RUTH NIELSEN & JYTTE THORBEK. Ligestillingslovgivning. Köpenhamn 1976. Juristforbundets forlag. 215 s. jämte bilagor. Dkr. 65,50.

 

Ligestillingslovgivning är den första bok som har kommit ut i den danska skriftserien Kvinderetlig skriftserie. Tanken är att i denna serie skall ges utskrifter om kvinnans rättsliga ställning. Som det första bidraget till denna serie framstår den föreliggande studien i lagstiftning på jämställdhetsområdet som ett mycket gott val.
    I boken beskrivs omfattningen av den formella och reella särbehandling av kvinnor och män som finns i Danmark och den typ av jämställdhetslagstiftning (ligestillingslovgivning¹) som hittills har använts. Som bakgrund till de rättspolitiska överväganden som boken avslutas med finns en grundlig och väl presenterad redogörelse för den rättsliga regleringen i Norge, Sverige, Sovjetunionen och Tyska demokratiska republiken (DDR) på jämställdhetsområdet vad avser familjeliv, utbildning, arbetsliv och det politiska livet. Bl. a. finns här närmare redovisat det förslag till lov om likestilling mellom kjønnene som framlades i början av år 1975 i Norge, men som inte kom att leda till lagstiftning. Vidare ägnas ett avsnitt åt de Europeiska gemenskaperna (EG). Redogörelsen för jämställdhetssituationen i främmande rätt kompletteras med värdefulla fakta om kvinnans faktiska ställning på olika områden i samhället.
    Boken inleds med en befogad presentation av den terminologi som används dels i jämställdhetsdebatten och dels i den föreliggande framställningen. Man skiljer i framställningen mellan formell och reell särbehandling. Särbehandling anges vara motsatsen till ligestilling på så sätt att formell särbehandling (d. v. s. att en regel i sin formulering föreskriver särbehandling efter kön) är det motsatta till formell ligestilling (d. v. s. att en regel efter sin formulering inte föreskriver särbehandling efter kön) och att reell särbehandling (att en regel eller brist på regel faktiskt har olika verkningar för kvinnor och män) är det motsatta till reell ligestilling (att det inte är någon olikverkan efter kön).² Om verkningarna av en formell särbehandling är att den skapar och/eller bevarar reell särbehandling används beteckningen negativ, formell särbehandling. En sådan behandling är ett hinder mot reell ligestilling, sägs det, och bör därför avskaffas om man är anhängare av reell ligestilling. All särbehandling är emellertid inte att uppfatta som något obetingat dåligt, sägs det vidare. Vissa former av formell särbehandling kan vara medel att skapa reell ligestilling. Här pekas på s. k. positiv, formell särbehandling, som sägs vara sådan formellt särbehandlande regel som bidrar till att skapa reell ligestilling.
    Med de lämnade definitionerna måste man uppenbarligen, enligt min mening, komma fram till att det i och för sig saknar betydelse för frågan om jämställdhet huruvida en regel formellt är särbehandlande eller inte. En sådan slutsats förefaller också helt riktig. Det relevanta måste vara vilken effekt regeln (eller avsaknaden av en regel) har för de båda könsgrupperna. En formellt särbehandlande regel som skapar och/eller bevarar en reell särbehandling anser författarinnorna utgöra ett hinder mot reell ligestilling.

 

¹ I det följande används begreppet ligestilling och ligestillingslagstiftning närterminologin i boken åsyftas.

² De inom parentes lämnade definitionerna är de som lämnats i boken, s. 6 och 7. 

