Ove Bring 491RANYARD WEST. International Law and Psychology. New York — Leiden 1974. Oceana — Sijthoff. 417 s. Hfl. 55,00.

 

Den brittiske medicinaren och psykoanalytikern Ranyard West gav 1942 ut ett verk med titeln "Conscience and Society. A Study of the Psychological Prerequisites of Law and Order". West, som utifrån sin praktiska erfarenhet som läkare i mogen ålder börjat intressera sig för statsvetenskap och rättsfilosofi, ville här lansera en psykologisk teori som förklarade rättsordningen, dess uppkomst och natur. Denna studie, tillsammans med en annan där psykologiska principer appliceras på ett antal episoder i modern historia, föreligger nu i volymen "International Law and Psychology".
    West hävdar att människan har dels en social instinkt som tjänar hennes behov av att leva i ett fungerande samhälle, dels en självhävdande, aggressiv instinkt som representerar hennes egoistiska intresse, hennes strävan att maximera sin egen välfärd på andras bekostnad. De flesta individer, säger West, uppträder som om deras sociala instinkt mestadels dominerar över deras självhävdande instinkt. I själva verket är existensen av vårt samhälle en bekräftelse på att det förhåller sig på det sättet, att människan — som redan Aristoteles påpekade — i praktiken är ett socialt djur vars ordnade livsföring skulle bryta samman om den aggressiva driften tilläts ta överhanden över den sociala. Rättsordningen kanske ursprungligen har påtvingats ett samhälle av en tyrannisk suverän, men rättens primära funktion är att tillgodose människans behov av att kontrollera sitt eget antisociala beteende. Om den mänskliga naturen i sig varit utrustad med mekanismer som kunde utöva en adekvat kontroll av den egna aggressiviteten och självhävdelseinstinkten, hade — säger förf. — samhället kunnat undvara yttre kontrollmedel i form av lagstiftning och regeringsmakt.
    Folkrättsjurister lär inte hålla med West när han väljer en definition av begreppet "rätt" som utgår från existensen av sanktioner. Rättsregler beskrivs som "rules for the guidance of conduct imposed upon a society by its sovereign power, which as such is capable of their general enforcement" (s. 167). Någon internationell rätt i ordets egentliga bemärkelse existerar således inte, endast fromma förhoppningar och "promises which in the very nature of man cannot be kept" (s. 193). Förf. polemiserar mot Brierly som menar att den internationella rätten, i motsats till det internationella samhället som sådant, befinner sig på ett primitivt utvecklingsstadium. Enligt West kan ett internationellt samhälle, i likhet med varje annat samhälle, endast skapas med en rättsordning som grund och utvecklas i takt med denna rättsordning. West vänder sig också mot den förhärskande uppfattningen att internationell rätt kan uppstå ur statspraxis. "It is law that selects and stabilizes the desirable custom; not custom that makes the law" (s. 204).
    Det talas mycket om Freud, Oidipuskomplex, inneboende aggressivitet och förträngd sexualitet i den här boken och det är kanske stundom svårt att inse vad detta kan ha för relevans för den internationella rätten. Det är inte individens psykologiska situation som a priori intresserar folkrättsjuristen, utan beteendet hos den grupp som står för det utrikespolitiska beslutsfattandet, närmare bestämt denna grupps känslighet eller brist på känslighet för moraliska och rättsliga normer. Nu sägs det inte mycket om denna gruppsykologiska aspekt i boken — av naturliga skäl — eftersom förf.

 

492 Anm. av R. West: International Law and Psychologyinte anser att det finns någon internationell rätt att respektera. Undersökningen blir i stället inriktad på hur en folkrätt ska kunna etableras. West menar här att det är möjligt att dra en analogi mellan individualpsykologi och gruppsykologi och att vår kunskap om individens sociala instinkt skulle kunna utnyttjas när det gäller att få till stånd en utveckling mot en "verklig" internationell rättsordning.
    Den del av boken som har rubriken "The Intrusion of Order" innehåller en studie av den politiska teorins förgrening i idealism och realism och fyra fallstudier ur 1900-talets historia där förf. visar hur politiska och ideologiska fördomar influerat statsmännens agerande. Framställningen är här konkret och intressant, även om anknytningen till internationell rätt inte är särskilt påtaglig eller ens klar. Vad som från rättsfilosofisk synpunkt är slående, i detta avsnitt liksom i boken i övrigt, är hur förf. trampar i Austins voluntaristiska fotspår och talar om "law as the expressed will of the superior Power" (s. 31). För 1970-talets jurister kan detta te sig besynnerligt. Det är därför tacknämligt att läsaren uppmärksammas på detta och andra kontroversiella uttalanden om rättsordningens natur i den kritiska och givande inledning, som den engelske folkrättsprofessorn Clive Parry försett boken med.

Ove Bring