Svensk rätt i omvandling. Studier tillägnade Hilding Eek, Seve Ljungman, Folke Schmidt. Sthlm 1976. Norstedts. 717 s.

 

På kort tid har tre förgrundsgestalter inom den svenska rättsvetenskapen, Hilding Eek, Seve Ljungman och Folke Schmidt, avgått från sina professurer vid Stockholms juridiska fakultet. De har hyllats med en gemensam festskrift, innehållande 32 uppsatser av författare som alla är eller har varit knutna till fakulteten som lärare. Uppsatserna berör vitt skilda ämnesområden, vilket är naturligt med tanke på den breda intresseinriktning de tre föremålen för festskriften tillsammans representerar. Som samlande titel för skriften har valts Svensk rätt i omvandling. Flertalet av uppsatserna behandlar också ämnen med anknytning till pågående utveckling inom den svenska rätten. Eftersom större delen av denna f. n. befinner sig i omvandling har författarna inte haft svårt att finna ämnen av detta slag som har legat dem om hjärtat. Man saknar dock inslag från två i detta sammanhang så centrala fält som familjerätten och den konstitutionella rätten. Att det valda temat för festskriften inte har känts som någon besvärande tvångströja framgår av att man bland bidragen även finner sådana som behandlar ämnen vilka i tid och rum ligger ganska fjärran från dagens svenska rätt.
    I tiden mest avlägsen är Erik Anners, som i en uppsats om Grotius och Psaltaren försvarar den förres rykte som förkämpe för en humaniserad krigföring. "Säll är den som får gripa dina späda barn och krossa dem mot klippan", säger Psaltaren. Väl är det förenligt med folkrättslig sedvänja att döda fiendens kvinnor och barn, säger Grotius, men sådant handlingssätt strider mot rättfärdigheten och naturrätten. Ett annat klassiskt folkrättsligt ämne tas upp av Ingrid Delupis och sätts in i ett modernt sammanhang. Med exempel från Sydostasien behandlar hon det även på våra breddgrader aktuella problemet Supertankers och internationella sund.
    Folkrättslig inriktning har också Brita Sundberg-Weitmans uppsats med titeln EG-rättens effektivitet. En ny modell för att lösa ett gammalt folkrättsligt problem. Förf. konstaterar att man genom gemenskapsdomstolen, dit rättsliga frågor kan föras upp på olika vägar, har sörjt för att det alltid skall vara möjligt att få sådana frågor auktoritativt avgjorda. Domstolens dom är emellertid bara "deklaratorisk" och det ankommer på staterna själva att sörja för verkställigheten. Hittills har medlemsstaterna enligt förf. visat stor lojalitet och rättat sig efter domstolens avgöranden, EG-rätten har därför också i praktiken varit effektiv. Ett exempel på effektiviteten och på betydelsen av domstolens verksamhet för upprätthållande av de principer på vilka gemenskaperna bygger ges i Hans Stenbergs uppsats om EG:s konkurrensrätt — en hörnsten i integrationen.
    Vissa rättsområden, bl. a. transporträtten och immaterialrätten, har se

 

