kan uppkomma om beskattningsreglerna för fåmansaktiebolagen samordnas med dem för handelsbolagen.
    Dispositionen av avhandlingen har påverkats av skilda faktorer. Vissa frågor (t. ex. den löpande beskattningen av rörelsedrivande fåmansaktiebolag) har tidigare varit föremål för grundlig analys i skatterättslig litteratur. Detta har varit skälet till att förf. jämfört med andra författare före honom ändrat frågeställningarna och utgått från att enkelbeskattning är regel och

 

Anm. av G. Grosskopf: Beskattning av fåmansbolag 375sökt påvisa när denna huvudregel inte kommit till användning. Mycket av intresse finns att hämta i dessa analyser. Eftersom K. G. A. Sandströms arbete ("Beskattningen av aktieutdelning samt utdelning från ekonomisk förening"), vilket är den grundligaste framställningen på området, snart är femton år gammalt, har förf. också haft nya obehandlade rättsfall att kommentera.
    Vissa frågor har endast ytligt berörts, eftersom de numera kommit att få en allt mindre betydelse. Detta gäller således bl. a. bestämmelserna i 54 § 4 och 5 st. kommunalskattelagen, där särskilda regler uppställs för kedjebeskattning avseende fåmansaktiebolag — i 4 st. regler gemensamma med flermansbolag och i 5 st. exklusiva för fåmansaktiebolag. Förf. har säkerligen här rätt i sin bedömning. En särskild undersökning av dessa frågor hade troligen givit liten utdelning.
    Avsnittet om lundintransaktioner, vinstbolagsaffärer och internöverlåtelser av aktier behandlar förf. bl. a. därför att de berör det betydligt större problemet, nämligen hur de stadganden skall utformas, genom vilka obehöriga eller av statsmakterna ej önskade transaktioner skall förhindras. Nu förefaller det klart, att en allmän skatteflyktsklausul kommer att införas, men detta hindrar inte att förf.:s diskussion kring de objektiva rekvisiten i de behandlade lagrummen är — förutom intressant — praktiskt betydelsefull.
    De frågor som förf. behandlar kan i vissa avseenden synas alltför avlägsna varandra. I sin ambition att plocka ännu ej behandlade men samtidigt intressanta frågor har förf. enligt anmälarens uppfattning inte helt lyckats med uppgiften att binda samman de olika delarna till en enhet. Denna kritik förtar dock inte det positiva intrycket av bokens enskilda delar. Några revolutionerande nyheter framkommer knappast av de olika undersökningarna i avhandlingen, men detta gör inte boken mindre läsvärd. Förf. har arbetat samvetsgrant och grundligt. Han har genom arbetet visat prov på en mycket god förmåga att i skrift enkelt men klart uttrycka komplicerade sakförhållanden. Det är anmälarens uppriktiga förhoppning att boken kommer att bli läst utanför den akademiska lärarkårens lilla skara. Boken är värd en mycket större läsekrets.

Nils Mattsson