Hans Danelius 199JEROME ALAN COHEN & HUNGDAH CHIU. People's China and International Law. A documentary study. 2 vol. Princeton University Press. Princeton, New Jersey 1974. XX + 1790 s. $ 60,00.

 

Sedan Folkrepubliken Kina 1971 intog den kinesiska platsen i FN, har landet alltmer trätt ut ur sin tidigare isolering, och intresset för att utvecklade politiska och ekonomiska förbindelserna med Kina har vuxit på många håll i världen. Efter hand som kontakterna med Kina vidgas, blir det av vikt att lära känna de rättsliga förutsättningar på vilka dessa kontakter vilar. Man måste fråga sig i vad mån Kina accepterar den traditionella folkrätten och i vad mån landet vill tillämpa avvikande regler. Det material som erfordras för att besvara dessa frågor är emellertid både ofullständigt och svåråtkomligt.
    Så mycket mera värdefullt är det att två forskare i det anmälda arbetet har lyckats samla ett omfattande dokumentärt material till belysning av den kinesiska synen på folkrätten. Materialet, som består av överenskommelser, officiella uttalanden, tidningsnotiser m. m., har inordnats under olika huvudrubriker, och trots materialets omfång är det därför lätt att hitta vad man söker. Ett omfattande register underlättar sökandet ytterligare.
    Under rubriken "immuniteter och privilegier" påträffar man bl. a. den svenska högsta domstolens dom i målet om återgång av Folkrepubliken Kinas köp av en fastighet i Stockholm, avsedd att användas som ambassadkansli (NJA 1957 s. 195). Målet kan tyckas vara av intresse som ett uttryck för den svenska snarare än den kinesiska synen på immunitetsfrågor, men även den kinesiska synen på statsimmunitet illustreras genom den hållning som kinesiska staten intog som svarande i målet.
    Ytterligare ett par av de publicerade dokumenten gäller Kinas relationer till Sverige. Så är fallet med en skriftväxling från 1955 om ömsesidigt upprättande av konsulat. Mera dramatisk är en note från 1967 i vilken Folkrepubliken Kinas ambassad i Stockholm gav sin version av en incident under kulturrevolutionen. Vid tillfället i fråga hade en tjänsteman vid svenska ambassaden i Peking genom att störa "den revolutionära ordningen" ådragit sig "massornas berättigade indignation".
 

Hans Danelius

 

 

INGRID DELUPIS. Bibliography of international law. London & New York 1975. Bowker publishing company. XXX + 670 s. £ 15,00.

 

Ingrid Delupis, som har bakom sig ett omfattande författarskap i folkrätt, har nu sammanställt en bibliografi över grundläggande folkrättslig litteratur. Det skall omedelbart sägas att författarinnan härigenom åstadkommit ett för många mycket nyttigt arbete. Bibliografin är av naturliga skäl inte fullständig utan dess syfte kan sägas vara att på ett överskådligt sätt presentera dels folkrättens källor i form av traktater och rättsfallssamlingar m. m., dels den grundläggande moderna litteraturen inom den allmänna folkrättens olika delar samt härutöver också ett urval av nyttiga uppsatser m. m. Bibliografin är uppställd ämnesvis och de olika ämnesområdena inleds i all-

 

200 Litteraturnotisermänhet med en kortfattad kommenterande introduktion, där upplysning ges om vad som utgör ledande standardverk m. m. Man noterar, icke överraskande, att den övervägande delen av den aktuella folkrättsliga litteratur som medtagits är engelskspråkig, men boken upptar även åtskillig litteratur på bl. a. franska, tyska, spanska och italienska. Den nordiska litteraturen är också beaktad, säkerligen fylligare än vad som skulle ha varit fallet om en icke skandinav utgivit ett motsvarande arbete.
    Här är knappast platsen att komma med någon detaljkritik. Självfallet kan det många gånger vara en smaksak eller en fråga om tillgänglighet vad som medtages och inte i gränsfallen. Via de fylliga litteraturuppgifter som ges bör läsaren i de allra flesta fall finna en väg till ytterligare speciallitteratur. Möjligen kan ett frågetecken sättas inför författarinnans metod att sammanföra en mycket stor del av stoffet såsom underavdelningar i ett jättekapitel med den mycket allmänna rubriken States and sovereignty. Det är litet överraskande att finna Human rights, Law and treaties, Law of the sea etc. såsom underavdelningar i samma kapitel. En generell begränsning är att boken i allmänhet inte innehåller litteratur som direkt behandlar innehåll och tillämpning av konventioner på särskilda ämnesområden, t. ex. sjörätt eller immaterialrätt. Riktpunkten tycks ha varit att medtaga vad som brukar räknas till den allmänna folkrätten. Helt naturligt behandlar bibliografin inte komparativ rätt. Här kan erinras om att det på detta område föreligger en särskild, mycket nyttig bibliografi med kommentarer. Pålsson & Lando, Bibliografisk introduktion till utländsk och komparativ rätt, Köpenhamn 1968.
    Såsom torde ha framgått fyller Delupis' välkomna bok sin plats i alla välutrustade juridiska bibliotek.
 

Annika Lokrantz Bernitz, Ulf Bernitz