Anders Knutsson 463dan länge dominerats av stora konventioner med globala anspråk. Konventionernas innehåll har i praktiken bestämts av en grupp stater med ganska likartade värderingar. Under efterkrigstiden har dessa system utsatts för stora påfrestningar när allt fler stater med en annan syn på många frågor gjort anspråk på att få gehör för sina synpunkter. Två uppsatser i festskriften belyser denna problematik. Kurt Grönfors skriver om Nya vägar för internationellt sjörättsarbete. Han misströstar om möjligheterna att i en världsomfattande krets av stater över huvud taget nå fram till användbara konventionsregler. Nödvändigheten av kompromisser leder till att reglerna blir alltför urvattnade. Han ifrågasätter om man inte måste ge avkall på ambitionen att skapa bindande uniforma rättsregler på globalt plan för att istället inrikta sig på andra typer av lösningar, t. ex. regionala konventioner, modellagar, standardavtal etc. Claes Sandgren behandlar Utvecklingsländerna och immaterialrätten. De immaterialrättsliga konventionerna innehåller inte uniforma materiella regler i samma omfattning som de transporträttsliga, och utrymmet för att ta hänsyn till vissa staters särintressen är därför större. På upphovsrättens område har man år 1971 fått fram vissa särlösningar, vilka åtminstone från i-landshåll har kunnat godtas — hur uländerna ställer sig är alltjämt svårare att säga. Reglerna innebär i huvudsak att u-länderna får tillgång till vissa av olika reservationer kringgärdade tvångslicensregler, avsedda att tillgodose undervisningens och forskningens behov. Intresset inriktas nu särskilt på patenträtten. Patentsystemet ses över huvud taget med ovilja från u-ländernas sida, men som Sandgren påpekar är möjligheterna att genom ändringar i Pariskonventionen tillgodose dessa länders intresse av att få tillgång till de industrialiserade staternas avancerade teknologi ganska begränsade.
    Vår egen upphovsrättsliga debatt speglas av Gunnar Karnell, som skriver om Individualism och kollektivism i svensk upphovsrätt. Upphovsrättslagen bygger på individualistisk grund — det är den enskilde upphovsmannen själv som avgör i vilken mån hans verk skall få utnyttjas. Olika faktorer, däribland tillkomsten av representativa organisationer som företräder olika kategorier av upphovsmän samt utvecklingen av nya tekniska metoder för snabbt mångfaldigande av ljud och bild, samverkar till att öka intresset för kollektiva lösningar. För upphovsmanna organisationerna gäller det att kraftfullt bekämpa krav på inskränkningar i ensamrätten och påökad tillgång till tvångslicenser. I det sammanhanget utgör ett system med kollektiva avtalslösningar ett möjligt alternativ. De ursprungliga direktiven till den sittande upphovsrättsutredningen präglades inte av någon entusiasm för denna modell men nyligen utfärdade tilläggsdirektiv ger uttryck åt en ändrad inställning härvidlag.
    Ett område som har varit föremål för intensivt intresse från lagstiftarens sida under senare år är konsumentskyddet. Tiden kan nu vara mogen för en framställning av konsumenträttens allmänna del. En sådan ges av Ulf Bernitz i uppsatsen Konsumentskyddet. Syften, metoder och utvecklingslinjer. På grundval av hittillsvarande lagstiftning ger han där vissa sammanfattande synpunkter på konsumentbegreppet, konsumentskyddets uppgifter och lagstiftningens roll i sammanhanget. Lennart Vahlén redogör i uppsatsen Konsumentköplagen och konsumentgarantierna för de nya garantibestämmelser som under senare år har antagits för olika konsumentvarubranscher efter förhandlingar med KO. Förf. ser dessa garantier som goda ex-

 

464 Anders Knutssonempel på standardavtal vilka behövs för att affärstransaktionerna skall förlöpa smidigt. Detta synsätt har goda skäl för sig. Det är ofta lämpligt att komplettera allmänt utformade lagregler med avtalsbestämmelser som särskilt tar sikte på den typ av transaktion det är fråga om. Med den kontroll av standardavtalen som nu sker från KO:s sida finns inte samma anledning som tidigare att betrakta sådana avtal med misstänksamhet.
    I uppsatsen Skeppet och det köprättsliga avlämnandet diskuterar Jan Ramberg köprättens anpassning till modern transportteknik. Av gammalt gäller ju att vid distansköp av gods som skall transporteras till sjöss avlämnande anses ske och faran övergå då godset passerar fartygets reling. I en tid då gods samlastas i containers, vilkas innehåll inte kan kontrolleras i samband med ilastningen, och då transportavtal ofta sluts för en sammansatt transport som endast delvis skall gå till sjöss framstår denna regel som otidsenlig, men det är inte lätt att göra sig av med en princip som har vunnit internationell hävd. Ramberg redogör för två försök att möta den nya utvecklingen, Internationella handelskammarens nya rembursregler och de särskilda leveransklausuler som under namnet Combiterms har utarbetats för speditörernas internationella samlastningstrafik.
    Knut Rodhe skildrar i uppsatsen Pantsättning av lös egendom — ett perspektiv på rättsutvecklingen under 1900-talet, hur regeln att pantsättning av lös egendom kräver tradition gradvis har mjukats upp genom att denuntiation har godtagits som medel att åstadkomma sakrättsligt skydd vid pantsättning av rättigheter och vissa andra typer av lös egendom. Denna lösning tillgodoser dock inte helt intresset att kunna använda lös egendom som kreditunderlag, eftersom denuntiation förutsätter att det finns någon som förklaringen kan riktas till. Uppsatsen avslutas med vissa synpunkter inför en eventuell översyn av lagstiftningen om pantsättning av lös egendom. Ett huvudproblem blir här om man vid sidan av företagsinteckningen bör införa nya möjligheter att erhålla en fullt utbildad panträtt i lös egendom genom registrering och i så fall om registreringen bör anknyta till ägarens person eller till objektet. Traditionsprincipens dominerande betydelse för uppkomsten av sakrättsligt skydd diskuteras också av Hugo Tiberg, som i uppsatsen Lösöreköp och köp av lösöre. Om sakrättsligt moment vid omsättningsöverlåtelse knyter vissa reflexioner till lagberedningens förslag i SOU1974: 55 att avskaffa lösöreköpsförordningen. Han uppehåller sig särskilt vid den prekära situation i vilken en köpare som har betalat förskott vid beställningsköp befinner sig. Tiberg menar att köparen rimligen borde kunna genom avtalet få ett mot säljarens borgenärer giltigt skydd för utgivet förskott.
    Ersättningsrätt är titeln på Jan Hellners bidrag. Denna för svensk juridisk doktrin främmande term använder förf. som sammanfattande beteckning för regler vilka har det gemensamt att de rör ersättning för skada. Hit hör inte bara skadeståndsrätten utan också socialförsäkringsrätt och privatförsäkringsrätt. Det anlagda perspektivet leder till intressanta resultat. Sålunda påpekar förf. att ersättning för personskada nu i praktiken utgår på två olika nivåer. Basnivån, vilken representeras av den allmänna försäkringen, tillämpas som huvudregel. Den andra nivån motsvarar i princip full kompensation. Den tillämpas då skadeståndsrätt föreligger men också i allt fler fall då ersättning utgår på grund av försäkring, oberoende av om skadan har orsakats av vållande. Hit hör skador i trafiken och arbetslivet samt