Men samtidigt förklarar man att vissa former av formell särbehandling kan vara medel att skapa reell ligestilling. Huruvida man med detta menar att även en reell särbehandling kan komma i fråga förefaller mig inte helt klart. Kanske menar man att en reglering som leder till jämställdhet inte kan anses som reellt särbehandlande.
    Intresset för formell och reell särbehandling är i allmänhet stort i jämställdhetsdebatter. Uppfattningen att varken formell eller reell särbehandling i princip skall få förekomma går ofta igen som en grundläggande tanke. Att en reell särbehandling skall få förekomma accepteras ibland, men då som ett undantag från regeln om lika behandling av kvinnor och män. Enligt min mening ligger det en svaghet i ett sådant betraktelsesätt. Hela lagstiftningsdiskussionen måste bli felaktig om man inte utgår ifrån att jämställdhetslagstiftningen skall ha en olikverkande effekt för de båda könsgrupperna, en sådan olikverkande effekt att man når balans mellan grupperna — att man når jämställdhet. Lagstiftningen har en funktion att fylla endast när jämställdhet inte råder eller när avsaknaden av lagstiftning skulle medföra en diskriminering av en könsgrupp. Kan jämställdhet uppnås eller bevaras utan särskild reglering i lag är lagstiftningen uppenbarligen obehövlig. Jag delar därför författarinnornas mening att ligestillingslagstiftning betyder alla offentligt framställda regler som främjar reell ligestilling, men jag kan inte dela uppfattningen att detta är detsamma som att avskaffa reell särbehandling (s. 13). Det är nödvändigt med reell särbehandling när jämställdhet inte råder mellan könen. Regler som hindrar eller försvårar för kvinnor och män att nå jämställdhetsmålet skall bort. Regler som främjar målsättningen skall till. Jag skulle därför föredra att tala om negativ resp. positiv reell särbehandling i stället för om formell sådan.
    Sätten att söka nå jämställdhet genom lagstiftning är många. I boken presenteras på ett utmärkt och överskådligt sätt olika typer av jämställdhetslagstiftning. Man skiljer mellan passiv ligestillingslagstiftning, programlagstiftning och aktiv ligestillingslagstiftning. Till den förstnämnda kategorin förs regler som upphäver negativ särbehandling, förbudslagstiftning och regler som upphäver rättsinstitut som i särskild grad är förbundna med reellsärbehandling. Som exempel på programlagstiftning nämns bl. a. förklaringar i grundlag om jämställdhet. Till den aktiva ligestillingslagstiftningen förs vissa grundläggande regler för jämställdhet såsom rätt till arbete m. m., positiv särbehandling och könskvotering. Termen könsdiskriminering används inte av författarinnorna och lagstiftning mot detta förekommer följaktligen inte terminologiskt i framställningen. I bokens inledning likställer författarinnorna könsdiskriminering med "forskellsbehandling" efter kön, men förklarar att man i framställningen valt att begagna ordet särbehandling, eftersom det ordet värdemässigt har en neutral klang till skillnad mot diskriminering som normalt uppfattas som något negativt. Därtill kommer att författarinnorna godtar vissa former av formell särbehandling. Att lagstiftning mot könsdiskriminering på detta sätt inte kommit att behandlas särskilt i bokens avslutande kapitel har alltså sin förklaring bl. a. i dessa överväganden. Det synes dock något beklagligt att en så uppmärksammad fråga som denna typav lagstiftning inte kommit att beröras särskilt. Personligen skulle jag vilja kalla sådana regler könsdiskriminerande som har en negativ effekt på jämställdhetssituationen. Att avskaffa sådana regler är en del i arbetet för jämställdhet. Att förbjuda negativ särbehandling i denna bemärkelse hindrar na-

 

turligtvis inte sådan särbehandling som främjar jämställdhet. Men ett förbud mot diskriminering kräver att man har klart för sig var gränsen skall gå mellan sådan olikverkande effekt som är önskvärd och sådan effekt som bör avlägsnas. Här spelar könsrollstänkande och politiska överväganden en stor roll. Eftersom uppfattningarna varierar i fråga om denna gränsdragning bör man om möjligt undvika en lagstiftning som utan närmare precisering förbjuder "diskriminering". I annat fall kan man riskera att jämställdhetsarbetet i övrigt försvåras.
    I det avslutande kapitlet diskuteras närmare möjligheterna att inom ligestillingslagstiftningens ramar främja kvinnans frigörelse. Diskussionen har således här begränsats till den del av jämställdhetsområdet där kvinnan intar en missgynnad position. I denna del kommer man in på kvinnans möjligheter att genom lagstiftning nå jämställdhet inom arbetslivet, det politiska livet, reklamen och undervisningen. Framställningen präglas här, liksom i övrigt, av en välbalanserad och nyanserad hållning. I diskussionen kommer man också in på rent rättstekniska problem. Hit hör var i författningshierarkin jämställdhetsregleringen bör föras in. Man tar också upp frågan om lagstiftaren bör stanna vid en förbudslagstiftning eller gå vidare och införa aktiva ligestillingsregler. I denna del anser författarinnorna förbudslagstiftning vara mindre väsentlig än aktiv lagstiftning. En annan fråga som också diskuteras är hur lagstiftningen skall handhas och vilka sanktioner som bör gälla vid lagöverträdelser. Avslutningsvis läggs huvudargumenten för resp. emot en generell ligestillingslagstiftning fram. Författarinnorna anser här att de skäl som talar emot en generell lag väger tyngre än de som talar för och säger följaktligen att man bör söka undvika en generell lagstiftning i Danmark.
    Sammanfattningsvis kan sägas att det föreliggande arbetet utgör ett värdefullt tillskott till jämställdhetslitteraturen. Läsaren torde få stor behållning av denna lättlästa och koncentrerade framställning av en aktuell lagstiftningsfråga.

Nina Pripp