Gerhard Simson 75 år. Många bland dem, som under den nazistiska regimen i Tyskland lämnade landet, har tillvunnit sig en framskjuten ställning genom de insatser de gjort i sitt nya land. Att de kommit långt på ämbetsmannabanan är nog mera sällsynt. Det finns därför särskild anledning att uppmärksamma kanslirådet Simson, som den 16 mars 1977 fyllde 75 år.
    Kanslirådet Simson var, när han lämnade Tyskland, Dr.jur. och hade hunnit långt i domarkarriären. Han utnämndes år 1932 till Regierungsrat. I Sverige togs hans kunnighet i utländsk rätt i anspråk av kommittéer som sysslade med lagstiftningsarbete. Ett synligt bevis på hans medverkan utgör den

 

230 Notiserutförliga översikt över lagstiftningen om brott mot person som ingår såsom bilaga till straffrättskommitténs betänkande med förslag till brottsbalk (SOU1953: 14). För att tillvarataga hans ovanligt omfattande kunskaper i utländsk rätt inrättades för honom inom justitiedepartementet en särskild tjänst såsom expert. Att hans arbete som sådan uppskattades framgår av att han år 1962 utnämndes till kansliråd i Kungl. Maj:ts kansli.
    Samtidigt har han oavlåtligt verkat i Tyskland för spridande av kännedom om svensk rätt, i synnerhet straffrätt, genom talrika artiklar i tidskrifter och muntliga framställningar på kongresser och konferenser. Han torde ha verksamt bidragit till att dagsbotssystemet har införts i Förbundsrepubliken Tyskland. Han har översatt BrB till tyska.
    För SvJT:s läsekrets är han känd genom åtskilliga artiklar.
    Såsom juridisk författare har han särskilt ägnat sig åt jämförande rättsvetenskap. Ett magnum opus är det av honom tillsammans med den tyske professorn Friedrich Geerds författade verket Straftaten gegen die Person und Sittlichkeitsdelikte in rechtsvergleichender Sicht, München 1969, 544 s. Så sent som förra året utgav han Die Suizidtat, Eine vergleichende Betrachtung, München 1976, 117 s.
    Till en bredare läsekrets har dr Simson vänt sig med boken De kämpade för rätten, 1957. På tyska har denna bok, starkt omarbetad och utvidgad, under titeln Einer gegen Alle upplevt sin 3:e upplaga (München 1972, 464 s.). I boken skildras på ett mycket fängslande sätt fem män i deras kamp för sanning, rätt och humanitet: Tysken Thomasius, som uppträdde mot häxförföljelserna, fransmannen Picquart, som på ett avgörande sätt ingrep i Dreyfusaffären, italienaren Lombroso, som med sin teori om den födde förbrytaren gav impulsen till en på individen inriktad kriminologisk forskning, schweizaren Dunant, som var initiativtagare till Röda Korset, och slutligen norrmannen Nansen, som omtalas både för sina upptäcktsfärder och för sin storartade och framgångsrika verksamhet efter första världskriget för hjälp åt krigsfångar, flyktingar och andra nödlidande. (Se rec. i SvJT 1952 s. 236, 1958 s. 239 och 1961s. 301).
    Ett ytterligare vittnesbörd om räckvidden av dr Simsons intressen och om hans stora beläsenhet ger hans bok Schicksal im Schatten, München 1962,130 s. Den innehåller korta biografier över Napoleons söner: han hade tre, vilket torde vara de flesta obekant. I boken ingår också en biografi över Ulrike von Levetzow, som var föremål för Goethes sista kärlek. Hon var då 19 år, han 74. Man kan tydligen vara vital också vid hög ålder.
    Dr Simson kan se tillbaka på ett ovanligt levnadslopp. Det är att hoppas att han gör det med tillfredsställelse. I allt fall har han i sitt nya hemland blivit högt uppskattad. Ett yttre bevis härpå lämnade Juridiska Fakulteten i Uppsala då den år 1965 kreerade honom till juris hedersdoktor.


I. S.