 

Anm. av Svensk rätt i omvandling 465inom sjukvården. Regler om avräkning av försäkringsersättning medför att i ganska få fall ersättning kommer att utgå utöver skadeståndsnivån, och skadelidandes medverkan kommer i fortsättningen bara undantagsvis att föranleda att ersättningen sjunker under denna nivå. Ole Westerberg går igenom de nya reglerna i skadeståndslagen om Stats och kommuns skadeståndsansvar vid myndighetsutövning. Han konstaterar att skadeståndsansvaret har kringgärdats med flera reservationer, däribland den s. k. standardregeln i 3 kap. 3 §, passivitetsregeln i 4 § och undantaget i 7 § för beslut av de högsta instanserna. Den nya lagen innebär därför från de skadelidandes synpunkt ganska måttliga framsteg. Betydelsen av den principiella nyheten att ersättning kan utgå också för ren förmögenhetsskada begränsas av att det här skall göras en skälighetsprövning.
    I en uppsats om Planskadeproblemet redovisar Göran Almgren utvecklingen mot en begränsning av markägarens rätt till ersättning för skada som föranleds av att hans möjligheter att använda sin mark inskränks genom planläggningsåtgärder. Utvecklingen har stärkt kommunernas ställning genom att deras kostnader för ersättningar till markägare har minskat. En annan effekt som förf. pekar på är emellertid att orättvisa skillnader har uppkommit mellan de markägare som får sin mark utlagd för enskilt bebyggande och dem vars mark avsätts för annat ändamål. Bertil Bengtsson skriver om Intresseavvägning och ersättningsregler i miljörätten. Han belyser hur de allmänna miljö- och naturvårdsintressena tillmätts ökande betydelse på den enskilde markägarens bekostnad och hur nya ersättningsregler har minskat kostnaderna för att tillgodose dessa intressen. Miljöskyddet och naturvården har fått värdefull hjälp av lagstiftarens politiskt betingade strävanden att angripa privata markägarintressen — svårare har de att hävda sig när konflikt uppkommer med andra allmänna intressen, t. ex. samhällsekonomiska eller arbetsmarknadspolitiska.
    Håkan Nials uppsats om Associationsrätt i stöpsleven innehåller en översiktlig med vissa kritiska kommentarer försedd redogörelse för reformarbetet på aktiebolagsrättens område. Sten Edlund rekapitulerar i Arbetsrätten i omvandling de senaste årens utveckling på det arbetsrättsliga fältet och knyter vissa reflexioner till det förhållandet att man nu har gått in för ökad användning av lagstiftning på detta rättsområde, som länge i huvudsak reglerades genom avtal mellan arbetsmarknadens organisationer. Ett speciellt arbetsrättsligt problem behandlas av Anders Victorin, som i uppsatsen En grundläggande princip — om den enskildes ansvar vid vilda strejker utreder det komplicerade samspelet, eller kanske snarare den bristande samordningen, mellan de kollektivavtalsrättsliga och tjänsteavtalsrättsliga sanktioner som i olika lägen kan drabba arbetstagare vilka deltar i vilda strejker. Den fortgående assimileringen av den offentliga tjänsten till vad som gäller för privat tjänst kritiseras av Gustaf Petrén i uppsatsen Den offentliga tjänsten i omvandling. Han anser att övergången från ett straffrättsligt till ett privaträttsligt sanktionssystem vid försummelser i tjänsten har minskat möjligheterna till kontroll över den offentliga förvaltningen och i vissa avseenden försatt den enskilde tjänstemannen i ett sämre läge. Sålunda har han gått förlustig de straffprocessuella rättssäkerhetsgarantierna och blivit mer utlämnad åt sin fackliga organisations bedömningar. Petrén förutser en reaktion som skall leda in rättsutvecklingenpå andra vägar.

