BRITA SUNDBERG-WEITMAN. Discrimination on Grounds of Nationality. Free Movement of Workers and Freedom of Establishment under the EEC Treaty. Amsterdam, New York, Oxford 1977. North-Holland Publishing Company.vii + 248 s.

 

Denna bok utgör i huvudsak en översättning av förf:s doktorsavhandling "Nondiskriminering i EEC" (Sthlm 1973). På talrika punkter har framställningen dock byggts ut eller modifierats, bl. a. i ljuset av nya avgöranden i EG-domstolen. Då den svenska avhandlingen förut recenserats i denna tidskrift (se Gundersen i SvJT 1974 s. 305) skall jag här nöja mig med en kort komplettering i anledning av den engelska utgåvan.
    Till en början kan sägas att det ter sig synnerligen välmotiverat att boken kommit ut på ett av de stora EG-språken. Brita Sundberg-Weitman behandlar nämligen sitt ämne "inifrån" EG:s rättssystem, och hon hör till de få "tredjelandsförfattare" som förmått lämna ett självständigt och konstruktivt bidrag till gemenskapsrättens utveckling och teoribildning. Ämnesvalet kunde knappast ha varit mera lyckat. Nondiskrimineringsprincipen hör som bekant till EG-rättens hörnstenar, men dess räckvidd och tillämpning rymmer en mängd intrikata och viktiga problem såväl av juridisk som av politisk natur. Givetvis har dessa problem uppmärksammats i den gemenskapsrättsliga litteraturen, men de har inte tidigare gjorts till föremål för en lika grundlig analys som i Brita Sundberg-Weitmans arbete. Den engelska utgåvan av boken har därför en nyttig funktion att fylla och bör kunna påräkna stort intresse, i första hand i EG:s medlemsländer.
    Det är svårt att finna annat än lovord att säga om denna bok, bedömd som rättsvetenskaplig prestation. I flera avseenden synes den kunna tjäna som en förebild att efterlikna för avhandlingsförfattare. Det mest tilltalande är efter min mening att framställningen genomgående är probleminriktad och präglad av en strävan att föra forskningen framåt. Problemen ställs och behandlas klart, koncist och ofta skarpsinnigt. Då ämnet är utpräglat dynamiskt ligger det i sakens natur att sista ordet i de dryftade frågorna förvisso inte är sagt i och med denna bok. Förf. kan nog inte alltid vänta sig att vinna gehör för sina slutsatser och förslag till lösningar. Detta är emellertid, eller bör åtminstone vara, en underordnad synpunkt vid bedömningen av ett arbetes rättsvetenskapliga kvalitet och rubbar på intet sätt intrycket av en gedigen forskningsinsats.
    Sist men inte minst förtjänar förf. beröm för att hon lyckats framställa en invecklad juridisk materia på ett enkelt, okonstlat och lättillgängligt språk. Detta synes mig gälla i ännu högre grad för den engelska versionen än för den svenska.


Lennart Pålsson

 

46—Svensk Juristtidning 1977