Carl-Wilhelm Liljencrantz 291LARS GORTON. Penningvärdeförändring och partsdisposition. Sjörättsföreningen i Göteborg Skrifter 54. Göteborg 1975. 168 s.
Vi lever som bekant i en föränderlig värld. Detta är något som man inte minst inom affärslivet — ibland smärtsamt — har fått erfara. Genom kostnadsstegringar av olika slag, som inträffar efter avtalsslutet, kan grunden för en affärskalkyl stundom ryckas undan och vad som för säljaren i avtalsögonblicket framstod som en förmånlig affär kan, om det vill sig riktigt illa, i realiteten visa sig bli en förlustaffär. Ju längre tid som förflyter mellan avtalstillfälle och prestationstidpunkt, desto större är naturligen riskerna för en sådan utveckling. Med hänsyn till att kostnadsstegringar numera ingår som ett normalt inslag i det ekonomiska livet, kan det väl förmodas höratill ovanligheterna att en säljare, i fall där prestation skall ske längre fram i tiden, inte på något sätt sökt gardera sig såvitt avser framtida stegringar i löner, materialkostnader och frakter m. m. En inte ovanlig metod torde vara att man söker kalkylera in antagna kostnadsstegringar i priset. Det är emellertid ingalunda säkert att en sådan metod ger säljaren full kompensation. Uppskattningar av den framtida prisutvecklingen måste med nödvändighet bli mycket osäkra. Oförutsedda och dramatiska händelser kan också inträffa. Ett relativt färskt exempel utgör den s. k. oljekrisen och de starka prisstegringar som följde i dennas spår.
För exportnäringen tillkommer ytterligare risker som gör tillvaron osäker. Här kan valutakursförändringar radikalt förändra bilden. Övergivandet av de fasta växelkurserna i förhållandet mellan flertalet valutor har inte gjort riskerna mindre. Vi behöver endast erinra oss de stora kursförluster som drabbat flera större svenska exportföretag under senare år.
Docent Lars Gorton har i en skrift, kallad "Penningvärdeförändring och partsdisposition", tagit upp de ovan berörda problemen till diskussion. Hithörande frågor har veterligen inte tidigare närmare behandlats i svensk juridisk litteratur och det finns därför all anledning att välkomna en framställning på detta viktiga och samtidigt komplicerade område.
Förf. uppehåller sig framför allt vid olika typer av avtalsklausuler till skydd mot verkningarna av kostnadsstegringar och valutakursförändringar. I skriften refereras utförligt ett antal sådana klausuler hämtade från kontrakt inom olika verksamhetsområden — huvudsakligen varvs- och rederinäringen, flygindustrin, hyressektorn, entreprenadområdet och transportsidan. De olika klausulerna kommenteras också i viss utsträckning. (Vad beträffar kostnadsstegringsklausuler i hyresavtal saknar man en uppgift om att sådana klausuler i princip är förbjudna om avtalet avser bostadslägenhet.)
Det är en högst varierande klausulflora man får ta del av. På kostnadsstegringssidan rör man sig inom ett vidsträckt fält från lösliga s. k. förhandlingsklausuler via mer allmänt hållna prisreservationsklausuler till noggrant specificerade glidskaleklausuler. Förf. konstaterar att oberoende av den juridiska konstruktionen kommer i många fall förhandlingsvägen en anpassning att ske till den ekonomiska situationen och frågar sig i anslutning härtill, om det möjligen kan vara en fördel att underlåta att avtalsreglera frågor av föreliggande slag. Han synes emellertid mena att det normalt måste vara bättre att på förhand söka lösa problemen så långt möjligt i stället för att skjuta dem framför sig. I denna uppfattning är lätt att instämma.