 

30—Svensk Juristtidning 1977

 

466 Anders Knutsson    Hans Thornstedt återkommer i uppsatsen Rättsvillfarelse i straffrätten— ett fall av rättsutveckling utan stöd av lag till ett ämne som han behandlade i en monografi för 20 år sedan. Uppsatsen summerar de senaste decenniernas utveckling på området i rättspraxis och doktrin. Förf. anser sig kunna spåra en tendens till ökad generositet mot den tilltalade, särskilt i fall då offentlig myndighet har gett anledning till villfarelsen. Gillis Erenius bidrar med Något om "culpatröskeln" i straffrätten. Med det citerade uttrycket betecknar han den kvalitet en oaktsam handling skall uppnå föratt föranleda straff. Han diskuterar hur detta moment skall föras in i den straffrättsliga bedömningen och kommer till slutsatsen att det bör ske som ett sista övergripande led. Härvid skall en helhetsvärdering av handlingen företas, vilken utmynnar i slutsatsen att oaktsamheten överskrider eller inte överskrider gränsen till det straffbara. Lagtolkning och avkriminalisering är titeln på en uppsats, där Madeleine Löfmarck mot bakgrund av ettpar HD-fall argumenterar för att domstolarna kan uppnå en önskvärd avkriminaliseringseffekt, om de använder sig av en restriktiv lagtolkning vid konfrontationen med nya beteenden som strafflagstiftaren inte har förutsett. Olle Hoflund skriver om En märklig historia, varmed åsyftas det s. k. Norrmalmstorgsdramat och dess rättsliga efterspel. Hoflund beklagar att HD på grund av RÅ:s underlåtenhet att föra talan mot hovrättens frikännande dom inte fick tillfälle att ta ställning till de rättsfrågor som åtalet mot Clark Olofsson väckte.
    I uppsatsen Ideologi och empiri i kriminologin diskuterar Knut Sveridet ökade inflytande som politiska ideologier, framför allt med marxistisk förankring, har fått inom sociologin och kriminologin och som bl. a. medfört en tendens att söka förklara olika samhälleliga företeelser som orsakade av konflikter mellan grupper och klasser. Sveri menar att de nya teorierna bör kunna berika forskningen, men man får aldrig släppa kravet att teorierna skall kunna verifieras med empiriska metoder.
    Två uppsatser behandlar processrättsliga ämnen. Sven Larsson skriver om De stigande rättegångskostnaderna. Han pläderar för en möjlighet att kvitta kostnaderna i tvistemål där saken har varit tveksam. Han menar att en sådan ordning skulle verka mindre avhållande på parters benägenhet att dra tvister under domstols prövning än nuvarande strikta ansvar. Även om bärkraften i detta argument kan ifrågasättas förefaller det i hög grad rimligt att i någon mån mjuka upp nuvarande stränga allt-eller-intetprincip, som är ägnad att understryka civilprocessens prägel av hasard. Avslutningsvis antyder förf. att det egentligen vore rimligt om det allmänna tog på sig parternas kostnader för att få fram ett rättsligt avgörande i fall då lagen är ofullständig eller otydlig. En liknande synpunkt anförs avslutningsvis i Lars Welamsons uppsats Några synpunkter på HD:s verksamhet efter 1971 årsfullföljdsreform. Welamson menar att det borde finnas någon möjlighet att låta parts kostnader för åstadkommande av ett prejudicerande HD-avgörande i viss utsträckning bestridas av statsmedel. I övrigt redogör förf. för effekterna av avskaffandet av ändringsdispensen, vilket i princip har gett HD ställning av renodlad prejudikatinstans. Reformen har medfört en snabbare handläggning av dispensmålen men inte resulterat i någon minskad fullföljdsbenägenhet. Förf. anser sig inte kunna anvisa någon effektiv väg för att komma till rätta med detta. Den ståndpunkten är troligen riktig. Vill man uppnå att HD:s ledamöter i större omfattning får ägna sig åt den

 

Anm. av Svensk rätt i omvandling 467prejudikatskapande verksamheten — vilket onekligen framstår som önskvärt — måste man nog söka sig andra vägar än att försöka sätta stopp för utsiktslösa överklaganden.
    Under rubriken Utvecklingstendenser inom svensk kommunalrätt presenterar Fritz Kaijser en uppsats, som sägs utgöra den sista i en trilogi och som behandlar frågor om kommunal kompetens, underställning och rättstilllämpning i kommunalbesvärsmål i polemik mot en uppsats av Halvar Sundberg i Förvaltningsrättslig tidskrift år 1966. Gustaf Lindencrona ställer frågan Behövs det skatterättsliga äktenskapsbegreppet? Enligt förf. är det nuvarande begreppet för snävt därigenom att det inte innefattar alla samlevnadsfall som borde behandlas lika men också för vidsträckt, om man menar att särregler behövs i första hand för att motverka skatteflykt genom formella uppdelningar av förmögenheter. Hans slutsats blir att det rimmar bäst med en neutral inställning till olika samboendeformer att helt avskaffa särreglerna för äktenskap och äktenskapsliknande förhållanden. Istället kunde man inrikta sig på att ge vissa specialregler för fall av hushållsgemenskap. Även rubriken på Sven-Olof Lodins bidrag är formulerad som en fråga: 1970-talets skatteomläggningar — varför så många? Enligt förf. är det ofrånkomligt att en betydande del av de stora offentliga utgifterna i ett samhälle som vårt måste finansieras genom inkomstskatter som drabbar normalinkomsttagarna. Om man i ett sådant läge också vill åstadkomma inkomstutjämning genom progressiv inkomstbeskattning blir marginalskatterna med nödvändighet höga även ganska långt ned på inkomstskalan. Detta medför vad Lodin kallar en inlåsningseffekt, d. v. s. det blir mycket svårt att uppnå reella standardhöjningar av någon betydelse genom ökade inkomster. Skatteomläggningarna under periden 1970—76 har enligt Lodins beräkningar medfört att det nominella inkomstskatteuttaget sänkts i alla inkomstlägen under 100 000 kr. men att det reella uttaget höjts i alla inkomstlägen över 30 000 kr. i 1970 års penningvärde samt att inlåsningseffekterna genomgående skärpts.
    Alexander Peczenik diskuterar den allmänna rättslärans uppgifter under rubriken Forskning i allmän rättslära — finns den? Rättsläran bör enligt honom se som sin uppgift att analysera grundläggande juridiska begrepp och ha ambitionen att förklara för juristerna vad de egentligen sysslar med .Jacob Sundberg levererar i en genomgång av Rättskällorna på 1970-taleten skarp vidräkning med olika tendenser i 1970-talets rättsliv, förkroppsligade i bl. a. statsråden Geijer och Lidbom. Sundberg ogillar att lagstiftningen används som led i en politisk maktutövning och bedrivs i hektiskt tempo med dålig stilkänsla, att magistrala direktiv ges i lagförarbeten, att domarrollen nedvärderas och lekmannainflytandet i domstolarna vidgas, att värnet för den enskilde mot statsmakten minskar och att den juridiska doktrinen inte är tillräckligt självständig.
    Förhoppningsvis har denna genomgång visat att festskriften innehåller åtskillig intressant läsning även för en praktiskt verksam jurist. Det mesta är kanske inte omedelbart matnyttigt, men tillfälle ges till inblickar i rättsområden som många är föga förtrogna med, och åtskilliga bidrag stimulerar till funderingar kring aktuella rättspolitiska frågor.

 

 

 

Anders Knutsson